”Som svar på bön har Gud gjort
under, ja stora under ska ske igen.” Så lyder en strof ur en
sång av Ingvar Nilsson. Vi vet inte alltid vad som
sker när vi beder, men vi vet att det sker
något. Det vill säga, vi upptäcker detta om vi
beder. Det kan vara stort eller smått. Det kan vara Guds omsorg och
ledning genom livet. När vi ser tillbaka på våra liv märker vi
att Gud har svarat på vår bön. Det som vi bad om för länge sedan
var då höljt i dunkel, men fick senare sin förklaring. Gud hör
och Gud gör. Men jag tror inte att vi skall vara upptagna av undret,
hur underbart det än är. Vårt fokus skall vara riktat mot den som
gör undret. Det är till Gud vi vänder oss när vi ber. Det är
”han
som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi
kan begära eller tänka.”(Ef. 3:20)
Psalmisten uttrycker det så här: ”Stadigt
hoppades jag på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt
rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han
ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta, han
lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skall
många se och bli häpna, och skall förtrösta på
Herren.”(Ps.40:1-4)
Jag
uppfattar att det handlar om målmedveten och uthållig bön med
åtföljande bönesvar. Så här sjunger vi i en sång: ”Gud
vet många tusen sätt att ge oss bönesvar, vad än behovet är, han
omsorg om oss har. Ej vägrar han oss här, vad gott och nyttigt är.
Gud vet många tusen sätt, att ge oss bönesvar.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar