Problemet med skenande räntor, el och bränslepriser

Många oroar sig i dessa dagar för de enorma problem som uppstår med skenande räntor el och bränslepriser. Ja, läget ser onekligen mörkt ut för det som nu sker i världen, men dessa problem är av materialistisk karaktär. Man glömmer ofta att problemen som hotar världen är av ett helt annat slag.

Så här skriver Gunnar Götborg på Facebook "Jag är djupt sorgsen. Nästan allting i världen går åt fel håll nu. Jag trodde jag skulle slippa uppleva detta elände, men mest sörjer jag över att mina barnbarn och barnbarnsbarn hotas av att mista förutsättningarna för ett liv med den livskvalitet som varit nåbar under min livstid. Min äldre kollega, Bertil Paulsson, levde och verkade buren av ett hopp som hörde samman med att han tyckte sig höra "bruset av regn" likt Elia på Karmels berg. Dock med innebörden andlig välsignelse till människors räddning. Jag har levt och verkat i tron på att det hopp som första versen i psalm 198 ger uttryck för skulle besannas. Versen lyder: "Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv för utan like. Därför så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike."

Den våren ter sig nu avlägsnare än någonsin tidigare. Jag kan ha fel, men faktum kvarstår att vårtecken brukar kunna identifieras."(slut citat)

Det största problemet är inte att mista sina materiella tillgångar. Det största problemet är att förlora sin själ. Är detta ett problem för dig eller blundar du och tänker på det materiella först.? 

Vi går visserligen mot en vinter som ser ut att bli besvärlig, men den är inte evig.  

Så här skriver Lars Edlund på Facebook: "Tänk så här: aldrig tidigare i historien har det funnit så mycket utbredd kunskap i världen och så stora möjligheter att göra tillvaron dräglig för så många. Till exempel: hur sammansvetsad blev inte världen i kampen mot pandemin, tvärs över åsiktsgränserna? Vi kan om vi vill. Och vi vill." (slut citat) 

Ja det finns hopp, efter vinter kommer vår också i andens rike.

En intressant nyhet

 

Min blogg Ökenkällan ligger nu på 16:e plats på Blogtopslistan för religion och humaniora.

Här är några av de senaste artiklarna.

Konspirationsteorier ibland kristna

Bibelns centrum och periferi

Bibeln eller auktoriteten

Den som är andlig vet

Antidemokratiska ståndpunkter och andliga övergrepp

Jag är inte tillräckligt andlig

Här är adressen och länken till Ökenkällan

DELA GÄRNA DETTA INNEHÅLL PÅ FACEBOOK!

En ointressant nyhet

 

Ser jag inte lite trött ut? Kanske inte alls, men om så är fallet kan det möjligen bero på att jag mellan fredagseftermiddagen och lördagen drabbades av en besvärlig maginfluensa med hög feber omkring 40 grader på Celsiusskalan. I dag söndag är jag feberfri, 

Texten är synnerligen mycket ointressant, men bilden kanske kan attrahera någon därute. Fartyget på min tröja är en bild på M/S Trollfjord. Den inköptes när Ulla-Britt och jag gjorde vår resa med Hurtigruten för många? år sedan. 

Konspirationsteorier ibland kristna

”Forskning har visat att konspirationsteorier ofta blir mer attraktiva i perioder av osäkerhet. De ger en känsla av trygghet i en kaotisk värld. Forskning har också visat att det finns såväl teologiska som psykologiska förklaringar till att vissa är benägna att acceptera konspirationsteorier.”

Så skriver teologen Stefan Gustavsson i tidningen Dagen. Han menar också att kristna som tror på konspirationsteorier undergräver förtroendet för Bibeln. Udda människor, religiösa individer som avviker ifrån det sekulära samhället attraheras av konspirationsteorier.

”Felet som många konspirationsteoretiker gör är att de fokuserar på olösta frågor, luckor, osäkerheter, förbryllande detaljer eller mindre motsägelser i stället för att se helheten och fundera på vad som sammantaget är den mest troliga förklaringen.” skriver Gustavsson.

