Vad vi gör med Bibeln

 

Frikyrkornas bibelhelg med teologen Leif Carlsson

Under förra lördagen och söndagen har några frikyrkor i Motala varit samlade till bibelhelg.

Temat för helgen var ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Teologie doktorn i religionsvetenskap, pastorn Leif Carlsson har undervisat och predikat.

Följande text är inte en recension eller referat till hans undervisning, utan i stället egna reflektioner omkring det han sagt.

Om det råder oenighet i vår bibelsyn, så får det negativa konsekvenser, eftersom bibelsynen är direkt knuten till hur vi uppfattar den kristna tron. Går vi skilda vägar eller är vi angelägna om att bevara enigheten, även den som finns i mångfalden? Frågan tycks vara besvärande för en del, men jag tycker att den är nödvändig och angelägen. Den tillit vi får i vår bibelsyn växer i mötet med Jesus. Det är i Bibeln vi kan känna igen honom och förvandlas till hans likhet. Vårt bibelbruk, eller det sätt på vilket vi använder bibeln visar också vilken bibelsyn vi har.

Det råder ett slags paradigmskifte i vår tid, där bibelsynen polariseras. På den ena sidan en bibelsyn där man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Här betonar man kyrkans religiösa auktoritet, och hellre än att tolka teologin utifrån samtiden, tolkas samtiden utifrån teologin och poängterar kyrklig identitet som särskiljande från världen. Bibelordet betraktas här fortfarande som auktoritärt.

På den andra sidan ser man i stället bibeln utifrån en helhetssyn, där frälsningen genom Jesus Kristus är kärnan. Sanningen om Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Det är mötet med Jesus som är centralt i Bibeln. I det mötet tror jag att många frågor behöver omvärderas.

Är bibeln en auktoritet? Ja naturligtvis är den det. Särskilt för oss som bekänner att Jesus är herre. Jag tror att Bibeln är Guds ord och en auktoritet, men att Gud är större. I den kristna trosbekännelsen bekänner vi först av allt Gud. Det är på Gud vi tror därför är han den högsta auktoriteten.

Min tro på Gud och Jesus är byggd på Guds ord. Det innebär att bibeln är Guds ord för mig. Så är det och så har det alltid varit ända sedan jag som barn tog emot Jesus som min personlige Frälsare och Herre. Redan vid åtta års ålder blev jag döpt i vatten och visste redan då vem jag trodde på.

Tron på Jesus är en fullkomlig visshet. Jag vet på vem jag tror. Jesus som jag tror på förändras inte. Jesus Kristus är densamme i går i dag och i evighet.

Vi kan aldrig säga att vi tror på Jesus om vi inte tror på bibeln. Vi kan inte heller säga att vi tror på bibeln om vi inte tror på Jesus.

För mig och för många troende är bibeln boken som handlar om Jesus. Inte bara nya testamentet utan även det gamla testamentet. Sanningen om Jesus lyser underbart och härligt för oss ifrån bibelns första till sitt sista blad. Det finns många texter i bibeln som man kan förstå och enhetligt tolka, men det finns också en del texter, som är höljda i dunkel och som inte behöver förklaras.

Det som är huvudbudskapet kan vi kalla för summan.

”Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets lagar varar evinnerligen”. Ps. 119:160

Den eviga sanningen som alltid består är Jesus. Den löper som en röd tråd genom hela bibeln.

Att rycka ut texter i bibeln ur sitt sammanhang och bygga upp mänskliga läror och regler har åstadkommit mycket strider och schismer i alla tider. Om skillnaden mellan Guds ord och människors regler har jag skrivit i den här texten:

Guds ord och människors regler

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.”

Hebr. 4:12

Det inledande ordet ”ty” innebär att jag har citerat bibeltexten ur ett sammanhang. Därför är det viktigt att förstå hela sammanhanget. Det handlar om ”olydnad” eller ”ohörsamhet.” till det som Gud en gång har sagt.

Vi kanske tar för givet att Gud alltid skall låta oss vara i stånd till att höra, så att vi när som helst ska kunna svara på hans tilltal. Då glömmer vi bort att Gud hatar ohörsamheten. Ja så står det skrivet.

”Den som har öron till att höra han höre.”Luk. 8:8.

Orden vänder sig till dem som har hörselförmåga, inte till dem som saknar den. Den som saknar hörselförmåga kan inte ställas till ansvar för ohörsamhet. Det är viktigt att känna till till vilka det är som Gud talar till i det här sammanhanget. Det är till alla dem som både hört och sett, men som nu plötsligt blivit döva och ohörsamma.

