Förföljda för vår tro

2.Tim.3:12: "Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas."

Detta hör samman med vårt lärjungaskap med Jesus. Om vi tar det på allvar måste vi vara beredda på konsekvenserna.

Så här har Jesus sagt i Joh. 15:20: "Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig."

Frågan vi ställer är: "Vad ska vi göra när världen förföljer oss för vår tro?"

I Bergspredikan får vi svaret av Jesus. Matt.5:11: "Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid."

Jesus fortsätter i denna Bergspredikan att beskriva hur hans efterföljare syns tydligt för alla människor. Han tar bilderna ifrån det vi kan se och känna, saltet som inte har mist sin kraft, ljuset som alla kan se, staden på berget som inte kan döljas, lampan på hållaren, som lyser för alla i huset.

Det både syns och känns av vår omgivning om vi följer Jesus och det måste få konsekvenser. I annat fall är det oäkta och får felaktiga följder.

"Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket." Matt. 5:10

Jag tror att det är viktigt att markera vilka vi har samhörighet med i vårt lärjungaskap. Jak.4:4 Som Jesu efterföljare har vi gått in i ett kärleksförhållande med Jesus. Det betyder att vi älskar honom mer än vi älskar världen. Detta förhållande måste självklart få konsekvenser i våra liv. Bibeln säger: "Tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss?" Jak.4:5.

Att vår vänskap med Gud uppfattas som dårskap för världen är alltså något helt naturligt. Underligt vore väl annars.

Det som däremot kan uppfattas som helt onaturligt är när troende inte kommer överens, utan angriper varandra trots att man säger sig vara Kristi efterföljare. Jag kan bara få den uppfattningen att det är Guds fiende som på detta sätt vill skapa oro och splittring i lägret. Guds fiende kallas då för Tjuven när han kommer med sitt onda uppsåt att stjäla, slakta och förgöra. Ofta handlar det  om det som beskrivs i Jakobs brevs 4:e kapitel: "Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Är det inte från begären i era lemmar? Ni vill ha men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär. Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud?"

Hot om världens undergång

Så här skriver Elisabet Sandlund i Dagen om den planerade bönekonferensen i Solnahallen

Alla missnöjesyttringar som kommit till uttryck från aktörerna i denna bönekonferens är precis som Elisabeth Sandlund skriver kontraproduktiva. Men de är också splittrande och tjänar inte till att bygga upp förtroendet för Guds verk i vårt land. Citat: " skrämselpropaganda och hot om undergång har små, rentav obefintliga, möjligheter att dra människor till den kristna tron men överhängande risk att skrämma bort dem som börjar inse att Guds återkomst i svenskt samhällsliv är ett faktum."

Min väg är Gud

Vi kan inte övertyga en människa som förnekar Gud genom att säga "Gud är kärlek", men vi kan visa vem Gud är genom att beskriva den existerande kärleken. Så det är för mig det allra bästa att säga som det är, nämligen att "Kärleken är Gud" eftersom vi vet att kärleken finns. På samma sätt kan vi säga att "Sanningen är Gud" eftersom vi vet att sanningen finns. Jag säger som jag tror att Kärleken (i bestämd form) är Gud.

Min väg den är Jesus, som är Sanningen, Livet. Den kraften som bär mig. Den vägen är Gud.

Ulla-Britts hjärtsvikt del 7

DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7

1 februari 2020 Ulla-Britt blir väldigt ofta trött och sover mer än tidigare under dagarna. Före lunch orkade Ulla-Britt med att rensa en laxhalva.Vi lade in en del portioner i frysen, Några bitar sparades till lunchen som vi åt med potatismos. Eftermiddagen bjöd på en del solsken, så vi gick ut med rullstolen en stund, men när vi kände regnstänk återvände vi hem. Satt en liten stund vid köksbordet och löste korsord, men tröttheten tog överhanden. Klockan är 17,21. Jag har lovat att väcka Ulla-Britt till Rapport klockan 18. Själv sitter jag här och skriver vid datorn. Jag läser en hel del. Håller på med en historisk biografisk roman. Ni får gärna tipsa mig om bra böcker. Två tvättmaskiner har jag hunnit med. Den sista med syntettvätt surrar just nu. Jag spelar och sjunger nästan aldrig numera vad det nu kan bero på. Den musik jag utövar är när jag skapar på mitt datormusikprogram där jag har en relativt bra utrustning med synt och notskrivningsprogram. I dag ringde Arne och talade om att han var förkyld och därför inte följer med till Pingstkyrkan i morgon. Jag tänker gå dit och lyssna på Daniel Perssons son som kommer att predika.

