Twingly statistik

torsdag 28 december 2023

Hos diabetessköterskan

 I dag fick jag börja dagen tidigt. Det hade snöat rejält under natten och morgonen, så jag kunde inte ta rullatorn utan fick använda mina stavar. För säkerhets skull tog jag en tidig morgonbuss, linje 305 ifrån Västra Bråstorp. Jag kom i mycket god tid till diabetessköterskan på Vårdcentralen Lyckorna, och fick veta en del om hur jag skall förhålla mig till min typ 2 diabetes. Eftersom jag tidigare hade lämnat in blodprov behövde jag inte göra det nu. Det normala värdet skall ligga på 46 mmol och vid förra provet låg mina värden på 71 mmol. Målet för den behandling jag får med Metformin skall ligga på cirka 55 mmol för att vara godtagbart. Just nu tar jag 1 tablett på morgonen och två tabletter på kvällen. Meningen är att trappa upp dosen till 2 tabletter på morgonen och 2 på kvällen. Det gör jag nästa vecka och får se hur jag svarar på den behandlingen. Efter tre månader får jag kontrollera min status igen. 

Jag berättade för sköterskan hur jag brukar sköta min kosthållning och hon tyckte att det lät bra. Mat på bestämda tidsintervall med frukost, mellanmål, huvudmål och kvällsmål. Allt blandat med sunt förnuft och inga överdrifter i kostintaget.

Hade väntat mig flera förmaningar, men fick uppfattningen att jag i stort sett hade följt de anvisningar som är viktiga. Känner mig tillfreds och hoppas att metforminbehandlingen skall utfalla till det bästa

måndag 25 december 2023

A true Christmas story

 From Jerry Heath. Heath from Idaho Falls, son of my second cousin:

It was the worst of Christmases! It turned out to be the best of Christmases!
It was Christmas of 1982. We had made the decision, as we often did, to go back to California, and visit our families there. Actually, our kids had four sets of grandparents, all of them living in California, so our annual 15 hour, 900 mile Christmas drive to the Bay Area made sense. Our children were 7, 6, 3, and 1, and Byron, the caboose, was on the way.
For reasons that have now faded into the murk of time, we weren’t going to actually be able to leave until Christmas Day. We were broke, as usual, but our families had told us to just come, and they would supply presents for the kids. Bringing their grandchildren to them would be our “present”.
Our transportation was to be our old green Volkswagen bus, “The Pickle Van”, an antique, which we had picked up from the repair shop the day before. Our present generation would probably be horrified to know that there were no seatbelts or car seats for the kids. They would simply move about and play free and unencumbered through the whole trip. They had done it many times before, and although it was less safe than today’s extra safety, it also made for happier children while traveling.
Christmas Day that year was brutally cold, below zero, windy and icy. Happily, none of the kids knew it was Christmas Day. It was a ‘drive to see the families’ day. We were worried about the roads through Idaho, down to Nevada, and eventually the dreaded Donner Pass between Reno and Sacramento. Still we were ready, got the bus packed, and just as we were about to head out, a catastrophe! Neither of us could find our key for the vehicle.
Now, keep in mind, the bus had been in the shop, so at least one of our keys was detached for that reason. Why both would have been is a mystery. Still, misplacing a key, or two, is a common enough event. Surely one or the other would turn up.
They didn’t! We searched everywhere, including digging through the deep snow by the bus, just in case it had been dropped there. We looked frantically, desperately for hours. Sadly, we were ready in every way, other than in our ability to start the bus. “A key! A key! My kingdom for a key!” We had another vehicle, an old red Pinto Wagon, but even if we could fit, it was in no shape to make a long trip in bad weather. Eventually, we had to concede defeat. We called our families with the humiliating news that we weren’t coming because…we had lost our keys. Those were hard conversations!
A disaster, right? An embarrassing disaster! But Christmas has a way of providing its own little miracles! You can’t always see the blessings coming behind the pain. Also, over the years, I’ve come to believe that the old chestnut, “things happen for a reason” is probably, maybe, usually true.
As a bleak morning ended, and a dismal afternoon began, we received a telephone call from some new acquaintances, wishing us a Merry Christmas. We weren’t exactly friends with Tom and Valerie Morley, but he was a fellow newly hired principal in the Blackfoot school district, and his wife, like Betty, was a stay-at-home mom. We shared the stress of new high pressure jobs, and of parenting toddlers, but we hardly knew each other. It was Betty who answered the phone, and somehow her distress leaked into the conversation with Val, and Betty explained what had happened.
A short time later the Morley’s called back and invited us to their house for Christmas dinner. We said no. We were in no mood for celebrating, or for interacting with other people! We just wanted to marinate in our misery. But Tom and Valerie were persistent. They called again. Again, we begged off. Then, a few minutes later, they called again. They were persistent! Bless them!
Actually, Betty and I were barely speaking to each other at this point, but she sought me out, and told me that if I still didn’t want to accept their invitation, I should call back and tell them myself. Neither of us wanted to be rude, and we had no other excuses, so we resignedly packed up the kids and went to visit the Morley family.
It was one of the nicest Christmases of our lives!
Details of the evening escape me, but the long term results speak for themselves. We celebrated many, many holidays, and other great times with the Morley’s, as our children grew up together like cousins, over the next decades. Their families lived far away in the east, as ours lived far to the west, so it was natural to become like family. They were/are kind, intelligent, wonderful people, and they became forever friends, and a great blessing in our lives! Would it have happened without that Christmas dinner. Maybe. Maybe not!
The next day we went to the stores, discovered the economical joy of after-Christmas sales, and had our “real” Christmas for the kids on the 27th. It was joyful and fun, but it was only the beginning. We had several more “Christmases” over that next week, as all those disappointed grandparents sent the presents they had bought the children. Every day more presents arrived. Every day was another Christmas! The kids had a wondrous holiday season.
A coda to this came that next summer when we arrived at my father’s house in California, and found that he and his wife had decorated…for Christmas! So they, and we, didn’t miss it after all! We will forever remember that Christmas in July!
Yes, we had a very nice, memorable, Christmas….and I know you are wondering about the keys.
About two weeks after our disappointment, I took out my wallet, tossed it on the bed, and something peeked out of one of the slots….a key! I stood there and looked at it in disbelief. If there was one thing of which I was certain, it was that I had thoroughly explored that wallet that day…many, many times. Yet there was the key. A day or two later, Betty’s key appeared in a diaper bag which she had checked, over and over again.
Absolutely baffling! Or…maybe it wasn’t! Terrible, slick roads. Sub-zero temperatures. Small children, and no car seats. Maybe we were just too determined to do something unwise, and good luck, or the love of God, got in our way! Either way…we are thankful!
Whether your Christmas feels wonderful, stressful, spiritual, embarrassing, fulfilling, or disappointing, please be aware that if you are seeing this, we care about you, and are visualizing joy and peace coming into your lives. And if things are tough now, don’t give up. The best day of all…is the day that is on its way…waiting for you!
Merry Christmas!

fredag 22 december 2023

fredag 8 december 2023

Min behandling av åldersdiabetes

 I dag har jag hämtat medicin som reglerar blodsockernivån. Metformin Orifarm 500 mg. Jag påbörjar behandlingen med en tablett vid kvällsmåltiden och hoppas att den kommer att ha god effekt. Först den 28 december klockan 10,00 har jag fått tid bokad hos diabetessköterskan.

Jag är så tacksam för att jag äntligen har fått en förklaring till mitt mående den sista tiden, och ser med stor förhoppning fram till att få en bättre livskvalitet. 

Jag kommer att fortsätta min dokumentation och är givetvis tacksam för alla goda råd ifrån er som har varit med om detta förut. 

Information om typ 2 diabetes

Information om Metformin


tisdag 5 december 2023

Åldersdiabetes typ 2

 I dag har jag fått veta att jag har diabetes typ 2. Mitt nuvarande Hba1c värde ligger på 71 mmol/l, vilket konstaterades i dag efter att jag lämnat prov för fasteblodsocker. Det normala värdet bör ligga på 46 mmol/l.

Jag hoppas att snarast få börja med medicinering. 

Kanske kan detta vara förklaringen till att jag under en längre tid haft en extrem trötthet. Förhoppningen är därför att jag efter påbörjad behandling kommer att bli mycket bättre.

Jag lovar er att återkomma med besked när så sker.