När det exempelvis handlar om vår bibeltolkning och vår längtan efter Jesu återkomst så finns det människor som har svårt att förstå vad Bibeln egentligen säger om detta. Man använder texter ur Bibeln för att skapa teorier med ett samband mellan det som händer i Mellanöstern och den yttersta tiden. I stället för att förtrösta på Gud i alla livets förhållanden, så söker man efter dolda, skräckfyllda koder, som förklaring till det som sker i världen. Man konstruerar ett apokalyptiskt schema för världshändelserna och anser att svaret redan är färdigt. I stället för en sund teologi, som inte ser vetenskapen som ett hot, utan som en konstruktiv samtalspartner, så tror man på spekulativa konspirationsteorier. Det förvånar mig att så många anammar dem, utan att ifrågasätta. Det finns också en del som hävdar att man inte får ifrågasätta. Särskilt inte så länge teorierna sägs komma ifrån ”andliga auktoriteter” Falska profeter uppträder och upphöjs som gudsmän. De får människor att tro att de är sända från Gud. Även den som kallar sig för pastor eller profet kan vara förmedlare av konspirationsteorier, eftersom de ofta är konservativa och djupt rotade.

Det är inte vi kristna som skall anamma eller underblåsa en onyanserad världsbild som konspirationsteoretikerna bygger upp. Vår uppgift är att sprida ljus, hopp och glädje.

Pekka Mellergård har skrivit en bok om den nya högerkristendomen med titeln ”Hur kunde det gå så här långt” Mellergård är överläkare och docent i neurokirurgi och har också varit rektor för Örebro Teologiska Högskola, ÖTH och Enskilda Högskolan i Stockholm EHS, som är en av de främsta institutionerna i norra Europa inom teologi och mänskliga rättigheter.

Här följer några citat ur denna bok:

Sidan 87: ”En av USA:s skickligaste manipulatorer av sanning och samtidigt mest inflytelserike konspirationsteoretiker är den evangelikale och karismatiska profilen Pat Robertson”

sidan 89: ”Enligt Pat Robertson pågår ett okänt maktspel bakom de synliga politiska och institutionella kulisserna, i syfte att skapa en världsregering och en ny världsordning. År 1991 gav han ut boken ”The New World Order”, som blev en bästsäljare och en viktig föregångare i genren. I boken beskriver han hur ett hemligt sällskap-lett av ateistiska satanister och judiska penningbaroner- efter en lång historisk process, nu tagit över såväl det internationella banksystemet som amerikanska akademiska och kulturella institutioner. Han skriver om hur detta hemliga sällskap nu kontrollerar FN och Federal Reserve (den amerikanska Riksbanken) Syftet med detta är att bygga upp ett globalt styre, vars yttersta mål är att förstöra den amerikanska kulturen och i förlängningen själva kristendomen. Robertson beskriver hur denna ondskefulla manipulativa process kan spåras tillbaka till antiken, men att den nu i modern tid drivs av ett hemligt sällskap som går under beteckningen Illuminati.”

sidan 91: ”När Pat Robertson i sin bok skriver om en ”ny världsordning” anknyter han till idéer om Antikrist, och framför allt till denne som ledare för en kommande världsregering. I Bibeln nämns ordet ”antikrist” endast i Första och Andra Johannesbrevet och då inte som en beteckning på en viss person, utan mer som ett förhållningssätt hos den eller de ”som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt”. När Matteusevangeliet och Markusevangeliet talar om falska Messiasgestalter är det i plural: ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias och de skall bedra många.”(slut citat Mellergård)

Man kan undra vad syftet är när man skapar liknande konspirationsteorier. Jag tror att en orsak kan vara att frågorna säljer och skapar oro så att människor tror att det handlar om något som är viktigt i deras liv, vilket det vid närmare iakttagelse inte är. Frågorna är ofta spekulativa och sanningshalten bristfällig.

