DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12
Del
9 April månad.
1
april 2020 Den pågående Coronapandemin, som också kallas Covid19,
har drabbat hela världen. Man kan med fog säga att vår tid är en
orolig tid. Alla vi som är +70 rekommenderas att hålla oss inomhus
och undvika all kontakt och vi försöker även att minimera våra
kontakter med hemtjänsten och LAH när det är möjligt. Alla som
kommer till oss är noga med handhygien, men ingen har behövt
använda total skyddsutrustning. Den information vi får bland annat
via folkhälsomyndigheten talar för att vi långt ifrån nått
kulmen. Genom TV har vi under den senaste tiden blivit informerade om
att vi är inne i en konjunktur som kommer att drabba vårt land, med
bland annat svår arbetslöshet.
Onsdagsmorgonens
viktkurva visade bara en viktminskning på 3 hekto jämfört med
tisdagsmorgonen trots att furixpumpen gjort sitt under gårdagen.
Ulla-Britt besväras av hosta även vid liten ansträngning, hon är
fortfarande uppsvälld och har svårt att andas. Hennes dagliga rutin
är att sitta stilla och vara sängbunden även en stor del av dagen.
Vi har numera svårt att gå ut på grund av en pågående
ögoninflammation.
2
april 2020 Tisdagar och torsdagar innebär besök av personal ifrån
LAH två gånger med 6 timmars differens för behandling med
furixpump. Vi har fått veta att läkaren vill hålla en viss nivå
på viktkurvan, eftersom Ulla-Britt skulle må sämre om
vätskeutdrivningen sker för snabbt.
Vi
har fört noggranna kontroller av morgonvikten ända sedan Ulla-Britt
insjuknade akut under juli månad 2019. Detta är värdefullt för
vår egen dokumentation. Jag skall snart göra ett diagram för hur
viktkurvan sett ut under denna tid, och tror att detta kan vara
värdefullt, åtminstone för oss själva.
Att
den pågående furixpumpbehandlingen och metolazonbehandlingen i
tablettform haft god effekt är ju tillfredsställande. Vår tillit
till LAH är stor.
Det
är positivt och tacksamt med alla besök och samtal som Ulla-Britt
får, men allt är mycket energikrävande för henne. Vi vill
verkligen betona att vi värdesätter det mycket.
När
hon sitter stilla eller ligger stilla utan att röra sig är
smärtgränsen sex på en tiogradig skala. När hon rör sig
exempelvis från köksbordet till sängen ligger smärtgränsen på
andfåddheten på åtta av samma skala.
I
dag fick vi en trevlig överraskning med distansbesök av två av
våra pastorer, Linnea och Madde. De ringde försynt på dörren och
på behörigt avstånd gav de oss en hälsning från pastorsteamet, i
vilket även Mika och William ingår. Det värmde oss verkligen. Vi
är så tacksamma för vår församling, som fungerar med
videosändningar även nu under isoleringstider som denna.
5
april 2020. Fredagen den 3:e innebar inget besök ifrån LAH, vilket
numera sker på torsdagar i samband med furixpumpbehandlingen. I dag
söndag och de senaste dagarna har Ulla-Britt haft en ganska jämn
kroppsvikt. Från LAH har man påpekat att kroppsvikten inte är det
viktigaste utan måendet måste vara det som styr den pågående
behandlingen. I dag söndag vaknade jag klockan sju på morgonen,
steg upp och förberedde för morgonens bestyr, vilket innebar dusch
och allmän hygien för Ulla-Britt, det som tidigare har utförts av
hemtjänsten, men som nu i Coronatider faller på min lott. Efter
frukost och efterföljande disk har Ulla-Britt vilat och senare
lyssnat på TV-gudstjänsten. Jag har lyssnat på webbsändningen
ifrån Pingstkyrkan då Linnea predikat och Terese har sjungit och
spelat lovsånger. Är så tacksam för dessa fina sändningar, som
jag hoppas ska få stor spridning. Tacksam även för dem som sköter
tekniken. Vi har fina resurser i vår församling, som ställer sina
förmågor till förfogande. Därefter har jag fram till lunch varit
upptagen med skrivarbete, i min lilla skrivarstudio. Detta trivs jag
med och jag känner att det är min uppgift att hålla på med det.
