Från mitt pågående bokmanus

 

                                                                 Familjen Edgren

Anna Lovisa Ericson, född i Sverige Född 1861-03-21 i Grytgöl, Hällestad

Död 1945-01-27 i Illinois, Chicago USA

var dotter till Nils Peter Ericson och Mathilda Sundin.

Ett Svenskt öde i Amerikas Chicago

Smedsdrängen Erik Edgren hade kommit till Grytgöl ifrån Hasselfors bruk år artonhundraåttio. Han härstammade från en smedsläkt ifrån Värmland. I Grytgöl träffade han den nittonåriga Anna, som då var piga hos familjen Burén vid herrgården i Grytgöl.

Den 1 november 1881 gifte sig Anna Lovisa med Erik Edgren i en dubbelvigsel tillsammans med hennes bror Karl Henning och hans fru Frida Cecilia. Bara tio dagar senare påbörjade de en resa till Amerika och anlände till Chicago den 4 december 1881. I en extraordinär uppvisning av uppfinningsrikedom fann Ericson-syskonen sina mostrar i den livliga staden genom att helt enkelt stå på gatan och sjunga svenska väckelsesånger!

Anna har i brev till sin systerdotter Phyllis berättat att hon fick börja arbeta vid herrgården redan när hon var åtta år.

”Duktiga tjejer använder inte händerna för att leka med. De använder händerna på jobbet,” hade hennes mor sagt, så om inte annat fanns att göra var hon tvungen att sätta sig ner och slita sönder gamla strumpor som borde ha kastats, och hon var tvungen att hjälpa till och lära sig att sticka och laga. Anna fick hjälpa den äldre hushållerskan med tillsyn av de två sönerna, hjälpa henne att sy för hand, fålla alla kläder, servetter och bordskläder. Det var ett fint hus med många rum och med fina möbler och mattor. En öppen spis i varje rum där vi pigor eldade med ved eller stockar på morgonen, för att hålla huset uppvärmt till nästa morgon, berättar Anna. Familjen åt sina måltider på hotellet, men Anna åt sina måltider i köket. En dag sa frun till henne: ”Vi ska äta vår middag hemma i kväll och vi vill ha kyckling.” Anna blev då tvungen att skära av huvudet och döda kycklingen, plocka och rengöra den och sedan steka den. Hon var då fjorton år och hade aldrig tidigare gjort det. En flicka som var med i sällskapet skulle titta till kycklingen medan hon var tvungen att dricka vatten ifrån brunnen. När hon kom tillbaka brann kycklingen och Anna fick då ta upp den ur pannan och rengöra den och lägga i mera smör. När de satt vid bordet och åt, så ringde de på klockan och Anna berättar att hon höll på att svimma, för hon trodde att hon skulle få något slags straff, men när hon kom in sa frun: ”Du har gjort en fin middag Anna. Jag tror att du kommer att bli en fin kokerska i dina dagar.” Hemma hos oss berättar Anna, fick vi inte så mycket mat. Vi var ju elva syskon och på den tiden fick inte arbetarna betalt med pengar. Även Annas far arbetade hos Brukspatronen. Han var skogvaktare för ett stort markområde, men lönen utbetalades med mjöl, potatis och andra råvaror. Om det inte räckte fick vi gå hungriga. Vi fick ofta nöja oss med salt sill och hårdkokt ägg till lunch, men jag kom ifrån det hela när jag fick komma till herrgården. Där hade jag mat och kaffe två gånger om dagen.

Så har Anna berättat i ett brev till sin systerdotter Phyllis den tjugosjunde juli nittonhundraförtiotvå. Det kanske var så att Brukspatronen ville visa sin välvilja mot den trogne skogvaktarens familj genom att låta flera av hans döttrar komma till herrgården och arbeta. De var ju dessutom ättlingar till bergsmännen som berikat Grytgöl i tidigare generationer.

År 1881 tog hon det modiga steget att emigrera till USA.

I det myllrande Chicago, Illinois, byggde Anna och Erik ett gemensamt liv som sträckte sig över mer än två decennier. Tillsammans fick de åtta barn, en stor och livfull familj som snabbt rotade sig i sin nya hembygd.

Men familjens tillvaro drabbades av en djup tragedi år 1908, då Erik Edgren tragiskt omkom i en trafikolycka i Chicago när han blev påkörd. Plötsligt stod Anna Lovisa ensam med ansvaret för åtta barn i ett främmande land. Trots den enorma sorgen och utmaningen visade Anna en anmärkningsvärd styrka. Hon höll ihop familjen, ägde sitt eget hem (om än med lån) och försörjde sina barn. Hennes hushåll var ofta en samlingsplats där flera generationer och andra släktingar fann stöd och gemenskap, ett vittnesbörd om hennes gästfrihet och centrala roll. Anna, som talade flytande engelska och blev naturaliserad medborgare, förblev en trygg punkt för sin familj i Chicago fram till åtminstone 1940, då hon var 79 år gammal.

Dottern Myrtle Edgren och familjen Howes: 1900-1986

Anna Lovisas yngsta dotter, Myrtle Edgren född 15 oktober 1900, blev en viktig länk till nästa generation och den fascinerande familjen Howes. Myrtle gifte sig med Charles Edward Howes, som hade en spännande bakgrund från London, England. Charles far, Frank Edward Howes, hade invandrat till Chicago 1907 med sin familj men avled tragiskt tidigt. Charles Edward Howes tjänstgjorde under första världskriget i amerikanska flottan och byggde därefter en framgångsrik karriär som säljare och företagsledare.

