7 juli 2020

7 juli 2020 Efter gårdagens furixpump hade vi i dag förväntat oss en viktnedgång, men tyvärr visade det sig i stället att Ulla-Britt ökat sin kroppsvikt med 1,1 kilo jämfört med gårdagen. Allt tyder på ökat vätsketryck och Ulla-Britt har haft mycket stora andningssvårigheter. Jag meddelar alltid hennes kroppsvikt till LAH varje morgon.

Vi får alltid ringa även när det blir problem, så som i dag. Jag ringde efter lunchoch pratade med sjuksköterskan som meddelade att planer finns att redan i morgon och på fredag ge nya furixpumpsbehandlingar.

Ulla-Britt lider också av illamående, möjligtvis av antibiotikabehandlingen. Som jag tidigare har skrivit så har hon svårt med att inte ha kontroll över det som sker. Våra roller i hemmet är totalt ombytta och ibland upplever jag vissa svårigheter av känslan att inte räcka till.

Som väl är har jag lärt mig att omprioritera. Det som är mindre viktigt lämnar jag och sanningen är att det är ganska mycket. Det viktigaste just nu är att ge Ulla-Britt den tid hon behöver för att må bättre och det tänker jag göra så länge jag orkar.

Alternativet är att hon till en tid skulle få komma in på korttidsboende, men både Ulla-Britt och jag känner oss inte motiverade för det än så länge. Det är ju tack vare LAH, som hon kan vårdas här hemma i den miljö som är hennes och vår egen. Jag tror just nu att det är vad hon helst önskar och vill.

ULLA-BRITTS HJÄRTSVIKT DEL 12

6 juli 2020

6 juli 2020 De senaste dagarna har Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen pga vätskeansamling. I dag installerades furixpump igen. I fredags upptäckte en sjuksköterska att ena benet var ovanligt rött och misstänkte rosfeber. Ulla-Britt hade inte någon febertemperatur och både hon och jag tvivlade på att det var ros i benet. För att vara helt säkra ordinerades antibiotika, men vi bad att få vänta med insättande av antibiotika tills vi fått bekräftat att det rörde sig om rosfeber. Vi misstänkte däremot att Ulla-Britt hade urinvägsinfektion och under lördagen fick hon lämna urinprov. På söndagen bekräftades att hon hade bakterier i urinen och antibiotika sattes in. I dag måndag var högra benet ilsket rött och nu tvivlade vi inte på att det trots allt var rosfeber. En ny kur av Kåvepenin har ordinerats. Ulla-Britt har minskad aptit och mår väldigt dåligt. Under natten till måndag och under måndagen har hon haft stora andningssvårigheter på grund av sin vätskesvullnad, tidvis panikartade sådana. Hon ordinerades i dag en halv tablett oxascand för att bli lugnare.

Situationen är jobbig just nu, och vi ber till Gud om kraft att orka med. Han sviker oss inte det vet vi och det fyller oss trots allt med ett inre lugn, som bär oss. Tacksam för alla som ber för oss. Tacksam också för all hjälp vi får både ifrån LAH och hemtjänsten.

ULLA-BRITTS HJÄRTSVIKT DEL 12 JULI MÅNAD

Bara hos Gud finner jag ro

En av mina sånger solosång till eget ack i mp3

Noter i pdf sidan 1

sidan 2

sidan 3

Video med Carl Wilhelm Hasselgren 5 juli 2020

Se videon här

Vem kan göra mig frisk?

Vem kan göra mig frisk och hela mig från sjukdom?

Min fråga hör samman med den fråga jag ställde i det här inlägget.

"Vem kan rädda mig från syndafall?"

Det finns en gemensam nämnare mellan synd, sjukdom och helande.

Vi läser i Matteus 9:1-8:

"Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad. Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå?  Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd och gå hem!" Då reste mannen sig upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor."

Vid detta tillfälle kan vi läsa om att Jesus börjar med att säga till mannen att hans synder var förlåtna och att Jesus på detta sätt prioriterar syndaförlåtelsens betydelse. Eftersom de skriftlärda inte trodde på Jesus ansåg de att han hädade. De visste inte vilken makt Gud hade gett åt honom, men för att de skulle veta att Jesus hade makt att förlåta synder här på jorden, så visar Jesus sin makt genom att utföra detta helande under. Då reste mannen sig upp och gick hem. Att mannens synder var förlåtna kunde de inte se, men de kunde se att mannen blev helad-botad.

Människor har svårt att tro på Gud, eftersom de menar att de inte har sett honom. Så var det för lärjungen Tomas som vi läser om i Johannes evangelium 20:24-29

Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren!" Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" Sedan sade han till Tomas: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

Vilken tur för Tomas att han inte skämdes för att han tvivlade, men vilken nåd det var för Tomas att han till sist fick se. Detta seende ledde honom till en verklig tro, men Jesus säger tydligt att det är möjligt att tro utan att se. Hur kan detta bli din möjlighet? Vill du veta det?

Jag frågade Ulla-Britt i kväll om hon trodde att hon kunde bli frisk. Hon svarade direkt: "Både ja och nej, det är ju så mycket i kroppen som är skadat, så mänskligt sätt är det omöjligt." Men både Ulla-Britt och jag utesluter inte möjligheten att Gud när tiden är inne, antingen det sker här på jorden eller på den andra sidan jordelivets gräns kan gripa in och göra ett under genom ett gudomligt helande. Allt detta är möjligt för Gud. Det tror vi på och vill förvänta oss. Men jag vill betona: Det är inte vår tro eller brist på tro, som avgör om det skall ske. Det är endast han, Mästaren från Nasaret, vår Frälsare och Herre, Jesus Kristus, som kan göra det på Guds villkor. När, var och hur det ska ske bekymrar oss inte. Vi har släppt taget själva och förtröstar på Gud som hjälper i alla livets förhållanden. Han är Herre över liv och död. "Endast en jag säkert vet, Jesus Mästaren från Nasaret."