Strax
före lunch som vi åt klockan 13,00 hade Ulla-Britt besvär av
illamående och kväljningar, vilket inträffat vid samma tid under
flera dagar och även strax före frukost på morgnarna.
På
eftermiddagen vilade jag några timmar och nu i kväll sitter
Ulla-Britt med fötterna i blöt och jag skall äntligen få det
stora förtroendet att få ge henne den fotvård hon just nu behöver.
Sedan blir det kvällsmål och förberedelser för nattens vila.
Så
går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt
med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Men
du förbliver den du var, o Herre full av nåd. och våra nätter
våra dar du tecknat i ditt råd.
Trygg
i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr. och gladligt
skall jag prisa dig, när dagen åter gryr.
Tisdag
7 april 2020 I dag satte Sjuksköterskan Anders furixpumpen omkring
klockan 10. Dagen bjöd på solsken och vackert väder. Som ni vet
har vi tackat nej till hemtjänstens besök på morgonen på grund av
risken för smittspridning. Än så länge tycker jag det gått rätt
så bra för mig med morgonbestyren. Det svåraste momentet har varit
när stödstrumporna skulle sättas på. I dag fick vi ett extra par
utav den långa sorten, så att jag kunde tvätta de andra. De korta
är betydligt jobbigare att få på plats. På eftermiddagen ringde
vår förre pastor Bernt för att höra hur vi mådde. Skönt att ha
vänner som bryr sig. Johan och Alice har handlat matvaror åt oss,
så nu är kylskåpet välfyllt med mjölk, ägg och andra basvaror.
Vi har varit extremt försiktiga med att gå ut. På eftermiddagen
fick vi veta att läkaren ville ändra en del rutiner och minska
intaget av metolazon, eftersom de senaste proverna visa på försämrad
njurstatus. Ulla-Britt har fortfarande en del besvär med rinnande
ögon och dessutom astmatisk hosta och andnöd. Vi har fått veta att
man utesluter coronasmitta i det här fallet. Vår lunch i dag bestod
av Kycklingfile, stekt med smör och med sås av hönsbuljong redd
med idealmjöl, grädde och senap, därtill potatismos med kokta
morötter. Till kvällsmål, omelett med riklig mängd smält ost
samt fisksås. Tyvärr ingen fettsnål föda, men ack så ljuvligt
god. Nu återstår kvällsbestyren innan vi åter går till nattens
vila.
Onsdag
8 april 2020. I dag har jag gnolat på en sång med denna text:
"Ej
jag känner morgondagen, blir den solljus eller grå, därför är
den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa
Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner,
hur sig morgondagen ter. Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du
och jag. Men det finns dock en som gör det. Honom följer jag i
dag."
Jag
är inte ensam om att känna till vanskligheten och osäkerheten som
råder just nu. Vem kunde föreställa sig för mindre än ett halvt
år tidigare att vår värld skulle drabbas av en pandemi som fått
så stora globala och ödesdigra konsekvenser? Det oförutsedda var
höljt i dunkel. Vi visste inte någonting. Lika litet vet vi om
framtiden.
För
vår del känns inte detta så skrämmande, eftersom vi valt en väg
i sällskap med en som känner till hur allt kommer att bli. Vi har
en vän som älskar oss och som tar hand om oss en dag ett ögonblick
i sänder.
I
morse hade Ulla-Britt minskat med drygt ett kilo till följd av
furixpumpbehandlingen. Vi hade fått nya stödstrumpor av den långa
sorten. De var verkligen svåra att få på, kanske just för att de
var nya. Efter frukosten var vi trötta både Ulla-Britt och jag, och
det blev några timmars sömn på förmiddagen. Efter lunch gjorde vi
oss i ordning för en rejäl promenad med elmotorrullstolen. Vi tog
oss hela vägen ner till Varamostranden, där det blåste rejält.
När vi kom hem var jag genomblöt av svett och efter ombyte av
kläder smakade det bra med lite fika.
9
april 2020. Torsdag morgon efter en ganska orolig natt med bristande
sömn då Ulla-Britt har gjort uppehåll med sömnmedicinen
tillsvidare. Nattens besvär var ihållande klåda och obehag av
vätskande ben. När vätskan väljer att gå ut genom huden i
stället för urinvägarna mår man inte så bra. Vi samtalade med
sköterskan som installerade furixpumpen om ett problem som bara en
läkare kan förklara. Vi bad henne fråga hur läkaren avgör hur
långt man kan gå med den vätskedrivande behandlingen. Vi har fått
veta att nivån på viktminskningen nu är nådd. Trots detta är
Ulla-Britt mycket uppsvälld och vätskefylld. Problemet med
behandlingen är att den inte får pressas för hårt. Då sjunker
blodtrycket och njurarna påverkas negativt. Vår önskan är att få
en bra dialog med läkare om detta. På eftermiddagen togs pumpen
bort i vanlig ordning och de två sköterskorna hjälpte till med en
del saker. Det högra benet lindades och vi kom överens om att de
skulle komma åter och hjälpa oss med detta under morgondagen.
11
april 2020. Jag frågade en av dem som kom till oss. Vet du vad
skillnaden är mellan potentiell och presumtiv? Min fråga ställde
jag med anledning av de smittorisker vi är utsatta för, trots att
vi är isolerade. En potentiell smittobärare är den som möjligen
kan vara smittad utan att det märks. En presumtiv smittobärare är
den som kommer att bli smittad trots att inga symptom kan finnas i
nuläget. Jag insåg genast att det var väldigt oartigt av mig att
ställa en så närgången fråga. Vi är ju på grund av Ulla-Britts
sjukdom tvungna att ta emot människor trots riskerna. Hon svarade i
alla fall att hon nog hörde till de presumtiva, eftersom hon nyligen
blivit testad utan att bära någon coronasmitta. Ja, jag tror att
det är väldigt många som inte har fattat det allvarliga läge vi
befinner oss i. Statistiken visar ju att hälften av vår befolkning
kommer att tillhöra dessa grupper.
Min
rapport i dag på påskafton handlar om de två senaste dagarna.
Efter torsdagens furixpumpbehandling hade Ulla-Britt minskat sin
kroppsvikt med hela 1,6 kilo och i dag hade hon bara ökat med 4 hg.
Dessutom mår Ulla-Britt mycket bättre just nu vilket kan bero på
vätskeminskningen. Både fredag och lördag har hon fått hjälp av
LAH med att linda det högra benet för att förhindra
vätskeläckage. Hon har suttit uppe ovanligt mycket i dag vilket jag
tolkar så att hon mår bättre.
I
eftermiddag har vi sett ett intressant TV-program i Sveriges
television SVT2 om Frikyrkans musik. För övrigt har jag också
glatt mig åt de lokala sändningar ifrån Pingstkyrkan här i Motala
som sänts via webben. Långfredagens gudstjänst var lysande, med
Mattias Sennehed och de fenomenala musiker och sångare som inramade
långfredagens budskap.
Vi
har fått många hälsningar på telefon och Ulla-Britt har också
fått en vacker blombukett ifrån den alltid så omtänksamma och
generösa väninnan Linda och hennes familj. Dessutom har vi fått
många hälsningar ifrån facebook bland annat digitala bilder och
hälsningar ifrån våra barn och barnbarn, både dem som är här i
Motala och dem som bor i Viksksjö och Göteborg.
En
av våra vänner som kommer ihåg oss på telefon är Conny. Han
ringde och hälsade även ifrån sin fru Birgitta. Vi har också fått
kort ifrån Annika och Pierre och Ragnar och Yvonne. Alla är så
omtänksamma och vill oss så väl. Vi är djupt rörda av tacksamhet
för detta. Har jag glömt någon så är det inte meningen.
