Tro utan att se

Tron på Gud handlar inte om bevisade slutledningar eller allmänt observerbara fakta. Man kan inte tvärsäkert bevisa att ens egen övertygelse är den enda tänkbara. Det är en personlig erfarenhet, en subjektiv upplevelse, som man visserligen kan dela med sig av, men den är omöjlig att fullständigt förklara.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” Hebr. 11:1

"Kan man bli salig på sin egen tro? Det är ganska vanligt att den frågan ställs, men det är ganska meningslöst att försöka svara på frågan. Jag skulle gärna vilja uppehålla mig kring begreppet en egen tro. Det vore ju ganska bekvämt om alla hade exakt samma tro, men det är inte önskvärt. När man försöker att kartlägga alla religioner och trosuppfattningar så uppstår genast stora problem. De gränser man ställer upp är verkligen inte saliggörande, men orsakade av vår bristande förmåga att uppfatta det som är äkta. Om någon kommer till mig och säger att jag måste böja mig för den sanning som uppfattas som den enda rätta, så ifrågasätter jag detta. Ingen kan ha sådana anspråk.

Jag tror att den absoluta sanningen finns, men vi har bara sett skymten av den. Ibland kanske den finns där vi minst anar. Jesus som en gång sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” visade oss människor en skymt av den absoluta sanning som ingen kan se. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, sa han till sina lärjungar.

Som kristen bekännare av tro på Gud har jag accepterat denna del av sanningen och den ger mitt sinne en stark förtröstan på att jag är på rätt väg. Jag kan på sätt och vis påstå att jag är salig i denna tro, men måste samtidigt inse att det finns en mångfald av trosuppfattningar och religioner som vi måste respektera och absolut inte nedvärdera. Om vi hävdar att det bara är genom kristendomen som vi finner Gud, så isolerar vi oss och hemfaller till introspektiv och exklusiv tro. Detta bidrar till att öka klyftorna i världen och det kan aldrig vara Guds vilja.

När vi hävdar att det är bibeln eller kyrkan som är auktoriteten för vår tro, så hamnar vi genast i konflikt i vårt förhållningssätt till andra människor. Jag tror att vi måste anpassa oss till den integrerade värld i vilken vi lever. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna övertygelsen utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt." (Rolf Ericson)

Kopierat från ett inlägg år 2010

”Vi måste beslutsamt hålla fast vid våra egna övertygelser, men med passande ödmjukhet med tanke på hur lite vi egentligen förstår av något så mångsidigt och djupt. Vi måste helt och hållet bejaka andras rätt att av uppriktigt samvete ha en annan uppfattning, och att omsätta sin avvikande uppfattning i praktiken. Och vi måste försöka förstå de högtstående motiv som får andra att välja andra andliga vägar än vi.

Det återstår ändå övertygelser och tillämpningar som vi egentligen vill motsätta oss, både inom vår egen religion och i andras religioner. För egen del motsätter jag mig den tillämpning som gör att kvinnor behandlas som mindervärdiga, antingen det är kristna eller muslimer som står för behandlingen. Men i det stora hela finns det mycket utrymme för gemensamma sociala insatser, för barmhärtighet, gästfrihet och vänlighet kristna och muslimer emellan, och det är absolut nödvändigt att sådana gemensamma intressen betonas.

Samuel Huntington säger att de stora världsreligionerna har många grundvärderingar gemensamt och rekommenderar i det han kallar ”gemensamma intresseregeln” att människor ska söka efter och försöka utveckla de värderingar de har gemensamt med andra civilisationer. Dokumentet Toward a Global Ethic, utarbetat av Hans Kung för 1993 års Parliament of World Religions och undertecknat av representanter för samtliga närvarande världsreligioner, är ett försök att i ord uttrycka några av dessa gemensamma intressen. Man förbinder sig att verka för fyra huvudpunkter: för en icke-våldskultur och respekten för mänskligt liv, för ett rättvist ekonomiskt system, för tolerans och sanning och för lika rättigheter och samverkan mellan män och kvinnor. Detta tycker jag är en stark grund för samarbete religioner emellan. i en ny värld där många olika trosövertygelser måste leva fredligt tillsammans och där de har möjlighet att genomföra program med gemensamma etiska insatser. Bara om kristendom och islam, som de två dominerande världsreligionerna, gör detta på högsta nivå- och stora ansträngningar görs för att se till att detta verkligen sker- kommer det att finnas hopp om att undvika de förödande kulturkrockar som skulle bli följden av stereotypa och ömsesidiga fientliga bilder av ”den andre”. Religion kan skapa sådana bilder. Men den har också den största kraften att besegra dem. Religion är måhända inte något entydigt gott. Men om den ibland skulle vara farlig uppvägs detta många gånger om att religionen är en av de sista stora förhoppningar världen har om en positiv framtid." (Keith Ward: Den farliga religionen s. 223-224)