Pat Robertsons konspirationsteorier bygger ihop falska och påstådda förklaringar till vad som pågår i amerikansk och internationell politik, utifrån ett som han menar större, gudomligt perspektiv.

I en del konspirationsteorier söker man fastställa tidpunkten för Jesu andra tillkommelse genom detaljerade bibelutläggningar. Jag har tidigare skrivit om John Nelson Darby och den lära som han förmedlade. Den handlar om de sju tidsåldrarna. Dispensationer är ett annat ord för tidsåldrar. Därför kallas darbyism också för dispensationalism. Denna konspirationsteori har under många år varit vägledande för frikyrkorna och är det även i viss mån ännu. En fråga som är central i denna teori handlar om judarna och deras hemland.

Citat Pekka Mellergård Sidan 119: ”Dispensationalism är den teologi som predikas i flertalet evangeliska kyrkor, och präglar de flesta evangelikala missionsorganisationer, läroinstitutioner, förlag och andra mediaföretag. Sionism och dispensationalism är en självklar del av utbudet i de flesta kristna tv-kanalerna i USA och präglar de flesta tv-predikanternas hållning. Vissa program ägnar sig helt åt frågor om Israel och den yttersta tiden.”

sidan 121-122: För många kristna sionister ingår ett återuppbyggande av Jerusalems tempel som en del av det dispensationalistiska schemat: uppresandet av ”förödelsens styggelse” i detta tempel blir en del av Antikrists framfart och den utlösande faktorn för den kommande slutstriden. Med Jerusalem som Israels huvudstad tror man att denna profetiska förväntan blir lättare att förverkliga. Ett sådant återuppbyggande rymmer förstås en enorm konfliktpotential, eftersom platsen för det ursprungliga templet nu upptas av Klippmoskén, en av Islams allra viktigaste helgedomar. Men risken för den sortens konflikter stör inte de kristna sionisterna. Snarare tvärtom. Djupt inbäddat i det dispensationalistiska tänkandet finns nämligen övertygelsen om att alla försök att skapa fred i Mellanöstern är dömda att misslyckas. Profetiorna talar ju om att det är Harmagedon som först väntar. Och det kan knappast vara fel att vara med och påskynda det profetiska skeendet.” (slut citat Mellergård)

Konflikten mellan Israel och Palestina har således varit föremål för konspirationsteorier under lång tid. Detta demonstreras ofta med att man vid sidan av sin egen flagga också visar den Israeliska flaggan, i tron att staten Israel skulle vara identisk med Guds Israel.

Jag har skrivit om detta i flera av mina tidigare artiklar i min blogg Ökenkällan

Här ett avsnitt från den 24 januari år 2019:

” Jag har läst Amos Oz bok: "Kära fanatiker"och vill här återge några av hans tankar. Han skriver där att Israel under de senaste åren fjärmat sig från hans ideal om en judisk stat. Han talar om att staten Israel föddes i ett blandäktenskap, genom en sammanslagning mellan Tanakh och upplysningsideerna. Tanakh är den hebreiska bibeln, judendomens heliga skrift, vilket är detsamma som kristendomens gamla testamente i Bibeln. I Tanakh återfinner man längtan efter att återvända till Sion. Staten Israel föddes alltså i ett blandäktenskap mellan denna längtan och de känslostämningar som uppkommit mellan judiska församlingar och den judiska nationen.
"Båda makarna är komplicerade. Det är inte konstigt att röster i båda lägren har höjts för att lösa upp äktenskapet."(s.89 Kära fanatiker av Amos Oz)
Det har uppstått en spricka mellan de som inte lever så som föreskrifterna lär och de som förespråkar tvång eller lagstiftning för att
"skynda på Messias ankomst genom att använda försvarets stridsvagnar eller att tvinga oss att följa religiös lag."(s.90 Kära fanatiker av Amos Oz)

"I Israel och runtom i hela världen finns det i dag hundratusentals judar, särskilt unga, som uppfattar judendomen som en hotfull förgrening av extremism, ett slags nationalistisk, stridslysten och förtryckande knytnäve." (s.94 Kära fanatiker av Amos Oz)