Walter Edgren Jack Howes, Charles E Howes (groom) Roy Edgren, ? Frazin Ebba Lindquist, Mrs. Hanna Frazin, Myrtle Edgren (bride) Nancy Howes, Marjorie Howes

 Charles och Myrtle fick tre söner, vars livsöden speglar Amerikas 1900-tal: Charles Edward Howes II (1924–1973) var en högt utbildad man som tjänstgjorde i flottan under andra världskriget, blev jurist och arbetade för FBI med kontraspionage. Hans liv präglades av plikt och engagemang.

Daniel Earl Howes (1926–2008), även han veteran från andra världskriget, blev maskiningenjör. Daniels son, Mark Daniel Howes, är en världskänd sadelmakare vars hantverk speglar en djup koppling till en tidlös tradition. 

Det var också Daniel och hans fru Donna Howes som år 1988 gjorde ett minnesvärt besök i vårt hem i Borensberg, ett vackert exempel på de släktband som sträckte sig över Atlanten.

Philip Edgren Howes (född 1935), som har delat med sig av denna rika familjehistoria, blev en framstående advokat. Hans son, Daniel Charles Howes, har en imponerande karriär som europakorrespondent för The Detroit News och har vid flera tillfällen besökt Sverige, där hans svenska arv ibland blivit uppmärksammat på oväntade sätt. Philips dotter Sarah Elisabeth driver dessutom en restaurang i Canton, Ohio, där ett fotografi av Erik och Anna Lovisa Edgren med alla deras åtta barn hänger, en rörande påminnelse om familjens svenska rötter och dess resa till Amerika.

Anna Lovisa Ericson Edgrens liv är en berättelse om utvandring, förlust, men framför allt om en outsinlig styrka och förmågan att bygga upp ett nytt liv som länkade samman generationer och kulturer över oceanerna.

 Från vänster: ”Tillie” Ericson Velander, Rudolf Ericson, Anna Ericson Edgren.

 Mer information om de övriga syskonen i familjen Edgren:

Edith Edgren Johnstone 1883-1922

Edith Edgren, född i september 1883 i Illinois, var en av de första av Anna och Erik Edgrens barn som föddes på amerikansk mark. Hon växte upp i Chicago, på Ballou Street 1055, mitt i en stor och livlig familj.

Vid 16 års ålder, år 1900, arbetade Edith som stenograf, ett yrke som krävde god utbildning och kunskaper i engelska, vilket hon bevisligen hade.

Omkring 1905 gifte sig Edith med Elliott R. Johnstone, född omkring 1876. Vid folkräkningen 1910 bodde det unga paret på N Kimball Ave i Chicago. Familjen växte snabbt, och Edith och Elliott fick minst fyra barn:

• Francis E. L. Johnstone (född omkring 1907)

• Elliott R. Johnstone Jr. (född omkring 1909), även känd som Richard Johnstone.

• Edith Johnstone (född omkring 1911)

• Robert Johnstone (född omkring 1915)

År 1920, vid 37 års ålder, var Edith hemmafru och skötte hushållet för sin växande familj på Chicago Ward 35. Hon talade, läste och skrev fortfarande engelska flytande. Hennes föräldrars svenska rötter var en viktig del av hennes arv, men Ediths liv representerade den nya generationen av svenskamerikaner som blomstrade i den amerikanska storstaden.

Eureka Edgren Alstrin: 1886-1976

Änkan som höll samman familjen.

Eureka Edgren föddes i augusti 1886 i Illinois, som dotter till Anna Lovisa och Erik Edgren. Hon växte upp i Chicago, på Ballou Street 1055, mitt i en stor och livlig familj.

Redan som 13-åring, år 1900, framstod Eureka som en flitig student. Hon hade gått åtta år i skolan och kunde läsa, skriva och tala flytande engelska. Denna utbildningsbakgrund skulle tjäna henne väl i framtiden.

Eureka gifte sig med en man vid namn Alstrin och fick en son, Wallace Alstrin, född omkring 1908. Tyvärr blev Eureka änka relativt tidigt i livet.

Vid folkräkningen 1920, då Eureka var 32 år, bodde hon som änka på Christiana Avenue i Chicago. Hon hade återvänt för att bo med sin åldrande mor, Anna Edgren, och flera av sina yngre syskon: Fred, Walter, Harold, Roy och Myrtle. Detta hushåll med åtta personer, inklusive Eurekas son Wallace, var ett tydligt exempel på familjesolidaritet. Eureka kunde tala, läsa och skriva engelska flytande.

I senare folkräkningar, där hon omnämns som Anna E. Alstrin (men vars ålder och familjekonstellation tydligt pekar på att det är Eureka), framträder hon som den starka matriarken som håller ihop familjen.

• 1930: Nu 40 år gammal och hushållsansvarig i Chicago, på N. Massassoit Ave. Familjen ägde sitt hem, värderat till 14 000 dollar, och hade till och med en radio – en modern lyx. Trots att hon inte hade formell skolbakgrund i vuxen ålder, kunde hon läsa och skriva. I hushållet fanns inte bara hennes son Wallace Alstrin, utan också hennes egen mor, Anna L. Edgren, samt en hyresgäst och flera av hennes systers (Edith Edgrens) barn: Richard Johnstone, Edith V Johnstone, Robert Johnstone och Anna Johnstone. Detta visar en anmärkningsvärd roll som familjens sammanhållande kraft.

