Twingly statistik
fredag 19 juli 2019
onsdag 17 juli 2019
Dokumentation av Ulla-Britts hjärtsjukdom
Jag dokumenterar för att informera de närmaste och alla som är intresserade. Jag känner ingen oro för jag vet att hon är i goda händer både på ett och två sätt.
3 juli 2019 8,59 Ulla-Britt hade fått akuta problem med sin hälsa. Jag skjutsade henne till läkare. Hon hade fått en tid klockan 10 på förmiddagen vid Borensbergs vårdcentral. Efter detta besök blev hon remitterad till Hjärtmottagningen i Motala.
15 juli 2019 Under natten fick vi åka till akuten med Ulla-Britt för värre andningssvårigheter än tidigare. Hon blev inlagd på avdelning 13 för behandling av akut hjärtsvikt
16 juli 2019 I dag besökte Susanne och jag Ulla-Britt. Vi fick också träffa en läkare och vi fick ganska god kännedom om hennes tillstånd. Förutom sin hjärtsvikt har hon också förmaksflimmer. Vätskeminskningen går långsamt. Jag fick intrycket av att hon får mycket god vård. En ung, kvinnlig läkare som är mycket noga med att kontrollera och följa alla hennes värden. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen.
16 juli 2019 Jag har nyss fått veta att Ulla-Britt blivit flyttad till hjärtavd. där hon får noggrannare kontroll på sina värden.
17 juli 2019 Vid mitt besök i eftermiddag fick jag veta att Ulla-Britt har sviktande njur och levervärden på grund av förmaksflimret. Det går långsamt med vätskeminskningen, vilket påverkar hennes mående. Under dagen har man utfört ultraljud på hjärta och njurar. I eftermiddag har man satt in läkemedel genom dropp, som skall påskynda vätskeminskningen. Läkarna har god kontakt med specialister på US i Linköping.
17 juli 2019 Som jag tidigare meddelat så fick Ulla-Britt på grund av sina besvär kontakt med läkare i Borensberg den 3 juli då bl.a. EKG togs. Vid detta besök blev hon också remitterad till Hjärtmottagningen i Motala. Under väntetiden har hon drabbats av hjärtflimmer, vilket man kan se när man jämför proverna. Om hon fått komma in direkt hade detta kunnat undvikas. Vad säger man om detta?
18 juli 2019
I dag har Susanne och jag besökt Ulla-Britt. Vi har också fått träffa en ung och trevlig läkare Erik och blivit informerade om hennes tillstånd, som just nu är mycket allvarligt, eftersom det går mycket långsamt med att få värdena under balans för hjärta, njurar och lever. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och försämrad livskvalitet. Den utvecklas oftast långsamt och drabbar framförallt äldre. Typiska symtom är bl.a. dyspné och trötthet. De vanligaste bakomliggande orsakerna till hjärtsvikt är hypertoni och ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom har ju den senaste tidens upptäckt av förmaksflimmer försämrat Ulla-Britts tillstånd. I går eftermiddag sattes läkemedlet Simdax in för intravenös behandling. Detta läkemedel ges intravenöst under 24 timmar vid akut försämrad svår hjärtsvikt i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig. Läkaren har tidigare informerat att maximal effekt visar sig först efter två dygn. Det finns även andra möjligheter för att stimulera hjärtat genom elchocker, men Ulla-Britt anses vara i för dåligt skick just nu för en sådan behandling. Det som just nu är alarmerande är att det tar tid att få ut all vätska ur kroppen. Allt beroende på hjärtats försämrade kapacitet. Vi tyckte att Ulla-Britt verkade bättre trots sitt svåra tillstånd. Personalen på hjärtintensiven är helt fantastiska och vi ser med tillförsikt fram emot ett förbättrat tillstånd. Vi får tala med överläkaren sa jag till läkaren och han trodde att jag menade överläkaren på sjukhuset, men då jag pekade uppåt förstod han vad jag menade. Vi är tacksamma för fortsatta förböner.