"hela detta bokskåp (Judendomens heliga skrifter, tanakh mm. min parentes) uppfattas nu av många judar som en del av den hotfulla ångvälten som kommer att köra över dem." (s.95 Kära fanatiker av Amos Oz)

Amos Oz skriver också ett kapitel om "drömmar Israel borde släppa snart":

"Jag inleder med den viktigaste angelägenheten, en fråga om liv och död för staten Israel:
”Om det inte blir två stater här, och det mycket snart, kommer det att vara en stat. Om det är en stat kommer det att vara en arabisk och sträcka sig från Medelhavet till Jordanfloden" ”(s.103 Kära fanatiker av Amos Oz)

"Konflikten mellan Israel och Palestina är ett sår som blött i decennier. Ett varande sår. Det är ingen mening med att om och om igen vifta med det stora slagträt och slå på det blodiga såret, så att det ska bli förskräckt och upphöra med att vara ett blödande sår. Ett öppet sår behöver läka, och det finns bara ett sätt att gradvis läka detta sår. Under tiden håller den förtryckande israeliska regimen i de ockuperade områdena på att störta den palestinska myndigheten. Och vid dess fall kommer vi att finna oss själva ansikte mot ansikte med Hamas även på Västbanken, om inte ännu värre. Miljontals palestinier i de ockuperade landområdena lever under konstant förnedring, de är förslavade och förnekade sina rättigheter. Deras mänskliga och nationella värdighet är nedtrampad, deras egendom övergiven och deras liv under israeliskt styre är torftigt. Ungefär en tredjedel av Västbankens markområden har stulits av Israel, och stölden fortsätter. Högern och bosättarna påstår att vi har rätt till hela landet Israel och till Tempelberget. Men vad menar de egentligen med ordet rättighet? En rättighet är inte någonting som jag hemskt gärna vill ha och väldigt starkt känner att jag förtjänar. En rättighet är vad andra erkänner som sådan. Om andra inte erkänner min rättighet, eller om bara vissa erkänner den, eller bara delvis erkänner den, då är det inte en rättighet jag har, utan ett krav" (s.107 Kära fanatiker av Amos Oz)

"Det finns inget annat val än att dela upp det här lilla huset i två ännu mindre lägenheter. Till ett tvåfamiljshus. Om någon från endera sidan av den israeliska-palestinska delningen säger: "Det här är mitt land" - är detta korrekt. Men om någon säger: "Det här landet, från Medelhavet till Jordanfloden, är mitt bara mitt" - är det en uppmaning till blodsutgjutelse. Jag säger ja till en kompromiss mellan Israel och Palestina. Ja till två stater. Vi måste dela upp landet och göra det till ett tvåfamiljshus." (s114-115) "Nej vi och palestinierna kan inte bli en lycklig familj över en natt. Vi behöver två stater. Efter en tid kan samverkan komma, en gemensam marknad, en federation. Men i första ledet måste landet vara ett tvåfamiljshus, på grund av att vi israeliska judar inte är på väg någonstans. Vi har ingenstans att ta vägen. Palestinierna är inte heller på väg någonstans. Inte heller de har någonstans att ta vägen." (S.117 Kära fanatiker av Amos Oz))

"Nu kommer en liten bekännelse: "Jag älskar Israel även när jag inte står ut med landet. Om jag skulle ramla ihop på gatan en dag vill jag att det ska vara på en gata i Israel. Inte i London, Paris, Berlin eller New York. (När jag kommer på fötter igen är det säkert en hel del som gärna vill se mig ramla igen. ) Jag känner en stark rädsla för framtiden. Jag fruktar regeringens politik och jag skäms för den. Jag fruktar fanatismen och våldet, som blir alltmer förhärskande i Israel, och jag skäms också över att det är så.." (s.124) (slut citat Amos Oz i boken Kära fantiker)

Amoz Oz föddes 1939 och avled år 2018 och var Israels mest lästa och hyllade författare.