Conny
sa till mig att nu är snart lidandets tid förbi. Han menade att vi
är på väg mot Påskdagen då hela kristenheten jublar över Jesu
uppståndelse ifrån de döda. Ja det är sant, men det är också
sant att vi alla är på väg igenom lidandets värld. där vi hela
tiden bärs av en hoppets tanke om det eviga ljus och den underbara
härlighet som väntar. Redan här i tiden får vi ofta en försmak
utav himlen. Alla dagar är inte mörka dagar, men lidandet hör till
och det är medan vi vandrar i tåredalen, som vi gör den rik på
källor, skriver psalmisten.
Önskar
er en välsignelserik påsk!
Se även NÅGRA BILDER FRÅN VÅR PROMENAD HÄROMDAGEN
12
april 2020. Påskdagen I morse vaknade jag som vanligt klockan 7,00,
steg upp, tog hand om gårdagens disk, väckte Ulla-Britt. Viktkurvan
fortfarande tillfredsställande med obetydlig uppgång. Jag hjälpte
henne med dusch, hårtvätt, insmörjning av benen, påklädning och
övriga morgonbestyr. Sedan gjorde jag i ordning vår frukost.
Sköterskan från LAH anlände för att hjälpa Ulla-Britt att linda
benet. Under vår morgonandakt läste vi påskdagens texter ifrån
Lukas evangelium och vi lade dagen i Herrens händer. Påskdagen är
för oss en viktig dag då vi får lovprisa Gud för den seger som
Jesus vunnit åt oss. Han är sannerligen uppstånden, ja Jesus
lever.
Jag
ringde till min syster Ingrid i Norrköping, nyss 90 fyllda. Sen såg
jag också den fina webbsändningen ifrån Pingstkyrkan Motala. Dagen
har sedan fortsatt i ett lugnt tempo. Till lunch rörde jag ihop
köttfärs, lök, dijonsenap , salt, peppar ett ägg och kalvfond
till några biffar som vi åt med potatismos och kokta morötter.
Efter lunch blev det några timmars sömn för min del. Ulla-Britt
har vilat en del, men varit vaken också en stor del av dagen, vilket
tyder på någon liten förbättring.
Anders
A. ringde till oss på eftermiddagen. Roligt att få prata med folk
även om vi också trivs ibland med ensamheten. Själv är jag rätt
så introspektiv och umgås gärna med mig själv och mina egna
tankar, vilket ni nog har märkt. Ulla-Britt ser just nu på
Mästarnas mästare i SVT och det börjar närma sig sovdags igen.
14
april 2020. Under gårdagen hade vi också besök ifrån LAH dels för
att linda Ulla-Britts ena ben, men senare också för att installera
furixpump, där schemat nu är ändrat, så att den ges på måndagar
i stället för tisdagar. Ulla-Britts kroppsvikt hade ökat något
litet från söndagen och nu i dag den 14:e efter
furixpumpbehandlingen hade den minskat med ett kilo. Vikten är nu
nere på en acceptabel nivå, vilket också märks av hennes mående.
I dag bestämdes att Ulla-Britt skulle använda långa stödstrumpor
även på det ben som tidigare vätskat.
I
dag rapporterades att över 1000 personer dött i Sverige efter att
ha varit sjuka av Covid 19. Myndigheterna hoppas att kulmen skall
vara nådd i slutet av april och i början av maj månad.
17
april 2020. I dag har vi firat vår 55 åriga bröllopsdag. Magnus
har hjälpt till med leverans av smörgåstårta, tårta och blommor.
Vi är så tacksamma att vi fått leva tillsammans under så lång
tid. Vi är också tacksamma för våra barn med sina respektive
gemåler och våra barnbarn. Livet är verkligen en gåva.
Det
har gått några dagar sedan jag rapporterade. Vill börja med att
beskriva det positiva med Ulla-Britts vätskedrivande behandling. Hon
har på ganska kort tid gått ner i vikt med nio kilo. De senaste
resultaten av provtagningar visar också att hennes övriga värden
ligger på accepterad nivå. Allt detta med anledning av den
enastående behandling hon får genom LAH.