2 februari 2020. I natt sov jag väldigt oroligt. Det är i och för sig inget ovanligt av olika skäl. Jag vaknade tidigt och gick in för att se hur Ulla-Britt mådde. Inledde min morgonrutin som bland annat består av att jag öppnar fönstren en springa för att få in lite morgonluft och vädra ut nattens dunster. Tanken var att jag skulle hålla mig vaken tills hemtjänsten anlände, men jag somnade om och vaknade till insikten av att jag försummat morgonens övriga bestyr. Allt var tyst i lägenheten. Ulla-Britt hade också somnat om. Frukosten hur kunde jag glömma att göra i ordning den? Ulla-Britt måste ju ha sitt insulin och sina morgonmediciner. Jag kände mig plötsligt väldigt irriterad på mig själv. Hur kunde jag missa detta? Varför hade ingen väckt mig? Jag gick fram till Ulla-Britt och frågade frågade ängsligt: "Har du tagit dina mediciner?" Jovisst hade hon det. Hon hade också fixat frukosten till sig själv och avsiktligt låtit mig sova. Allt var så bra som möjligt. Jag tittade på klockan, gick in i duschen och gjorde mig i ordning. Efter frukosten meddelade jag Ulla-Britt att jag tänkte gå till kyrkan så som jag hade planerat. Självklart ville hon inte hindra mig från det. Jag kom i god tid och hann att hälsa på flera personer i foajén. Det råder en god stämning i vår församling och vi möts alltid av värme och kärlek ifrån våra vänner i Pingstkyrkan. I dag fick vi lyssna till predikan av Michael Persson, son till Kerstin och Daniel Persson, uppväxt i Tyskland där han bor med sin familj. Även om Michael behärskar det svenska språket, så predikade han på tyska och blev tolkad av sin far Daniel. Jag gjorde genast en intressant iakttagelse. Michael var nästan en kopia av sin morfar, som jag minns och som nu är hemma hos Herren. Jag träffade Leif Kyhlberg, som var morfaderns namn, år 1960 då han var pastor i Vedevåg, under den tid jag var i Lindesberg. Tänka sig pastorer i tre generationer i samma familj och släkt. Gud vet vad han gör när han utväljer människor som har särskilda gåvor och talanger. Lovsångskören sjöng under Lisen Forslunds ledning. Vi har en härlig gospelkör i vår församling. På det efterföljande kyrkfikat träffade jag flera vänner i en gemytlig samtalsmiljö i vår förnämliga församlingsvåning. Jag ringde till Ulla-Britt och hörde hur hon mådde och berättade att jag snart kom hem, men först ville jag uträtta några ärenden på ICA Maxi och Apoteket. Vid hemkomsten ordnade jag med lunch mycket enkelt. Vi åt potatisplättar med lingon och bacon. Ingen söndagsmiddag förstås, men enkelt att tillaga. Sedan blev det flera timmars sömn, och ganska sent eftermiddagsfika. Därefter tog jag itu med disken. Efter Rapport ringde jag till min bror Roland och pratade med honom en stund. Efter lite arbete vid datorn har vi sett på Spårlöst i TV7. Ett program vi ofta ser på även om det innehåller många repriser, som vi förut sett. Ulla-Britt har tagit sina kvällsmediciner i vanlig ordning och festat på tre av sina älskade kräftor. Ungefär så har denna söndag sett ut. Ulla-Britt har som vanligt varit trött och vilat mycket. Vi hoppas att natten kommer att ge oss en bra vila. Fick råd av LAH att hämta ut en sömnmedicin, som finns på Ulla-Britts medicinlista. Hon får ta en halv tablett i kväll. Får se hur det fungerar. Välkommen åter till vår dokumentation. Nu ropar jag på Ulla-Britt. Hon måste godkänna innehållet innan jag lägger ut det på bloggen.