Det är många som har denna typ av diabetes och jag är tacksam om ni vill berätta för mig om detta.

onsdag 22 november 2023

5 minuter med Gud

 5 minuter med Gud

Om 5 minuter med Gud

“5 minuter med Gud” med Sebastian Stakset och Hanna Simonsson är en lättillgänglig andaktpodd med bön och bibel som grund.

fredag 17 november 2023

Det nya Jerusalem

Nedanstående text är en förkortning av Eskatologi och teologi del 3

Guds löften – det nya Jerusalem.

Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och de som kommer att uppfyllas.

Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.

"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6

Dessa förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.

"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.

Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet kan sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.

"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16

Alltså löftena i gamla förbundet har redan fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.

Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. 1.Mos.17:7-8

Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.

När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."

"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27

Detta nya förbund har redan trätt i kraft. Det innebär absolut inte att Gud överger Israels folk. Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.

"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13

Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.

Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln?

Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.

"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10

fredag 10 november 2023

Ungdomens kväll i Örebro

Ungdomens kväll var ett kristet radioprogram som sändes från Örebro under åren 1953 till 1967. Programledare var Larseric Janson och några andra av de medverkande var Stanley Sjöberg, Rolf Lundgren, Svante Widén, Lennart Jernestrand och Mani Mattsson.

Den dagliga andakten

I den svenska psalmboken med tillägg finns många goda förslag på hur man kan få struktur på den dagliga andakten för morgonandakt såväl som aftonandakt varje dag i fyra veckors tid. Sidan 1644

1. Andakten inleds med förslag på psalm ur psalmboken. De 325 första är psalmer som finns med i alla samfunds sångböcker. Mitt förslag är att man också som alternativ kan välja en sång ur exempelvis Segertoner eller någon av de övriga kristna samfundens sångböcker.

2. Psaltarpsalm ur bibeln.

3. Skriven bön av olika trosfäder och andliga tänkare.

4. Bibelläsning

5. Skriven bön

6. Herrens bön och välsignelsen

7. Psalmsång ur psalmboken alternativ sånger från den kyrka man tillhör.

Här ett exempel på bön som finns på sidan 1647:

Att göra Guds vilja:

Herre, ofta vet jag precis vad jag borde göra, just i det ögonblicket, och vad det är du begär av mig. Ändå gör jag det inte. En annan gång ser jag klart vad jag inte borde göra, och ändå kan jag inte låta bli. Du ensam känner mina tankar och möjligheter och vet hur ofta jag kommer i frestelse. Hjälp mig då att koncentrera mina tankar på dig, så att det är dig jag säger ja till. Låt mig både vilja och göra det du vill. Stå vid min sida i alla mina frestelser. Du ensam kan rädda mig. (H.May) 

måndag 23 oktober 2023

Aktuellt bibelstudium av Rolf Ericson


Jesu Kristi eviga rike.
av Rolf Ericson

2.Petr. 1:10-11. "Gör i stället allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer ni aldrig på fall, ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike."

I stället för att vara overksamma skulle de göra någonting och om de gjorde detta skulle de få ett fantastiskt förmånligt löfte, ja det låter nästan för bra för att vara sant. För det första: De skulle aldrig komma på fall och för det andra de skulle få fritt och öppet tillträde till Jesu Kristi eviga rike.

När jag läser detta blir jag ju väldigt nyfiken. Vem är det som får sådana fantastiska erbjudanden? Det står vilka de är. Det är de som är kallade och utvalda. Min nyfikenhet stegras ännu mer. Vilka är det som är kallade och utvalda? Om vi går tillbaka i historien så ser vi att Gud kallade sitt egendomsfolk. Det står att de var utvalda och vi frågar varför var de utvalda? Det gamla förbundets egendomsfolk, som var det judiska folket utvaldes för att det var av detta folk som Jesus skulle födas och ett nytt förbund upprättas. Gud gav detta folk särskilda löften och välsignelser eftersom han hade utvalt dem till att bli hans egendomsfolk.

Vi läser i Bibeln att Gud alltid ger löften till sina utvalda. Därför kallas de"löftets barn" De kallades också "Guds Israel". Men i Romarbrevets nionde kapitel står det också vilka det var som förutom det judiska folket kallades för "löftets barn" Gud begränsar inte sin kallelse och sina löften bara till ett särskilt folkslag. Guds löften gäller alla, som Herren vår Gud kallar.

Då infinner sig nästa fråga: "Kallar han bara dem som han vill kalla, eller kallar han på dem som vill bli kallade?" Ja båda frågorna kan besvaras med ja, eftersom Gud vet allt om oss. Det står att Gud vill rädda alla människor, men han har också lagt valet hos varje människa. Många är kallade, men få är utvalda. Det står till och med i Hoseas bok 11:2 "Men ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan." Varför är det så? Varför flyr vi när Gud kallar? Vi läser i början av Bibeln att de första människorna gömde sig för Gud av rädsla för att bli upptäckta eftersom de var nakna. De hade blivit medvetna om sin nakenhet och levde inte längre under den oskuld de hade levt i före syndafallet. Denna medvetenhet hade fått dem att känna sin egen skuld och detta i sin tur hade lett fram till ett flyktbeteende. Men Gud som redan visste allt om dessa sina första skapade människor sökte ändå upp dem och ropade på dem: "Var är du?"

Så har det varit för människor i alla tider. Gud har aldrig upphört att i kärlek kalla på människor, men kallelsens tid är begränsad. Bibeln varnar oss alla för att vara för sent ute Gud kallar i dag. Det finns ingenting som säger att han kommer att kalla i morgon. Hebr. 4:7 "Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan." Det handlar inte om känslan att vara kallad, så om du säger: "Jag känner mig inte kallad", så kan du i alla fall vara det eftersom kallelsen ligger i viljan. Du vill, men du väntar på att bli bekräftad i ditt känsloliv. Då vill jag tala om för dig att en sådan bekräftelse inte är nödvändig, om du vill bli kallad. Här gäller för dig som tvekar att du griper tillfället när det kommer och besvarar den kallelse du förnimmer. Kanske du har din sökningstid just nu. Säg ja när han säger "Kom!" Du kanske blir rädd för den avsaknad av känslor du har och du frågar kanhända om du är förhärdad och inte längre är mottaglig för Guds kallelse. Jag vill då trösta dig med att säga att du skulle aldrig ha tänkt sådana tankar om du vore det. Det är inte denna rädsla och allt annat som hör till din svaga natur, dina frestelser, dina onda anlag, din tröghet till att fatta Guds ord, som kommer att driva dig bort ifrån Gud. Det är tvärtom så att allt detta kommer att leda till att Gud i sin kärlek kommer närmare dig. Om du tar ett enda litet steg emot honom så kommer han att med öppna armar springa emot dig precis som fadern i liknelsen om den förlorade sonen i Lukasevangeliets femtonde kapitel. Det står i Luk. 15:20: "Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom" Sådan är Gud mot oss människor. Han älskar dig och mig precis sådana som vi är, menn han väntar på att få vår kärlek tillbaka. Därför kallar han på oss.

Du är kallad till "Jesu Kristi eviga rike" läste vi. Du har fritt och öppet tillträde till detta rike som finns här och nu. "Himmelriket har kommit, mörkrets tid är förbi. Från graven han uppstått i påskmorgonens glans, och himlen har hälsat att segern är hans. Guds rike har kommit, Guds rike är här. Guds rike är här och nu."(R.E.)

Jesus har intagit sin plats på Faderns högra sida. Han regerar redan nu i sitt eviga rike och den makt han har vill han ge till oss så att vi kan utbreda kunskapen om hans rike i vår tid. Det är ett rike som redan existerar och där Jesus redan har intagit sin plats. Har du intagit din plats i detta rike?

Om du har hörsammat kallelsen, så kan du inte längre vara overksam. Du och jag har hamnat i en livsprocess som ständigt växer. Eftersom vi redan är kallade och utvalda, så behöver vi leva i en ställning där vi hela tiden befäster vår identitet. Johannes skriver i sitt första brevs tredje kapitel: "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren."

Jag förstår den som tycker att det låter alltför anspråksfullt att säga: "Jag är Guds barn" För många år sedan träffade jag en dam när jag var ute och knackade dörr för att inbjuda människor till Gud. Hon sa: "Hur kan ni veta att ni är Guds barn? Det är väl bara Gud som vet om ni är det." Jag svarade henne att det är inte vi som säger det utan det är Guds ord till dem som hörsammat kallelsen. Vi får inte bara kallas Guds barn. Vi är det! Men inte hur som helst skulle jag vilja tillägga. Det handlar om en ständig reningsprocess, ett vilsamt och rofyllt tillstånd i närhet till Jesus där vi får bekänna våra synder och där vi får leva i en förvissning om att "om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig." 1.Joh.2:1

Vi läste att vi aldrig kommer på fall om vi befäster vår ställning som kallade och utvalda. Innebär detta att vi alltid lever ett oklanderligt liv. Nej så är det inte. Det står visserligen i Ps. 145:14 "Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar de nedböjda." Vi blir alla utsatta för frestelse och vi faller också, trots att vi tillhör Herren, men Gud vill redan när vi är på väg att falla uppehålla oss. Vi får befästa vår ställning som kallade och utvalda stod det och när vi gör det, så upprättar han oss på nytt.