I fyrtio år hade han låtit folket få se sina gärningar i öknen och det var verkligen inga småsaker de fick vara med om. Stora under och tecken hade skett, men trots detta hade de slagit dövörat till, ja det står till och med att de hade ”farit vilse i sina hjärtan, de ville inte följa Guds vägar.”

Här uttalas tydligt en varning till Guds folk, observera inte i första hand till dem som inte bekände sig tillhöra Guds folk, utan först av allt till dem som tillhörde det utvalda folket. Detta var ju i det gamla förbundets tid och då fanns det bara ett folk, det judiska folket som kallades Israels barn. Det var till detta folk som Gud riktade en kraftig varning för ohörsamhet.

”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret på utmaningens dag i öknen, då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar under fyrtio år.” Hebr. 3:8-9.

Det handlar om att Gud talar till oss på samma sätt som han alltid har talat. Han talar till oss genom sitt ord och det är kraft i hans ord. Låt mig fråga dig om du kan höra honom tala. Han talar många gånger och på många sätt. Han talar genom bruset av många röster. Han blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, ja han genomskådar oss.

Gud talar med kraft genom sitt ord. Det handlar om en urkraft, som är starkare än alla teorier och intellektuella uppfattningar och åsikter. Om det inte kan förklaras så vågar jag hävda att det kan erfaras. Du begriper det inte, men Guds närvaro kan på olika sätt förnimmas.

I vår tid, som är denna tidens slut så står det att han talar till oss genom sin son, Jesus Kristus. Kraften har blivit inkarnerad i en människokropp. Ordet blev kött. Gud blev människa och tog sin boning i Jesus Kristus. Den som menar att det är lika viktigt att veta vad man tror på än vem man tror på hamnar ofta på kollisionskurs med bibeln, eftersom en del bibeltexter uttrycker sanningen på olika sätt och därför kan missförstås. ”Det är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man tolkar bibeln utifrån sina egna syften för att skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft? Observera att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.” det handlar om vår syn på bibeln. Som jag tidigare har skrivit så tror jag att bibeln är Guds ord till oss människor, men att vårt sätt att läsa bibeln och tolka dess summariska sanning är något helt annat än att göra egna läror och avvikelser genom att tolka bibeln selektivt.

Ungdomar i dag behöver mötas av förståelse och respekt ifrån sina ledare. Intellektuell hederlighet i tolkningen av bibeltexter innebär att vi också måste ha klart för oss bibelns huvudsyfte. Bibeln är exempelvis ingen lärobok i sexualkunskap. Moralistiska frågor som går stick i stäv med bibelns människosyn om alla människors lika värde måste prövas och jämföras. Här måste vi ge rum för en tolkning där alla människor oavsett könsidentitet inkluderas utan att skuldbeläggas. Detta är tyvärr inte självklart för alla. Jag anser inte att det handlar om en anpassningsfråga till världens sätt att tänka, men ibland upplever jag att det finns starka konservativa krafter som inte tar någon hänsyn till den intellektuella hederlighet som jag vill efterlysa.

Till sist vill jag uttrycka mitt varma tack till Leif Carlsson för den undervisning han gett oss under bibelhelgen i Motala. Den gav mig bekräftelse på den bibelsyn och bibeltolkning som stämmer med min trosuppfattning. Jag hoppas att den skall bli respekterad ibland alla de troende vännerna jag har i Motala och även ibland dem jag kommer i kontakt med genom min blogg Ökenkällan.

Tacksam för bibelhelgen med Leif Carlsson

HÄR LÄGGER JAG IN EN LÄNK TILL GUDSTJÄNSTEN MED LEIF CARLSSON FRÅN PINGSTKYRKANS WEBBSIDA I MOTALA:

JESAJA OCH KALLELSEN

Temat för helgen var ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Apokalypsens språk är symbolladdat

 

NU finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud. Upp. 12:10

”Apokalypsens språk är symbolladdat. Det är många som har gått vilse i de enskilda formuleringarna. Inte heller den här ledaren ska ses som annat än ett försök att göra texten rättvisa”.

Så skriver Olof Edsinger i dag i en ledare i tidningen Världen i dag med rubriken:

Både judarna och församlingen står i fokus för Antikrists ande.

Så har det varit och det är ingenting nytt. Jag håller med Edsinger om att det är många som farit vilse i de enskilda formuleringarna, allt för många skulle jag säga, men vill också säga att jag inte kan vara överens om allt det han skriver. Jag tror emellertid inte att jag fördenskull har farit vilse. . Men allt det vi förkunnar måste givetvis prövas. Det är i första hand det jag skriver som nu ska prövas. Frågan är: Hur ska vi kunna känna igen Guds Ande i vår tid? Johannes skriver om det i sitt första brev.

Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 1.Joh. 4:2-3

Hur skall vi tolka orden i Uppenbarelseboken 12:1 om kvinnan. I min bibel finns förklaringen:

”Hon betecknar på en gång Israels folk, inom vilket Kristus föddes se vers 5. och den kristna kyrkan”,

det vill säga Guds universella församling som består av både judar och hedningar. En församling som bekänner att Jesus är Messias den som skulle komma.

I andra versen står det att hon är havande och i femte att hon födde sitt barn och att hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. Orden kan inte tolkas så att de skulle handla om en tid som för oss ligger framför. Nej det handlar om den tid vilken nu är, och hurudan är då denna tid ?

Jo den kan sammanfattas med verserna 7 till 10 och som handlar om att Jesu framträdande är början till djävulens nederlag. Observera vers 10 där det står:

”NU finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud, både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod.”

I den sjuttonde versen står det:

”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”

De kristna, det vill säga att alla de som tror på Jesus är kvinnans andra barn. De uppfattas som syskon till Jesus.

Jag funderar på vad Edsinger menar när han skriver att Antikrists ande vänder sig mot det gamla förbundets egendomsfolk. I min bibel finns det inte längre någon skillnad mellan det gamla och det nya förbundets folk. Skiljemuren har Jesus brutit ner.

I Efesierbrevet 2:11-23 kan vi läsa om den rivna skiljemuren:

”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp. har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.”

Det är som vi sjunger i en gammal känd väckelsesång:

”Blodet till ett förenar nya förbundets folk”

Hur skall människor inse vad Bibeln egentligen säger om detta i stället för att bli kvar i det gamla förbundets tid.

Den nuvarande staten Israel är lika sekulär som alla andra länder. Guds egendomsfolk är inte enbart det judiska folket. Gud har inkluderat alla världens folk i sin räddningsplan. Det landområde som Bibeln talar om kan inte erövras med bomber.

När Jesus framträder en andra gång så kommer han på nytt som fredens konung. Då är allt fullbordat. En ny himmel och en ny jord och ett himmelskt rike, ett nytt Jerusalem, ett som redan finns i himlen och där Jesus redan är konung skall komma ner på den nya jorden.

EKUMENISK BIBELHELG I MOTALA

 

EKUMENISK BIBELHELG I SJÖKUMLA MISSIONSHUS OCH I PINGSTKYRKAN MOTALA 

20-21 APRIL

Temat för helgen är ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Leif Carlsson är teologie doktor i religionsvetenskap och lektor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping samt pastor i Equmeniakyrkan. Han var tidigare lärare på Korteboskolan (Allians-missionens pastorsutbildning) och har även han skrivit flera böcker.

Utöver kyrkorna som nämns i programmet så är även Betelförsamlingen i Fornåsa medarrangör.

Program

• Lördag 20 april kl. 15:00-17:00 Sjökumla Missionshus, bibelstudium med Leif Carlsson inklusive fruktpaus. 

Servering innan kvällsmötet.

• Lördag 20 april kl. 18:00 Sjökumla Missionshus, kvällsmöte med Leif Carlsson.
• Söndag 21 april kl. 10:30 Pingstkyrkan Motala, gudstjänst med Leif Carlsson. 

Se följande länkar:

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 1

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 2

Hoppas att vi möts!

Vi har glädje i överflöd

 

Text av Rolf Ericson

Bearbetad 20240418

Efter 2.Kor. 7:4,  Rom. 8:18-26, 1. Petr. 1:3-6

1.

Jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina prövningar,

och jag ropar i min väntan på skapelsens befrielse.

Jag hoppas och tror och jag skall få se.

2.

Vi har glädje i överflöd, och med Jesus som vår förebild.

Gud ska föra oss igenom. Guds folk skall få befrielse

Vi hoppas och tror och vi skall få se.

3.

Vi har glädje i överflöd, ja i hoppet är vi räddade.

Vi kan jubla i vår väntan, och vi älskar honom redan här

Vi väntar på det som en gång skall ske.

EKUMENISK BIBELHELG 20-21 APRIL

 

EKUMENISK BIBELHELG I SJÖKUMLA MISSIONSHUS OCH I PINGSTKYRKAN MOTALA 

20-21 APRIL

Temat för helgen är ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.

Leif Carlsson är teologie doktor i religionsvetenskap och lektor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping samt pastor i Equmeniakyrkan. Han var tidigare lärare på Korteboskolan (Allians-missionens pastorsutbildning) och har även han skrivit flera böcker.

