Ulla-Britts hjärtsvikt del 5

DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12

1 december 2019. Gårdagens intag av förhöjd dos av metolazon har tyvärr inte haft någon effekt i dag eftersom vikten har stigit med ett kilo på grund av Ulla-Britts svårigheter att tömma vätskan som finns i kroppen. Hjärtat orkar helt enkelt inte med i den förväntade takten. Vi försöker emellertid att leva i nuet. Under gårdagen lyxade vi till det med ett besök på Hamnkrogen där vi festade på västkustgryta. I dag är det första dagen i december och vi har öppnat första luckan/locket på kalendern vi fick av Ellen och Anna. Den innehöll godis till oss mormor och morfar. I dag börjar jag ett nytt avsnitt på bloggen, det femte i ordningen. De fyra första kan också läsas på de länkar jag lägger in. Bifogar även en bild på julkalendern/ julgranen.

2 december 2019. Viktkurvan står ganska stilla tyvärr. I morse bara några hektos viktminskning, trots den starka medicinen. Klådan har minskat, men den har inte helt försvunnit. Jag har fått tid hos min kontaktperson på PMÄ. Jag har haft god, professionell kontakt med henne under många år och hon vet precis hur vi har det just nu. Vi ska diskutera mina extrema trötthetssymptom. Det är skönt att få prata med någon som förstår och få råd om hur man ska gå vidare.

Information om vårdprogram vid hjärtsvikt i den grad som Ulla-Britt har:

SE INFORMATIONEN PÅ DENNA LÄNK

"Hjärtsvikt

För de svårast sjuka patienterna i funktionsgrupp NYHA IIIb-IV är 1-årsdödligheten mycket hög, cirka 50 procent (189). (Min parentes: "Ulla-Britt kan diagnosticeras i denna grupp") Många har också vårdats på sjukhus flera gånger under det senaste året. ...........Det är ofta aktuellt med individuella och försiktiga dosjusteringar på grund av lågt blodtryck, yrsel och njurpåverkan. Observera att blodtrycket inte alltid stiger om man sätter ut medicinering, eftersom blodtrycket vid svår hjärtsvikt kan vara betingat av hjärtats nedsatta pumpförmåga och nedsatt hjärtminutvolym. Det är viktigt att ompröva dosreduktion eller utsättning av läkemedel och eventuellt återinsätta läkemedel i lägre dos om blodtryck och njurfunktion har förbättrats.

Patientens egenvård i form av symtommonitorering bör fortsätta även vid palliativ vård. Svårt sjuka och sårbara patienter kan behöva hjälp med detta av hemsjukvård eller närstående. Flexibel ordination av diuretika i tablettform eller via injektioner vid vätskeretention och symtomförsämring.

..............

Flera avancerade behandlingsformer kan ges i symtomlindrande syfte vid svår hjärtsvikt såsom regelbunden infusion av höga doser diuretika och intravenös inotrop läkemedelsbehandling. Tappning av bukvätska och vätska i lungsäcken kan också vara symtomlindrande åtgärder. Dessa behandlingar bör övervägas, erbjudas och utprövas individuellt. Sannolikt är dessa behandlingsalternativ underutnyttjade (196).

Generellt har patienter med svår hjärtsvikt uttalade symtom och behandling mot oro, ångest och andnöd är starkt berättigad och glöms ofta bort. Livskvaliteten är höggradigt sänkt vid svår hjärtsvikt. Smärta kan dämpas med opioider och ångest lindras med bensodiazepin, som till exempel oxazepam eller midazolam. Samtliga läkemedel med palliativt syfte ska de sista dagarna i livet ges subkutant kontinuerligt eller intermittent, det vill säga utan att aktiv medverkan av den döende krävs (197).

Patienter med upprepade vårdtillfällen på grund av försämring av svikt bör tidigt erbjudas kontakt med specialiserad palliativ vårdenhet, gärna med hemsjukvårdsteam eller motsvarande (198). Patienten kan då få exempelvis vätskedrivande behandling i hemmet. Vid andnöd och vätskeansamling i lungor/kroppen, kan intravenös diuretika (antingen i injektions- eller infusionsform) ge lindring. Kateterisering av urinblåsan bör övervägas."

Jag har kortat ner informationen och tagit bort det som inte berör Ulla-Britt.

Vår erfarenhet just nu är att något behöver göras åt den vätskeansamling som nu finns i hennes kropp. Vi litar på att läkarna på LAH förstår hur läget är och att de kommer att göra det bästa av situationen.