19 juli 2019 Susanne, Rosmarie och jag besökte Ulla-Britt på förmiddagen och stannade cirka en och en halv timme. Ulla-Britt har svarat bra på Simdaxbehandlingen och äntligen börjat lämna ifrån sig vätska i större mängd än tidigare. Njur och levervärdena börjar stabiliseras och även om hon än så länge är trött och medtagen verkar det som om krisen har vänt. Även läkarna var positivt överraskade av förändringen. Rosmarie följde med hem och vi åt lite mat tillsammans. Hon återvänder senare på eftermiddagen till Ulla-Britt. Vi är så tacksamma för att hon är bättre.
20 juli 2019 Jag har varit hos Ulla-Britt i cirka 3 timmar. Hon vårdas fortfarande under uppsikt på Hjärtintensiva enheten vid Lasarettet i Motala. Hon svarar bra på den Simdaxbehandling hon tidigare fått. Vi blev uppmanade att respektera tiderna för besökstid som är mellan klockan 14 och 19. Ulla-Britt har haft en del problem med magen och hon har därför fått laxerande behandling.
21 juli 2019 Susanne och jag besökte Ulla-Britt från klockan 14 till och med klockan 16,30 Ulla-Britt var mycket piggare i dag än tidigare och satt uppe i stolen när vi var där. Vad jag tidigare har glömt att skriva är att hon fått ett hjälpmedel för andningsträning som hon skall använda en gång i timmen för att träna lungorna och dessutom gör att allt slem som finns där kommer upp. Vi är så tacksamma för personalen vid Hjärtakuten på Lasarettet i Motala och att Ulla-Britt får all den tänkbara vård hon behöver. Hoppas hon får vara kvar tills läget stabiliserats.
Uppdatering: 22 juli 2019 Vid mitt besök hos Ulla-Britt i dag fick jag ett kort samtal med en av läkarna som talade om för mig att den så kallade Simdaxbehandlingen hade haft god effekt denna gång. Jag har tidigare skrivit om Simdax. Den både förstärker hjärtats pumpkraft och vidgar blodkärlen. Behandlingen ges till personer med svår hjärtsvikt och sätts även in vid akut försämrad hjärtsvikt då inget annat hjälper. Jag frågade läkaren om det är möjligt för Ulla-Britt att få pacemaker, men fick beskedet att hennes hjärta tyvärr är alltför dåligt. Man har tagit många prover på Ulla-Britt för att få reda på vilken behandling man kommer att sätta in och än så länge är det svårt att få en tillräckligt tydlig bild av hennes tillstånd. Ulla-Britts hjärtsvikt är svår och hon blir andfådd och trött vid ganska lätt fysisk ansträngning. Även om vi känner oss glada för att Ulla-Britt denna gång svarade bra på behandlingen, så önskade vi att hennes utsikter skulle se mer gynnsamma ut än vad de gör för tillfället. Men vi förtröstar på Herren och ser framtiden an med tillförsikt. Vi vill gärna tro att Gud kan gripa in och göra det som ingen läkare här i världen kan åstadkomma. New York Heart Association har en internationellt välkänd definition av graden av hjärtsvikt där man delar upp patienterna i fyra klasser efter graden av symtom vid arbete och i vila. NYHA I Organisk hjärtsjukdom utan symtom. NYHA II Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet efter fysisk aktivitet av mer uttalad grad (t.ex. att springa, klättra eller tyngre kroppsarbete). NYHA III Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet, t.ex. promenad i lätt uppförsbacke eller av- och påklädning. Denna grupp är relativt omfattande och lätta fall hänförs ibland till klass III A och svårare fall till klass III B. Klass III A klarar att gå mer än 200 m på plan mark utan besvär. NYHA IV Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökade symtom vid minsta aktivitet. Patienten är ofta bunden till säng eller stol. Min bedömning är att Ulla-Britt hör hemma i NYHA IIIB Hon klarar inte av att gå mer än 200 meter utan fysisk påfrestning.