Utöver kyrkorna som nämns i programmet så är även Betelförsamlingen i Fornåsa medarrangör.

Program

• Lördag 20 april kl. 15:00-17:00 Sjökumla Missionshus, bibelstudium med Leif Carlsson inklusive fruktpaus. 

Servering innan kvällsmötet.

• Lördag 20 april kl. 18:00 Sjökumla Missionshus, kvällsmöte med Leif Carlsson.
• Söndag 21 april kl. 10:30 Pingstkyrkan Motala, gudstjänst med Leif Carlsson. 

Se följande länkar:

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 1

BIBELHELG 20-21 APRIL Info 2

Hoppas att vi möts!

Ny sångtext

 

                                                    

1. Gud vare tack som har gett oss segern,

genom Jesus Kristus på den grund som han har lagt.

2. Tack vare nåd, den som Gud har gett mig

bygger jag vidare på den grund som han har lagt.

Kör:

Jag är inte färdig än, men genom Guds nåd,

är jag vad jag är, är jag vad jag är.

Hans nåd mot mig, hans nåd mot mig,

har inte varit förgäves.

Guds nåd är nog för mig.

Text efter texten i 2 Kor. 2:14-16

av Rolf Ericson 2024-04-06

Den härlighet som man kan se

 

Tankar jag har om orden i 2. Kor. 4:e kapitlet som jag läste i dag.

Jag ber till Gud för dig som läser detta, att du redan nu ska få se den härlighet som Paulus här beskriver. Det råder ingen tvekan om att det tyvärr är som det står att:

”Denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild.”

Jag frågar dig: Ser du eller har du låtit Djävulen, som är denna världens gud förblinda dina ögon?

”Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret.” har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

Tacksam för att jag har upptäckt detta ljus och att det fyller hela min tillvaro med glädje hopp och förtröstan.

”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande eviga härlighet de bereder åt mig som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”

Detta härliga hopp ger mig en underbar frid, och jag vet att för varje dag som går, närmar jag mig målet. Därför har jag min blick riktad mot det osynliga som är evigt. Hur har du det min vän?

Bön: ”Benåda oss med den frid som ej världen kan ge, som är en försmak av himlen på jorden. Låt detta ske medan detta livs oroligheter sorlar oss förbli”

Utskrivet med den levande Gudens Ande!

 

I min dagliga bibelläsning har jag kommit till Paulus andra brev till de kristna i Korint, det tredje kapitlet.

”skrivet i era hjärtan”

Deras hjärtan kunde kännas och läsas av alla människor.

I det andra kapitlet skriver Paulus att han tillsammans med dem som tillhör Kristus, är med i ett triumftåg, där han låter kristuskunskapen spridas som en doft bland dem som räddas, och en doft bland dem som går förlorade. Alltså dofter som i det ena fallet leder till liv och i det andra fallet till död.

I det här kapitlet handlar det om skrifter som leder till liv, och skrifter som leder till död. Det fanns vissa andra skriver Paulus, som använde sig av rekommendationsbrev till församlingen och från församlingen för att skriftligt redogöra för sina uppdrag. De skrev med bläck och penna. I dag kan vi få hjälp till att skriva med artificiell intelligens och andra tekniska hjälpmedel.

Men Paulus avfärdar behovet av rekommendationsbrev skrivna med bläck. Han förespråkar en bättre metod, som också ger en större framgång, och som bekräftar deras uppdrag på ett helt annat sätt. Ett sätt som överträffar.

Församlingen som tidigare genom Paulus hade bildats i Korint, hade fått sina hjärtan skrivna av Anden, utskrivet av Paulus, inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande. Inte på tavlor av sten, utan i deras hjärtan på tavlor av kött och blod. Genom förkunnelsen hade Anden format dem och gjort dem till ett heligt folk, Guds egendomsfolk. De som förut inte varit det, hade nu blivit det, på grund av att Jesus instiftat ett nytt förbund.

Andens tjänst har sin grund i ett andligt tempel, där hörnstenen är Kristus. Det är en byggnad symboliskt, som består av levande stenar. Det templet är Guds församling, människor som har evangeliet skrivet i sina hjärtan. Symboliskt sett pågår detta tempelbygge tills allt är färdigt då slutstenen som håller allt på plats, skall läggas.

Vi lever i den tid som kallas nya förbundets tid där församlingen är verksam genom Andens tjänst.

I det gamla förbundets tid hade dödens tjänst, hållit människor i fångenskap genom lagen. Lagen,

som dömer alla människor till döden.. Paulus skriver att han fått förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. Lagen kräver att vi ska leva efter den. Jesus kom inte för att upphäva lagen, utan för att uppfylla den. Vi sjunger i påskpsalmen: ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände, för både tid och evighet.” Vi har misslyckats inför lagens krav, men Jesus har gjort oss fria, ty det som lagen inte kunde göra, det gjorde Gud, genom Jesus, då han lät sin son bli lik en syndfull människa. Nu blir det därför ingen fällande dom för den som tillhör Kristus

Deras hjärtan kunde kännas och läsas av alla människor, därför att de med frimodighet bekände Jesus vara Herre i sina liv.

Tack vare Kristus kan den som tillhör honom se Guds härlighet, och återfår den härlighet som människan förlorade på grund av syndafallet.

Jag tänker på dig som läst detta och hoppas att även du vill bekänna och tillhöra Jesus

Till dig som inte kan tro på Gud.

 JAG HAR VALT ATT TRO PÅ DET TREVLIGA ALTERNATIVET!!

Det tar drygt två minuter att läsa det här:

Vem har sagt att du måste kunna tro? Att vilja tro är säkrare än att kunna tro. Säg inte att du inte kan, även om du tycker att det är så. Säg hellre att du vill, trots att du inte kan. Det står skrivet att var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Den som de inte har haft tillräcklig kännedom om. Tron bygger inte på vad vi själva kan åstadkomma. Den bygger på förkunnelsen. Även om du inte kan tro, så behöver du tro för att kunna bli räddad.

Gränsen för tron går emellan dem som vill tro, och den som inte vill tro. Bibelns budskap talar om de två utvägarna: 1. ”död till död för dem som går förlorade” 2. ” liv till liv för dem som räddas”

Leif GW Persson ber till Gud varje dag. Ett skäl till att han tror på Gud är att det lugnar honom i hans oro. Han tror inte för att han kan tro, utan för att han vill tro.

Ur ett samtal Malou von Sivers/TV4 hade med Leif G W Persson om sin gudstro:

Malou: "Om vi avslutar med din tro, för du är en troende person. Du ber din aftonbön och du tänker på att det måste ändå finnas ett liv efter det här."

Leif: "I och med att jag är fri att välja...Alternativet är ju den eviga sömnen, där du inte ens vet om du sover...Som ett ljus som har slocknat."

Malou: "Var finns din pappa Gustav idag? Han har packat alla sina verktyg, skriver du i din bok. Tagit med sig alla hammare och sågar och måttstockar."

Leif: "Och snart träffas vi igen."

Malou: "Snart träffas vi igen... Det är en bra tanke?"

Leif: "I och med att jag är fri att välja..."

Malou: "Vad menar du med "Fri att välja"?

Leif: "Hur kan man tro på nåt sånt? Ja, de som tror starkast idag, de tror på motsatsen. För den är lika obevisad på det som jag tror på. Jag har valt att tro på det trevliga alternativet. Ska det vara så svårt att fatta? Nej, jag tycker att bevisbördan åvilar dem som hävdar motsatsen. Det är självplågeri i extrem form."

Jag fortsätter som vanligt att prata dumheter.

 

En mycket god vän på facebook tycker att jag pratar dumheter och ber mig hålla igen. Jag tycker inte illa om honom för det. Fast jag har märkt att han ofta har anseende till personen, och det får han så gärna ha. Det hör till hans rättigheter. Han skrev inte håll truten Rolf, fast han menade just det tror jag.

Jesus lär oss att vi ska tåla när människor angriper oss, ja till och med elakheter ska man tåla om man har ett rätt sinnelag och har Jesus som förebild. Jag måste erkänna att jag har svårt med det. Speciellt när jag märker att angriparen inte är intellektuellt hederlig.

Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Guds gestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset

För många år sedan bad jag om förlåtelse när jag av någon anledning hade brusat upp mot min chef. Hon var väldigt ödmjuk och svarade mig mycket vänligt i stället för att skälla ut mig. Jag glömmer aldrig det sätt på vilket hon hanterade vår konflikt. I stället för att försvara sig mot min kritik svarade hon: ”Jag tåler det.” Hon var som en vägg mot vilken man kunde luta sig. Det är ont om sådana chefer. Nu tycker jag nog att hennes handlingssätt mot mig också berodde på att hon visste att jag var solidarisk med henne. Därför var hon också öppen för kritik från mig. Just därför kunde vi stå ut med varandra i många år utan större friktioner.