3 december 2019. Vi fick i går veta att den nya medicinjusteringen med utökad dos av metolazon påbörjades först i går måndag. Schemat för den medicinen är måndag, onsdag, fredag och lördag morgon. Det är därför för tidigt att vänta sig effekt. På fredag görs en utvärdering vid det regelbundna besöket från LAH. I dag hade vi bestämt oss att få lite guldkant på tillvaron för Ulla-Britt genom att besöka Pingstkyrkans stick-kontakt. Som vanligt vilade vi oss några timmar efter frukost för att sedan orka med att vara med där på eftermiddagen. Det blev en fin stund för oss med god gemenskap och gott fika. 

4 december 2019. Morgonens vikt var inte tillfredsställande. I stället för att Ulla-Britt med nuvarande behandling skulle minska i kroppsvikt går kurvan tyvärr åt fel håll. Magnus hämtade Ulla-Britt på eftermiddagen. De var ute i några affärer och Vega fick vara hos mig farfar.

5 december 2019. I går var jag hos min kontaktperson på PMÄ. Hon känner mig väl sedan tidigare och har följt mitt mående under många år. Jag kände behov av att redogöra för vår situation och hon tyckte att jag har förmågan att trots våra omständigheter psykiskt klara mina uppgifter på ett bra sätt. Den extrema trötthet jag just nu upplever kan säkert ha att göra med något kroppsligt. Jag hoppas att få tid på vårdcentralen, så att de kan undersöka mig för att förstå orsaken till min trötthet. I dag har jag fått mitt vaccin mot influensa.

Ulla-Britts viktkurva är inte bra. Hon bär på minst 7 kilo för mycket vätska som hjärtat inte orkar med att tömma. I morgon görs en ny utvärdering av den behandling hon nu får. Vi är tacksamma för att hon är mycket bättre från den plågsamma klåda hon haft under en lång tid. Vi är mycket tacksamma till vår vän G. som upplyste oss om den tablett som vi kunde byta ut och tror att detta är orsaken till att hon nu slipper sin klåda i den utsträckning hon tidigare hade.

6 december 2019. I dag var en sjuksköterska ifrån LAH hos oss för den regelbundna kontrollen som sker varje fredag. Den utökade dosen av metolazon har än så länge inte haft någon nämnvärd effekt, men då måste vi komma ihåg att den påbörjades först i måndags den 2 december. Vi måste se tiden an och vi hoppas att den ska hjälpa om den får lite mera tid på sig. Det känns bra att få ha regelbunden kontakt med sjukvården i hemmet och att alla rapporter bearbetas på LAH med all den kompetens som finns hos både läkare och sjuksköterskor. Det är ju viktigt just nu att den vätskeutdrivande behandlingen får ske i den takt som kroppen hinner med, så att blodtrycket inte sjunker för lågt. Det var ju detta som ledde till att Ulla-Britt ramlade den 26 november. Vi känner stort förtroende för läkaren på LAH, som har hand om Ulla-Britt och även all annan skicklig personal som besöker oss. Ulla-Britt meddelade att hon hela tiden känner sig mycket trött vid minsta lilla ansträngning och att hon dessutom har ont efter det att hon ramlade och slog sig. Sjuksköterskan föreslog att hon skulle hålla större kontroll över sitt dagliga vätskeintag. I dag har Ulla-Britt fått sitt vaccin mot influensa.

7 december 2019. I dag ville Susanne ta med Ulla-Britt till Brunneby julmarknad för att hon skulle få komma ut och få lite omväxling utanför hemmet. Trots att sådana utflykter absolut inte är i min smak, vågade jag inte låta bli att följa med med tanke på alla risker. Stora folksamlingar är min fasa. Jag känner yrsel och får nästan panik. När vi på avstånd såg havet av bilar på parkeringen förstod vi att det skulle bli trångt om utrymme. Ja så blev det i högsta grad. Vi tog oss in i trängseln med den lilla transportrullstolen som vi fått låna av Arne. Efter diverse provsmakningar av glögg, pepparkaka, bröd, korv och kalvdans gick vi en sväng i den stora folkmassan och efter en stund hade Ulla-Britt till min stora lättnad fått nog. Vi återvände till Motala där vi åt lunch på Hamnkrogen. Dagen blev trots allt lyckad och vi är så tacksamma att Susanne ville vara med oss.

När vi kom hem var jag totalt slut. Jag fick lov att inta ryggläge och sov i flera timmar. Förstår mig inte på min orkeslöshet.

När det gäller Ulla-Britts mående, så måste jag få säga att hon klarat av den här dagen väldigt bra. Detta trots att hon bär på för mycket vätska och är rejält uppsvälld.