23 juli 2019. För att förbättra Ulla-Britts tillstånd har hon i dag fått en ny simdaxbehandling. Jag vet inte hur man mäter och vilka enheter för mätvärden som används, men jag har fått veta att när Ulla-Britt kom in förra söndagen var hennes värden 15000. Nu är de nere i 3000, men målsättningen är att få ner värdena till 900. Före behandlingen har hon på nytt fått göra en undersökning med ultraljud på sitt hjärta.Ulla-Britt är uppkopplad med slangar som mäter blodtryck, hjärtfrekvens och slangar för intravenös behandling i två särskilda påsar. Dessutom mäts hennes urin genom katet. Det är ju ganska påfrestande, men hon klagar inte utan är som vanligt tapper och tålmodig. Hörde talas om hemgång på torsdag den 25:e, men jag kan inte tänka mig att det är möjligt i hennes tillstånd just nu. Dessutom läser jag att patient måste stå under läkares uppsikt 4- 5 dagar efter en Simdaxbehandling. Hoppas att vi får veta lite mer om vårdplanerna för henne under morgondagen. Tack alla ni som ber till Gud för Ulla-Britt. Det som är omöjligt för människor tror vi är möjligt för Gud. Min Gud på dig förtröstar jag när oro skymmer min morgondag.
3 juli 2019 8,59 Ulla-Britt hade fått akuta problem med sin hälsa. Jag skjutsade henne till läkare. Hon hade fått en tid klockan 10 på förmiddagen vid Borensbergs vårdcentral. Efter detta besök blev hon remitterad till Hjärtmottagningen i Motala.
15 juli 2019 Under natten fick vi åka till akuten med Ulla-Britt för värre andningssvårigheter än tidigare. Hon blev inlagd på avdelning 13 för behandling av akut hjärtsvikt
16 juli 2019 I dag besökte Susanne och jag Ulla-Britt. Vi fick också träffa en läkare och vi fick ganska god kännedom om hennes tillstånd. Förutom sin hjärtsvikt har hon också förmaksflimmer. Vätskeminskningen går långsamt. Jag fick intrycket av att hon får mycket god vård. En ung, kvinnlig läkare som är mycket noga med att kontrollera och följa alla hennes värden. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen.
16 juli 2019 Jag har nyss fått veta att Ulla-Britt blivit flyttad till hjärtavd. där hon får noggrannare kontroll på sina värden.
17 juli 2019 Vid mitt besök i eftermiddag fick jag veta att Ulla-Britt har sviktande njur och levervärden på grund av förmaksflimret. Det går långsamt med vätskeminskningen, vilket påverkar hennes mående. Under dagen har man utfört ultraljud på hjärta och njurar. I eftermiddag har man satt in läkemedel genom dropp, som skall påskynda vätskeminskningen. Läkarna har god kontakt med specialister på US i Linköping.
17 juli 2019 Som jag tidigare meddelat så fick Ulla-Britt på grund av sina besvär kontakt med läkare i Borensberg den 3 juli då bl.a. EKG togs. Vid detta besök blev hon också remitterad till Hjärtmottagningen i Motala. Under väntetiden har hon drabbats av hjärtflimmer, vilket man kan se när man jämför proverna. Om hon fått komma in direkt hade detta kunnat undvikas. Vad säger man om detta?
18 juli 2019
I dag har Susanne och jag besökt Ulla-Britt. Vi har också fått träffa en ung och trevlig läkare Erik och blivit informerade om hennes tillstånd, som just nu är mycket allvarligt, eftersom det går mycket långsamt med att få värdena under balans för hjärta, njurar och lever. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och försämrad livskvalitet. Den utvecklas oftast långsamt och drabbar framförallt äldre. Typiska symtom är bl.a. dyspné och trötthet. De vanligaste bakomliggande orsakerna till hjärtsvikt är hypertoni och ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom har ju den senaste tidens upptäckt av förmaksflimmer försämrat Ulla-Britts tillstånd. I går eftermiddag sattes läkemedlet Simdax in för intravenös behandling. Detta läkemedel ges intravenöst under 24 timmar vid akut försämrad svår hjärtsvikt i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig. Läkaren har tidigare informerat att maximal effekt visar sig först efter två dygn. Det finns även andra möjligheter för att stimulera hjärtat genom elchocker, men Ulla-Britt anses vara i för dåligt skick just nu för en sådan behandling. Det som just nu är alarmerande är att det tar tid att få ut all vätska ur kroppen. Allt beroende på hjärtats försämrade kapacitet. Vi tyckte att Ulla-Britt verkade bättre trots sitt svåra tillstånd. Personalen på hjärtintensiven är helt fantastiska och vi ser med tillförsikt fram emot ett förbättrat tillstånd. Vi får tala med överläkaren sa jag till läkaren och han trodde att jag menade överläkaren på sjukhuset, men då jag pekade uppåt förstod han vad jag menade. Vi är tacksamma för fortsatta förböner.