Att säga: ”Jag älskar Israel”, (alltså den nuvarande sekulära staten Israel, min parentes) var självklart för Amos Oz, som levt i Jerusalem under hela sitt liv, där han föddes i det dåvarande Brittiska Palestinamandatet.”

När vi som kristna säger: ”Jag älskar Israel”, så handlar det om ett helt annat Israel än den nuvarande staten Israel. Som kristna älskar vi först av allt Guds Israel, som är det nya förbundets folk, det vill säga alla som tror på Jesus Kristus, vare sig vi är judar eller hedningar. När vi säger att vi välsignar Israel, så är det först av allt på grund av att det var i det heliga landet som Jesus föddes.

Hur går det om vi låter konspirationsteorierna vara vägledande i fråga om det som pågår i Israel? Och hur går det om den kristna sionismen på det sättet får rätt i sin bedömning om det som har skett och det som kommer att ske i Israel? Om det verkligen går att förklara varför det aldrig ser ut att bli fred. Frågan kvarstår, men trots att landet är heligt för tre religioner, så är det många som tror att konflikten inte i första hand är religiös, utan har nationalistiska orsaker.

Att återvända till Jerusalem har alltid varit judarnas längtan. Den judiska påsken avslutas med orden: ”Nästa år i Jerusalem” Religiösa judar ansåg att bara Gud kunde bestämma när återvändandet skulle ske och många hade tron att det skulle ske när världens ände stod för dörren, men sionisterna som inte var religiösa utan sekulariserade ansåg att det var deras sak att återupprätta Israel och inte Messias (Källa: Sören Wibeck: Ett land ett folk sidan 75)

”Många av de tidiga sionisterna avsåg något annat än skapandet av en nationalstat för judar. Det handlade snarare om en andlig uppgift, att ”återupprätta tron, ej tronen” och kallelsen att bygga broar mellan det judiska och världen. Men ”kristen sionism” kom mest att handla om att stödja tanken på en judisk nationalstat. Som Guds utvalda folk har Israel och det judiska folket alltid varit viktiga i den stora kristna berättelsen.” (sidan 110 Mellergård Hur kunde det gå så här långt)

Kristen sionism är den sionism som är vanlig bland bibeltrogna, pingstkarismatiska rörelser och särskilt ibland de högerkristna i USA. De ingår i den proisraeliska lobbyn i USA, vilket är en viktig förklaring till konservativa amerikanska politikers hotfulla uttalanden mot Iran, vars kärnforskning man uppfattar som ett hot mot staten Israels existens. Vissa vill verka för att Israel återfår samma geografiska territorium som under kung Salomos rike och understödjer därför Israelisk bosättning på mark som enligt internationell rätt är palestinsk, men som efter sexdagarskriget 1967 ockuperats av Israel.

Den kristna sionismen i USA har präglats av Darbys dispensationalism. Banden mellan de kristna sionisterna i USA och Israels statsledning har också stärkts, och det ingår säkert i en medveten strategi.

I den maktkamp som pågår i Mellanöstern finns det inte något rum för eftergifter, eller någon vilja till fredsförhandling från dem som har makten Hamas erkänner inte Staten Israels existensberättigande. Israels målsättning med att ockupera är också klart uttalat fientligt inriktad.

Överrabbin Ovadi Yosef uttalade sig om denna målsättning. Den har varit klart uttalad sedan länge. Ovadi Yosef var en mäktig israelisk rabbin, som avled år 2013 i 93 års ålder. Så här har han sagt:

”När Israel är starkare, när det inte längre möter verkligt motstånd och riskerar förlust av liv, är det enligt Yosef en plikt att ockupera land, driva ut alla icke-judar, och förstöra alla kristna kyrkor.”(Källa Israel och fundamentalismen av Jan Olof Bengtsson 16 oktober 2013)

Det är verkligen underligt om kristna sionister verkligen ställer upp bakom denna ultraortodoxa inställning.