• 1940: Vid 53 års ålder var Eureka (listad som Anna E. Alstrin) fortfarande hushållsföreståndare i sitt ägda hem på N Massasoit Avenue i Chicago. Hennes mor, Anna L. Edgren, nu 79 år gammal, bodde fortfarande hos henne, tillsammans med systersonen Robert H. Johnstone (25 år) och systerdottern Anne G. Johnstone (18 år). Eureka hade arbetat en kortare period 1939 och hade inkomster från andra källor, men hennes huvudsakliga roll var att sköta hemmet.

• 1950: Vid 63 års ålder bodde Eureka (Anna E. Alstrin), fortfarande som änka och hushållsföreståndare, på Massasoit Ave i Chicago. Hushållet var något förändrat men fortsatte att vara en samlingspunkt. Förutom en hyresgäst, William D. Huff, bodde hennes brorsdöttrar och en systerdotterdotter hos henne: Edith V. Denges (40 år), Ann G. Miller (28 år) och hennes son Nickolas J. Miller (4 år). Trots att hon inte var anställd utanför hemmet vid denna tidpunkt, fortsatte hon att vara en central figur i hushållet, vilket visar hennes ihållande roll som familjens knutpunkt.

Eureka Edgren Alstrin är ett starkt exempel på den andra generationens svenska invandrare i Amerika. Trots att hon blev änka och ställdes inför utmaningar, visade hon en otrolig förmåga att organisera och upprätthålla en trygg och stödjande miljö för sin egen familj och för nära släktingar, vilket cementerade hennes roll som en viktig matriark i Edgren-klanen.

Erik Gottfrid Fred Edgren 1888-1960

Försäljaren som fann kärleken och grundade familj

Erik Gottfrid Fred Edgren föddes i mars 1888 i Illinois, som son till Anna Lovisa och Erik Edgren. Han växte upp i Chicago, på Ballou Street 1055, som den tredje av sex syskon. Hans äldre systrar var Edith och Eureka, och hans yngre syskon var Walter, Ruth, Harold och Roy.

Redan vid 12 års ålder, år 1900, visade Fred prov på flit som elev. Han hade då gått nio år i skolan och kunde läsa, skriva och tala flytande engelska, en god grund för hans framtida karriär.

Vid folkräkningen 1910, då Fred var 22 år och listad som Erik F. Edgren Jr., bodde han fortfarande i Chicago, nu på N Kimball Ave. Han arbetade som försäljare inom färgindustrin och hade en stabil anställning. Vid den här tiden bodde han i ett hushåll som inkluderade hans föräldrar, flera syskon och en äldre kvinna vid namn Anna L. Sundin.

År 1920, vid 31 års ålder, bodde Fred fortfarande i familjehemmet på Christiana Avenue i Chicago. Hans far Erik hade gått bort, och hans mor Anna Edgren ledde nu hushållet tillsammans med Freds syster Eureka Alstrin (änka med sonen Wallace) och Freds yngre syskon Walter, Harold, Roy och Myrtle. Fred arbetade då som kommersiell resande (commercial traveler) inom tillverkningsindustrin för tryckeritillbehör, vilket indikerar att han reste en del i sitt arbete och bidrog till familjehushållet.

Men Freds liv skulle snart ta en annan vändning än den som tidigare antogs om ett liv som ungkarl. Erik Gottfrid Fred Edgren gifte sig med Lois Kenney. Lois, född omkring 1889 i Michigan, var hemmafru, och hennes mor, Stella Kenney, bodde senare hos dem.

Paret Fred och Lois Edgren fick en son: Kenneth Howard Edgren.

Kenneth Howard Edgren: Från Louisville till Grossistbranschen i Chicago

Kenneth Howard Edgren föddes den 27 mars 1922 i Louisville, Kentucky, som son till Fred och Lois Edgren.

Vid åtta års ålder, år 1930, bodde Kenneth med sina föräldrar och sin mormor Stella Kenney på Argyle Street i Chicago. Han gick i skolan och kunde läsa och skriva. År 1940, när Kenneth var 18 år, bodde han fortfarande hemma på Artesian Avenue. Han hade då avslutat andra året på gymnasiet, men hade ingen inkomst eller regelbunden sysselsättning.

Liksom så många unga män under denna tid, påverkades Kenneth av världshändelserna. Han registrerade sig för militärtjänstgöring under Andra världskriget den 27 juni 1942. Vid den tidpunkten, 20 år gammal, arbetade han för McIntyre Tropic Aire Corp.

Efter kriget etablerade Kenneth sig i arbetslivet. Vid 28 års ålder, år 1950, bodde han i Chicago på Kenmore Street, nu gift med Effie P. Edgren. Kenneth arbetade som försäljare inom grossistbranschen för borstar och agenter, en stabil karriär som indikerade en god inkomst. Han var veteran från Andra världskriget och hade arbetat heltid året innan.

Walter Edgren 1891-1931

Från Chicago till Kalifornien

Walter Edgren föddes den 10 februari 1891 i Chicago, Cook County, Illinois. Han var son till Erik Edgren och Anna Lovisa Ericson.

