Nu
har det hänt igen. Svenska kyrkan har på nytt blivit utsatt för
elakt verbalt angrepp ifrån dem som helst vill se dess krympande
inflytande.
Det
handlar om fem präster som i Stockholms domkyrkoförsamling inbjuder
till gudstjänst tillsammans med andra religioner. I en debattartikel
i DN ställer dessa präster frågan om
Svenska kyrkan vågar förkunna att judar, kristna och muslimer
vandrar mot samme Gud, var och en på sin väg.
Många
tidningar, däribland Jönköpingsposten går till angrepp mot dessa
präster och menar att Svenska kyrkan är på väg att överge
kristendomen överhuvudtaget.
Nu
är detta emellertid en överdrift som jag tycker är av ondo. Vad är
egentligen meningen med detta verbala angrepp? De är ofta ilskna och
fyllda av lögner och halvsanningar, som är helt främmande för dem
som värnar om kristen tro.
Det
är fel när man påstår att dessa präster skulle förespråka
synkretism. Det handlar i stället om religionsdialog. Detta borde
vara självklart i en tid då det väller in människor från hela
världen till vårt land.
En
av prästerna Hans Ulfvebrand säger så här i en intervju i
tidningen Dagen:
”Det
viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen
kristna övertygelse med personer av annan tro? Vad
svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”
– Jesus
är den väg som jag tror på i min trostradition.
– Jag
tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att
tolka denna outgrundliga människa”(slut citat)
Det
verbala angreppet mot Svenska kyrkan kommer till och med från
präster. Ja även ifrån före detta biskopar. Anledningen till
detta är ofta att de hör till den grupp i Svenska kyrkan som tagit
på sig uppgiften visa sitt missnöje över allt som inte passar dem.
Det är mycket sorgligt. Det finns dem som har uttryckt en önskan om
att Svenska kyrkan ska krackelera. Ungefär med samma slags nit som
en del nu vill bojkotta KD på grund av deras kursändring.
De
frågor som de fem prästerna ställer måste få ställas i vår
tid, utan risk för motsvarande angrepp. Jag har skrivit i en annan
artikel här på Ökenkällan min egen inställning med följande
ord:
”Jag
byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det
jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den
sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det
finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog
och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den
egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på
den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process
som hela tiden rör sig framåt.
”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar