Twingly statistik

måndag 29 november 2010

Människofientlig dogmatism i repris

Så här skrev jag i ett inlägg den 10 december 2009:
Läs den senaste kommentaren som jag kopierar här nere i kommentatorfältet.

”Det finns ett slags sekulär fanatism i Sverige där det inte längre finns uttryck för religion i svenskarnas liv”, skriver Cecilia Jaensson Wallander i senaste numret av Kyrkans Tidning.

Man kan undra vad det beror på. Hon skriver att en del människor upplever religionen som samhällsfarlig. Det pågår en diskriminering av människor som har en religiös tro, särskilt muslimer.

Fördomar om religionens betydelse leder ofta till religiös analfabetism, där man fördömer allt som har med religion att göra. Visst kan en religion bli samhällsfarlig och det finns också ett slags samhällstrots i en del religiös extremism, även ibland dem som har en kristen tro. Det har vi sett allt för många bevis på.

Om religionen eller den kristna tron påverkar vardagen så att människofientliga dogmer blir till okritiskt anammade sanningar så finns det anledning att protestera. Detta tycker Ulf Ekman är att motarbeta den kristna tron, vilket han anser var bland annat Humanisternas syfte, när de delade ut Hedeniuspriset.

Människofientliga dogmer finns i alla religioner, så även i kristendomen. Om dessa görs till okritiskt anammade sanningar är det även vår kristna skyldighet att protestera.

Trots detta vill jag poängtera trons betydelse. Det kan aldrig vara samhällsfarligt att få ge uttryck för en stark tro. Varför har man den uppfattningen? Jag tror att det delvis beror på de färdiga svar man ger på frågor som inte alls är så lätta att besvara.

Jag har svårt att förstå dem som menar att det skulle vara fel att brottas med Gud utan att få något svar. Den brottningskampen pågår så länge vi lever. Tron har inte svaret, men vilar vid löftet. Hedenius brottades med den Gud som han menade inte fanns. Antingen vi tror på Gud eller inte så måste vi fortsättas att brottas med frågorna.

Om man böjer sig för människofientliga dogmer så är man ett offer för religiös indoktrinering.
Detta skrämmer många ärligt sökande människor och påskyndar den avkristning vi inte vill se.

En del kristna ledare har inlett ett skyttegravskrig där man med alla medel bekämpar sina meningsmotståndare i stället för att ta reda på vad de verkligen vill. Låt inte Humanisterna bli ensamma om att bekämpa människofientliga dogmer.

torsdag 25 november 2010

Skype

Jag känner mig lite omodern, när jag skriver att jag först nu har upptäckt hur man kan använda Skype. De flesta utlandssvenskar har god kännedom om hur det fungerar. Min önskan med Skype är att ha kontakt med med familj, släkt och vänner även här i vårt land.

Det började för någon vecka sedan. Jag besökte min egen länk som finns här till en av mina sidor där jag har

en länk till Conrads varuhus. http://www.rolferic.se/ancestors02.htm Conradsannonsen som finns där i den högra kolumnen.

Bland rubrikerna finns en flik med texten Dator och kontor.. Där hittar man snart avdelningen för webbkameror. Jag hittade en som haft normalpriset 395 kronor, men som nu kunde köpas för 195 kronor.. Jag bestämde mig för den, men eftersom jag inte gillar att betala med mitt bankkort, bestämde jag att beställa den med faktura. Med fakturaavgift och frakt blev priset 319 kronor. Kameran hämtade jag på ICA-butiken där vår postutlämning sker. Det var inte alls särskilt svårt att installera den på datorn.

Steg nummer två var att gå in på min sida http://www.rolferic.seDärefter klickade jag på Skype och följde instriuktionerna. Det var mycket enkelt att ansluta sig och när jag gjort det fick jag videoinstruktion hur man använder Skype.

Första kontakten fick jag med min syssling som bor i Brasilien. Han var online så att säga och vi fick direktkontakt. Jag blev så överrumplad av att det gick så bra, så jag tror att jag tappade målföret. Kanske också för att jag fick veta att han drabbats av ohälsa. Våra tankar finns hos honom och jag hoppas att vi på detta sätt skall kunna uppehålla vår kontakt.

Skypesamtal kostar ingenting och har man en webbkamera så kan man se den man samtalar med. Visst är tekniken fantastisk. Den som vill ha Skypekontakt med mig får gärna höra av sig.

fredag 19 november 2010

En människas rätt till makt över sin kropp

Detta inlägg ska handla om rättigheten som varje människa har över sin egen kropp. I ett demokratiskt samhälle borde det vara självklart, men tyvärr ser verkligheten ut på ett annat sätt. När den politik som arbetar för att frihet och jämlikhet är ett villkor för demokrati och fred, befinner sig i kris, så måste vi reagera på alla nivåer. Ett sådant program borde vara självklart, men så är det inte tyvärr.

I de allra flesta samhällen är det fortfarande så att män har större makt över sina kroppar än kvinnor. Det är också mycket vanligt att männen har makt även över kvinnornas kroppar. Detta märks i vilken uppfattning man har om kvinnor. Då handlar det ofta om att de inte får bestämma vem de vill leva med, träffa eller hur de vill klä sig. Det märks i uppfattningar om att kvinnor inte ska ha sex innan äktenskapet eller med olika eller flera partners. Det märks när abort är förbjudet och det är svårt att få tag på preventivmedel. Det märks när kvinnors kroppar behandlas som en handelsvara och säljs för sexuella ändamål. Det märks då systematiska våldtäkter av kvinnor och flickor används som vapen i krigföring.

Ett skrämmande inslag av hur detta sker i Afrika såg vi i TV programmet Agenda för en tid sedan då Eu-kommissionären Margot Wallström samtalade med kvinnor i Kongo som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hon utvecklade hur hon tänker hjälpa kvinnorna i Kongo.
- Nu har frågan uppmärksammats av resten av världen, och frågan är högst upp på säkerhetsrådets dagordning. FN ska använda alla sina verktyg, från så kallade skamlistor där förövarna hängs ut till utreseförbud, sade hon bland annat.

Rätten att bestämma över sin kropp är en grundläggande mänsklig rättighet, som är faställd i flera internationella dokument.
Under FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 fastslogs även att alla människor har rätt att bestämma om, när och med vem en person vill ha sex eller ha barn. Det slogs även fast att tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och abort bör vara en rätt som ska tillhöra alla. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är grundläggande för makten över den egna kroppen.
”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv/aids och andra könssjukdomar, tillgång till preventivmedel, samt säker abort i de länder där det är lagligt. Det handlar om tillgång till adekvat vård under graviditet och förlossning, och vård av nyfödda. Det handlar också om frihet från sexuellt och annat könsrelaterat våld”

SE DENNA LÄNK FRÅN REGERINGSKANSLIET
http://www.sweden.gov.se/sb/d/5433


SE ÄVEN DENNA LÄNK SITEN ”KVINNA TILL KVINNA”
http://www.kvinnatillkvinna.se/makt-over-kroppen



OM KVINNLIG KÖNSSTYMPNING

"Kvinnlig könsstympning är enligt många en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnans och flickors mänskliga rättigheter. 135 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. WHO beräknar att två miljoner flickor könsstympas varje år"

onsdag 17 november 2010

Vad är sekularism?

Det diskuteras väldigt mycket nuförtiden huruvida vårt samhälle är sekulärt eller inte. De som anser att det är bra menar att det inte är tillräckligt sekulärt. Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Enligt min uppfattning så är och förblir alla samhällen ”världsliga.” , eller med ett nytt ord ”sekulära”, som härstammar från det latinska secularis som betyder ”det som hör till seklet.” Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för.

Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt. Jesus sade:”Ni lever i världen, men inte av världen.”

Det pågår i vår tid en debatt som är väldigt obalanserad. Å ena sidan förs den av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.”
SE LÄNK "MED LIVET SOM INSATS" OM BO BRANDERS UTTALANDE

Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna måste vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. En god vän till mig skrev på min blogg:”Riichard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.”

Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro. Finns det anledning att att varna för
religiös extremism.? (se länk)
Camilla Grepe har en blogg där hon är mycket tydlig i sin kritik av den religion som utövas i samhället. Läs gärna mitt svar till hennes kommentar i mitt blogginlägg
”Religion och humanism.”.