Bön: "Gud vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen"

Att dö är att leva
av Rolf Ericson

2. Tim. 2:8-9 "Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare.

Paulus satt i fängelse för att han hade förkunnat evangelium. Han hade förkunnat budskapet om Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Ett budskap som skapade oro hos makthavarna. Det var ett livsfarligt uppdrag och han var hela tiden inställd på att det han gjorde kunde få sådana konsekvenser.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv som kristen, så har jag inte varit med om något sådant. Visserligen har även jag genomgått perioder av lidande och förföljelse på grund av min tro på Jesus, men under min livstid har det varit fritt för alla i vårt land att förkunna evangelium och ge uttryck för sin tro på Gud. Så har det inte alltid varit ens i vårt land. Det har funnits tider då kristna fått sitta i fängelse på grund av sin tro även här i Sverige. En del av mina förfäder fick emigrera till Amerika på grund av den religiösa intoleransen. De uthärdade denna smälek, som är en naturlig företeelse för den som vill vara en Kristi efterföljare. Det fanns en särskild orsak till detta. Det var samma orsak som Paulus skrev till Timotheos om: "för vars skull jag far illa." Paulus var beredd att fara illa, eftersom han hade fått uppdraget att föra ut ett budskap som fick sådana konsekvenser på den tiden och i det sammanhang i vilket han då levde. Livsvillkoren är likadana i vår tid även om formerna skiftar.

Frågan jag vill ställa är: "Hur mycket är vi beredda att fara illa för den tro på Jesus som vi fått erfara?" Ja, jag säger "erfara", eftersom tron är både en gåva och en erfarenhet.

Du kanske säger: "Det här angår inte mig. Jag har aldrig känt mig kallad av Gud till att tro på Jesus." Då vill jag fråga dig: "Vem har sagt att du skall känna dig kallad?" Det handlar inte om att känna sig kallad. Det handlar om att vara det. Du är kallad av Gud till att tro på Jesus som din personlige Frälsare, antingen du känner det eller inte. Kom inte och säg att du aldrig blivit kallad. Du vet mycket väl att Gud gång på gång har låtit dig komma i kontakt med honom genom evangelium, precis så som sker just nu när jag talar till dig. Sanningen är i stället den att du har ignorerat kallelsen. Du har inte låtit ordet få fäste i ditt liv.

Se vers 1 i samma kapitel: Timotheos skulle få .."hämta styrka i den nåd vi får genom Kristus Jesus."

Vi har fått nåd precis som Timotheos. Denna nåd som vi har fått har blivit lagt i bräckliga lerkärl, som kan gå sönder. Vi är bara människor, men kraften som vi får är gudomlig och erfarenheten vi gör är så värdefull att ingenting går upp emot detta; att få fullfölja uppdraget. Det får kosta vad det vill.

Se vers 10 i samma kapitel:
"Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom; härdar vi ut, skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa, förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv."

Bibeln talar här och på många andra ställen i nya testamentet om att leva och att dö med Jesus. Det handlar symboliskt om liv och död fast i omvänd ordning. I vanliga fall tänker vi att döden kommer efter livet, men i detta sammanhang är det tvärtom så att döden kommer före livet. Det handlar om en process som sker när vi möter Herren Jesus Kristus. Något sker som är svårt att med ord beskriva. Vi dör med Jesus och precis som Jesus har dött och uppstått, så sker samma sak med den som tar emot honom. Först dör vi och sedan uppstår vi med Jesus. Om vi har dött med Jesus, så innebär det bildlikt talat, att vi har bränt alla broar som ligger bakom oss och det återstår bara en väg mot framtiden. Att handskas med sin kristna tro får konsekvenser för framtiden. Tron är inte ytlig som fernissa. Den ingriper på ett eller annat sätt i hela vår tillvaro. För Paulus var det självklart att lida för evangeliet. Samtidigt med lidandet och försakelsen fanns det hos honom en glädje mitt i lidandet, eftersom han visste att han kämpade för det som var rätt och som skulle få en så stor betydelse för evangeliets segertåg över världen. Det finns något positivt i det lidande som innebär att vara en Kristi efterföljare.

Se 1. Petr. 1:6-9.
"Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig och himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning"

Är det inte just detta som är så fantastiskt? Att vår tro, som är en gåva och en erfarenhet, kan få sådana konsekvenser att vi är beredda att med uthållighet möta det som ligger framför oss.

Det finns en lättare väg. En väg som inte för till liv, men den besparar oss från försakelse och lidande. Emil Gustafson, helgelseförkunnaren som levde i början av nittonhundratalet har beskrivit det så här:

"Det är nu jämförelsevis lätt att vara kristen; och blir man inte alltför andlig, så kan man undvika all smälek av världen."

Må Gud hjälpa oss att inte välja denna lättare väg.

"Jag vet en väg som leder till himlens sälla land, väl för den genom mörker och lidande ibland, men till den ljusa staden den ändå säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är." (Hildur Elmers.)

Det lidande jag talar om är inte detsamma som det lidande vi ofta åsamkar oss själva. Det handlar inte om att vi späker oss och tar på oss en religiös attityd. Inte ens att vi fastar och ber om vi gör det med felaktiga syften. I Jesaja 58:3 ff. läser vi hur man på ett felaktigt sätt fastade för att göra sin röst hörd hos Gud.

"Vad tjänar det till att vi fastar, när du inte ser det, att vi späker oss när du inte märker det? Men se på era fastedagar sköter ni era sysslor, och alla era arbetare driver ni bara på. Och se ni håller er fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. Ni håller inte mer fasta på sådant sätt att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill ha? Skulle detta vara en rätt späkningsdag?Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till Herrens behag?

Alltså de ägnade sig åt ett religiöst beteende som inte ledde någonstans utan i själva verket var ett eget påtaget lidande. Sättet upprepas än i dag av dem som är skrämda av lagens krav och som själva tror att man måste blidka Gud och bete sig på ett visst sätt för att bli känd av honom. Det är lätt att glömma att det vi inte kan göra eftersom vi har kommit till korta, det har Gud redan gjort för att befria oss ifrån lagens krav.

Det lidande jag talar om handlar om kärlek, vilket är något helt annat än krav. Så här står det i 2.Kor. 5:14:
"Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull,utan för honom som dog och uppväcktes för dem."

Kärleken är själva drivkraften in i det liv till vilket vi är kallade. Då lever vi inte längre ett själviskt liv. Vi lever för Jesus och detta tar sig uttryck i att vi lever för våra medmänniskor. Vi lossar orättfärdiga bojor och löser okets band. Vi ger de förtryckta frihet, bryter bröd åt den hungrige, skaffar fattiga och husvilla rum, klär den nakne och vi drar oss inte undan den som är av vårt kött och blod.

Allt detta innebär ibland lidande och försakelse, men i slutändan ger det tillbaka så mycket mer av både glädje och hänförelse, så att vi är villiga att välja detta. Det handlar om att bli lik Jesus precis så som vi sjunger i en gammal sång med text av Charles P. Jones och i översättning av Otto Witt år 1922. Sången har nummer 594 i Segertoner:
" 2.Djupare, o gode helge Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. Kör: O, djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din helga lag.3. Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek frukt jag bära må."

Bön: "Gud, som genom Kristus har försonat världen med dig själv. Låt din goda vilja bli synlig för oss. Ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg. I Jesu namn. Amen"

Det andliga templet
av Rolf Ericson

Inledning: Definition av ordet tempel i Bibeln.
1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.
2. Templet som Jesus har byggt.
3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.
5. Slutstenen.
6. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?
7. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.
Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.
Bön: En levande sten och en källa till liv

Inledning: Definition av ordet "tempel" i Bibeln

När vi talar om ett tempel, så tänker vi i första hand på en byggnad, men inte vilken byggnad som helst. Vi kallar våra kristna kyrkor för tempel. Där samlas vi för att be till Gud och lyssna till vad han vill säga till oss. Templet är en helig plats där Gud bor.