Vid 1920 års folkräkning, då Walter var 28 år, bodde han fortfarande i familjehemmet på Christiana Avenue i Chicago. Han arbetade som kommersiell resenär inom "separatorsbranschen", vilket troligen innebar att han sålde maskiner eller utrustning. Precis som sina syskon kunde Walter läsa och skriva engelska flytande. Hans närvaro i det stora hushållet bidrog till familjens gemenskap, särskilt efter faderns död.

Någon gång efter 1920 flyttade Walter till den soligare västkusten. Den 30 oktober 1931 avled han i Los Angeles, Kalifornien.

Men innan sin död hann Walter gifta sig. År 1925 gifte han sig med Catherine Veronica Kist, född 1897. Vid folkräkningen 1930 bodde Walter E. Edgren, då 38 år, och hans fru Katherine V. Edgren (Catherine) i ett hyrt hem på Santa Barbara Ave i Los Angeles. Walter arbetade som försäljare i en butik för kontorsutrustning. Det framgår att han var en första världskrigsveteran, vilket ytterligare belyser hans livserfarenheter och bidrag till sitt land. Paret levde ett modernt liv med en radio i sitt hem.

Walter Edgrens liv representerar den rörlighet som var möjlig i USA. Från att växa upp i en stor invandrarfamilj i Chicago, fann han sin egen väg, bidrog till samhället genom sitt arbete och militärtjänst, och etablerade ett nytt liv i Kalifornien.

Ruth Eulalia Edgren 1893 – 1919

Hon gifte sig med Tredwell West Hubbard

Harold W. Edgren 1895-1967

Från Chicago till New Jersey med Stål och Möbler

Harold W. Edgren föddes omkring 1896 i Illinois, son till Anna Lovisa och Erik Edgren. Han växte upp i Chicago, i ett hushåll som präglades av hans föräldrars svenska arv och det amerikanska samhällets möjligheter.

Harold gifte sig med Gladys E. Edgren omkring 1922, när han var 26 år gammal. Vid folkräkningen 1930 bodde den 34-årige Harold med sin fru Gladys, även hon 34 år gammal, i ett hyrt hem på Ashland Ave i Chicago. De ägde en radio, vilket var ett tecken på modern bekvämlighet. Harold arbetade som resande försäljare inom stålindustrin, ett yrke som sannolikt innebar mycket resande. Tillsammans fick de sonen Robert E. Edgren, född omkring 1929. I hushållet bodde även Gladys syster, Ethel King.

Någon gång mellan 1930 och 1950 skedde stora förändringar i Harolds liv. Han flyttade från Chicago till Montvale, Bergen County, New Jersey, och tycks ha gift om sig med Dorothy E. Edgren, född omkring 1905. Vid folkräkningen 1950, då Harold var 54 år gammal, bodde han med Dorothy och en stor blandad familj på Spring Valley Road. Harold arbetade nu som försäljare för en tillverkare av kontorsmöbler och arbetade 40 timmar i veckan. Hushållet inkluderade Dorothys son Kingston W. Fairclough (styvson till Harold, 27 år), deras gemensamma son Burdett R. Edgren (9 år), och Dorothys dotter Judith E. Fairclough (styvdotter till Harold, 2 år). Harold hade slutfört ett års skolgång utöver grundskolan.

Harold W. Edgrens liv illustrerar en karriärutveckling inom försäljning och en geografisk förflyttning över USA. Hans två äktenskap och den utökade familjen i New Jersey visar på ett rikt och dynamiskt liv, där han fortsatte att anpassa sig och bygga en ny tillvaro.

 Harold Wesley Edgren from his home in New Jersey:

Dear Rolf:

The picture of Harold’s home in Montvale, New Jersey is correct. I was raised in that home and I am in the picture with my father and dog named Happy. I have not seen that picture in many years. I now live in Greeley Colorado with my wife Rebecca “Becky”. We have three children- Bradford Newhall 44 years, Barrett Woodward 39, and Bridget Skelly 34. Bradford is an orthodontist and practices with me here in Greeley. Nannelle Rene is his wife and they have two daughters:Tessa and Daphne. Barrett is an veterinarian and practices in Kallispell, Montana. He is married to Jody Lynn and they have a baby boy Brady Scott,7 months old.Our daughter,Bridget Skelly is also a veterinarian and practices in Boulder, Colorado,and her husband is Christopher JamesHackenberg.

I thank you for making this family page available. Becky and I send our regards to all distant relatives.

Best Regards,

Burdett and Rebecca Edgren

Roy Arthur Dewey Edgren 1898-1976

Försäljaren från Chicago

Roy Arthur Dewey Edgren föddes den 7 juli 1898 i Chicago, Cook County, Illinois. Han var den yngste sonen till Anna Lovisa och Erik Edgren, och växte upp i deras stora, livliga hem på Ballou Street.

Vid ett års ålder (1900 års folkräkning) och vid 11 års ålder (1910 års folkräkning) bodde Roy med sina föräldrar och sju äldre syskon (Edith, Eureka, Fred, Walter, Ruth, Harold och Myrtle) i familjens hem på N Kimball Ave. Han gick i skolan och lärde sig läsa och skriva engelska flytande, vilket var en självklarhet för barnen som växte upp i USA. Hushållet inkluderade även pensionärerna Anna L. Sundin och Gustaf A. Erickson, vilket visar på Edgren-familjens roll som en samlingspunkt för släktingar och vänner.