Se dessutom:
AR SVERIGE SEKULÄRT?

ÄR SVERIGE ETT KRISTET LAND


Är Svenska kyrkan....

måndag 15 november 2010

Rättvisa, fred och försoning

Den senaste tidens uppmärksamhet på de kristna irakiernas situation har varit berättigad, men vi får inte glömma att liknande förhållande råder för de kristna palestinierna, och även för muslimer i Palestina. Deras människovärde är inte särskilt högt i denna del av världen där de tvingas fly från sina hem eller är omgivna av murar och över 600 checkpoints. Hur framtiden ser ut är ytterst osäkert. Finns det anledning att tro på fred? En som tror på fred är Teologie dr. Naim Ateek. I Falbygdsryndan, ett program som sändes i Falköpings närradio, kan man lyssna till en intervju med honom tisdag den 16 november klockan 13. Programledare är Nisse Andreasson. Vill man se en längre inspelning ljud och bild ifrån juli 2009, så finns den här. Jag har sett den och engelskan är lättförståelig.

Jag har lyssnade med stor behållning. När det gäller 87:e psalmen i Psaltaren så vill jag citera ur Davids Skattkammare av Spurgeon: "Psalmen kallas för Profetians röst angående det himmelska Jerusalem, det är Kristi kyrka....Herren älskar Sions portar, därför att Guds folk går ut och in genom dem." Stämmer med det Naim A. säger. "Gud över alla människor, (inkluderar alla folk)." Kanske också människor av annan tro?"
Min tro är att försoningen inkluderar alla folk. Därför är arbetet för rättvisa fred och försoning så betydelsefullt.

lördag 13 november 2010

Vad är en pappa?

Ulla-Britt och jag satt och pratade med varandra om hur det var när våra barn växte upp och jag sa till henne att om jag fick åren tillbaka när barnen var små, så skulle jag ta vara på tiden tillsammans med dem ännu mera. Hon påminde mig om att jag fick mer tid med de två yngsta, eftersom hon under deras uppväxt hade arbete utanför hemmet. Papporna nu för tiden måste i bästa fall vara medvetna om sin roll på ett helt annat sätt än vi pappor var förr. Alla pappor är förstås inte som pappan i SAS TV-reklam, han som sitter på golvet på förskolan tillsammans med barnen, men nog måste papporna nu för tiden vara mer alerta om familjerna skall klara trycket. Livet är sådant att vi fostras i de roller vi hamnar i av olika anledningar. När våra äldsta barn växte upp fanns mamma hemma. Det kändes väldigt tryggt att ha henne omkring barnen. Jag levde i ett slags lyxig papparoll, där mamma hade sin givna plats på ett helt annat sätt. Självklart skriver jag inte detta utan att samtidigt vara medveten att även jag tagit mitt ansvar för våra barn, men i vårt hem är det i första hand mamma som har varit den som haft koll på det mesta när det gäller barnen.
Så gick jag upp och startade datorn och i epostens inkorg fanns ett meddelande från en god vän som bor i Söderhamn. Han skickade en mycket intressant länk från Söderhamnskuriren där det finns en artikel som handlar om honom. Den har rubriken ”En närvarande pappa är en bra pappa.” Var snäll och läs den för den ger mycket. Tack, min vän Hans, för att du delade med dig av dina erfarenheter.
Hans har en egen blogg som du kan besöka HÄR

torsdag 11 november 2010

Med livet som insats

”Varför beter sig Migrationsverket som de gör med avvisningen av irakiska kristna?,”läser jag i dag i Kyrkans tidning. Ja vi är ense om att utvisningen av kristna till Irak måste stoppas med anledning av det som skett den senaste tiden av attacker mot kristna i Irak. Däremot ställer jag mig tveksam till de jämförelser som Bo Brander gör i Kyrkans tidning när han skriver att det är något annat att vara kristen i andra länder än i Sverige. Citat: ”Där är trostillhörigheten bokstavligen på liv och död. Ditt namn visar att du är kristen och bekräftas med en kula mellan ögonbrynen. En misstanke om att du är kristen – och inget mesigt svenskt mumlande om att du inte vet om du är det – utan ett ja, försätter dig i samma livshotande situation.”