I psaltaren 11:4 står det: "Herren är i sitt heliga tempel. Herrens tron är i himmelen, hans ögon skådar, hans blickar prövar." Ps. 11:4.

När vi läser Bibeln, så ser vi att Gud vill ha heliga rum hos oss, där han kan få utrymme. för att vi ska kunna tillbe och dyrka honom. Ibland handlar det om särskilt byggda rum, men också om rum som inte är byggda av människohänder. Bibeln kallar dessa rum för andliga tempel.

1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.

"Vi är den levande Gudens tempel." 2. Kor 6:16 Just därför uppmanas vi i Rom 12:1 att frambära oss själva till Gud. "Därför ber jag er bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst."

Observera att det står "vi" i pluralis. När Bibeln använder bilden av en kropp som tempel, så handlar det om "Guds tempel," eller med andra ord sagt: "Guds kyrka" eller "Guds församling" I den kroppen finns ett huvud och många kroppsdelar.

I Kol. 1: 18 står det: "Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan..." och i 1.Kor.12:27ff står det: "Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den."

2. Templet som Jesus har byggt.

Bibeln talar om ett tempel som Jesus har byggt. Han har inte byggt detta tempel med sina händer. Nej detta tempel är uppbyggt som ett Andens tempel. Detta tempel är färdigt, men samtidigt kan vi upptäcka att tempelbygget pågår även i denna tid. Låt mig förklara:

Markus 13:1-2 När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" Jesus svarade: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner."

Markus 14:58 "Jag skall riva ner detta tempel som är uppbyggd av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."

Jesus jämför dessa tempelbyggen. Det ena templet som han talar om är byggt av människohand och det andra templet är ett andligt tempel.

Jesus och hans lärjungar betraktade Herodes tempel som då fanns i Jerusalem. Det har funnits tre tempel i Israel. 1. Salomos tempel, 2. Serubbabels tempel och 3. Herodes tempel. Templen var byggda efter den förebild som fanns under det gamla förbundets tid. David hade fått en uppenbarelse om hur templet skulle byggas. Nu talar man mest om de två templen som funnits i Jerusalem. Herodes tempel var ju egentligen en restaurering av det gamla templet. Så även om det var det tredje templet, så talar vi mest om det som det andra templet.

1. Salomos tempel, som byggdes på 900-talet före Kristus, var en ersättning för tabernaklet som var folkets tidigare helgedom Templet bestod liksom tabernaklet av ett det heliga och ett det allra heligaste, som skulle rymma förbundsarken. Det var omgivet av en inre förgård. Här stod brännoffersaltaret. I det heliga stod de gyllene ljusstakarna, skådebrödsborden och rökelsealtaret. Då Nebukadnessar intog Jerusalem är 597 f.Kr. fördes en del av templets kärl till Babel och år 586 f.Kr. brändes templet upp.

2. Serubbabels tempel uppfördes sedan perserkonungen Kores år 538 f.Kr. bestämt att judarna i Babel kunde återvända till sitt land.. Kärlen som hade bortförts från Salomos tempel kom på plats igen. Templet profanerades år 167 f.Kr. av den seleukidiske konungen Antiokius IV Epifanes. Han försökte utrota den judiska tron och lät bygga ett altare åt guden Zeus på brännoffersaltarets plats. Serubbabels tempel skadades svårt då den romerske fältherren Pompejus erövrade Jerusalem år 63 f. Kr.

3. Konung Herodes den store lät påbörja en grundlig restaurering av det gamla templet år 20 f.Kr. Detta arbete pågick under den tid då Jesus vandrade omkring på jorden Under 46 års tid hade bygget pågått enligt Joh. 2:20. År 64 e. Kr. stod templet fullt färdigt, sex år innan det tillsammans med staden ödelades av den romerska härsmakten.

Eftersom Jesus var jude, firade han de judiska högtiderna precis som alla andra judar. Han besökte både templet och synagogorna. Trots detta visste han att en ny tid skulle bryta in, då allt skulle förändras. Detta var också noga förutsagt av profeterna.

"Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.." Gal 4:4-5

Vad var det egentligen för en tid som var inne? Det var den bestämda tid i vilken han kom. Den var förutsagd och det är först efter en profetias uppfyllelse som man kan veta om den är äkta.

I Bibeln kan vi följa frälsningshistorien ifrån dess början och in i ändens tid, men vi kan också hitta sambandet mellan världshistorien så som den skildras i Gamla Testamentet och fram till ändens tid i vilken vi nu lever.

Gud känner världens slut ifrån dess början, men vi är tröga att fatta vad det är han menar när han talar till oss genom Guds Ord. Jesaja 46:10: "Jag som i förväg förkunnar vad komma skall, och långt förut vad ännu ej har skett."

Därför talar Jesus om det tempel som han har byggt. 1.Kor. 15:3-4: "Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, han blev begravd och han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna." När Jesus dog på Golgata, och utropade orden: "Det är fullbordat", så brast templets förlåt uppifrån och ända ned. Det nya templet, som inte är byggt av människohand påbörjades och det fortsätter ända till slutet av den tid vi nu lever i.

"Det byggs ett heligt tempel här på en syndfull jord. Det bär Guds egen stämpel, dess mönster är Guds ord.. Och Frälsarens försoning, det är den grund som bär, när detta tempel bygges som Guds församling är."

Jag hoppas att du som läser detta har bestämt dig för att vara en del av detta tempelbygge. Du och jag kan få tillhöra Guds församling och vara tempel åt Gud genom att "frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst" Rom. 12:1 i en äldre översättning står det: "er andliga tempeltjänst" Bibeln säger att våra kroppar är tempel åt den heliga anden.

3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.

Det templet beskrives som det andliga templet, alltså ett enda tempel i bestämd form: "Det templet" Templet är Guds församling och Jesus är grundstenen i detta bygge. Den som tillhör församlingen blir "en levande sten" i det tempelbygget. Här handlar det inte längre som tidigare om enbart judarna, som då var det utvalda folket utan det handlar om både judar och hedningar, om alla som tillhör Jesus Kristus. Se Ef.2:18-21: "Ty genom honom kan både vi och ni (judar och hedningar, min parentes), nalkas Fadern, i en enda ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud."

I det gamla förbundets tempel var det prästerna, som skötte offertjänsten, men i det nya förbundets tid har det skett en förändring. Där är det församlingen, de utvalda som frambär andliga offer. Låt mig läsa om detta för er i Första Petrusbrevets 2:a kapitel ifrån vers 4

"När ni kommit till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: "Se i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror, men för den som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock man stöter emot, en sten som man snavar över. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Det tempel som under gamla förbundets tid byggdes i Jerusalem var också en förebild till det tempel som är fullkomligt. Det templet, det vill säga det andliga templet är Guds församling, som här har fått en helt ny roll än egendomsfolket i det gamla förbundets tid. De har blivit "ett utvalt släkte kungar och präster, ett heligt folk." Som Guds eget folk är de präster och står i direkt förbindelse med Gud.

I dag pågår detta andliga tempelbygge som vi läst om i Petrusbrevet och i Efesierbrevet. Vi får av nåd ta emot Guds erbjudande om att bli levande stenar och fogas samman i ett sådant underbart tempelbygge, som en gång skall bli färdigt.

4. Slutstenen

I Sakarja boks fjärde kapitel talas det om slutstenen i tempelbygget. Det var den sista stenen och den skulle föras fram under jubelrop och nåd skulle vila över den. Det skall komma en dag då det som står bland annat i Uppenbarelsebokens 11:e kapitel att "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde och han skall vara konung i evigheters evighet.......och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel." I Uppenbarelsebokens 21:a kapitel talas om det nya Jerusalem, den heliga staden Jerusalem som kom ner ur himlen från Gud. Hur allt detta skall ske kan vi bara se konturerna av i denna tid, men Bibeln ger oss föraningar om vad som kommer att ske och detta borde fylla oss alla med en stor förväntan och en längtan efter att den dagen snart skall vara här.

5. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?

Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, när jag läser Bibeln. men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.

Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.

"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6

När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem

"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7

6. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.

Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.

Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13

Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.

Bibeln talar mycket om den dubbla utgången. Det handlar om evigt liv eller evig död. Något annat kan jag inte uppfatta i det som är summan av Guds ord. Men detta tycker jag borde räcka för att vi inte skall avstå ifrån det erbjudande vi får av nåd. Guds gåva till oss är evigt liv genom Jesus Kristus Ämnet är så omfattande att det skulle kräva ett särskilt bibelstudium, men jag vill bara helt kort citera 1.Joh.5:10: "Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud har gjort honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet." Hur vill du förhålla dig till detta?