19 juli 2019 Susanne, Rosmarie och jag besökte Ulla-Britt på förmiddagen och stannade cirka en och en halv timme. Ulla-Britt har svarat bra på Simdaxbehandlingen och äntligen börjat lämna ifrån sig vätska i större mängd än tidigare. Njur och levervärdena börjar stabiliseras och även om hon än så länge är trött och medtagen verkar det som om krisen har vänt. Även läkarna var positivt överraskade av förändringen. Rosmarie följde med hem och vi åt lite mat tillsammans. Hon återvänder senare på eftermiddagen till Ulla-Britt. Vi är så tacksamma för att hon är bättre.
20 juli 2019 Jag har varit hos Ulla-Britt i cirka 3 timmar. Hon vårdas fortfarande under uppsikt på Hjärtintensiva enheten vid Lasarettet i Motala. Hon svarar bra på den Simdaxbehandling hon tidigare fått. Vi blev uppmanade att respektera tiderna för besökstid som är mellan klockan 14 och 19. Ulla-Britt har haft en del problem med magen och hon har därför fått laxerande behandling.
21 juli 2019 Susanne och jag besökte Ulla-Britt från klockan 14 till och med klockan 16,30 Ulla-Britt var mycket piggare i dag än tidigare och satt uppe i stolen när vi var där. Vad jag tidigare har glömt att skriva är att hon fått ett hjälpmedel för andningsträning som hon skall använda en gång i timmen för att träna lungorna och dessutom gör att allt slem som finns där kommer upp. Vi är så tacksamma för personalen vid Hjärtakuten på Lasarettet i Motala och att Ulla-Britt får all den tänkbara vård hon behöver. Hoppas hon får vara kvar tills läget stabiliserats.
Uppdatering: 22 juli 2019 Vid mitt besök hos Ulla-Britt i dag fick jag ett kort samtal med en av läkarna som talade om för mig att den så kallade Simdaxbehandlingen hade haft god effekt denna gång. Jag har tidigare skrivit om Simdax. Den både förstärker hjärtats pumpkraft och vidgar blodkärlen. Behandlingen ges till personer med svår hjärtsvikt och sätts även in vid akut försämrad hjärtsvikt då inget annat hjälper. Jag frågade läkaren om det är möjligt för Ulla-Britt att få pacemaker, men fick beskedet att hennes hjärta tyvärr är alltför dåligt. Man har tagit många prover på Ulla-Britt för att få reda på vilken behandling man kommer att sätta in och än så länge är det svårt att få en tillräckligt tydlig bild av hennes tillstånd. Ulla-Britts hjärtsvikt är svår och hon blir andfådd och trött vid ganska lätt fysisk ansträngning. Även om vi känner oss glada för att Ulla-Britt denna gång svarade bra på behandlingen, så önskade vi att hennes utsikter skulle se mer gynnsamma ut än vad de gör för tillfället. Men vi förtröstar på Herren och ser framtiden an med tillförsikt. Vi vill gärna tro att Gud kan gripa in och göra det som ingen läkare här i världen kan åstadkomma. New York Heart Association har en internationellt välkänd definition av graden av hjärtsvikt där man delar upp patienterna i fyra klasser efter graden av symtom vid arbete och i vila. NYHA I Organisk hjärtsjukdom utan symtom. NYHA II Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet efter fysisk aktivitet av mer uttalad grad (t.ex. att springa, klättra eller tyngre kroppsarbete). NYHA III Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet, t.ex. promenad i lätt uppförsbacke eller av- och påklädning. Denna grupp är relativt omfattande och lätta fall hänförs ibland till klass III A och svårare fall till klass III B. Klass III A klarar att gå mer än 200 m på plan mark utan besvär. NYHA IV Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökade symtom vid minsta aktivitet. Patienten är ofta bunden till säng eller stol. Min bedömning är att Ulla-Britt hör hemma i NYHA IIIB Hon klarar inte av att gå mer än 200 meter utan fysisk påfrestning.