4 februari 2020. Under morgonen hade Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen och även kroppssvullnaden både i mage och ben. Hon hade svårt med andningen och ville att jag skulle kontakta LAH för en rapport om läget. På förmiddagen infann sig en sjuksköterska med en medhjälpare för prover och insättning av furixbehandling subkutant igen under en tredagarsperiod. Dessutom en del prover för att kontrollera njurarnas status, blodtryck mm. Förhoppningsvis skall kroppen kunna lämna ifrån sig mera vätska de närmaste dagarna. Förra gången minskades hennes vikt med drygt ett och ett halvt kilo. Ulla-Britt fick beröm för sitt tålamod. Hon har liksom jag hela tiden drömmar och förhoppningar om att det ska bli bättre och brukar ofta säga att om jag blir bättre ska vi göra det där som än så länge inte kan göras. Hur det blir med den saken vet vi väldigt lite om, men vi tar ett steg i taget och lever i nuet med allt vad det innebär Hör just nu klockan 11,25 att hennes andhämtning är tung vid minsta kroppsrörelse och även när hon ligger stilla. Hennes CPAP utrustning hjälper henne att andas när hon sover. På eftermiddagen har urinmängden ökat igen och hon andas lite bättre. Vi hoppas på behandlingens goda effekt under de övriga två dagarna. På eftermiddagen fick vi åter besök av sjuksköterskor från LAH som tog bort furixpumpen första dagen

5 februari 2020 Ulla-Britts hjärtsvikt debuterade för snart 10 år sedan. Läs här vad jag skrev vid den tiden:

25 juli 2010: "Som ni vet har Ulla-Britt fått diagnosen Hjärtsvikt och måste ta det mycket lugnt den närmaste tiden medan hon blir inställd på de nya medicinerna. "

21 december 2010: "Vi har hunnit med en hel del trots att vi haft det lite motigt på grund av den hjärtsvikt som vi fick besked om att Ulla-Britt hade under juni månad. Det är fantastiskt att hon har hämtat sig så bra och nu får livet gå vidare med hänsyn till en del begränsningar.
Ja vi har försökt att bättra på en del på vår fastighet av underhåll både inne och ute. Vi kanske inte orkar med att bo kvar här så länge. Det krävs en hel del när man har eget hus med tomt därtill. "

Anledningen till att jag skriver detta är att ni ska förstå att tiden som gått sedan dess inneburit en fortsatt livsresa med sjukdomen i bagaget och inskränkningar i livsmönstret. Det har varit många bidiagnoser där läkarna haft delade meningar om Ulla-Britts hjärtsvikt. Inte så att den har förnekats, men ibland har vi haft känslan av att de hittat andra orsaker till Ulla-Britts sjukdomssymptom.

I juli månad 2011 sålde vi vårt hus i Borensberg och flyttade till marklägenhet här i Motala. Detta blev en lättnad med tanke på att Ulla-Britt sedan dess sluppit trappor som inneburit påfrestning för henne. I Motala har vi också nära till två av våra fyra barn.

Det ligger i min natur att skriva och dokumentera och samtidigt får jag bearbeta det som känns motigt. Jag har fått lång tid till detta. Vid psykiatriska mottagningen för äldre här i Motala har jag haft en kontaktperson som har betytt mycket för mig. Hon har sagt till mig att jag har burit på ett sorgearbete i lång tid och hon tror att jag kommer att ha lättare att möta det som ligger framför. Hon har dessutom sagt att hon tror att vår kristna tro i detta sammanhang är en tillgång som hjälper oss.

I dag den 5 februari 2020 kan vi se en viktminskning ifrån gårdagen med 1,2 kilo efter den första dagens behandling med furixpump Nu återstår 2 dagar onsdag och torsdag.

6 februari 2020 Jag vill börja med att skriva att det är inte min avsikt att oroa den som läser mina rapporter, som om det allra värsta skulle hända just nu. Så är det ju inte. Jag försöker att så objektivt som möjligt beskriva hur det aktuella läget är. Jag vet att det är många som följer min dokumentation och som uppskattar att få veta hur det är. Goda vänner hör av sig på facebook och i dag ringde vänner för att få veta mer. Det är vi tacksamma för.