Några tycker att jag använder överord när jag varnar för den kristna sionismen. De tycker att det känns överlägset och nedvärderande, eftersom de anammar deras budskap. Jag har förståelse för den kritiken, men jag ville hellre bli bemött med sakliga argument, än att beskyllas för överlägsenhet. Frågorna tål att dryftas och jag känner att det är nödvändigt att göra det. En del är rädda för att smittas av antisemitism och vågar därför inte vara tillräckligt kritiska och ifrågasätta det man tidigare uppfattat som sanning. I extrema fall stämplas man till och med att vara antikristen om man har en sådan uppfattning.

När man tolkar de gammaltestamentliga profetiorna om Israel, som om det gällde staten Israel, så legaliserar man deras ockupation. Man glömmer att de Messianska profetiorna handlar om det rike som skall upprättas på ett helt annat sätt. Jesus har ju själv visat att det är ett rike som grundar sig på det fullbordade verk som han utförde vid sin död på Golgata och sin uppståndelse. Jesus har dessutom lärt sina lärjungar att bedja: ”Tillkomme ditt rike” i bönen Fader vår. Låt oss bli eniga om att det är ett rike vars byggnad pågår och att det har himmelsk karaktär.

Jag vill tacka alla som har orkat läsa denna text och ser fram emot att få reaktioner och kommentarer på den.

Bibelns centrum och periferi

Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men Anden ger liv 2. Kor 3:6

En god vän frågade mig vad jag skulle göra om jag bara hade tillgång till Bibeln och saknade alla andra texter. Skulle min tolkning av Bibeln förändras då? Frågan är intressant men hypotetisk.

Kommunikationsvägarna mellan Gud och människan har funnits långt före alla skrifter och människor har haft förmågan att ta emot Guds budskap genom sina sinnen.

Allt ifrån världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattats i hans verk och varit synliga skriver Paulus i Romarbrevet.

Min tolkning av Guds budskap påverkas av allt det som mina sinnen kan uppfatta av det som han har gjort, antingen jag öppnar eller stänger andra kommunikationsvägar. Därför kan jag aldrig försvara mig med att säga att jag inte visste bättre. Så länge jag kan se och höra, kan jag också förstå och förklara det jag ser och hör.

Hur gör jag då när jag tolkar det som redan står skrivet? Jag tror att det är kyrkan och förkunnelsen av Guds ord som påverkar mitt ställningstagande till Bibelns huvudsakliga syfte. Naturligtvis med mitt eget medgivande, där min frihet till att tolka alltid står öppen. Jag återkommer till vad jag menar med Bibelns huvudsakliga syfte.

I alla tider har det funnits tolkare av Bibeln som förändrat kyrkan och förkunnelsen. Låt mig ta ett historiskt exempel. Paul Peter Waldenström, som var en av grundarna till Svenska Missionsförbundet, utvecklade den subjektiva försoningsläran. Han kom då i konflikt med Svenska Kyrkans objektiva försoningslära. Detta hände år 1872. Den objektiva försoningslära härstammade från Anselm av Canterbury som föddes i Italien år 1033. I denna lära som den lutherska kyrkan övertog ingick föreställningen om att människosläktet dragit över sig Guds vrede, när det föll i synd. Gud krävde då ett försoningsoffer. Människan kunde inte själv ge det, men Kristus gav det i hennes ställe och de behövde inte längre frukta för Guds vrede. Man förkunnade alltså en lära som innebar att människan måste gömma sig bakom Kristus för att få skydd för Guds vrede. Man tolkade Skriften på det sättet att det var Gud som skulle bli försonad genom Jesu försoningsoffer. Det är svårt att greppa tanken att denna lära förkunnades i kyrkan i hundratals år innan Waldenström kom med en helt ny tolkning. Han blev från början betraktad som en villolärare, men i vår tid är det ingen som ifrågasätter hans tolkning av en av Bibelns mest centrala budskap, nämligen budskapet om Jesu Kristi försoning.