Bön: En levande sten och en källa till liv

Tack Gud att du har kallat mig från mörkret till ditt underbara ljus. Låt mig få vara en levande sten i det andliga templet som är din församling. Herre, i ditt ord har du lovat, att hos dem som tror skall det eviga livet springa upp, som en källa med eget tryck. Låt denna källa bryta fram i mitt inre. Ge mig den tro som övervinner världen och ta bort hindren som blockerar. Ge mig det vatten som blir en källa i mig och som ger mig evigt liv. Kristus i mig är en källa till liv. Jag är i Kristus en källa till liv. Amen.

onsdag 18 oktober 2023

Till församlingsledarna i Pingstförsamlingen i Motala

Vad jag tror på och vad jag inte tror på.

Det finns olika sätt att tolka bibeln. Det ena sättet kallas biblicism och innebär att orden i bibeln uppfattas bokstavligt. Man lyfter ur enskilda bibelord och tolkar dem till försvar för bibliska sanningar. Det brukar kallas för selektiv bibeltolkning.

Martin Luther såg i stället bibeln utifrån en helhetssyn på de enskilda bibelorden. Frälsningen genom Jesus Kristus var kärnan i denna helhetssyn. Sanningen om Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren är kärnan i Bibelns helhetssyn. Det är mötet med Jesus som är centralt i Bibeln

Jag har tidigare skrivit texter om den tro som jag delar med många andra här i Ökenkällan och jag vill därför länka till tre särskilda artiklar om detta. Jag inbjuder särskilt mina vänner i Pingstförsamlingen som bär på det ansvarsfulla uppdraget att vara ledare i den församling jag tillhör att läsa dessa tankar och ser fram mot att få era reaktioner på det jag skriver på dessa sidor.




lördag 14 oktober 2023

Är det någon idé?


Ur Psaltaren den 62:a psalmen:

”Ett har Gud talat,
         två gånger har jag hör det:
     Hos Gud finns makten,
13 och hos dig, Herre, finns nåd.
     Du ska löna var och en
         efter hans gärningar.

Job. 33:12-17

	Gud är ju förmer än en människa.
 	13.    Huru kan du gå till rätta med honom,
        	såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
 	14.    Både på ett sätt och på två talar Gud,
        	om man också ej aktar därpå.
 	15.    I drömmen, i nattens syn,
        	när sömnen har fallit tung över människorna
        	och de vila i slummer på sitt läger,
 	16.    då öppnar han människornas öron
        	och sätter inseglet på sina varningar till dem,
 	17.    när han vill avvända någon från en ogärning
        	eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

En sak är jag helt övertygad om. Det är att Gud talar till människor, så som han har gjort i alla tider.

Jag citerade orden ifrån Jobs bok: ”Både på ett sätt och på två talar Gud” och ifrån Psaltaren: ”Ett har Gud talat, två gånger har jag hört det.”

Det finns en del som säger att det inte är någon ide att be till Gud. De säger att de gjort det, utan att någonting har hänt, men glömmer då den sanningen att Gud verkar i det fördolda. Vi kan inte registrera allt det som Gud gör. Om vi kunde det så vore vi själva gudar.

Jag tror att Gud har en plan. Om den kan jag läsa i Bibeln, och jag har själv upplevt att det stämmer när det gäller mitt eget liv. Ty Guds plan omfattar inte bara universum, utan också varje enskild människa. Han styr våra liv med svartsjuk kärlek, eftersom han vill förverkliga sin plan med våra liv och få dem att fungera så som han vill. Det står om detta i Bibeln. Han har utvalt oss redan i moderlivet. Ja, jag vet att det är en hisnande och svår tanke för många. Kan det vara möjligt att Gud bryr sig om mig?

Jag har en hälsning till dig som är besviken på Gud. Du säger att han inte har svarat på din bön. Du har inte sett resultatet och gett upp. Jag vill då ställa en fråga till dig: Har du inte sett något i livet, som gjort dig tacksam för det som du har. Det finns ingen på den här sargade jorden, som kommit undan det förgängliga livets skada. Till och med moder jord, vrider sig i födslovånda över förgängelsen och längtar efter frihet. Så här skriver Paulus i Romarbrevet åtta från vers 18:

    Den härlighet som väntar Guds barn

    18 Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den     härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. 19 Hela skapelsen väntar med spänning på att få se        Guds barn uppenbaras. 20 Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva        ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp 21 om att skapelsen en dag     ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.22 Vi vet att hela            skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. 23 Och till och med vi, som har fått Guds            Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att G för alltid ska ge oss sina barns                rättigheter och befria vår kropp. 24 Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt     är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? 25 Men om vi hoppas på något vi ännu     inte ser, väntar vi uthålligt.

Vi delar smärtan, besvikelsen och smärtan över allt det som sker i våra egna liv och ibland alla människor på jorden och vi frågar Gud: ”Varför sker allt detta?” Bibeln säger att hos Gud är makten. Hos honom finns det nåd och barmhärtighet, men han bryter sig inte in i varje människa.

Vi kan emellertid med frimodighet närma oss Gud, genom Jesus Kristus. Vi får komma som vi är med vårt tvivel och vår oro. Till Guds tron har han öppnat en ny och levande väg in i det allra heligaste. När vi kommer till honom så möter oss och ger oss den vila vid hans hjärta som vi behöver just nu. Det är den andliga verkligheten vi kan uppleva. Den kan inte tillräckligt beskrivas. Den måste erfaras i varje människas liv. Vi får be om allt och Gud ser till våra hjärtan och våra innersta motiv. Vi gör det i tro, utan att se!

”Ett har Gud talat, två gånger har jag hör det: Hos Gud finns makten,"

söndag 8 oktober 2023

En glad nyhet


I dag har min dotterson Jacob och hans sambo Isa blivit föräldrar till en liten flicka. Vi är många som gläder oss och lyckönskar till den nyfödda.

söndag 17 september 2023

Busväckelsen i Norrköping


Busväckelsen i Norrköping

av Rolf Ericson.

Jag minns mycket väl den period i Sionförsamlingen, Norrköping, som brukar kallas för ”busväckelsen” Den började redan i slutet av 1950-talet och under hela 1960-talet. Pastorerna Lennart Magnusson och Samuel Halldorf som omnämnes i nedanstående berättelse hade ett varmt hjärta för svaga och utsatta i samhället. Tillsammans med församlingen utfördes ett beundransvärt socialt arbete. Människor som kom till tro och blev medlemmar fick också hjälp med bostad, mat och kläder. Jag hade själv förmånen att få vara evangelist i min hemförsamling under åren 1963 till 1966 och fick se hur många människors liv blev förvandlade av mötet med Jesus.

Nils Persson, som tidigare kallades Norröpings-Teddy, var en av dessa, som kom ifrån den undre världen i Norrköping. Hans egen berättelse är sann. Det kan jag intyga, ty jag minns när han kom till kyrkan och blev frälst.

Nils Persson var ett orginal. Hans språk och uttryckssätt kanske verkar aningen naivt, men den upplevelse han fick göra med Jesus, förvandlade hans liv.Han blev en helt ny människa, precis så som skriften säger:

"Om någon är i Kristus Jesus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, något nytt har kommit." 

Jag anser att hans livsberättelse är ett bevis för vad Gud kan göra med en människa, som är beredd att överlämna sitt liv åt Gud.

Mitt liv blev förvandlat

av Nils Persson

"Fast jag ej är någon pennans man, från högre socité, vill jag ändå här försöka min levnadsskildring ge.”

Ja så började jag en gång på 30-talet en liten dikt som jag lät trycka och sedan försökte slå mynt av genom att sälja vid dörrarna. Det var nödår då och arbetslösheten var katastrofalt stor. Massor av arbetslösa drev utan mål från plats till plats under fåfängt sökande efter arbete av vad slag som helst. Jag var en av dessa. Brott och småstölder följde i dessa uthungrade s.k. luffares spår. När jag nu går att försöka vittna om mitt liv förr och nu börjar jag därför med ovanstående överskrift, ty jag är förvissad om att mitt föregående liv har med Guds frälsningsplan med mig att göra. I 2.Petr. Brev, vers 22 står det:

"En hund vänder åter till sina spyor, och ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen.”