Jag har aldrig haft svårt att underordna mig, men jag har ibland mött en del rädsla hos chefer som jag arbetat tillsammans med.. Vid ett tillfälle försökte jag att få min dåvarande chef att förstå att jag var solidarisk med honom. Han tog då tillfället i akt att betona att det var nog bäst för mig själv. Han sa: ”Om du inte är solidarisk med mig, så sågar du av grenen du sitter på.” Ja, han hade naturligtvis rätt i det, men det behövde ju inte betyda att han också hade ett ansvar att vara solidarisk med mig. Det handlade då om ett nära samarbete där man hade att ta ställning till frågor som krävde ett ömsesidigt förtroende. Såvitt jag kan minnas så löste vi konflikterna på ett någorlunda hederligt sätt. Jag vågar påstå att jag nog kan ta åt mig äran för det

Om förtroendekriser uppstår är det inte meningen att sociala forum ska vara platser där man stöter och blöter kriserna och hävdar att man vet hur de ska lösas. Ett sådant förfaringssätt skapar i stället nya kriser. Kriser mellan chefer och arbetstagare skall helst ske under tystnadsplikt och får inte ske bakom ryggen på den som är föremål för konflikten.

När man tänker på döden

 I den svenska psalmboken finns ett kapitel med böner för särskilda tider och förhållanden. Där finns flera böner under rubriken "I dödens närhet." 

 "När man tänker på döden":

Herre Jesus, jag vet inte vad det är att dö. Jag kan inte fatta eller ana, vad som skall ske med mig, när min kropp inte längre har någon betydelse för livet, och mina sinnen inte längre behövs för att iakttaga den värld i vilken vi lever.

Ett vet jag; i dödens stund behöver jag din närhet. Vissheten om att du då kommer att ta emot mig och följa mig på den okända vägen är det enda som ger mig trygghet och skänker mina tankar ro.

Herre, vare sig mitt liv slutar tidigt eller sent, låt mig inte tyngas av allt det som blivit olevt i mitt liv. Låt ingen stå tröstlös, därför att jag dör. Hjälp oss alla att tro, att det vi sådde här i möda och ofullkomlighet, skall få växa upp till fullbordan hos dig. Tag oss in i din glädje.

C. Söderberg på sidan 1703 har nummer 175

Hur ska man be till Gud för en människa som kämpar med sjukdom och förestående död?

 

Hur ska man be till Gud för en människa som kämpar med sjukdom och förestående död? Jag ställde frågan till en av ledarna i församlingen som jag tillhör. Han svarade att det är vår uppgift att alltid be till Gud om helande, även när en person är döende och allt mänskligt hopp tycks vara uteslutet. Jag har svårt för att förstå ett sådant uttalande. Jag tycker att det finns anledning att fråga om förbön för kroppens helande alltid är på sin plats. Ibland kan det vara bättre att förbereda en döende människa på en värdig död. Döden för den troende är en vinning skriver Paulus.

Ibland hinner människor med att förbereda sig på sin död, men ibland kommer döden plötsligt. Min kära Ulla-Britt som avled i juli 2020 fick en ganska lång förberedelsetid. Hon fick möjlighet till palliativ vård i hemmet. Även om hon älskade livet, så var hon medveten om sin begränsade livstid. Hon trodde hela tiden på att Gud kunde gripa in och hela henne på ett övernaturligt sätt, men hon behövde inte några bevis för att det skulle ske.

Visst är det sant att Gud kan hela ifrån sjukdom i alla livets skeden, men man kan aldrig kräva av Gud att det skall ske, men när det sker så är det ett mirakel, som vetenskapen inte kan förklara. Det enda vi kan göra är att be om att Guds goda vilja ska ske.

Någon som besökte ett av Moder Teresas hem för döende frågade: ”Alla dessa döende som får en värdig död hos er – är det några av dem som blir helade?” Moder Teresa svarade: ”Ja, femtio procent blir helade till livet. De andra femtio procenten dör helade”. 

Sångtext till påseende

 

Bönernas väg

Text och musik Rolf Ericson

Text bearbetad 18 mars 2024

Musik kan erhållas gratis med melodi och ackordsanalys till den som vill använda sången för offentligt bruk.

Med vänlig hälsning

Rolf Ericson

A

1. Jag ser upp emot bergen till Guds hus,

från en avlägsen plats på vår jord.

Bönerna lyfter till destination,

till Guds tron där i paradisljus.

2. Varifrån kommer hjälpen, vem är han,

som vill lyssna men ofta är tyst?

Bedjarens suckar till honom har nått,

ifrån rummet långt fjärran ifrån.