Waldenströms subjektiva försoningslära innebär att det inte är Gud som behöver försonas. Gud som själv är Försonaren har alltid älskat människorna. En människa behöver inte gömma sig för Gud, vars vrede inte riktas mot människorna utan mot synden och mot det ondas makt i världen. Därför är det människorna som blir försonade med Gud och inte tvärtom.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, inte för att döma världen utan för att frälsa världen. Jesus kom till oss för att försona människan med Gud.

Det var detta befriande budskap som människorna behövde vid denna tid och som resulterade i starka väckelserörelser över hela världen. Människor har i alla tider varit upptagna av fördömelse över synder både hos sig själva och hos andra. Detta har i sin tur skapat rädsla för den Gud som man uppfattat som domare mer än som frälsare.

Bibelns texter utgör ett vittnesbörd om den gudomliga närvaro som förmår att omforma människors tro och liv. Men detta kan aldrig ske om inte texterna har sitt centrum i Jesus Kristus och i den försoning som är Bibelns huvudsakliga budskap. Gamla testamentet pekar framåt mot Kristus och Nya testamentet har sitt centrum där. Alla våra tolkningar måste förstås i ljuset av detta centrum.

Det är ibland ofrånkomligt att vi kommer i konflikt med en del av bibelns texter, när vi jämför dem med nutida förhållanden. Det är också mycket som inte går att förklara med dogmatiska teorier, inte ens med vissa bibeltexter. Jag skulle önska att det funnes möjlighet att förena bibeltrohet med en nutida tolkning av bibeltexterna. Att vi kunde vara ödmjuka och inse att vi inte har svaret på många av vår tids etiska och moraliska frågor och där bli lyhörda för andra. Bibeln får inte bli en källa till tvist där vi anser att vi  har hela svaret.

Den som menar att det bara finns en bokstavlig tolkning har svårt att tro detta och tillmäter varje text i Bibeln auktoritär betydelse.

När Martin Luther betonade att det bör vara ”Skriften allena”, som är avgörande för kristen bekännelse, så tror jag att han menade att det finns en skillnad mellan centrum och periferi och mellan huvudsak och bisak.

Det kan vara svårt att förstå de ställningstaganden där man å ena sidan talar om en bokstavlig tolkning och å den andra där texternas mångfald lyfts fram. Det är då vi behöver bli lyhörda, ödmjuka och rannsakande och i stället för att tolka Bibeln, låta Bibeln tolka oss i våra syften att nå fram till en klarare insikt. Det är ju inte vi som ska tilldela Bibeln och dess enskilda delar den betydelse och auktoritet som den ska ha. Det är i första hand Bibeln som skall tala till oss. Det är Gud som skall tala till oss. Det står skrivet att det är nu vid denna tidens slut som han har talat till oss genom sin son.

Summan av ditt ord är sanning står det i Psaltaren och det får bli sista ordet i denna betraktelse.

Bibeln eller auktoriteten

Är bibeln en auktoritet? Ja naturligtvis är den det. Särskilt för oss som bekänner att Jesus är herre. Detta har jag aldrig förnekat trots att jag blivit beskylld för det. Det är av den anledningen jag skriver detta inlägg, eftersom jag vill föra min talan offentligt.

Jag tror att Bibeln är Guds ord. De ord som han talat genom sin son Jesus Kristus och som förmedlats av människor som inspirerats till att skriva ord som getts till dem av Gud.

Om jag tidigare uttryckt mig diffust om bibeln som auktoritet, så som en del anser, så vill jag här förtydliga, att bibeln är en auktoritet, men att Gud är större. I den kristna trosbekännelsen bekänner vi först av allt Gud. Det är på Gud vi tror därför är han den högsta auktoriteten.

Brev från en vän

Ett öppet brev ifrån en facebooksvän.

Jag har ingenting att dölja i detta brev även om avsändaren absolut inte vill ha det publicerat.