Försök att förstå mig rätt nu, kära läsare! Om jag inte fått gå igenom allt elände, hur skulle jag då kunna förstå dem som nu lever i dyn? Hur skulle dessa kunna tro mig, när jag vittnar om förr och nu om de inte visste att jag vet vad jag talar om? Till mitt förra liv vill jag aldrig vända åter, och med Guds hjälp skall jag bli förskonad från det. Ja, jag vill nästan inte ens vidröra det i skrift eller knappast tänka på det, men till Herrens ära måste jag ge en kort resumé över en del av mitt förra liv så du, kära läsare, skall få klart för dig vilken stor Gud vi har.

Lots hustru såg sig tillbaka, vemodig över att behöva lämna allt, men jag ser mig tillbaka med avsky och bävan över hur grym Satan, min forne herre är. Min forne herre ja, just det! Satan var min herre och jag var hans slav. Den som gör synd han är syndens träl, och en träl och en slav är ju detsamma. Jag var verkligen en slav. Först under alkoholen och sedan under den avgudens vasaller, Brottet. Jag började tidigt hänge mig åt dyrkan av Kung Backus. Denne Satans legodräng har många dödsbringande pilar i sitt koger. Jag skall här räkna upp några, men det finns fler:

Buller och trätor samt slagsmål och fasor,
Stölder och hån, även mordbrand och nöd.
Drunkning, förfrysning, armod och trasor,
Sjukdom och svaghet, förgiftning och död.
Slapphet i vilja, kraft och moral.
Minskning av lust och arbetsförmåga.
Ärftliga anlag till sjukdom och plåga.
Lidelser,olycka, tårar skandal.
Laster och slöhet samt uttröttat hjärta.
Grymhet och piskslag samt missbrukets makt.
Ondska,förbannelse, undergång, smärta.
Fattigdom, elände, skam och förakt.
Hatet och svälten samt ängslig förbidan.
Fängelse, yrsel och vansinnig blick.
Sprängning av hemmen, sorger och kvidan.
Säg, vill du pröva allt detta så drick!”

Många säger att jag har överdrivit i denna dikt. Fråga i så fall någon av de 175000 barn under tolv år som växer upp i drinkarhem i Sverige. Fråga någon av de cirka 200000 alkoholister, som vinglar omkring i landet i dessa dagar. Fråga deras hustrur eller anhöriga, någon far eller mor. Fråga våra myndigheter. De måste tyvärr erkänna att det inte är en överdrift.Jag kan bara vittna för mig själv om hur jag fått lida av syndens följder. Redan vid nitton års ålder var jag alkoholist. Långt innan dess hade jag dock drivits in på brottslingens bana på grund av mitt begär efter alkohol. Brott lönar sig inte fast statistiken säger tvärtom. Jag har fått sona mina brott med långa fängelsestraff så jag vet vad jag skriver om. Det sista fängelsestraffet blev jag frigiven ifrån i april månad 1958. Frigiven från fängelset ja, men inte från allmänhetens dom. Det verkliga straffet börjar i allmänhet, när fången träder ut från fängelset.

När jag steg ut genom fängelseporten denna morgon möttes jag av en ny dom. Människornas dom. Jag var en tjuv, en som av myndigheterna betraktades som asocial. Jag var värd hat, avsky och förakt. Människorna bespottade och hatade mig och själv hatade jag tillbaka. Hatet hade bitit sig fast i hela min varelse sedan lång tid tillbaka. Jag hade en liten slant sparad och av fångvården fick jag hjälp med ekipering, så nu kunde jag börja på nytt. Ett nytt liv? Nej visst inte, det hade jag inte en tanke på. Lika bra att fortsätta i de gamla hjulspåren. Alltså först ett rejält rus. Jag begav mig till närmaste ölstuga för att skölja bort det värsta av den inpyrda fängelsesmaken ur munnen. Någon krog var ännu inte öppen och Spritsystemet öppnade inte på ännu en timma och så länge kunde inte den lede spritdjävulen få vänta. På ölstugan dök det snart upp en del gamla ”kompisar”, som visade upp den allra falskaste fasad av glädje över återseendet. Nej men se på Teddy! Världens finaste kompis, vad vi har saknat dig. Vi är ju dina bästa vänner, var har du varit så länge? (Precis som om de inte visste det.) Ja, så fastnar man för allt smicker, blind och döv. Slantarna krymper snart, ty naturligtvis måste ”världens bästa kompis” bjuda sina bästa vänner. De har naturligtvis inga egna pengar f.n. Men om någon dag har de massvis och då ska de bjuda igen. Fattas bara annat, så bussig som Teddy är! När så alla slantarna gått till krögaren, måste kostymen gå till ”farbrorn på pantbanken,” ty Backus måste ha sitt och törsten grasserar och vettet försvinner i samma takt som ruset stiger. När vinet går in, då går vettet ut. Till sist står man där i sin ensamhet igen, utan pengar, utan vänner, utan kläder, om man inte vill kalla de paltor man fått låna av kompisarna kläder.

Nu kanske du tänker så här: Ja men kamraterna som du offrat alla dina pengar på, kunde inte de hjälpa dig nu, när du var i nöd? Käre vän, läs sista delen av 22:a versen i Jeremias 38 kapitel, så får dun se! Där står:

Dina vänner sökte förleda dig, och de fingo makt med dig. Dina fötter fastnade i dyn; då drogo de sig undan.”

Bibeln har aldrig sagt en lögn. Mina ”goda vänner” drogo sig undan, när jag kom i nöd. Så är det alltid. Lita aldrig på falska vänners tal!

Jag för min del har aldrig haft någon verklig vän. Alla har de svikit, när nöd kommit på. Ändå fanns det en vän, som aldrig sviker, vännen framför alla andra vänner, Jesus, men honom kände jag inte. Hade aldrig fått lära känna honom. Hade aldrig blivit presenterad för honom så att säga. Jag hade inte som många andra barn fått gå i någon söndagsskola. I mitt hem talades det inte om Jesus som syndares vän. På anstalter och i fängelserna, på ölstugor och krogar talas det inte om Jesus som bäste Vännen. Du som läser detta kan säga att Jesus är din vän, tacka Gud för nåden att du fått växa upp i ett hem där Jesus är den förnämsta gästen! Du som ännu inte räknar Jesus som din vän, bed att han blir det! Han vill det, och du blir lycklig. Han sviker aldrig.

När jag efter en tids irrande hit och dit i landet, utan mål, (en syndare har aldrig någon rast eller ro.) kom jag till Norrköping. Det var ju min egen hemstad så där skulle jag väl få hjälp! Men nej- Jag fortsatte med mitt rumlande och supande och var snart avskydd av alla även där. Allt som bjöds mig var en gammal lada som logi och en hög unken halm som bädd. Mina så kallade kläder bestod av bara lumpor, mitt umgänge var ”dundergubbar”, det vill säga sådana stackare som sjunkit så djupt i alkoholträsket att endast rödsprit och blått kunde tillfresställa det omåttliga spritbegäret. Ja så långt hade jag nu sjunkit att även jag drack sådan smörja. Satan är en grym herre att tjäna. Han stryker i början med len hand tills han fått sina offer dit han vill ha dem, sedan kommer knutpiskan fram och till sist tar han livet av sina tjänare.

Den 15 oktober 1958 hade jag nått botten av träsket i storstadsdjungeln. Nu var det inte mycket bevänt med den förr så ”tuffe” Norrköpings-Teddy. Jag var beredd att taga mitt eget liv för att, som jag trodde, komma bort från allt elände. Det var Satan som gjorde ett sista desperat försök att få min själ för evigt. Han visste bättre än jag vad som skulle ske med mig i en snar framtid. Men Gud hade troligtvis sagt som han sade om Job:

Gör med honom vad du vill, men hans liv får du inte taga” Job 1:12.

Jag skulle inte dö, jag skulle i stället få nytt liv. Prisat vare Herrens namn för den nåden!

Av ett misstag råkade jag under ett rus komma in på ett läsaremöte. Det var det härligaste misstag jag varit med om att göra i hela mitt syndiga liv. Äran åt vår store Mästare! Misstagen förr hade alltid med sig straff som påföljd men detta misstag förskaffade mig nåd, pris ske Gud! Ära vare Jesu underbara namn! Det var det namnet jag fick höra om där på det första läsaremöte jag någonsin besökt. Jag fick höra om honom som är syndares vän. Ja han var vän även med en rövare, och rövaren fick som nådegåva följa vännen Jesus till paradiset. Vilken nåd, halleluja!

När jag skriver detta går mina tankar till några rader i en sång:

Från Frälsaren på korsets stam, ljus faller på min dräkt. Då träda syndens fläckar fram, jag blir med rövarn släkt.”

