Twingly statistik

onsdag 21 april 2021

Kör och soloverk med texter ur Filipperbrevet En sång av 16

 Om det finns intresse publicerar jag flera som får användas med min tillåtelse

Beställ gärna hela samlingen inklusive pärm






Tankar om Filipperbrevets 4:e kapitel efter Daniel Perssons bibelstudium


 

”Låt alla människor se hur fördragsamma ni är” står det i min bibelöversättning. Daniel läste: .”..hur vänliga ni är.”


Jag vet inte vilken översättning han läste ur, men när jag läser denna vers så är fördragsamhet och vänlighet inte särskilt synonyma, så här uppstår ett tankeproblem för mig.


Jag vill helt kort förklara vad jag menar. I det fjärde kapitlet skriver Paulus om tre personer som tillhörde församlingen. Euodia, Syntycke och Syzygos. De hade en sak gemensamt. De hade kämpat för evangeliet tillsammans med Paulus.


De var säkert överens om mycket. Trots detta hade det uppstått skilda meningar emellan dem som utifrån kunde bli till anstöt och skapa förvirring. I synnerhet som de var aktade personer och jag föreställer mig att de hade ett visst anseende.


Syzygos som här kallas för verklig vän fick uppdraget att hjälpa de två kvinnorna att bli eniga för Herrens skull. De skulle ha fördrag med varandra och visa varandra respekt för Herrens skull.


”Låt alla människor se hur fördragsamma ni är” skrev Paulus.


Denna fördragsamhet är en bristvara skulle jag vilja påstå, men den hör hemma i Guds församling.


Paulus skrev till församlingen i Korint: ”Om det finns ofördragsamhet och strid hos er, så har ni kvar er gamla natur och lever på vanligt människovis.”


Ett sådant beteende var på den tiden och är i vår tid också till skada för Guds verk. Ofördragsamhet hör inte hemma i Guds församling.


Vi behöver hjälp av den eller de som är våra verkliga vänner att utrota ofördragsamheten och visa varandra tillbörlig respekt. Detta leder till att vi blir eniga i det vi har fått kunskap om.

söndag 18 april 2021

Vem är vem?

 Är dom inte lika så säg?

1.)



2.)


3)









Röda rosor vid graven

 

Psaltare och lyra

En dikt av Erik Axel Karlfeldt. Den finns tonsatt av Gustaf Nordqvist.



Snabbt jagar stormen våra år
som skyar över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår,
så bleknar glansen av.
Din sommarblomstring är sin kos,
hav tack för vad du gav,
om ock du endast gav en ros
att lägga på en grav.

Du makt för vind och skyar,
du makt för liv och år,
som ständigt allt förnyar,
och allt i spillror slår;
med öden och med timmar
i julens aftonbrand
du står, och sädet glimmar
i såningsmannens hand.

Giv psaltare och lyra,
då mödan görs oss lång.
Betag oss ej den dyra,
den ljuva lust till sång.
Låt klinga våra dagar
som vind i gröna hagar,
som hav i böljegång.

Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd.
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd.
Giv oss en tro att sluta vid
tryggt i den mörka död.


Förklaringar:
Dikten trycktes första gången i Dagens Nyheter 21/12 1929. Dagen innan hade J.O. Wallins minne firats vid Svenska Akademiens högtidsdag. Karlfeldt läste sin dikt utanför programmet. 

Psaltare hebreiskt stränginstrument, symbol för kyrklig sång; lyra grekiskt stränginstrument, symbol för världslig diktning
4. beskärda tilldelade




Tacksamheten för allt det jag fick genom Ulla-Britt överstiger sorgen och saknaden

Gudstjänst från Motala Pingst 18 april 2021

 Se och lyssna via denna länk

lördag 17 april 2021

17 april 1965 var vår bröllopsdag

 

Jag är så tacksam för att Ulla-Britt och jag fick leva tillsammans i ett 55 årigt äktenskap. Tacksam för våra fyra barn och våra barnbarn. En gång ska vi åter mötas. Det hoppet fyller mitt hjärta med glädje


VI GIFTE OSS ÅR 1965

År 1965 den 17 april var det påskafton. Då firade vi vårt bröllop i det lilla Brenäskapellet. Många hade infunnit sig från både när och fjärran och det var alldeles fullt av människor i kapellet. Ulla-Britts farbror, Natanael Claesson som då var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Virserum var vigselförrättare, pianist var musikstuderanden Ingemar Derneborg och solist var pastor Ingvar Nilsson Brudnäbbar var Ulla-Britts kusin Ewa Claesson och min systerdotter Lena Wennberg. Bröllopsvärdar var Lantbrukarparet Vera och Göran Göransson.
Till tonerna av "En bröllopsdag på Trollhaugen" av Edvard Grieg spelade Ingemar Derneborg på pianot när jag tågade in med min strålande brud vid min sida i det lilla Brenäskapellet.
Evangelisterna Elsie Gustafsson och Linnéa Nilsson hade lagt ner ett enormt arbete på att smycka kapellet. Det var verkligen fest och glädje. Jag glömmer aldrig min käre svärfar Herman, som kom ut till oss före intåget. Med tårar i ögonen tog han sina båda händer och lade dem på oss och så sa han uttrycktsfullt:
- Gud vare med Er."
Bröllopsfesten med släkt och vänner firades på Privathemmets pensionat i Katrineholm..
Annandag påsk hade mina svärföräldrar inbjudit den lilla Brenäsgruppen till fest i Axsjövik. Ja allt var så storslaget man någonsin kunnat önska sig. Min svärfar hade sagt märkbart rörd i sitt tal till oss:
- Ni glömmer väl inte bort oss här uppe i skogen.
Nu skulle vi börja ett nytt liv tillsammans som man och hustru. Det var helt enkelt ofattbart. Jag hade fått en hjälp vid min sida, som på allt sätt ville dela min kallelse och mitt uppdrag som en Herrens tjänare.

fredag 9 april 2021

Vem ville vårt liv, kapitel 9

 

ÅTER TILL HEMBYGDEN I ÖSTERGÖTLAND.

Jag hade fattat ett beslut att resa på fria kallelser till de församlingar som ville ha mig. Det fanns ingen organisation som kunde anställa mig för en sådan uppgift, utan allt skulle bero på de rekommendationer som jag kunde få ifrån dem som kände mig. Det var ett steg i tro på Guds ledning, i en situation då vi längtade tillbaka till vår hembygd i Östergötland. Ingenting skulle behöva fattas oss, ty jag var ju i hans tjänst och tjänade honom med uppriktigt hjärta. Han visste anledningen till mitt beslut.
Var skulle vi bo?