B

3. Var är vännen när svårigheter möter,

som kan vädja med rop utan ord?

Vet vad jag menar och vet vad jag vill,

när jag ber att Guds vilja ska ske.

4. som kan hjälpa mig här i mina sorger,

och ge tröst från mitt innersta djup?

Frågor jag bär på får sällan sitt svar,

förrän duvan till arken har nått.

A

5. Duvan kom ifrån mörkaste vatten,

med ett grönskande blad i sin näbb.

Nu kan jag andas och bönerna bär,

när de lyfter till urtidens hem.

En text om personlighetstyper

 Just nu är det inne att skriva och tala om personlighetstyper i TV och andra media.

Det jag här skriver om handlar om hur det är att vara INTROVERT, EXTROVERT, AMBIVERT, MAVERICK, STRAIGHT-TALKER PYKNIKER ELLER LEPTOSOM.

Ambivert - så vet du om du har den personlighetstypen.

Finns det någon plats för introverta i kyrkan?

Är du pykniker eller leptosom?

En Maverick

skrev jag år 2008 och handlar om en viss personlighetstyp

Ordet kommer från en politiker i Texas, som levde på 1800-talet. Han hette Samuel Augustus Maverick och var även Ranchägare. Som sådan vägrade han att märka sina kor. Sedan dess har begreppet ”maverick” stått för personer som envist går sin egen väg. Det handlar ofta om politiker som vägrar att sätta en partistämpel på sig och som vågar följa sin egen övertygelse. Läser man om ordets betydelse i Wikipedia den internationella versionen, så innebär även begreppet ”maverick” att vara ”ensamvarg.”

En maverick blir ofta missförstådd och får ofta felaktiga beskyllningar av dem som inte har samma uppfattning, med andra ord blir ett lättfångat byte av majoriteten.

Jag har funderat över den typen av människor. Den kanske inte ingår i den psykiatriska vokabulären eller om den har andra namn där. Kan det vara så att den är genetiskt betingad? Svar: Ja, självklart är det så. Om man nu tycker att man är en maverick, så behöver man inte skämmas för det. Man är i så fall i gott sällskap av många betydelsefulla män och kvinnor i världen. Jag tror att det behövs ”maverickar”, som vägrar att låta sig likriktas, som vågar säga sin mening och bli missförstådda och som vågar bära smäleken från omgivningen. Det finns alltför många lismande kameleonter. Jag önskade att jag vore en maverick, men tyvärr låter jag mig alltför ofta duperas av dem, som har för lite fakta på fötterna. Dem som blåser upp till strid över faror som inte existerar och som förstärker de missuppfattningar som länge odlats i de konservativa ladorna.

En straight-talker

Skrev jag år 2008. Handlar om mitt bloggande.

Det här är mitt sätt att förkunna det budskap jag tror att jag fått från Gud. Det här låter väldigt ”överandligt”, men det är inte meningen att det skall uppfattas så.

Det finns en skepsis mot bloggande, ja till och med en rädsla hos en del, att ge uttryck i skrift för vad man känner. Jag är nog för naiv för att förstå detta eftersom jag tycker att det är en förmån att få skriva och säga sin mening. Det som kallas för yttrandefrihet skall man vara tacksam för.

Att få säga sanningen är däremot inte alltid så lätt. Sanningen kan vara både obekväm och obehaglig. Mycket av det som sägs och skrives är ofta effektsökeri och detta är inte alltid detsamma som sanningen utan det kan i stället skymma sanningen.

Vem kan föra fram sanningen så att den både syns och hörs i en värld som är full av lögner? Det finns nog ingen som kan göra det på ett fullkomligt sätt. Att vara ett sanningsvittne måste innebära att våga ge uttryck för det man kommit fram till med en ödmjuk insikt om att man bara har en liten del av sanningen.

Tvister ibland de kristna

 

”Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?” 1.Kor.6:1

Medlemmarna i församlingen i Korint hade börjat att tvista med de romerska domstolarna i Korint i frågor som Paulus ansåg att de borde ha kunnat lösa inbördes.

De kristna kallades här av Paulus för ”de heliga” Om man är helig så är man enligt Guds ord, avskild för Gud. Då är man partners med alla andra som är ”de heliga” och inte motståndare. Då finns det ingen orsak att gå till rätta med den andre. I synnerhet inte inför ”de orättfärdiga”, skriver Paulus. Vilka är det då som är orättfärdiga? Bibeln säger att det är de som handlar i strid mot det gudomliga. Motsatsordet är ordet ”rättfärdig”, Den rättfärdighet som kännetecknas hos ”de heliga”

Paulus menade alltså att tvister mellan de kristna skulle lösas inbördes.