"Så helt förlåter Gud."

Ja, nog var jag väl släkt med rövarn, jag var ju själv en rövare. Med en skrämmande tydlighet framträdde mina egna syndafläckar, där jag satt i bänken och lyssnade till hur den obotfärdige rövaren dog i sin synd medan den botfärdige fick dö från sin synd. Men där var även en oskyldig man. Hur gick det för honom då? Jo han dog för syndare, ära vare hans namn! I mitt hjärta började det röra sig. Jag fick helt plötsligt en våldsam lust att få bli vän med den där Jesus, han som var rövarens vän. Jag hade ju som jag tidigare nämnt om, aldrig någon vän, åtminstone inte någon som höll att lita på.

O,det finns ingen vän lik Jesus! Den vännen håller att lita på i livets alla skiften.

I eftermötet kom en man fram till mig, där jag satt. Han sade rakt på sak:

  • Du ska lämna dig åt Gud i kväll och bli frälst!

  • Frälst vad är det? Jag ville ju bli vän med rövarens vän, det var det enda jag förstod mig på. Frälsning och att bli läsare tänkte jag inte på då och ändå är det samma sak.

Mannen som tilltalat mig var pastor Samuel Halldorf, en av pastorerna i Sion Han sade:

  • Vill du bli frälst och få Jesus till din vän så måste du bedja!

Må Gud i sin himmel rikligen välsigna sin tjänare Samuel Halldorf för att han var lydig den gången. Trots att jag stank av död, ”Jag var ju levande död,” flyttade Halldorf på Guds befallning bort stenen som stängde ingången till min grav (synden). Nu skulle en död uppväckas, tack och lov! På Halldorfs uppmaning att bedja måste jag till min fasa erkänna att jag inte kunde en enda bön. Nu vet jag, att det inte är så nödvändigt att bedja så högtravande eller så grammatikaliskt som många tycks tro.

"Och kan du inte bedja så förträffligt som du vill, så kan du bedja barnsligt då, Gud Fader lyssnar till.”

Så lyder en vers ur Segertoner och jag vill uppmana alla att praktisera den metoden så kanske vårt böneliv blir litet rikare. Det är inte de välsvarvade fraserna Gud hör på utan fastmer ser han till ett ångerfullt hjärta.

Nu kunde jag inte ens bedja barnsligt, jag hade aldrig lärt att bedja, bara att taga. Frälsningen tar man inte, den får man om man beder, tack och lov! Anden kom min svaghet till hjälp. Halldorf, som är en förståndig man och en rätt kristen, förstod min belägenhet och ville hjälpa mig så han sade:

  • Vi kan böja våra knän här vid bänken och så läser jag ur Guds ord för dig. Om du då tror på Jesus och lämnar dig till honom så blir du frälst.

Guds ord har aldrig sagt en lögn, tack och lov! Visst trodde jag på en som till och med är vän med rövare, och så sade jag:

  • Inte är jag rädd för att lämna mitt liv i hans händer, för jag har nyss varit beredd att ta det själv, men då hade Satan tagit mig och jag hade hamnat nere i helvetet. Rövaren fick ju komma till paradiset och det är naturligtvis mycket bättre. Så läs du! Men läs så fort som möjligt så inte Jesus ångrar sig, när han ser, hur jag ser ut!

Kära läsare, Jesus ångrar aldrig att han dog för syndare! Halleluja! Pris ske Gud! Jesus ångrar sig aldrig. Han ser inte till det yttre och det var tur för mig, ty i så fall hade jag varit ofrälst i dag. Hemska tanke! Jag blev inte frälst genom de underbara ord om nåd och kärlek som pastor Halldorf läste, men jag kom till tro, prisad vare Herrens namn Jag trodde nu fullt och fast på att Jesus ville bli min vän bara jag bad honom själv. I mina tankar gick det nu upp ett ljus. Jag tänkte: Om nu Jesus är tjuvars och skökors vän så förstår han säkert deras råbarkade språk. Jag ville försöka själv. Spricker det så kan jag i alla fall inte förlora på försöket.

Herren hörde från sin himmelska boning min bön. Han förlät mig min synds missgärning. Sela. Sela, ja det betyder att jag fick sela av min syndabörda och lägga den på Jesus, tack och lov! Ära vare Jesu namn! När jag kom ”till sans” efter ”lyckoruset” befann jag mig stående under Jesusnamnet framme vid talarstolen. Jag stod och såg med mina tårdränkta ögon på mina händer. De darrar ju inte! Jag var läkt och botad. Som det senare visade sig blev jag även helbrägdagjord, fri från alkoholbegäret, tack och lov! Men vad nu? Jag grät ju! Jag som var så tuff och hård. Jag som var så kall och bara kunde hata. Så var det inte nu längre, nu var jag en ny skapelse i Jesus Kristus. Gud hade tagit bort allt hat och lagt dit kärlek. Hat kyler men kärlek värmer, så nu smälte allt hat och rann ut genom mina ögon i form av tårar, tårar som jag aldrig tidigare hade fällt. Så hörde jag sång. Sång från en jublande skara:

"Synd och värld, farväl för evigt, aldrig får du mig igen.Jesus frälsar, frälsar härligt. Varje stund han är min vän"

Ja, verkligen! Nu var synden borta för evigt. Jesus mig frälsat och tvagit ren, Halleluja!! Nu hade jag fått min första och ende sanne vän. Nu var rövaren, Norrköpings-Teddy, frälst. All ära till den underbare Jesus.

Samuel Halldorf hade tagit bort stenen – Jesus hade uppväckt den döde. Nu skulle bindorna tagas bort och jag skulle vara fri. Om Sonen gör dig fri, så bliver du verkligen fri. Guds folk med pastor Lennart Magnusson i spetsen tog genast på sig den uppgiften. Må Herren välsigna och löna dem alla. Amen!

Det började med att jag fick ett eget litet hem. Jag fick bada och byta till rena kläder. Jag fick vänner som bara ville mig väl. Jag fick umgås med Guds folk och känna vad syskonkärlek var. Jag fick deltaga i bönemötena och vara med om härliga väckelsemöten. När jag var nära att falla, hjälpte och stödde mig vännerna. Tryckte mig andra bekymmer, så trädde alltid pastor Magnusson till min hjälp. Jag fick en bibel och lärde mig att älska och läsa den. Jag som förr tyckt att Bibeln var så torr och tråkig. Nu finns det ingen bok som jag älskar högre än böckernas Bok. Gud var med mig i allt vad jag företog mig, halleluja!

Genom Bibelns ord blev jag så småningom vaken över dopsanningen. Jag var ju endast vattenbegjuten som barn och Bibeln lär att detta inte är rätta vägen. Jag frågade alltså inte efter vad andra tyckte och vad jag själv tänkte i den saken. Min vän ville ha det så och då var det riktigt. Jag skulle begravas ”på riktigt” med min vän. Jag talade med pastor Magnusson om saken och han uppmuntrade mig, men han föreslog samtidigt att vi skulle vänta litet. Jag var inte ren, jag snusade och rökte. Jag talade med vännerna om hur jag hade det och de kom överens om att bedja att jag skulle bli löst från mina laster ty naturligtvis kan inte en pingstvän ”prisa snus”, när han skall prisa Jesus. Hela församlingen bad för mig, ja till och med de små bad för mig i söndagsskolan och så skedde det med mig som det skedde för Petrus och Silas, när de var i fängelse och församlingen bad för dem, bojorna som bundit mig löstes och jag blev fri! Gud hör bön, prisat vare hans heliga namn! Nu kunde jag gå till Magnusson och vittna om att Gud tagit bort ”den gamla prisen” ur min mun och lagt dit en ny pris, en lovprisning till vår Gud, prisad vare han! Vad hindrade nu att jag döptes? Ingenting!

Den 23 november 1958 var så den stora dagen inne, då jag fick stiga ner i dopets grav för att begrava den gamle Norrköpings-Teddy. Det var den härligaste begravning jag varit med om. Några ringar syntes på vattenytan, så dog mitt gamla jag och upp steg en ny skapelse.

O hur stort att Jesus fann mig. O hur gott att vara hans”

Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig, halleluja!

