Jag tror att nya församlingar behöver byggas, men absolut inte på bekostnad av delning, där man fiskar i den egna dammen. Om man bygger en församling på den ort där man bor, bör man ingå i den lokala ekumeniken och ha dörren öppen för samråd. I ett sådant församlingsbygge kan det inte finnas rum för missnöjesyttringar, om det ska bli fruktbärande.
Låt mig berätta om mötet med Oskar. När jag första gången mötte honom fick jag intrycket av att han är en mycket ödmjuk och vänlig person. Vi träffades bland annat på församlingens bönesamlingar. Vi var också tillsammans på torget, där vi sjöng och spelade andliga sånger. Han var liksom jag, besjälad av en längtan att få nå ut till hela Motala med det kristna budskapet.
En dag fick jag veta att han begärt utträde ur församlingen och jag blev väldigt illa berörd och undrade vad som kunde ligga bakom detta beslut.
Jag mötte Oskar i Pingstkyrkan. Han har nämligen inte slutat att delta i verksamheten, trots att han inte längre vill ha sitt medlemskap där. Jag frågade honom då vad som var anledningen till hans utträde. Han berättade då bland annat följande:
”I en drömsyn om natten såg jag ett nattduksbord, som hade blivit gammalt och utslitet och det fanns en rutten lök inuti det m.m. Ändå vill många människor försöka att laga det för dom ville verkligen att det skulle bli bra igen, men problemet var att det var för skadat för att kunna lagas och det enda sättet att komma vidare med det var att sätta dit ett helt nytt nattduksbord istället…”
När jag senare påminde Oskar om detta så skriver han att jag förhastat mig när jag menade att Gud aldrig skulle kunna säga något sådant om sin församling. Han skriver och ber mig att i lugn och ro läsa och försöka förstå anledningen till vad han menar. Jag undviker en del namn, men tar med hela handlingen:
”….dåvarande ledare för Kingdom Chapels verksamhet, som förövrigt startade redan år 2014 som en del av Baptistkyrkans ungdomsverksamhet, kom till mig i slutet av december 2018 och han bad mig att be för Kingdom Chapel framtid eftersom ledningen i Baptistkyrkan ville lägga ner den verksamheten. ...men han ville att .Kingdom Chapel skulle vara kvar som en del av Baptistkyrkans verksamhet och hade aldrig för avsikt att det skulle bli något självständigt... Detta var förövrigt min tanke också innan jag började be. Det var då jag fick ovanstående drömsyn.
….vi bad och kom så småningom fram till att det enda sättet att komma vidare med Kingdom Chapel´s verksamhet, som många ungdomar och även äldre för den delen ville skulle fortsätta, var att ta bort det ifrån Baptistkyrkan och göra det till en egen verksamhet istället... Baptistkyrkans ledning stod fast i sitt beslut att lägga ner verksamheten även fast det fanns delade meningar om detta också i ledningen så klart, många hade ju blivit välsignade av denna verksamhet och Baptistkyrkan hade gått från ett fåtal äldre medlemmar till många fler och många ungdomar, men denna nya situation ledd till spänningar mellan den nya och det gamla... Så det var heller inget lätt beslut för ledningen och det hade också förekommit påtryckningar från det ekumeniska hållet (Motalas Kristna Råd) osv. där Pingstkyrkan också är med vilket gjorde att man inte vågade fortsätta...
….Så det är bakgrunden till att Kingdom Chapel blev en egen verksamhet, det var aldrig meningen från början och det är alltså inte något som jag har startat utan det startades år 2014 som en del av Baptistkyrkan ungdomsverksamhet.”
Oskar har sagt att han absolut inte har lämnat församlingens gemenskap, trots att han begärt utträde ur som han skriver församlingens medlemsregister. Han skriver så här:
”Anledningen till att jag lämnade registret var att jag inte ville vara en del av "Sveriges Kristna Råd" eller "Samfundet Pingst" då jag insett vad dessa 2 organisationer egentligen står för …”
”Jag ville i vilket fall gå ur Samfundet Pingst (även Lewi Petrus var ju också emot samfundstanken) och för att göra det behövde jag gå ur Pingstkyrkan Motala´s matrikel.... Sveriges Kristna Råd och Samfundet Pingst”
Här måste jag invända och tycka att Oskars motiv är bristfälligt. Pingstförsamlingen i Motala är visserligen ansluten till Pingst FFS.