Nu
har man också bestämt att undersökning skall göras på den
kosthållning som vi har för att utröna hur den påverkar
Ulla-Britts mående.
20
april 2020. Låt mig först berätta om lördagens besök av Susanne
och Johan. De hade köpt med färdig mat för att fira vår
bröllopsdagsjubileum. Vi satt ute och solen lyste varmt, trots det i
övrigt något kyliga vårvädret.
När
det gäller den planerade mätningen av kosthållningen, så vill vi nog vänta med
den, eftersom det är så mycket just nu. Det tar ju ganska mycket
preciserad tid, att göra en detaljerad mätning. Vi har dessutom
ingen uppfattning om värdet av en sådan, eftersom vi tycker att vi
har en ganska god och balanserad kosthållning. Vi får se hur det
blir framöver med den saken.
Ulla-Britts
varierande viktkurva, som den senaste tiden varit mycket
tillfredsställande beror ju i första hand på den vätskedrivande
behandling hon får. Särskilt effektiv är ju den
furixpumpsbehandling som hon får två gånger i veckan.
23
april 2020. I dag har det varit sommarvärme här i Motala. Jag har
de senaste dagarna arbetat utomhus med vårstädning, lövkrattning
och klippning av rosor och andra buskar. Trots värmen, så fryser
Ulla-Britt både inom och utomhus. Hon beskriver frusenheten som
något som går ända in i benmärgen. Allt beror på att hjärtat
inte orkar med att få blodet att cirkulera i hela kroppen, utan
endast i begränsade delar omkring hjärtat.
Furixpumpsbehandlingen
har fungerat bra som jag tidigare meddelat och målvikten som läkarna
tidigare satt har till och med kunnat sänkas ytterligare, utan att
Ulla-Britts värden försämrats. Vi har haft kontakt med en dietist
på telefon och kommit överens med henne att den planerade
kosthållningsundersökningen får vänta tillsvidare.
Under
besöket ifrån LAH i dag samtalade vi om hur hon upplever sitt
tillstånd just nu. Ett dominerande inslag av frusenhet och trötthet
har medverkat till att Ulla-Britt har förlorat mycket av den
livsgnista som hon tidigare haft. Hon är mycket skör och känner
sig dåligt motiverad för aktiviteter som förut varit en självklar
del av hennes vardag.
I
dag har vår pastor Linnea Sennehed skickat ett brev till oss
medlemmar, där hon informerar om den pågående onlineverksamheten.
Vår församling förstår vilken möjlighet det är att använda den
teknik som finns för att sända program via internet, men också
skicka meddelanden, som upprättar den kontakt som förloras när vi
inte längre kan mötas i kyrkan.
26
april 2020 När jag senast skrev var det torsdag. Under måndagar och
torsdagar behandlas Ulla-Britt med Furixpump. Vi förväntade att
torsdagens behandling skulle ge minskad kroppsvikt som den brukar,
men fredagens vikt gick i stället åt det andra hållet av någon
anledning.
I
går fick vi besök av Magnus och Emmy. Vi satt ute och pratade på
behörigt avstånd. Nu är det inte lägre någon hemlighet att lilla
Vega kommer att bli storasyster i augusti månad
Ulla-Britt
vätskar mycket på sina ben och hon är också mycket frusen. Vi
undviker nära kontakt med andra människor på grund av smittorisken
i den rådande Coronapandemin. Både Ulla-Britt och jag känner oss
mycket trötta. Mitt tålamod sinar ofta och jag känner mig ibland
som en sur gnällspik. I dag sov vi efter de vanliga morgonrutinerna
inklusive frukost, fram till lunch. På eftermiddagen tog vi en tur
med rullstolen i det vackra vårvädret. Vitsipporna lyser som solar
i backen. Vid ett tillfälle höll vi på att fastna med rullstolen i
en svacka med lutande plan på vägen. Vi fick hjälp av en
förbipasserande att komma loss med rullstolen
Trots
all trötthet och isolering inser jag med stolthet, att jag har
klarat av morgnarna under en och en halv månad, då vi varit utan
den vanliga hemtjänsten.