Christina Bonnivier skrev till mig Rolf Ericson:

”Du skrev att du älskar Jesus, och att Gud är din auktoritet, inte bibeln. Det är sorgligt. Därmed talar du om för mig att den Jesus du tror på inte är Jesus i bibeln

för Jesus i bibeln är Guds Ord genom vilket allt blev skapat. Därmed kan jag inte låta dig påverka mina följare på min sida, för den som är min auktoritet, är inte din auktoritet och jag är sänd att förkunna hans Ord.

Mitt svar i kursiv stil:

” Äntligen har du svarat på det jag skrivit. Både du och jag vet att de anklagelser du riktar mot mig inte är sanna, trots att du påstår det.

Du vädjar till mig att jag skall ödmjuka mig och be om förlåtelse. Ja, ödmjukhet och bön om förlåtelse behöver jag också. Jag har inget att berömma mig av för egen del. Det måste jag erkänna, men den äkta ödmjukheten måste också åtföljas av respekt för den andre. Jag respekterar dig, trots att våra tankar ibland går isär, men jag saknar den respekten hos dig och detta är ledsamt. Jag tror att du medvetet försöker att missförstå en del av det jag skrivit. Det tycker jag är oärligt.

Du får det att låta som om vi inte skulle kunna dela vår gemensamma tro på Jesus. Du menar således att min tro inte är kompatibel med din och att den inte på något sätt kan jämföras. Det är beklagligt att du har uppfattat det så. Du har givetvis rätt att tycka det, men det som är allvarligt är att du inte tror att det budskap som är både ditt och mitt skulle tåla att ifrågasättas. Du är alltså rädd för att jag skall kunna påverka dina följare. Detta är att underkänna dina åhörare och frånta dem rätten att tänka självständigt.

Detta är tyvärr inte något nytt ibland de kristna. Det har funnits sådana rörelser där man betonat vikten av att underordna sig ”andliga auktoriteter” Det finns antidemokratiska rörelser som hävdar att deras medlemmar skall underordna sig sina ledare. Vi har sett tragiska exempel på sådan verksamhet, inte bara hos Åsa Waldau i Knutby och överallt har den medfört att människor blivit sargade och i många fall förlorat sin första kärlek till Jesus. Är det en sådan verksamhet du eftersträvar Christina? Jag är rädd för att du försöker att demonisera det jag skriver, när vi i själva verket tror på samme Gud. Eller gör vi inte det?

Du har alltså förbjudit mig att debattera på din facebookssida eftersom du tror att jag vilseleder. Detta trots att facebook är ett debattforum.

Resten av det du skrev till mig är så ovederhäftigt så jag vill inte vidare kommentera det.

Så här skrev Christina Bonnivier: ”Just för att de predikat hans Ord förföljs många, sätts i fängelse, dödas och torteras. Och Jesus säger att den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han kommer inte längre under någon dom, utan har gått över från döden till livet. Johannesevangeliet 5:24. Johannes Uppenbarelse säger så här i Upp 22:16-20: "För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok skall Gud ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som det står skrivet om i denna bok. Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen, kom Herre Jesus." Läs även 5 Moseboken 4:2. Om du inte har bibeln som auktoritet, så kan du inte pröva vad du tror att Jesus. säger. I själva verket blir det du själv som är din Gud. Det är allvarligt. Därför, vill jag inte att du debatterar med mig öppet på min sida. Jag önskar dock uppriktigt att du ska finna att hela Skriften är utandad av Gud och börja tro på auktoriteten i den. Jesus själv hänvisade till de gamla Skrifterna, till profeterna och Moses och sa att inte en enda bokstav, inte ett tecken skulle förgå innan allt var uppfyllt. Jag vädjar till dig att du ska ta emot bibeln och börja tro på hans Ord som auktoritet och be Jesus förlåta dig för att du talat emot hans Ord. Han är nådefull och god mot alla som ödmjukar sig. Jag ber för dig, att Herren Jesus Kristus ska bekräfta för dig att det jag skriver är sant. Christina”