Detta är verkligen mycket generaliserande. Vi skall vara innerligt tacksamma för den religionsfrihet som råder i vårt land. Denna frihet finns även i många andra länder. Det som sker i Irak är extremt och man kan inte dra paralleller med vårt land. Att använda det som sker i Irak som ett verktyg för att nedvärdera de kristna i vårt land är ovärdigt. Att dessutom. som Brander påstår Migrationsverket skulle förväxla dessa kristna med de svenska är ett löjeväckande påstående. Citat: ”I vårt land får vi lära oss att religion (läs kristen tro) är och skall förbli en matt och blaskig privatsak. Det är symptomatiskt för vår urflippade kultur.”

Vi lider med alla dem som mist någon anhörig vid dessa attentat och hoppas att Migrationsverket följer Europadomstolens uppmaning att stoppa avvisningarna av kristna irakier.

Jag vill påpeka att det också kostar något att vara kristen även i Sverige. Det har aldrig varit populärt att vara ”andlig”, men om man är rädd för hån och förakt så skall man behålla tron för sig själv och helst inte berätta det för någon annan. Det krävs mod av den som vill följa Jesus och ta steget riktigt ut, men om man en gång har ”drabbats” av denna saliga tro, så är man villig att gå den vägen. På något sätt är det är det även i Sverige med livet som insats.

SE KYRKANS TIDNING

Globalisering och religiös mångfald

ARTIKEL I DAGEN

SE KOLPORTÖREN.SE

lördag 6 november 2010

Rättigheten att tänka fritt = "fritänkare?"

”Det är lätt att bli enfaldig i mångfalden. Likaväl genom hejdlös acceptans, som ohämmat fördömande.” skriver Håkan Arenius, ledarskribent, i sin senaste krönika i tidningen Dagen. En mycket aktuell och intressant ledarkrönika. Håkan tillhör mina favoriter på tidningen Dagen med sina mogna och kloka inlägg.
VAR OCH EN HAR RÄTT ATT TÄNKA FRITT OCH GÖRA SINA EGNA VAL
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=233223
är rubriken.
Den senaste tidens aggressiva debatt mellan förespråkare för de kristna på ena sidan och Christer Sturmark och Humanisterna på den andra har varit mycket osaklig och ofta saknat balans.

Om jag själv i något av mina tidigare inlägg gjort mig skyldig till detta genom att citera vad andra skrivit i ämnet, så är det inte min avsikt att smutskasta
Christer Sturmark och Humanisterna lika litet som jag kan hålla med om allt det han påstår.Läs även här


”Det humanistiska projektet är ett öppet, sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad, men där religiösa handlingar aldrig tillåts inkräkta på de individuella mänskliga rättigheterna."
På denna punkt är jag helt överens med humanisterna

Det finns så många som har svårt att acceptera allt det nya i en tid av snabba förändringar. När man gör uppror mot det gamla finnes alltid en risk att ”kasta ut barnet med badvattnet.”
"Ta in dofter och vindar, men låt dem inte blåsa iväg med dig", säger den tibetanske munken Geshe Perma Dorjee.Detta är att tänka fritt och det är människans privilegium

fredag 5 november 2010

I himlen är jag väntad

Allhelgonatiden är den tid vi kristna påminner varandra om dem som dött i tron på Herren Jesus. Vi minns den tid då de levde här på jorden. Tillsammans med dem skall vi en gång "uppnå det som är fullkomligt." Se Hebr.11:40.
Altar ringen i kyrkan är en halv cirkel för oss som ännu lever. Den andra halvan består av ”en sky av vittnen” Se Hebr. 12:1
Det är dessa vittnen vi talar om i Allhelgonatid. De som lärde känna himlen på jorden.

Majken Ekman-Atterlöf har skrivit texten till sången I himlen är jag väntad. En av stroferna lyder:
”Jag blir ju här på jorden bekant med himmelen.”
Himlen är ingen avlägsen plats. Himmelriket är nära.
Den verklighet som utgör det himmelska livet har vi redan nu. Den helige Ande som vill bo i oss vill visa oss hur vi redan nu ska kunna bli bekanta med himlen.
Paulus skrev till de kristna i Kolossai i det tredje kapitlets första vers: ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns däruppe där Kristus sitter på Guds högra sida” Detta hör till det kristna livets möjligheter.

Therese Martin föddes den 2 januari 1873 i Frankrike Femton år gammal inträdde Therese i karmelitklostret i Lisieux, där hon tog sig namnet 'av Jesusbarnet Från den stunden lyste friden om henne och hon började formulera sin 'lilla väg' - en strävan efter fullkomlighet utifrån Bibelns ord att människan måste bli som ett barn för att komma in i himmelriket. I brev, skrifter och samtal bl.a. med sina systrar förklarade hon sin tankegång: att vi är så små och ofullkomliga att vi bara genom Guds nåd kan nå helgelse - men att det är precis vad Gud vill. 'Jag är som ett barn, som försöker ta mig uppför en stor trappa. Idogt kämpar jag för att kravla mig uppför det nedersta trappsteget, utan att lyckas. Men Gud, som står överst på trappan, ser till min vilja och fylld av ömhet kommer han ned, tar mig i famnen och bär upp mig'. Hon kallade detta 'den gudomliga hissen till himlen'.
Strax före sin död endast 25 år gammal år 1897 sade hon: ”Jag kan inte riktigt inse vad det är som jag kommer att få efter döden som jag inte har redan i detta livet. Jag skall få se Gud, det är sant! Men vad det beträffar att få vara hos honom, så är jag det redan här på jorden, och det helt och fullt.”

SE KYRKANS TIDNING

Falbygdsrundan

Så här skriver Nisse Andreasson: (Rekommenderas varmt!)
Vänner!

Mitt program FalbygdsRundan sänds i Radio Falköping

SÖNDAG kl 18 – 19

TISDAG kl 13 - 14

För webbradioförsedda lyssnare finns: http://www.fnf.nu
I närområdet 90,8 MHz

Nisse Andreasson
kulturredaktör

Gäst från Jerusalem i Falbygdsrundan
Falbygdsrundan vid Radio Falköping sänder på söndag två inslag inspelade i Jönköping. Ingrid Ydén Sandgren läser och berättar från Gunnar E. Sandgrens kortroman ”Jödde”. Handlingen utspelar sig på medeltiden men budskapet äger sin aktualitet. I den senare delen av programmet intervjuas Naim Ateek, en välsedd gäst från Jerusalem på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Han var inbjuden föreläsare om just staden Jerusalem. Naim Ateek delade med sig av en vision av Jerusalem hämtad från Psaltarens 87:e psalm. Poeten som skrev denna text såg framför sig en öppen stad utan fiendskap till dåtidens grannfolk utan i samverkan med dem som en gång varit fiender. För den kristne förebådar textens budskap den moderna synen på alla människors lika värde. Naim Ateek betonar i intervjun med Falbygdsrundans utsände Nisse Andreasson försoningens uppdrag som är de kristnas gemensamma uppdrag. Han berättade också om det arbete som utförs ideellt inom det befrielseteologiska centret Sabeel i östra Jerusalem och om de frivilliga fredsobservatörer som avlöser varandra på Västbanken och i Jerusalem.

måndag 1 november 2010

Jag tror på Guds omsorg och på bönesvar

I början av mars år 1998 hände något som vi aldrig glömmer. Kyrkoherde Inger Sköld som jag arbetade tillsammans med hade tjänstgjort vid en kvällsgudstjänst och när hon vid niotiden på kvällen kom hem och skulle gå ifrån garaget till bostadshuset, så halkade hon och föll så att hon bröt lårbenet. I tio graders kyla blev hon liggande från klockan nio på kvällen till klockan fyra på morgonen. Just den morgonen bestämde sig tidningsbudet att ändra sin runda och detta blev Ingers räddning. Tidningsbudet kunde inte förklara anledningen till att han ändrade sin runda, men Inger konstaterade att det var ett direkt bönesvar. Gud såg henne och hörde henne där hon under dessa timmar höll sig vaken genom att bedja och sjunga psalmer. Hade inte tidningsbudet ändrat sin runda kanske Inger hade frusit ihjäl, men hennes tjänstgöringstid var inte slut. Hon är fortfarande verksam i sin tjänst som kyrkoherde emeritus. Detta är bara ett exempel på bönesvar. Jag kunde berätta flera.