I dag torsdag morgon hade Ulla-Britt minskat i vikt med 9 hg vilket totalt innebär 2,1 kg sedan furixpumpen installerades i tisdags. I dag återstår ännu en dag med 6 timmars behandling. Pumpen installerades cirka 12,30 och togs bort strax före 19,00. I morgon kommer en läkare för att utvärdera behandlingen.

8 februari 2020. Under gårdagens möte med läkare från LAH, utvärderades den senaste behandlingen med furixpump, under perioden 4 - 6 februari. Den första behandlingen gjordes den 26 - 28 januari. Vid båda dessa behandlingar har Ulla-Britt svarat med viktminskning. Den här gången med 2,1 kg. Trots detta finns fortfarande mycket vätska särskilt i högra benet och även i buken. (ödem och pittingödem) Det närmaste målet är att öka metolazonbehandlingen

Ulla-Britt blir ofta mycket trött bland annat på grund av andningssvårigheter. Den nya kvinnliga läkaren gick igenom medicinlistan och ställde frågor om de mediciner som nu används. Vi fick veta att den tidigare läkare som haft hand om Ulla-Britt tyvärr hade flyttat.

Vi försöker att aktivera oss så mycket vi orkar och hinner. I går var vi på eftermiddagen ute på restaurang. Därefter var vi också i några affärer och handlade matvaror. Det är ett sätt för Ulla-Britt att komma utanför hemmet en stund. I dag har Susanne och Johan varit hos oss. Ulla-Britt fortsätter att med försiktighet använda den sömntablett till natten hon blivit ordinerad. Hon har fått rådet av läkaren att inte ligga kvar i sängen när hon ligger vaken och har andningssvårigheter på grund av vätsketrycket, utan att gå upp en stund och sitta för att kroppen skall få andas i sittande ställning. Då blir det lättare att sova igen.

I mitten av veckan hade vi snö och minusgrader, men den har nu smält undan. I går köpte vi hjortytterfilé och fläskkarré till kraftigt nedsatta priser på grund av kort datum. På fredagskvällen stekte jag hjortfilén i ugnen och i dag lagade jag karrén som vi åt till lunch. I morgon blir det hjortfilé.

10 februari 2020 Det är nu måndag eftermiddag när jag redogör för gårdagen och den här dagen så långt den har kommit. Ulla-Britt var med mig till gudstjänsten i går. Det gick över förväntan bra och för Ulla-Britt var det naturligtvis roligt att få komma ut och träffa vänner. Väldigt många kom fram till oss och visade sin uppskattning och dessutom tala om hur mycket de tänker på både Ulla-Britt och mig. Det är verkligen skönt att få tillhöra en församling där vi är rädda om varandra, ber och visar kärlek. Linnéa vår pastor och föreståndare predikade. Mattias hennes man som också är studentpastor i Linköping och Norrköping var lovsångsledare tillsammans med ett team av sångare och musiker. Tänk att vi fick två goda förmågor till vår församling när vi kallade Linnéa, ja en hel familj faktiskt. På eftermiddagen vilade vi först och sedan åt vi sen lunch. Hjortytterfilé med portabellosvamp, sås potatismos och lingon.

I dag på morgonen hade Ulla-Britt ökat något lite i kroppsvikt igen. Vi är väldigt trötta båda två och har sovit mycket i dag. Hushållsbestyren skjuter jag framför mig, men i morse la jag in en maskin med vittvätt. Den fick gå medan jag sov på förmiddagen. Efter lunch vilar Ulla-Britt igen. Jag har hängt tvätten och vi har passerat lunch, som delvis blev en repris av gårdagen, nu med variationen kokt ris.

Så har jag skickat en minnesgåva till minnet av min käre barndomsvän Börje Fahlén, som har flyttat hem till Herren. Jag blev väldigt tagen när jag för några veckor sedan fick veta det. Han var ju också en av våra förebedjare, som vi hade kontakt med via facebook. Nu är han hemma hos Gud och får vila ut, men nog tycker vi liksom en del andra att det var för tidigt. Han var bara ett år yngre än jag. Men vi råder inte över liv och död. "Allt ju vilar i min Faders händer."

Ulla-Britt sover. Jag var nyss inne och lyfte upp ett av benen som hängde utanför sängen. Händer rätt ofta faktiskt. Jag ska nu ta itu med lite skapande verksamhet i min lilla skrubb där jag nu sitter och skriver.