Även
om Ulla-Britt kan bli bättre och att sjukvården kan hjälpa henne
att må så bra som möjligt, så vet vi att det mänskligt sätt
inte finns någon bot för hennes sjukdom. Men vi vet också att vi
får räkna med Gud som kan göra långt mer än vad vi kan bedja
eller ens tänka. Det tänker vi inte sluta upp med så länge livet
varar.
27
april 2020 Jag vill börja min dagsrapport med en rättelse. Jag
skrev att vi varit utan hemtjänsten en och en halv månad. Det är
inte helt korrekt. Vi har varit utan den sedan den 31 mars. Rätt ska
vara rätt utan omedvetna överdrifter.
I
dag har Ulla-Britt fått furixpumpsbehandling och andra
rutinundersökningar av de trevliga sjuksköterskorna både manliga
och kvinnliga ifrån LAH. Det ska bli intressant att se hur
resultatet visar sig vid morgondagens vikt. Målet med behandlingen
är givetvis inte viktminskningen utan måendet, men vikten har ändå
en funktion att fylla när det gäller att bedöma effekten av
behandlingen.
Vi
har fått prata av oss lite av den frustration vi känner just nu,
och vi får mycket empati och goda råd av personalen från LAH.
Jag
upplever inte den nytillkomna isoleringen så påfrestande som många
andra, kanske på grund av att jag har rätt så många saker att
syssla med. Förutom hemsysslorna så flyr jag ibland in till min
lilla skrubb, där jag har tillgång till datorer för skilda
ändamål. Där skapar jag musik och dessutom kan jag ägna mycket
tid åt min släktforskning. Jag bloggar och debatterar på internet.
Ibland glömmer jag vad klockan är och kvällslampan lyser ofta till
fram emot midnatt. Nu har jag i alla fall sagt godnatt till
Ulla-Britt efter de vanliga kvällsrutinerna. Hon får godkänna min
jeremiad i morgon innan jag publicerar den med den rapport som där
följer.
I
dag skulle min bror Roland ha fyllt 83 år, men han hann aldrig med
att fira den. Han har lämnat jordelivet för en bättre tillvaro.
Det var den 11 mars i år. En del av hans facebooksvänner har
troligtvis inte fått kännedom om detta, eftersom flera av dem har
gratulerat på hans sida.
28
april 2020. Denna dag tog sin början med att jag väckte min kära
Ulla-Britt och hjälpte henne att uträtta de vanliga morgonbestyren;
uppstigning, vägning, den personliga hygienen, insmörjning av
benen, påsättning av stödstrumpor. Därefter min egen påklädning
med mera. Sedan gjorde jag i ordning frukost till oss båda. Efter
frukost en halvtimmes disk och därefter en halvtimmes vila. Klockan
11 åt vi ett lätt mellanmål och om knappt en timme ska jag göra i
ordning dagens lunch, som i dag består av stekt torskfilé,
potatismos och grönsaker.
Morgonens
vikt visade att Ulla-Britt minskat 900 g, jämfört med gårdagens.
Anna
ringde strax före lunch och vi fick en liten pratstund. På
eftermiddagen ringde svägerskan ifrån landet i den nordöstra delen
av länet. Uppskattas alltid av både Ulla-Britt och mig.
Nu
har vi redan kommit till kvällens redogörelse. Städningen av
lägenheten hann inte bli fullständig i dag, men vad gör det. Det
kommer väl en morgondag kanske. I eftermiddag har jag läst en del
inlägg på internets sociala medier, pratat i telefon med en gammal
god bekant ifrån Norrköping och så har jag dammat, dammsugit och
våttorkat en del av lägenheten, lagat kvällsmål, ägg och bacon
och nu väntar snart godnattstunden, men först skall jag hjälpa
Ulla-Britt att ta av stödstrumporna och smörja benen. Vart tar
tiden vägen?
"Må
din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän. Och må
solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord. Och tills
vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar