17 april 1965 var vår bröllopsdag

 

Jag är så tacksam för att Ulla-Britt och jag fick leva tillsammans i ett 55 årigt äktenskap. Tacksam för våra fyra barn och våra barnbarn. En gång ska vi åter mötas. Det hoppet fyller mitt hjärta med glädje

VI GIFTE OSS ÅR 1965

År 1965 den 17 april var det påskafton. Då firade vi vårt bröllop i det lilla Brenäskapellet. Många hade infunnit sig från både när och fjärran och det var alldeles fullt av människor i kapellet. Ulla-Britts farbror, Natanael Claesson som då var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Virserum var vigselförrättare, pianist var musikstuderanden Ingemar Derneborg och solist var pastor Ingvar Nilsson Brudnäbbar var Ulla-Britts kusin Ewa Claesson och min systerdotter Lena Wennberg. Bröllopsvärdar var Lantbrukarparet Vera och Göran Göransson.
Till tonerna av "En bröllopsdag på Trollhaugen" av Edvard Grieg spelade Ingemar Derneborg på pianot när jag tågade in med min strålande brud vid min sida i det lilla Brenäskapellet.
Evangelisterna Elsie Gustafsson och Linnéa Nilsson hade lagt ner ett enormt arbete på att smycka kapellet. Det var verkligen fest och glädje. Jag glömmer aldrig min käre svärfar Herman, som kom ut till oss före intåget. Med tårar i ögonen tog han sina båda händer och lade dem på oss och så sa han uttrycktsfullt:
- Gud vare med Er."
Bröllopsfesten med släkt och vänner firades på Privathemmets pensionat i Katrineholm..
Annandag påsk hade mina svärföräldrar inbjudit den lilla Brenäsgruppen till fest i Axsjövik. Ja allt var så storslaget man någonsin kunnat önska sig. Min svärfar hade sagt märkbart rörd i sitt tal till oss:
- Ni glömmer väl inte bort oss här uppe i skogen.
Nu skulle vi börja ett nytt liv tillsammans som man och hustru. Det var helt enkelt ofattbart. Jag hade fått en hjälp vid min sida, som på allt sätt ville dela min kallelse och mitt uppdrag som en Herrens tjänare.