14 februari 2020 I dag firar vi alla hjärtans dag. Vännen Linda som är väldigt omtänksam hade skickat ett brev med innehåll. Ellen som är åtta år kom tillsammans med pappa Thomas och Anna som varit hos oss några dagar har hjälpt oss en hel del, så nog känner vi alla hjärtan som slår för oss i dag. Bifogas en bild på ett konstverk som Ellen hade med sig till mormor och morfar. Vid LAH:s besök konstaterades att Ulla-Britt hade ökat i vikt igen. Hon är väldigt svullen både i benen och buken.

16 februari 2020 I går lördag tog vi det ganska lugnt. Anna, Thomas och Ellen hade hyrt en stuga i närheten av Karl Magnus, Emmy och Vega. Syskonen hade ordnat med träffar hos varandra, men vi tog det lugnt hemma.

Ulla-Britt sover rätt så bra med den nya sömntabletten. Hon hade tyvärr ökad kroppssvullnad och vikt i dag på morgonen. Vi har tänkt att ta kontakt med LAH i morgon så att vi eventuellt får börja med ny furixbehandling subkutant. Får se hur det går med detta.. Donald, Thomas pappa hade skickat med färska fläskkotletter som Anna lagade till i dag. Det smakade verkligen bra. Till efterrätt åt vi äppelkaka, som jag bakade i går kväll med vaniljsås. I dag på eftermiddagen tog vi farväl av familjen Rasmusson.

18 februari 2020 I går måndag morgon var Ulla-Britt fortfarande mycket svullen i buk och i båda benen vilket föranledde mig att kontakta LAH. Natten hade varit orolig med dålig sömn och svårighet att andas. Ifrån LAH ville man i första hand undvika furixpump och i stället utöka metolazonbehandling med en tablett till på tisdag. Det är givetvis helt i sin ordning att förstå att läkare vet bäst i det här läget. Vi följer utvecklingen och ser hur det går. Skönt att hon hela tiden har regelbunden läkarkontakt. Vi är så tacksamma för det.

I dag tisdag eftermiddag har jag äntligen fått komma till vårdcentralen efter den remiss som skickades dit i slutet av december. Jag fick träffa en kvinnlig läkare som var mycket sympatisk. Hon talade om för mig att mina besvär med dimsyn möjligen kan bero på de kärlproblem jag under många år har haft. Den medicinska behandling jag får är det enda som kan erbjudas för mina problem. Något annat finns inte att göra. Hon förklarade dessutom att mina magproblem och min bristande nattsömn mycket väl kan förklaras av den livssituation vi har just nu. Hon ville remittera mig till Ögonkliniken för vidare undersökning.

20 februari 2020 I går onsdag sen eftermiddag fick vi ett spontanbesök av Susanne. Hon hade med sig friterat kött och ris med tillbehör. Det som blev över räckte till måltid även i dag torsdag med tillägg av lite annat färdiglagat ifrån frysen. I går kom också en sköterska ifrån LAH med en extra metolazontablett att intas på torsdagsmorgonen. Ulla-Britt sover inte hela men delar av natten på grund av den effektiva halva sömntabletten Immovane. Den är mycket beroendeframkallande har vi hört och i två av Fråga doktorn programmen den senaste tiden har de påpekat detta.

Min egen nattsömn är mycket orolig på grund av att min mage är orolig med kraftiga refluxbesvär. Tröttheten har varit påtaglig nu i två dagar då jag fått alldeles för litet tid över för sådant jag inte hinner med att göra. Onormalt mycket sömn även på dagarna.

22 februari 2020. Vår onormala "bubbla" känns jobbig just nu. Vi sover halva dagarna både Ulla-Britt och jag på grund av bristande nattsömn. Ulla-Britts kroppsvikt har ökat sedan i går fredag med 900 gram, vilket tyder på ökad vätskeansamling. totalt 3,8 kg ökning under en tvåveckorsperiod. Den tillfälliga ökningen av metolazon under tisdag och torsdag har inte inverkat på kroppsvikten, men Ulla-Britt har ändå tillfälligt haft lättare att andas.