År 2004 aktiverades Trossamfundet Pingst – fria församlingar i samverkan för att erbjuda pingstförsamlingar en stärkt juridisk status.). Detta anser jag vara en tillgång där Oskars farhågor är extremt överdrivna och vilseledande.
Jag har sagt till Oskar att Gud aldrig kan välsigna en grupp som inte vill samverka med andra kyrkor på den plats där man bor. Den verksamhet han nu ägnar sig åt måste få sin förankring i någon av de församlingar som redan finns i Motala om den skall ha berättigande. Det är min absoluta övertygelse.
Det som nu pågår är djupt oroande. Om jag läser en del av de kontroversiella sektliknande konspirations och missnöjesteorier som förekommer i gruppens videosändningar så kan jag helt enkelt inte tiga, eftersom jag i mitt åttiotvååriga liv varit med om sådant tidigare.
Här följer utdrag ur ett brev jag skrev till Oscar:
”Jag har inte tidigare känt till det som du beskriver om Kingdoms Chapels verksamhet, så det var bra att du gav mig den informationen. Jag tycker mig känna igen det som hänt, från den tid på1960 talet då jag mötte liknande spänningar i Filadelfiaförsamlingen Nybro, där jag då var verksam. Innan jag kom dit ifrån en liknande tjänst i Norrköping, hade en stor grupp av medlemmar, däribland många ungdomar, lämnat församlingen och bildat en egen församling. Kanske det var på grund av att de inte fick tillräckligt utrymme för sin längtan till något annat än vad de upplevde i församlingen de tillhörde.
På den tiden, långt innan Livets ord gjorde sin entré, var det Maranatarörelsen som blev ett slags
reaktion mot den etablerade Pingstväckelsen. Människor bröt sig ur sina församlingar på grund av missnöje över det rådande tillståndet. De upplevde tillståndet precis så som du beskriver att du såg det i din drömsyn:
”att det var för skadat för att kunna lagas och det enda sättet att komma vidare med det var att sätta dit ett helt nytt nattduksbord istället…”
Precis så som du beskriver att ni gjorde:
”att det enda sättet att komma vidare med Kingdom Chapel´s verksamhet, som många ungdomar och även äldre för den delen ville skulle fortsätta, var att ta bort det ifrån Baptistkyrkan och göra det till en egen verksamhet istället..”
Man ville inte underordna sig något som var gammalt och slitet. Man trodde att allt skulle bli bättre om man bröt sig ur. Men resultatet blev ofta förbränd mark och desillusionerade människor. Besvikelsen blev stor när man upphöjde människor till auktoriteter. Ledare som inte höll måttet och så vidare. Jag ser samma tendenser nu.
Käre
Oskar: ”Du
kritiserar den verksamhet som vi har och menar att den bara är
knuten till vår kyrka i centrum. Jag håller inte med om detta. Det
finns många goda krafter och resurser i vår församling. Du skriver
att det behövs fler som kan ta hand om skörden. Om du anser att du
är en av dem borde du inte ha lämnat den församling där jag tror
att du också upplevt så mycket gott.
Så
skriver du om tider då verksamheten har varit framgångsrik och
mäter resultatet, som om det berodde på personer, och glömmer att
det inte är på människor, som tillväxten skall bero. Allt har sin
tid, både såningstid och skördetid, men kom ihåg att det är inte
vi utan Gud, som ger växten.
Du
är synnerligen kritisk till den kompromissande församlingen, det
vill säga den församling som inte följer bibeln till hundra
procent. När du gör det så kritiserar du också mig, ty jag måste
erkänna att jag helst vill tillhöra en sådan bristfällig kyrka.
En som har låga trösklar till entrén och en som välkomnar alla
människor i sin stora famn.”
Om inte Kingdom Chapel får de övriga kyrkornas förtroende och samverkan tror jag att det kommer att leda till att de blir isolerade precis så som skedde på 1960-talet så som jag beskrivit.
Vi hoppas att vi skall slippa att få se en ny sekt i Motala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar