Eskatologi och teologi del 3

Vad Bibeln säger om Guds löften.

"Löftena kunna ej svika nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar." (Lewi Pethrus 1913.)

Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och Guds löften som kommer att uppfyllas. Det som sker i historien har en gudomlig mening och ett syfte som pekar i en bestämd riktning Låt oss ta reda på vad Bibeln säger om meningen med Guds löften. Om Bibeln kan ge oss svaret på detta så finns det anledning att ta Bibelns ord, Guds ord på största allvar.

Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.

"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6

När Gud hade utvalt dem så gav han dem också befallningen att leva efter de stadgar och bud som han hade givit dem. Om de gjorde så, och vandrade på Guds vägar, så lovade Gud att han skulle vara med dem. Precis som Gud hade givit sina löften till dem, så ville han ha deras gensvar.

"Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk, som är helgat åt Herren din Gud, så som han har sagt." 5.Mos. 26:18-19

Guds löften är alltid knutna till villkor. Gud lovar, om vi gör det han befaller oss att göra. Han sluter förbund med mänskligheten. De människor han sluter förbund med är ett utvalt folk. Ibland kan man läsa ordet förbund i pluralis: "förbunden" och ibland i singularis: "förbundet." Gud slöt olika förbund med människor.

Noaförbundet gällde hela mänskligheten. Det var det första förbundet som Gud knöt med hela skapelsen alla djur och människor. I Noa förbundet. har Gud lovat att ha omsorg om sin skapelse och aldrig låta en syndaflod drabba igen. Regnbågen är tecknet på detta

Det andra förbundet som Gud slöt var med Abraham 350 år efter detta. Detta var ett förbund som innebar att det land som Gud lovade hans efterkommande skulle tillhöra dem här på jorden, men först skulle de leva som främlingar i 400 år på andra platser innan de skulle få besitta landet. Landet skulle sträcka sig

"från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat." 1.Mos 15:18

Om man följer den bibliska historien, så kan man se att Gud hjälpte sitt folk och infriade sitt löfte till dem.

Ännu ett förbund kan vi läsa om i 5.Mos 5. Det är Guds förbund med Mose på berget Sinai 430 år efter Guds löfte till Abraham, där Mose fick ta emot de tio budorden.

Dessa gamla förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.

"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.

Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet skulle kunna sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.

En fråga som då inställer sig är: "Gäller inte det gamla förbundet längre?" I 1.Mos. 17:7 står det att förbundet med Abraham var ett evigt förbund och Kanaans land som de skulle få var en evig besittning. Hur skall vi förhålla oss till detta? Vem var det som Gud gav sina löften till?

"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16

Alltså löftena i gamla förbundet har fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.

"Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt ett sigill på oss och gett oss Anden, som en borgen i våra hjärtan." 2.Kor. 1:21-22

Detta skrev Paulus till församlingen, de heliga i Korint och detta ord gäller för alla de troende. Genom vår trosbekännelse, det vill säga genom vårt: "Amen" så bejakar vi Guds löften till oss genom Jesus Kristus.

Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.

"Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Genom dina efterkommande skall alla släkter på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg." Apg. 3:25-26.

Dett är ett avsnitt av det tal som Petrus höll till Israeliterna i Salomos pelarhall.

När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."

"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27

Detta nya förbund har redan trätt i kraft.

"När vi nu har en mäktig överstepräst, som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son.." Hebr. 4:14

Jesus har redan satt sig på sin härlighets tron och det nya förbundet har trätt i kraft.

"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister." Hebr. 8:11-12

Hebreerbrevets författare återger här en förutsägelse som profeten Jeremia uttalat 600 år tidigare, som handlar om ett nytt förbund som är helt överlägset det gamla förbundet. Detta innebär absolut inte att Gud överger sitt folk Israel, ty i samma profetia i Jeremia 31:36 skrev han att Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.

"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13

Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.

Hur kan det komma sig att det judiska folket återvänder till sitt gamla hemland, alltsedan 1800 talet och gör anspråk på att Gud har lovat dem detta land efter två tusen års exil? Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går väl inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln.

Så här skriver Professor Bo Johnson i sin bok "Judendomen - i kristet perspektiv sidan 136.:

"Att Israel som alla andra folk bör få bo i trygghet i ett land med säkra och erkända gränser är svårt att resa invändningar emot. Men för judarna tillkommer då den religiösa dimensionen, som inte går att skilja från den yttre historiska: man har fått löftet om landet. Och detta är på ett ofrånkomligt sätt invävt i själva toran, lagen.......i samma lag står budet om att främlingen, icke-israeliten, som bor i landet skall behandlas väl. Ur denna synpunkt är en uppgörelse som beaktar även icke-judarnas rättigheter i dagens Israel väl förankrad i Mose lag. I den inomjudiska debatten förekommer också starka röster för palestiniernas rättigheter - det är inte så att judarna som helhet vill fördriva araber och palestinier ur landet." (slut citat.)

Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har som jag uppfattat det redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. I det löftet fanns ju också templets återuppbyggande med. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Hur det landet ser ut kan vi inte få någon detaljerad beskrivning på i nya testamentet, men det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.

"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10

"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22

"Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla." Apg. 2:39