”när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er.” 1 Kor. 6:4-7.

Vi har alla anledning att fråga inför vilka det är som vi tvistar och vad det är vi tvistar om. Vi behöver en ödmjuk inställning och en ökad självinsikt, utan att fördenskull utplåna oss själva.

Jag menar att det även i vår tid borde finnas tvister som skulle kunna lösas på ett annat sätt än vad som ofta sker. Inte minst i sociala forum, såsom facebook etc.

Jag kopierar här från Taizékommuniteten:

”Att vara inblandad i en dialog med kristna från andra bekännelser innebär att lära sig att vara partners snarare än motståndare. Dialog är inte en process som strävar efter ömsesidiga eftergifter, som i diplomatin.

Det viktiga är att gemensamt söka upptäcka så mycket som möjligt av Kristi ansikte, hans vilja för världen, för kyrkan, för hela den mänskliga familjen. Ingen tradition kan hävda att den äger hela Kristus. När vi blir medvetna om detta, upptäcker vi att vi behöver varandra så att Kristi ansikte kan stråla i sin fulla glans.

”Kristendomen,” sade en 1900-talsteolog, ”är en religion vars utmärkande karaktärsdrag är att ta hänsyn till allt ur perspektivet ’inte utan andra’”. Världen har ett trängande behov av det som kan komma från kristna som vet att värdesätta sina gåvor och att sätta dem samman. Det var av detta skäl som Broder Alois i ”Upprop för försoning mellan kristna” skrev: ”Hur kan vi svara upp mot vårt samhälles nya utmaningar, speciellt sekulariseringen och den ömsesidiga förståelsen mellan kulturer, om vi inte samlar ihop de gåvor som den heliga Anden placerat i alla kristna familjer?”

”Det fanns en tid när en antagonistisk relation styrde utgången av varje möte mellan kristna av olika bekännelser. Ytterst lite sann ”dialog” förekom, snarare var det ”monologer sida vid sida”. I stället för att leta efter den mängd sanning som finns hos de andra strävade man efter att försvara den motsatta ståndpunkten till vilket pris som helst. På så sätt uppstod många karikatyrer och stereotyper, artificiella bilder som vi än idag har svårt att frigöra oss ifrån. Allt detta ledde till en ömsesidig utarmning, inte bara för att de andras gåvor försummas utan också för att beslutet att opponera mot andra får oss att tolka vår egen tradition på ett sätt som deformerar den.

Om jag inte försöker upptäcka andra utifrån det bästa som de har inom sig, är jag inte i en dialog. Jag måste lära mig hur jag gör för att lyssna. Ingen begär att jag skall förneka sanningen, att hålla med om allt. Men det kan innebära att jag behöver erkänna att det finns andra sätt att formulera problem, andra utgångspunkter och slutsatser som har sin legitimitet, andra ord som kan tjäna tron. Ju starkare förankrad jag är i det som är fundamentalt, desto mindre rädd är jag att acceptera olika uppfattningar som inte hotar det fundamentala.

För att hålla en dialog som partners måste vi lära oss att inte finna vår identitet i isolering från, eller opposition mot andra, utan i relation och givande. Det är mycket mer likt själva livet!”(slut citat.)

Jag ställer därför frågan: ”Vilka är det som är våra partners ibland de heliga, och vilka är de heliga?” Det finns bara en enda grund på vilken vi blir heliga och det finns bara en enda helighet.

"Om du är i Kristus är du helig så som han är helig."

"Också er, som tidigare var främmande och i sinnet fiender med onda gärningar, har han nu försonat i hans kötts kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga och obefläckade och ostraffliga om ni förblir i tron" (Kolosserbrevet 1:21-23, Reformationsbibeln).

Detta är det enda sättet vi kan bli heliga på.

Och detta är tillräckligt, eftersom all vår synd blev sonad när Jesus dog för oss på Golgata. Gör därför anspråk på din helighet, vilken är Jesus Kristus. Du och jag får vara en del av hans kropp – de heliga, genom tron på Jesus.

”Vi har alla sett att Gud kan rädda till och med det värsta av mänskligheten. Vi kan titta på den värsta tjuven, mördaren, knarkaren eller alkoholisten – människor som inte har några goda gärningar alls – och med visshet säga om dem, "Genom omvändelse och tro har de rättfärdiggjorts i Jesus."

Det är Guds äkta frälsande kraft. Men många kristna lever som om deras egna ansträngningar och bemödanden är tillräckligt för helighet”

Se citat här