23 februari 2020. Läget är sådant att Ulla-Britt rör sig mellan sängen och stolen för det mesta. Ibland blir längtan efter att få komma ut så stor att ingen möda i världen hindrar henne ifrån att verkställa en sådan möjlighet. I går hämtades hon av Karl Magnus för en tur till ICA Maxi. Efter hemkomsten blev det naturligtvis sängen som gällde.

I dag söndag uteblev jag ifrån kyrkan på grund av att vi blivit lovade ett besök ifrån LAH. Fick senare veta att de hade fått förhinder och de meddelade att de kommer i morgon i stället. De är alltid förstående till min oro när jag ringer. De frågade om jag ville att de skulle komma redan i dag, men jag svarade att det var bäst att Ulla-Britt fick avgöra detta och att jag i så fall fick ringa igen. Ulla-Britt tyckte att vi kunde vänta tills i morgon, så då fick det bli så.

Just nu är klockan 13,21. Jag var nyss inne i Ulla-Britts sovrum och iakttog hennes tunga andningsrytm och hjälpte henne att lägga sig åt sidan. Hennes andning är mycket ansträngd vid ryggläge. Hon sover med CPAP, vilket underlättar en del. Eftersom vi åt ganska sen frukost har det övriga matprogrammet förskjutits, vilket händer ibland. Skall nu gå ut i köket och se till att ordna med lunch.

Efter lunchen såväl som på förmiddagen har vi båda sovit några timmar. Nu är det snart kväll igen och dagen går sakta emot natt.

24 februari 2020. Den här dagen har varit intensiv. I morse var Ulla-Britts kroppsvikt mycket hög. Den senaste tidens metolazonbehandling har inte haft den önskvärda effekt som förväntats. Det kan bero på flera orsaker. Metolazon är en mycket kraftigt urindrivande medicin, men det kan också hända att kroppen inte kan tillgodogöra sig medicinens effekt.

I dag fick Ulla-Britt hjälp med att bli duschad av Eva ifrån Hemtjänsten. Strax efter kom en sköterska ifrån LAH för att informera och förbereda inför ett planerat läkarbesök under dagen.

Senare på förmiddagen fick vi träffa ännu en läkare, som jag tidigare inte har träffat. Hon berättade för oss hur behandlingen för Ulla-Britt kommer att se ut den närmaste tiden. Om en ny behandling med furixpump skall sättas in måste man först kontrollera njurarnas status och även andra parametrar för att se att denna behandling skall vara möjlig att sätta in. När detta är gjort kommer vi att få besked om hur det blir. Med tanke på Ulla-Britts svullna ben ville läkaren att hon ska få sina ben lindade under samma tid som furixpumpen sätts in. Läkaren menade att den senaste tidens successiva utveckling visar att Ulla-Britts tillstånd försämrats. Att förutsätta hur fortsättningen kommer att bli kan givetvis ingen veta. Vi får verkligen hoppas det bästa i en situation där morgondagen ser okänd ut.

Senare på eftermiddagen kom två sköterskor och bekräftade att furixpump får sättas in under morgondagen. En undersökning så kallad "bladder" gjordes för att undersöka hur mycket urin som kvarstår i urinblåsan efter en urinering. Sköterskan meddelade att hon kommer tidigt under morgondagen för att bistå med att linda benen Då kommer också furixpumpen sättas in igen. Nu med en fyra dagars period.

26 februari 2020. I går tisdag den 25:e fick Ulla-Britt hjälp med att linda benen och då sattes även en ny behandling in med furixpump subkutant. Resultatet efter första dagen visade sig redan i dag på morgonen då Ulla-Britt hade minskat med 1,7 kilo. Hon har haft en relativt god nattsömn och andningen känns i dag lättare än förut. Vi hoppas och ber att denna behandling skall ge så god effekt som möjligt. "Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft."

I sällskap med gycklare

Jag hade en dröm som jag bara kan minnas fragment av. Jag befann mig själv i centrum av ett gyckelsällskap där jag blev häpen över att jag var. Jag har alltid betraktat sådana sällskap som främmande miljöer där jag inte hör hemma. Nu kände jag mig plötsligt förflyttad in i en värld där jag såg omgivningen från en helt annan horisont än förut. I drömmen hade jag plötsligt bytt sida och till min stora förvåning upptäckt saker jag tidigare inte hade sett i den värld där jag tidigare levt. Jag kunde synliggöra saker som jag tidigare inte hade upptäckt och visa det för min omgivning.