Tror du eller vill du tro? "Saliga är de som inte har sett, men ändå tror"

Fortsättning följer.

Ulla-Britts hjärtsvikt del 12

DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12

Juli månad 2020

4 juli 2020 Ulla-Britt är extremt trött och måste vila mycket. Detta är inte något nytt, men jag upplever att tröttheten hela tiden accelererar. Hon måste hushålla med sina krafter och prioritera det som för tillfället kan vara viktigast. Våra förmiddagar är fortfarande den tid vi använder för vila och återhämtning, för sanningen är den att även jag är ganska trött. Vi går här hemma i vår lilla bubbla av isolering med bristande stimulans. Naturligtvis är vi inte unika i det avseendet under den period vi upplever i dessa coronatider.

Vi har i alla fall haft besök av Rosmarie, Isabelle och Kalle i går fredag, men vi träffades mest utomhus och på behörigt avstånd. Vi kunde äta utomhus trots det något kyliga och blåsiga vädret, som liknade tidigt vårväder, trots att vi befinner oss mitt i sommaren.

Familjen Moulin går in i karantän den närmaste tiden med anledning av den väntande förlossningen i början av augusti. Vega som nu är fem år säger att hon vet att det blir en syster och hon har talat om för farfar Rolf att när systern är tre år då är hon åtta. Det har hon själv räknat ut. Då ska hon gunga lillasyster, så som hon själv har blivit gungad, av farfar. Vem har lärt dig att räkna säger jag. Det har mamma och pappa svarar Vega. Vi är i lekparken utanför huset där vi bor. Vega har blivit tillsagd att inte gå för nära farfar som är 70 plussare och som egentligen själv måste vara försiktig med alla sociala kontakter. Vi får inte kramas och vi får nöja oss med att vara på flera meters avstånd från varandra. Vega fantiserar att lillasyster redan sitter på gungbrädet och skickar den tomma gungan till farfar. Nästa gång vi träffas får vi veta om det är som Vega tror. I vilket fall som helst, antingen det blir en flicka eller pojke, så tror jag att babyn är välkommen till familjen och till den övriga släkten.

6 juli 2020 De senaste dagarna har Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen pga vätskeansamling. I dag installerades furixpump igen. I fredags upptäckte en sjuksköterska att ena benet var ovanligt rött och misstänkte rosfeber. Ulla-Britt hade inte någon febertemperatur och både hon och jag tvivlade på att det var ros i benet. För att vara helt säkra ordinerades antibiotika, men vi bad att få vänta med insättande av antibiotika tills vi fått bekräftat att det rörde sig om rosfeber. Vi misstänkte däremot att Ulla-Britt hade urinvägsinfektion och under lördagen fick hon lämna urinprov. På söndagen bekräftades att hon hade bakterier i urinen och antibiotika sattes in. I dag måndag var högra benet ilsket rött och nu tvivlade vi inte på att det trots allt var rosfeber. En ny kur av Kåvepenin har ordinerats. Ulla-Britt har minskad aptit och mår väldigt dåligt. Under natten till måndag och under måndagen har hon haft stora andningssvårigheter på grund av sin vätskesvullnad, tidvis panikartade sådana. Hon ordinerades i dag en halv tablett oxascand för att bli lugnare.
Situationen är jobbig just nu, och vi ber till Gud om kraft att orka med. Han sviker oss inte det vet vi och det fyller oss trots allt med ett inre lugn, som bär oss. Tacksam för alla som ber för oss. Tacksam också för all hjälp vi får både ifrån LAH och hemtjänsten.

7 juli 2020 Efter gårdagens furixpump hade vi i dag förväntat oss en viktnedgång, men tyvärr visade det sig i stället att Ulla-Britt ökat sin kroppsvikt med 1,1 kilo jämfört med gårdagen. Allt tyder på ökat vätsketryck och Ulla-Britt har haft mycket stora andningssvårigheter. Jag meddelar alltid hennes kroppsvikt till LAH varje morgon.
Vi får alltid ringa även när det blir problem, så som i dag. Jag ringde efter lunchoch pratade med sjuksköterskan som meddelade att planer finns att redan i morgon och på fredag ge nya furixpumpsbehandlingar.
Ulla-Britt lider också av illamående, möjligtvis av antibiotikabehandlingen. Som jag tidigare har skrivit så har hon svårt med att inte ha kontroll över det som sker. Våra roller i hemmet är totalt ombytta och ibland upplever jag vissa svårigheter av känslan att inte räcka till.
Som väl är har jag lärt mig att omprioritera. Det som är mindre viktigt lämnar jag och sanningen är att det är ganska mycket. Det viktigaste just nu är att ge Ulla-Britt den tid hon behöver för att må bättre och det tänker jag göra så länge jag orkar.
Alternativet är att hon till en tid skulle få komma in på korttidsboende, men både Ulla-Britt och jag känner oss inte motiverade för det än så länge. Det är ju tack vare LAH, som hon kan vårdas här hemma i den miljö som är hennes och vår egen. Jag tror just nu att det är vad hon helst önskar och vill.

Den lilla fågelns sång

Text och musik Rolf Ericson

Lyssna här i mp3

Se noter här i pdf