Som ung man stod Roy inför utmaningarna från första världskriget. Vid 19-20 års ålder, mellan 1917 och 1918, registrerade han sig för militärutskrivning från sin adress på 1931 N Kimball Av. Han beskrevs som lång och smal, med rött hår och blå ögon. Även om det inte finns uppgifter här om han faktiskt tjänstgjorde, visar hans registrering på hans beredskap att svara på nationens kallelse.

Vid folkräkningen 1920, då Roy var 21 år, bodde han fortfarande hemma med sin mor Anna, sina bröder Fred, Walter och Harold, sin syster Myrtle, samt sin systerson Wallace (Eurekas son). Han var ogift och arbetade som stadssäljare inom kontorsmaterial. Det var ett yrke som sannolikt krävde god kommunikationsförmåga och kunskap om produkter.

Roy Arthur Edgren gifte sig med Myrtle Karlsson. De två skulle komma att dela sina liv, men de hade inga egna barn.

Vid andra världskrigets utbrott, den 16 februari 1942, registrerade sig Roy Arthur Edgren, nu 43 år gammal, återigen för militärtjänst. Han arbetade då för Corry-Jamestown Manufacturing Corporation. Vid denna tidpunkt bodde Roy ensam och var hushållets huvud, med Myrtle E. Edgren listad som hans närmaste anhöriga – vilket bekräftar deras äktenskap. Han beskrevs som 180 cm lång och vägde 77 kg, med ljus hy, blondt hår och blå ögon.

Roy Arthur Dewey Edgren levde ett långt liv. Genom sitt arbete som försäljare och sitt engagemang för sin familj och sitt land, bidrog han till samhället i Chicago. Även om han och Myrtle inte fick egna barn, är deras gemensamma liv en viktig del av Edgren-släktens historia i Amerika.

Israels framtid på den nya jorden

 

Israels framtid i det himmelska Jerusalem

Debatten om den sista tidens teologi är vital, särskilt inom Pingströrelsen. Många traditionella tolkningar behöver en grundlig omprövning, inte minst synen på Kristen Sionism och Staten Israel. Min egen eskatologiska syn har stöd i Bibeln. De tusen åren i Uppenbarelseboken pågår nu, och Satan är andligen bunden. Vi väntar på Jesu andra ankomst, då himmel och jord ska förgås, för att sedan bereda plats för en ny himmel och en ny jord (Upp 21). Detta är ingen ny tolkning, den har stöd hos kyrkofäder som Augustinus och reformatorerna.

En nyckel till förståelsen finns i profeten Amos nionde kapitel. Amos, en enkel boskapsherde från Tekoa, sändes för att profetera för Israel under en tid av moraliskt förfall bakom en yttre glans. Hans budskap var impopulärt och förkunnade dom och undergång, vilket snart gick i uppfyllelse med jordbävning, fångenskapen i Babylonien och Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr.

Viktigt att notera: det var judarna som folk som förskingrades, en förskingring som jag menar fortfarande pågår. Vi måste därför skilja på staten Israel och det judiska folket. Judarnas överlevnad som folk är i sig ett bevis på Guds beskydd och hans särskilda plan för dem.

Amos 9:11-15 talar om Israels kommande upprättelse: "På den dagen ska jag resa upp Davids fallna hydda...". Denna "dag" är inte en bokstavlig tidsperiod, utan en bild av Guds rikes tid. Som det står i Andra Petrusbrevet, är "tusen år som en dag, och en dag som tusen år" för Herren.

Denna profetia upprepas i Apostlagärningarna 15, där det förtydligas att Gud först ska "vinna ett folk åt sitt namn bland hedningarna" och därefter "åter bygga upp Davids fallna hydda". Detta pekar på att Gud vill att alla människor, både judar och hedningar, ska söka Herren – de som genom Jesus är utvalda och utgör Guds Israel, det nya förbundets folk. Paulus bekräftar i Romarbrevet 11 att Gud inte har förskjutit sitt folk; en återstod av Israel har blivit utvald av nåd. Hela Israel ska bli räddat när hedningarna i fullt antal har nått målet.

Den slutliga upprättelsen för Israel, det vill säga Guds Israel, sker först på den nya jorden. Profeterna Joel och Obadja förutsäger en räddad skara på Sions berg, och Hebreerbrevet 12 talar om att vi redan har kommit till "Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem." På den nya jorden kommer Guds Israel, förenat med alla Guds utvalda folk, att bygga upp något nytt och vara fullständigt förenat, aldrig mer förskingrat eller förföljt. Det handlar om Guds eviga rike, vars början proklamerades när Jesus sade: "Det är fullbordat!"

Tyvärr råder oenighet om tidpunkten för Jesu andra tillkommelse, ofta påverkad av ett apokalyptiskt tänkande med rötter i Darbyismens dispensationalism. John Nelson Darby förespråkade sju tidsåldrar, där de kristna rycks upp före en sjuårig vedermöda under Antikrists välde, som kulminerar i Harmageddon. Därefter ska Jesus återkomma med de uppryckta och inleda ett jordiskt tusenårsrike.

Denna lära, som fick ny fart när staten Israel utropades 1948 och förstärktes efter sexdagarskriget 1967, har fått stort inflytande, inte minst i USA och tyvärr även i vissa svenska frikyrkosamfund. Det är en teologi som fortfarande präglar många av Donald Trumps kristna väljare och deras syn på Israel. Under min tid som pingstpredikant matades jag med denna tolkning, som orsakade stor skada, inklusive svåra psykiska problem för min äldre bror.