23 juli 2019. För att förbättra Ulla-Britts tillstånd har hon i dag fått en ny simdaxbehandling. Jag vet inte hur man mäter och vilka enheter för mätvärden som används, men jag har fått veta att när Ulla-Britt kom in förra söndagen var hennes värden 15000. Nu är de nere i 3000, men målsättningen är att få ner värdena till 900. Före behandlingen har hon på nytt fått göra en undersökning med ultraljud på sitt hjärta.Ulla-Britt är uppkopplad med slangar som mäter blodtryck, hjärtfrekvens och slangar för intravenös behandling i två särskilda påsar. Dessutom mäts hennes urin genom katet. Det är ju ganska påfrestande, men hon klagar inte utan är som vanligt tapper och tålmodig. Hörde talas om hemgång på torsdag den 25:e, men jag kan inte tänka mig att det är möjligt i hennes tillstånd just nu. Dessutom läser jag att patient måste stå under läkares uppsikt 4- 5 dagar efter en Simdaxbehandling. Hoppas att vi får veta lite mer om vårdplanerna för henne under morgondagen. Tack alla ni som ber till Gud för Ulla-Britt. Det som är omöjligt för människor tror vi är möjligt för Gud. Min Gud på dig förtröstar jag när oro skymmer min morgondag.
fredag 12 juli 2019
Sunt, kritiskt och kristet religiöst
Mina tankar i detta inlägg är delvis en återupprepning från inlägg jag skrev år 2010. Detta med anledning av att en god vän till mig skrev att det finns politiska partier som strävar hårt för ett helsekulariserat samhälle utan tro över huvud taget. Ett sådant påstående får mig att ställa frågan om vårt samhälle redan är sekulärt, det vill säga världsligt eller inte. Min uppfattning är att vårt samhälle är sekulärt - världsligt.
Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt.
Det pågår i vår tid en debatt som förs av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.
Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna behöver vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. Richard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.
Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro.
Jag har svårt att tro att det finns politiska partier som strävar efter ett samhälle utan tro, där man skulle förbjuda människor att ha en egen religiös uppfattning. Sådana samhällen finns i världen, men sådant är inte vårt svenska samhälle. Vi har religionsfrihet i vårt land och det innebär att vi har frihet att utöva vår tro antingen vi är kristna eller har annan religiös tro
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem. Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer. Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället.
Just därför kan inte Bibeln, Koranen eller någon annan religiös urkund få styra över demokratiska beslut. I Samhället finns kyrkan och möjligen andra byggnader för andra religioner, men i allt är det friheten som skall råda. Kyrkan får aldrig bli en maktstruktur i samhället.
Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt.
Det pågår i vår tid en debatt som förs av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.
Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna behöver vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. Richard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.
Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro.
Jag har svårt att tro att det finns politiska partier som strävar efter ett samhälle utan tro, där man skulle förbjuda människor att ha en egen religiös uppfattning. Sådana samhällen finns i världen, men sådant är inte vårt svenska samhälle. Vi har religionsfrihet i vårt land och det innebär att vi har frihet att utöva vår tro antingen vi är kristna eller har annan religiös tro
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem. Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer. Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället.
Just därför kan inte Bibeln, Koranen eller någon annan religiös urkund få styra över demokratiska beslut. I Samhället finns kyrkan och möjligen andra byggnader för andra religioner, men i allt är det friheten som skall råda. Kyrkan får aldrig bli en maktstruktur i samhället.
torsdag 20 juni 2019
Respekterad eller diskriminerad
När jag skriver kan jag aldrig ta för givet att bli respekterad, men jag önskar givetvis att bli det, även av dem som inte delar min åsikt. Detta ställer även stora krav på mig själv. Jag kan ju aldrig förvänta mig respekt från andra, om jag själv ringaktar, föraktar, diskriminerar och ignorerar.