Det är svårt att minnas alla detaljer ur drömmen, men det jag upptäckte var ett utpräglat drag av hyckleri hos en del av dem som befann sig på andra sidan och min uppgift blev att avslöja det tillstånd som tidigare hade varit dolt för mig. Mitt sätt att göra det i drömmen var både tragiskt och komiskt. Jag kunde både skratta och gråta över tillståndet jag såg. Min uppgift blev att med varsamhet medvetandegöra mina vänner på samma sätt som jag själv blivit medvetandegjord. Jag blev förbjuden att använda aggressivitet, men fick gärna klä mina ord och handlingar som en gycklare. Jag fick lära mig att det behövdes både tålamod och ömhet för att orka med uppgiften jag fått.

Tro inte att jag befinner mig i en identitetskris. Jag vet på vem jag tror och jag vet var jag hör hemma, men kanske det är så att mina gränser mot den värld som jag tidigare har varit rädd för nu i stället ser annorlunda ut än tidigare. Det har tagit lång tid för mig att komma till den insikt jag har i dag och jag påstår inte fördenskull att jag är färdig. Jag tror att jag lär mig en del i sällskap med gycklare.

Är detta ett budskap från Gud?

"Detta budskap är viktigt. Om någon profeterar något annat så är det inte från Gud! "

Kan man vara så tvärsäker på att något är från Gud? Har vi rättighet att säga eller skriva: "Så säger Herren?" Det är detta som kallas att profetera. Paulus skriver om detta i 1.Kor 14:31:

"Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran"

I samma kapitel uppmanar Paulus alla att söka vinna profetians gåva. Det är alltså denna gåva som är verksam i församlingen när någon använder sig av orden: "Så säger Herren!"

Paulus skriver också i detta kapitel om vikten av att låta allt ske värdigt och med ordning. Den som tror sig vara en profet skall veta om det han säger är ifrån Gud eller inte. Hur kan detta vara möjligt kanske du frågar? Kan någon med fullkomlig visshet hävda att något är eller inte är ifrån Gud?

För att veta svaret måste vi ta reda på vad Bibeln säger om detta.

Så här står det i Hebreerbrevets första kapitel. Kapitlet har rubriken Guds ord vid tidens slut. Det handlar om hur Gud talar till oss i vår tid och på vilket sätt det sker.

"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son,"

I gamla förbundets tid talade Gud genom profetgestalter, sådana vi läser om i gamla testamentet i Bibeln. I vår tid står det att han har talat till oss genom sin son.

Vi skall inte lägga till eller ta bort någonting ifrån det som Gud redan har talat till oss om genom sin son, men när vi profeterar i vår tid så sker det med de ord som en gång redan är uttalade av Gud.

Guds ord är det profetiska ordets måttstock. Om någon profeterar sina egna ord eller sina egna utsagor och de inte överensstämmer med Guds ord, så kan vi med frimodighet säga att detta är inte ifrån Gud.

När Gud talar i vår tid så säger han inte något som inte stämmer med det han en gång har talat genom sin son. Därför uppmanas vi i Bibeln att pröva profetiskt tal. Vi uppmanas också att pröva syftet med det profetiska talet. Allt skall syfta till att bygga upp och vara till uppmuntran skriver Paulus i det ovan citerade kapitlet. När Gud talar i vårt tid genom sin son så sker det genom Kristi kropp där Jesus är huvudet. Gud talar fortfarande och använder sin församling som sitt utvalda redskap. Han fördelar de andliga nådegåvorna till församlingen så också profetians gåva för att de skall bygga upp Kristi kropp fram till dagen för hans ankomst.

Vilken fred det ska bli?

En president som är ställd inför riksrätt och en premiärminister som är åtalad för korruption slår sig samman och pratar om fred medan de legaliserar en trubbig kolonialism av beväpnade nybyggare som anser sig ha rätt att använda sig av Bibeln för att försvara sitt tilltag medan de demoniserar den ursprungliga befolkningen och förankrar ett apartheid system. Allt för att utvidga sina gränser. Hur kan man tro att detta skall leda till fred i morgon?