Jag har sedan länge övergivit dessa tankegångar. Min forskning i Bibeln har gett mig en helt ny vision om framtiden: den sanna upprättelsen av Israel sker på den nya jorden, där Guds eviga rike upprättas, utan jordiska gränser eller nationella konflikter. Där ska Guds Israel, samlat och enat, leva i det land som Gud har gett dem, och aldrig mer ryckas upp.

Rolf Ericson 2025-06-29

Dags att ompröva Sionismen och den Sista Tiden i Pingströrelsen

 

Dags att ompröva Sionismen och den Sista Tiden i Pingströrelsen

Debatten kring pingströrelsens teologi om den sista tiden, som lyfts av bland andra Joel Halldorf i Dagen, är inte bara relevant – den är helt nödvändig. Jag har länge framhållit att vi behöver en grundläggande omprövning av våra eskatologiska uppfattningar, särskilt när det gäller Kristen Sionism och Staten Israel.

En central och avgörande distinktion måste göras: vi måste strikt skilja mellan begreppet Staten Israel och det judiska folket. Vår uppskattning och respekt för det judiska folket, dess historia och dess tro, får aldrig förväxlas med ett okritiskt stöd för den moderna Staten Israels politiska agenda eller dess geografiska expansion. Att koppla samman politiska skeenden i Mellanöstern med bibliska profetior på ett förenklat sätt kan leda till problematiska ställningstaganden.

Min oro bottnar i inflytandet från Darbyismen (John Nelson Darby), en teologisk strömning som jag konsekvent har tagit avstånd från. Om man omfamnar Darbyismens dispensationalistiska tolkning, tvingas man in i en logik där den sionistiska tanken om ett jordiskt rike med Jerusalem i centrum blir en central del av Guds plan. Enligt denna syn blir expansionen av det nuvarande, lilla Israel inte bara önskvärd utan till och med nödvändig för att uppfylla profetior om ett framtida, stort världsrike. Darbyismen menar att detta rike kommer att upprättas efter den stora vedermödan, som inträffar i slutet av denna tidsålder, följt av ett jordiskt tusenårsrike.

Jag finner inget bibliskt stöd för en sådan framtida, geografisk expansionistisk agenda eller ett jordiskt tusenårsrike i den bemärkelsen. För mig pekar Skriften snarare mot en annan sanning: en enda, slutgiltig ankomst av Jesus Kristus, följd av en ny himmel och en ny jord. Det är på denna nya jord som Guds eviga rike kommer att finnas, befriat från jordiska gränser och politiska maktanspråk.

Det är dags för Pingströrelsen att granska sina teologiska fundament med ärlighet och mod. Att urskilja vad som är biblisk sanning och vad som är senare tolkningstraditioner, ofta präglade av mänskliga agendor, är avgörande. Detta är en debatt som måste föras öppet och med respekt, men framför allt med en djup förankring i Skriften och en strävan efter en teologi som hedrar både Guds ord och alla människor.

---

Tankeväckande bön

 Gud, du som skapat oss alla unika, men med ett gemensamt mål: att bli mer lika dig. 

Förlåt när jag försöker pressa andra att vara som jag. 

Visa mig det som stänger mig från äkta kontakt med andra. 

Låt mig vara fri, naturlig och öppen. 

Ge mig kraft att lyssna, att verkligen se dem jag möter.

Låt mig ana din närvaro i varje människa, och 

låt glädjen över vår gemenskap lysa upp både mitt eget liv och mina relationer.

När tron blir vapen

 Av Rolf Ericson

Denna text är en sammanfattning och analys av ett inlägg av Joel Halldorf, ursprungligen publicerat i tidningen Dagen:

Ett nyligen inträffat mord i USA, där en predikant mördat politiker, har skakat om många och väckt svåra frågor om religion och våld. Joel Halldorf reflekterar över händelsen och den mördande predikantens bakgrund inom väckelsekristendomen. Han menar att trots att predikanten Vance Boelters budskap kan tyckas klichéartat, gör hans brutala handlingar det desto mer skrämmande. Polisen fann att motivet verkade vara abortmotstånd, och en lista med demokratiska politiker och Planned Parenthood-kopplade personer hittades i hans bil.

Halldorf poängterar att det är viktigt att undvika tre vanliga felslut i debatten om religion och våld:

1. Att religion är unikt våldsamt: Historien visar att de flesta konflikter handlar om makt och resurser, inte religion. Dessutom är religioner så olika att det är vilseledande att generalisera utifrån enskilda fall.

2. Att inget våld egentligen är religiöst: Även om religioner ibland "kidnappas" som täckmantel för cyniska syften, är de ändå en del av den våldsamma mixen och måste tas på allvar för att förstå vad som sker.

3. Att våldsverkaren får tolkningsföreträde: En mördares tolkning av sin tro representerar inte religionen som helhet. Religion, liksom konst, kan tolkas och missförstås på många sätt.

Den viktigaste frågan att ställa är istället: Finns det något i vår tro som kan tolkas som en uppmaning till våld? Halldorf argumenterar för att religiösa ledare måste visa ödmjuk självkritik när deras tro dras in i våldsspiraler. Alla religioner har sina "svaga punkter", problematiska texter eller mörka historiska stråk som måste belysas.

Som ett exempel på dålig teologi som spridit sig i den amerikanska evangelikalismen nämner Halldorf rörelser som "New Apostolic Reformation" och "The Seven Mountain Mandate". Dessa förespråkar att kristendomen ska ta makten i samhället genom att dominera centrala sfärer som politik. Predikanter som Lance Wallnau sprider budskap om att demoniska makter verkar genom politiska motståndare, vilket leder till en avhumanisering av dessa individer. Att beskriva människor som "demoners språkrör" kan bana väg för våld, då det fråntar offren deras mänsklighet – ett välkänt mönster före brutalt dödande.

Sociologen Mark Juergensmeyer har studerat kristen terrorism och konstaterade redan för tjugofem år sedan att sådana grupper tenderar att se världen som en kamp mellan demoniska krafter och kristendomen, där de kristna bör ta makten. Idag sprids dessa idéer från mycket större plattformar och når högt upp i politiken.

Joel Halldorf avslutar med en varning till svenska frikyrkor att vara vaksamma när de bjuder in amerikanska predikanter, då dramatiska förändringar sker i det religiösa landskapet. Om inte USA:s kyrkor lyckas rensa upp i dessa strömningar, riskerar den nyligen inträffade tragedin att bara vara den första i en lång rad av kristna våldsverkare.

Brian Zahnds teologi: En kontrast till kritiken

 

Brian Zahnds teologi erbjuder en djupt förankrad och holistisk syn på kristen tro och praxis. Dessa tankar sammanfaller med mina egna och utgör en stark kontrast till den kritik som ibland riktas mot Zahnd av bland andra Stefan Swärd.

Här är en koncentrerad sammanfattning av nyckelaspekterna:

1. Kristocentrisk Teologi och Jesus som Allt

   Zahnd betonar att Jesus Kristus är central i allt. Han är den ultimata uppenbarelsen av Gud, och hela Gamla testamentet ska tolkas genom Honom. Detta innebär en radikal omvärdering av traditionella syner på våld i GT och gudsgestaltning, där Jesus ensam definierar Guds karaktär – en Gud av kärlek, fred och förlåtelse. För mig, (Rolf), handlar detta om att sätta Jesus i centrum på ett sätt som rensar bort missförstånd och våldsförhärligande från teologin.

2. Våldsfritt Efterföljande av Jesus

   En logisk följd av Zahnds kristocentrism är betoningen på icke-våld som en absolut princip för kristna. Jesu undervisning om att älska fiender, vända andra kinden till och Hans egen korsfästelse är det ultimata exemplet. Detta står i direkt motsats till alla former av våld i Guds namn, inklusive de tankar som rättfärdigar "heliga krig" eller straffteologiska modeller som lägger tonvikt vid Guds vrede snarare än Hans försonande kärlek. För mig är detta en grundläggande moralisk och andlig hållning.

3. Försoning som Fred och Kärlek, Inte Straff

   Zahnd utmanar traditionella synsätt på försoningsläran, särskilt den så kallade "substitutionsteorin" (att Jesus tog straffet i vårt ställe). Han lyfter fram försoningen som Guds handling av kärlek och fred, där Jesus uppenbarar Guds radikala förlåtelse och bryter våldets cirkel. Det handlar om en förändring i hjärtat och en inbjudan till ett nytt liv i Kristus, snarare än en mekanisk juridisk transaktion. Här ligger en viktig skärningspunkt med den kritik jag refererar till, då Zahnds syn på försoningen ofta misstolkas eller kritiseras för att tona ned syndens allvar eller Kristi offer.

4. Kingdom Come: Guds Rike Nu och Här

   Fokuset ligger på Guds rike som något som redan är på väg och som kan upplevas här och nu, inte bara som en framtida himmelsk realitet. Detta driver en aktiv strävan efter rättvisa, fred och social förändring. Zahnd är en stark röst för kyrkans roll som en motkultur som visar Guds rike mitt i världen, vilket går bortom en ensidig koncentration på frälsning som en individuell biljett till himlen.

5. Öppen och Inkluderande Kyrka

   Kyrkan ska vara en öppen och inkluderande gemenskap som välkomnar alla, oavsett bakgrund eller levnadssituation. Den ska spegla Guds kärlek och barmhärtighet, och vara en plats för läkning och transformation, inte exkludering eller fördömande. Detta är en viktig aspekt av en kärleksfull och välkomnande gemenskap.

6. Mystik och Kontemplativ Spiritualitet

   Zahnd betonar vikten av mystik och kontemplativ spiritualitet för en djupare relation med Gud. Detta handlar om att söka Guds närvaro bortom intellektuell förståelse och yttre aktiviteter, och att odla ett inre lyssnande. Det är en strävan efter djupare personlig andlighet som kompletterar den aktiva tjänsten.

7. Profetisk Röst och Samhällsengagemang

   Zahnd uppmanar kyrkan att vara en profetisk röst i samhället, som utmanar orättvisor och pekar på Guds sanning i en fallen värld. Detta innebär att tala sanning till makten och att engagera sig i frågor om social rättvisa, fred och miljö, driven av evangeliet om Guds rike. Denna sociala dimension är en organisk del av hans teologi.

Sammanfattande "Synpunkt"

Från mitt perspektiv verkar Zahnds teologi erbjuda en konsekvent och integrerad bild av kristen tro där Jesu kärlek, fred och förlåtelse genomsyrar allt. De kritiska synpunkterna som jag möter, verkar ofta missa denna helhetssyn och kanske tolka enskilda aspekter (som synen på försoning eller GT:s våld) som avvikelser, när de i själva verket är logiska konsekvenser av Zahnds radikala kristocentrism. Han uppmanar till ett efterföljande av Jesus som är grundat i kärlek, aktivt icke-våld och en profetisk kallelse att förverkliga Guds rike här på jorden. Det är en teologi som syftar till att återupprätta en bild av Gud som är helt igenkännbar i Jesus Kristus.