Jag känner mig kluven inför texter i Bibeln som diskriminerar och särbehandlar människor. Texter som uppmanar oss att utesluta och göra sig av med den som är ond. Det skulle innebära att vi själva kan bedöma huruvida en människa är ond eller god. Att vi kan innesluta eller utesluta. Sådana texter finns i Bibeln. Men Bibeln lär oss också att ingen är god utom Gud.
"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom. 3:23
Det är bara genom Guds godhet vi kan bli räddade.
"Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med ett bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga, och, så som det är vårt hopp vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på." Titus 3:4-8.
Det finns en del människor som menar att vi inte har rättighet att ompröva och ifrågasätta texter i Bibeln även om de skulle vara motsägelsefulla. De säger: "Så säger Bibeln, så säger Kyrkan, så säger påven eller så säger prästen", och håller fast vid ett synsätt där yttre auktoriteter får ge uttryck åt de viktiga inre valen. Historien har visat att dessa auktoriteter varit ohållbara och ibland styrts av maktbegär och själviska syften. Jag tror att vi måste få ifrågasätta texter som är irrelevanta i vår tid. Det finns grundläggande övertygelser om Gud som är tidlösa. Dem skall vi aldrig förneka eller ifrågasätta, men vår bibelsyn får aldrig komma i konflikt med vår människosyn. Det är inte Bibeln som är auktoriteten i första hand. Det är Gud som är auktoriteten. Det viktigaste budet vi har är kärleksbudet.
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er, skall också ni älska varandra." Joh. 13:34
"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom. 3:23
Det är bara genom Guds godhet vi kan bli räddade.
"Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med ett bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga, och, så som det är vårt hopp vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på." Titus 3:4-8.
Det finns en del människor som menar att vi inte har rättighet att ompröva och ifrågasätta texter i Bibeln även om de skulle vara motsägelsefulla. De säger: "Så säger Bibeln, så säger Kyrkan, så säger påven eller så säger prästen", och håller fast vid ett synsätt där yttre auktoriteter får ge uttryck åt de viktiga inre valen. Historien har visat att dessa auktoriteter varit ohållbara och ibland styrts av maktbegär och själviska syften. Jag tror att vi måste få ifrågasätta texter som är irrelevanta i vår tid. Det finns grundläggande övertygelser om Gud som är tidlösa. Dem skall vi aldrig förneka eller ifrågasätta, men vår bibelsyn får aldrig komma i konflikt med vår människosyn. Det är inte Bibeln som är auktoriteten i första hand. Det är Gud som är auktoriteten. Det viktigaste budet vi har är kärleksbudet.
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er, skall också ni älska varandra." Joh. 13:34
fredag 7 juni 2019
Saklig kritik och tillspetsade formuleringar
När jag skriver på min blogg, eller när jag twittrar eller uttrycker mina åsikter på facebook, så är jag medveten om att jag utsätter mig för både förväntade och oförväntade påhopp. Detta innebär att jag gör mig sårbar. En del menar att det är onödigt att utsätta sig för denna risk, så de väljer att tiga och hålla inne med sina egna övertygelser.
Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.
Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.
Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.
Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.
Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.
Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.
Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.
Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.
Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.
Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.
onsdag 5 juni 2019
Utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet.
Ray Baker som är teologisk dr skriver i dag, onsdag den 5 juni 2019 i tidningen Dagen att
Cedersjös skäl övertygar inte.
Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med
Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.
Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.
När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."
Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.
Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."
När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.
Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Cedersjös skäl övertygar inte.
Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med
Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.
Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.
När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."
Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.
Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."
När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.
Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
tisdag 4 juni 2019
Dags att ändra sig om samkönade par
I stället för att ifrågasätta bör kyrkorna bejaka samkönade relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet, skriver Björn Cedersjö, pastor i Evangeliska frikyrkan i
tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.
Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..
Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.
Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.
"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.
Se länk ifrån Aftonbladet
tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.
Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..
Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.
Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.
"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.
Se länk ifrån Aftonbladet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)