Ja, så var jag en medlem i Sionförsamlingen, Norrköping. Jag var en gren i det sanna vinträdet, men Jesus säger ju: Var gren i mig som icke bär frukt, den tager han bort.” Jag ville vara en fruktbärande gren, men hu skulle detta kunna ske? Jesus sade: ”I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.” Den nåden hade ännu ej blivit mig förunnad att jag fått mottaga Andens gåva. Men Gud hade ju lovat: Få dagar därefter skolen I bliva döpta i helig Ande, och när Hjälparen kommer skolen I få kraft att bliva mina vittnen. ”När vi nu veta vad det är att frukta Gud, söka vi att vinna människor” Ja, nog ville jag vinna mina medmänniskor för Gud och först och främst då mina tidigare kumpaner från den undre världen. Men hur skulle det kunna ske då jag inte var andedöpt? Kära vän, låt aldrig Satan lura dig med sådant tal! Visst kan du vara en fruktbärande gren även i din hemstad. Vad vi behöver är inte bara missionärer, pastorer och en stor skara evangelister, vi behöva även bårbärare, offrare och bedjare. De är församlingens elittrupper. Gud välsigne dig att offra och bedja även om du inte fått en kallelse att gå ut på fältet.

För min del fick jag klart för mig vad Herren behövde mig till då jag läste i Lukas 15 om kvinnan och den borttappade penningen. Hon sökte i sitt eget hus tills hon fann den. Den var nästan förlorad, men kvinnan gav sig inte. Hon tände ljus och sökte med all iver och så fann hon sin dyrbarhet. I mitt eget hus fanns det en dyrbarhet, som höll på att gå förlorad. Mina båda föräldrar var ofrälsta, de var gamla och på väg att lämna in för gott. Skulle de gå förlorade i brist på ljus, medan jag väntade på Andens dop så jag skulle få göra något stort för Jesus? Nej och åter nej! Någon har sagt: Mellan de stora saker vi kan göra, ligger faran för att vi inte gör något alls. Låt oss sluta upp med våra ursäkter och göra vad vi kan.

"Ett ringa verk för Gud är stort, om blott i kärlek det är gjort.Jag ville vara en stråle klar, ett litet solsken för mor och far".

Känns strofen igen? Jag beslöt mig att söka i mitt eget hem. Jag ville tända ljus och lysa mina föräldrar och pris ske Gud, sökandet var inte förgäves. Jag hittade vad som var på väg att förloras. Jag fick nåd att föra mor från mörker till ljus. Det blev stor glädje i mitt hjärta och i himmelen den dagen, halleluja! En dag kom galavagnen och hämtade mor till den ljusa staden. Hon är där nu för att glädjas med de andra över var dyrbarhet som hittas.

Vid ett senare tillfälle fick jag nåden att föra far fram till Golgata, där han fick åkalla Herrens namn och bli frälst. Far är nu med de före detta rövare som gått före till paradiset och väntar på mig. Vi har kommit överens om att mötas där, när jag fullbordat mitt lopp. Jag känner faktiskt redan hemlängtan, men så länge Herren behöver mig härnere på det stora skördefältet vill jag hålla ut.

"Ja, jag vill hålla ut tills resan är slut. Det är mitt fasta beslut.”

Nu är det inget som hindrar mig att gå ut. Herren håller alltid sina löften, tack och lov!

En natt, det var den 13 mars 1959, döpte Jesus mig i helig Ande och eld. Jag fick tala Kanaans tungomål och prisa Gud. Min lovprisning var så pass högljudd att mina grannar i våningen under försökte tysta mig genom att slå med spiskroken i vattenledningsröret så att färgen lossnade, men det hjälpte inte. Herrens lov får inte tystna. När jag inte teg, sade grannarna till varandra: Nu är Teddy full igen och nu har han dragit in i huset fullt med utländska fyllhundar som skriker och gapar klockan fem på morgonen! De hade fel, full var jag nog, men det var med helig Ande, pris ske Gud! Inte var det några utländska fyllhundar som fyllde mitt rum heller. Nej det var Nils Persson (Teddy är död), som fyllde varje vrå av rummet med Herrens lov. Prisad vare Gud och Lammet! Nu hade Gud hållit sitt löfte och när han senare behövde en ambassadör till landet med de levande döda svarade jag:

  • Herre, här jag! Sänd mig!

Han tog mig i sin tjänst och fann mig vara förtroende värd, fast jag tidigare varit en hädare, förföljare och alkoholist. Nu fick jag bli läsare, filadelfist och evangelist. Tack och lov för bytet! Det var ett av de bästa byten jag varit med om att göra, halleluja.

Jag besökte några bibelskolor för att förkovra mig i Guds ord och lära mig att vinna människor för Gud. Jag behövde få visdom ifrån ovan, ty man kan inte ge utan att först få.

Nu vill jag berätta något som bevisar Guds plans underbara precision. Jag hade en tid bedit till Gud om en livskamrat, en hustru. Gud har ju lovat att vi får bedja om vad som helst, så skall vi få det om det är efter hans vilja. Gud hade redan i Eden sett att det inte var gott för mannen att vara allena. Han skaffade därför mannen en hjälp som han behövde. Nu var jag allena och det var inte bra, ty jag åstundade att få gå ut till mina forna kamrater och tala med dem om vännen Jesus, men kunde inte för pratets skull besöka deras mödrar, hustrur eller vuxna döttrar, när deras anhöriga satt bakom lås och bom. Jag bad alltså Gud om en hustru och Herren hörde som vanligt min bön. På bibelskolan i Elim mötte jag en kvinna, som liksom jag fått samhällets olycksbarns frälsning lagd på sitt hjärta. Ja, så blev det som det blev, Guds cirklar kan ingen rubba. Så småningom friade jag och fick ja.

Sommaren 1960 vigde Lennart Magnusson oss i samband med Nyhemsveckan. Vi har nu ett rart litet hem tillsammans i Malmö, ty min hustru tillhörde Elimförsamlingen där, och vad Gud har sammanfogat, det skall människor ej skilja på. Från nyår detta år – 1965 – tillhör även jag Elimförsamlingen i Malmö. Min hustru och jag åker nu på vår Herres och Mästares befallning omkring och besöker landets fängelser och anstalter. Vi har haft nåden att få vara till välsignelse, där vi far fram, ty mina gamla kumpaner vet vad jag talar om. Vi har inte någon bestämd underhållande församling utan vi lever av vad Guds församling av syskonkärlek känner sig manad att göra för oss. Tidigare har vi under våra turnéer sålt andlig litteratur och vykort för att få kontanter till vår lilla fängelse och gatumission, men det har blivit ganska mager kassa. När jag tänker på alla nödlidande, som vi måste avvisa, då de söker ekonomisk hjälp hos oss, av den orsaken att våra börsar är tomma, kommer Jakob 2:14-17 tydligt för mina ögon.

Jag har ofta blivit tillfrågad, varför jag inte skriver något om mitt liv, men jag har alltid tvekat, därför att jag känner min begränsning. Som jag skrev i början av detta häfte, är jag ingen pennans man. Jag är inte van att i skrift tolka vad jag vill ha fram till mina medmänniskor. Vad jag skall säga är en annan sak, det blir mig givet i samma stund jag behöver det. Nu har jag i alla fall försökt att skildra något av ett förr och ett nu i mitt liv. …..........

Han fick min synd och all min nesa, mitt alkoholslaveri.
Jag fick frälsning, hjärtero, frid och harmoni.
Han fick en vilsegången son, som fallen var.
Jag fick en trofast, god och givmild far.
Han fick min kropp som av synd var svårt fördärvad.
Jag fick frälsning genom Jesu blod förvärvad.
Allt vad han fick i mellanskillnad var
ett tyst och stilla: Förlåt mig käre Far!
Har du hört om ett sådant byte förr, min vän?
Det kan vi göra alla om och om igen.
Jesus säger: Frid för alla som är fjärran och är nära,
fast han fick din synd på korset bära.
Om du blott tror och om ett byte ber,
han all sällhet dig då säkert ger.
Lyssna noga skall av mig du nu få höra:
Kom just nu, om du ett byte önskar göra

Ja detta häfte börjar med ett förr och slutar med ett nu. Vilket anser du vara det bästa? När du kanske prövat allt under ett förr, byt då till Jesus nu. Du kommer aldrig att ångra dig. Gud välsigne dig att vi får mötas i himmelen.

Evangelist Nils Persson

Chilemissionären Yngve Hanell har i sin bok "Ett välsignat livsöde" skrivit en del om Nils Persson, som var hans morbror sidan 59:"Teddy, min morbror, hade kroppen förstörd av sprit och elände, skrumplever och andra invärtes skador, men fick ändå nåden att under nära 12 år, tjäna som evangelist, innan Herren tog honom hem"