Sebastian Staksets starka budskap: Sverige vid en Vändpunkt – Väckelsen är Här!

 Har ni läst Sebastian Staksets senaste text, "ALARMET LJUDER! VÄCKELSEN ÄR HÄR!"? Det är en text som verkligen sätter fingret på tidens puls och utmanar oss att se på Sverige med nya ögon – ögon som ser bortom det uppenbara och djupare in i de andliga dimensionerna.

Stakset inleder med en dyster men provocerande bild av Sverige, där "Astrid Lindgrens Sverige sprängs nu bokstavligen i luften av Sem-Tex". Han menar att makteliten är maktlös inför de utmaningar vi står inför, och att detta är ett tydligt tecken på att folket hungrar efter sanning. Det är i denna andliga tomhet som Stakset ser en enorm möjlighet: en kraftfull profetisk signal om att en andlig väckelse är på väg att explodera i vårt land.

Enligt Stakset handlar Sveriges problem om att vi har vänt Gud ryggen och ersatt Honom med självdyrkan. Vi har blint dansat mot vår undergång, älskat mörkret och prioriterat kortsiktig njutning framför långsiktig välsignelse. Han drar paralleller till historien och varnar för populistisk politik genom att påminna om Hitlers retorik.

Men i kontrast till kritiken mot dagens samhälle och media, lyfter Stakset fram de historiska folkrörelserna som lade grunden för den svenska demokratin: väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Han menar att de, med Guds hjälp, skapade ett av världens mest rättvisa samhällen. Och han ser likheter med dagens läge – en tid av mörker och kaos som också kan vara en grogrund för sann förändring.

Texten förstärks med ett personligt och gripande vittnesbörd från en händelse i Ödeshög. Stakset berättar om hur en vän, djupt involverad i kriminalitet, mötte Jesus i en dröm, läste Bibeln och själv insåg att han måste lämna gänglivet. Utan mänsklig inblandning! I Ödeshög valde Stakset och hans team att strunta i en planerad insamling. "De här människornas själar är värda mer än våra löner. Vi kom för att ge, inte för att ta," sa han, och torget böjde knä. Barn fylldes av Anden och ropade "Wow, Han är faktiskt verklig!"

I den andra delen av texten fortsätter Stakset att utveckla sin vision. Han pekar på att romer kommer att spela en nyckelroll i väckelsen, och att barnen – den "faderlösa generationen" – kommer att vara de mest osannolika ledarna. Han menar att de unga redan genomskådat lögnerna om "frihet" och kommer att "radikaliseras" för att befria fångar, inte för att döda. Han uppmanar äldre att "släppa kontrollen" och låta de unga leda.

Stakset riktar skarp kritik mot en kyrka som riskerar att bli en "västerländsk marknad" och betonar att den Helige Ande närmar sig de förkrossade, inte de mäktiga. Han utmanar kyrkor som fokuserar på byggnader och ekonomisk trygghet, och hävdar att "*)Avanza-kyrkan" kommer att vara den första att falla. Han framhåller att den sanna kyrkan inte är en byggnad, utan "av kött och blod," levande och verksam även där det är olagligt, som i Iran och Kina.

Avslutningsvis uppmanar Stakset till en samlad och ödmjuk insats. Han ser "ljudet av högt regn" – en profetisk bild för ett stort andligt utgjutande. Han avslutar med en varning från Daniels bok om kung Nebukadnessars fall, för att understryka att den Högste är mäktig över alla riken.

Staksets text är en väckarklocka. En maning att se Sveriges utmaningar som en inbjudan till en djupare andlig dimension, där Gud är på väg att agera på ett kraftfullt sätt. Den uppmanar oss att ompröva våra prioriteringar, släppa gammal kontroll och istället arbeta som ett enat team för Jesus Kristus och hela folkets bästa.

*) När Stakset pratar om "Avanza-kyrkan" så syftar han på:

• En symbol för ekonomisk fokus och trygghet: Avanza är en populär svensk internetmäklare (bank och investeringsplattform) känd för att erbjuda sparande, aktiehandel och fonder. Genom att koppla kyrkan till "Avanza" kritiserar Stakset en kyrka som, enligt hans syn, har blivit för upptagen med ekonomisk förvaltning, investeringar, finansiell trygghet och att bygga upp materiella tillgångar.
• Kritik mot materialism inom kyrkan: Han menar att vissa delar av kyrkan har blivit för kommersiella eller har lagt för stor vikt vid pengar och materiell säkerhet, istället för att fokusera på andliga värden, evangelisation och tjänande av de behövande.
• Kontrast till sann tro/väckelse: Stakset ställer detta i kontrast till en kyrka som drivs av en "eld i Anden" och som förlitar sig på övernaturlig försörjning, snarare än på ackumulerade tillgångar eller "dyra byggnader." Han antyder att en sådan "Avanza-kyrka" är sårbar ("kommer att vara den första att falla i krig") eftersom dess fokus ligger på fel plats.

Så, det är alltså ett uttryck för att kritisera det Stakset uppfattar som en alltför materialistisk eller ekonomiskt driven inställning inom vissa delar av kyrkan, istället för en som helt förlitar sig på Gud.