8 december 2019. I morgon har jag fått en tid hos Urologen i Linköping, då jag får träffa läkare för vidare undersökning genom bland annat cystoskopi. Bra att de vill kontrollera att allt är i sin ordning och skönt att få det gjort. Det handlar om min urinblåsas funktion.

Ulla-Britts viktminskning är knappt märkbar, men hon hade gått ner några hekto i morse. Dagen har mest inneburit vila och vädret har inte inbjudit till någon utomhusaktivitet.

Jag har bearbetat texten på en sång som jag skrev redan år 2014:

Berättelsen om de tre männen kan vi läsa om i Daniels bok i Bibeln.

De hade en kompromisslös tro på Gud, utan att ifrågasätta vad som kunde hända. De litade på att Guds vilja kunde ske genom ett under och de slutade aldrig att hoppas på Gud. De visste också att allt i den här världen går mot sin upplösning, men denna eld som de också fick pröva kunde inte utsläcka deras tro.

1. Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Så sade tre män i Babel.

Vårt liv i hans händer vi lagt.

I hans händer vi hör honom till.

Under hot och tortyr blev de prövade,

men de vek inte av från sin tro på Gud

Nej de höll fast i tro

Ja de höll fast vid Gud.

2.Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Vad som än sker här på jorden,

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Under alla livets förhållanden

när vi prövas här i vår tro

vilar vi tryggt i Gud.

Vi håller fast i tro.

3.Om vår Gud kan hela oss som han har sagt,

så skall han gör det om han vill.

Bed och förtrösta på Herren

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Även under sjukdom och lidande,

när vi nalkas döden en gång.

Håller vi fast i tro.

Vi håller fast vid Gud.

9 december 2019. I morse steg jag upp en timme tidigare för att hinna med förberedelserna inför min buss och tågresa till Urologen i Linköping. Väl där fick jag veta att de försökt nå mig för att meddela att den läkare som bestämt möte med mig var sjuk. När de fick höra att jag redan hade lämnat
hemmet bestämde de ändå att låta mig bli undersökt av en annan läkare. Tacksam för att det inte föreligger några andra problem än dem jag förut kände till kan jag nu slippa att oroa mig för detta.

Ulla-Britt fick i dag besök av två läkare från LAH, med anledning av den senaste tidens vätskeansamling. De meddelade att ingenting annat just nu kan göras än den utökade dos av metolazon som hon får. Det bestämdes att hon under dagen skulle få en undersökning av hur mycket urinblåsan tömmer. Vid denna undersökning konstaterades att hon tömmer urinblåsan tillfredsställande. Hennes mående är beroende av att hon håller sig stilla utan någon större kroppsaktivitet

10 december 2019. I dag har det för ovanlighetens skull varit en solskensdag med några minusgrader och snö på marken. Inga större förändringar i Ulla-Britts mående än vad jag tidigare rapporterat. I eftermiddag hade vi trevligt besök av vännerna Solweig och Anders A. Sollan bjöd oss på sina hembakta läckerheter till fikat.

11 december 2019. Jag har läst ur Ulla-Britts journal för besöket den 9 december. Den är skriven av en annan läkare än den ordinarie och en del av innehållet tycker vi röjer en del okunnighet som eventuellt kan leda till missförstånd. Här några strödda anteckningar ifrån den journalanteckningen hämtad från Mina vårdkontakter:

"Har sedan 3 veckor tillbaka successivt gått upp i vikt,.." "Patientens man är mycket orolig över detta. Patienten känner sig mer svullen om magen. Dosökning av Metolazon 2/12 till 5 mg 3 gånger i veckan."..."Lila färg på kinderna, överviktig med stor mage. Kraftigt ansträngd vid gående med rollator, initialt i sittande samtalsdyspne efter ett tag normal andning."

Vi försöker att göra sådant som Ulla-Britt orkar och uppskattar. I dag har vi varit med på grötfesten i Pingstkyrkan och Ulla-Britt gladde sig mycket. Hon var inte lika trött som jag, så hon föreslog därför att vi skulle handla lite varor från affären efter festen.

12 december 2019. Ulla-Britt står stilla beträffande kroppsvikten, trots den tuffa medicinska behandlingen. Kroppssvullnaden om magen kvarstår. Likaså MIN oro. Vi ser alltid fram emot besöket från LAH på fredagarna, alltså i morgon och hoppas att de har något positivt att meddela. Ulla-Britt mår ovanligt bra trots allt. Vi tror att det beror på församlingens och alla goda vänners förböner. Vid vår morgonandakt i dag sa Ulla-Britt till mig att det är orsaken till att hon lever än. Alltså Guds omsorg och alla vänners goda tankar. Det är genom bönen vi lär oss känna Guds karaktär. När läkarvården inte når förväntat resultat, så vet vi ändå att Gud har all makt. Vad som än sker, så förlitar vi oss på detta.

"Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." 2. Kor 4:16-18

I dag har vi besökt en frisersalong där Ulla-Britt fått hjälp med klippning. Därefter var vi på julbuffé på restaurang Sjöbris. Allt för att få guldkant på tillvaron, så länge det är möjligt.

13 december 2019. I eftermiddag var sköterskan från LAH hos oss för den återkommande undersökningen som sker varje vecka. Hon är verkligen engagerad i sitt jobb och lyssnar till Ulla-Britt och ger goda råd både till henne och mig. Vi samtalade bland annat om svullnaden i magen och om den smärta som Ulla-Britt har efter fallet. Det finns frågor på läkarnivå som hon inte kunde svara på. Bland annat vilken åtgärd som möjligtvis kan göras för att minimera kroppssvullnaden. Att utöka metolazonbehandlingen går inte så länge blodtrycket är så lågt som nu. Vi får helt enkelt se tiden an och hoppas att Ulla-Britt skall få fortsätta att må efter omständigheterna så¨bra som möjligt.

14 december 2019. Det var den 26 november jag skrev att "Vi hade varit ute på promenad med rullstolen och när vi kom hem och Ulla-Britt skulle gå in, med rullatorn, så tappade hon balansen och föll i golvet." Jag skrev dessutom: "Som väl är skadade hon sig inte." Detta var naturligtvis att underskatta det som hände. Hon har alltsedan dess haft mycket värk i nedre ryggraden och är fortfarande rejält blåslagen. I dag fick vi åter besök av sköterskan från LAH, som hade med sig starkare värktabletter som Ulla-Britt får ta med stor försiktighet vid behov. På eftermiddagen fick vi besök av Susanne och Johan.

15 december 2019. Tredje söndagen i advent Ulla-Britts kroppsvikt har varken ökat eller minskat de senaste dagarna. Kroppssvullnaden är fortfarande densamma. I dag var jag först med på förmiddagens gudstjänst i Pingstkyrkan. Så här skrev jag tidigare om den på fejan: "Tack till Gud för den församling här i Motala som vi får tillhöra. Tack för dina vittnen Linnéa, Mika och Madelene och för ungdomsledaren William och alla andra goda medarbetare. I dag predikade Mika över temat Bana väg för Herren. Gospel five bestående av manskvartett med välklingande röster och tillika en suverän synth-pianist. " Ulla-Britt har alltid svårt att vara med på förmiddagar. Susanne ringde och påminde oss om kvällens adventskonsert med Motettkören i Motala kyrka där hon numera är med och sjunger. Efter tidig lunch, hemlagad broccoli och skinkpaj vilade vi oss några timmar. Jag höll på att försova mig, men efter snabb i ordning ställning kom vi iväg och i sista minuten hann vi fram till kyrkan där vi fick vara med om en stämningsfull konsert. Höjdpunkterna var Otto Olssons Advent och styckena ur Händels Messias. Anneli Eriksson är verkligen en skicklig konsertdirigent. Veteranen organisten Åke Olsson värd att nämnas, likaså den förnämliga Motettkören och orkester med stråkar och puka. Nu är dagen på väg att gå emot nattens timmar då vi får gå till vila under Guds den Allsmäktiges beskydd. 

16 - 17 december 2019. Kvällen den 14 december påbörjades den smärtstillande medicinen Ketogan med 1/2 tablett. Det är ett morfinliknande preparat och måste användas med stor försiktighet. På natten mellan den 15 och 16:e fick Ulla-Britt tillbaka den klåda hon den senaste tiden varit delvis befriad ifrån. Hon härleder det från den nya tabletten, men kan än så länge inte bevisa det. Hon har bestämt sig för att göra ett uppehåll med tabletten för att se hur det blir med klådan.

18 december 2019. Som väl är har Ulla-Britt på eget initiativ slutat ta Ketogan eftersom vi fått veta att den har biverkningar som kan äventyra Ulla-Britts tillstånd. "Klåda, nässelutslag, muntorrhet och till och med urinstämma hör till biverkningarna för Ketogan." Det säger sig självt att smärtlindringen inte kan få ske på bekostnad av sådana biverkningar. Jag antar att LAH kan hålla med om detta. Vi får ta upp det till samtal på fredag. I natt sov Ulla-Britt dåligt, så förmiddagen fick hon ta igen sin förlorade sömn. Vi lunchade ute och passade också på att gå ut och handla. Det är sådana nöjen vi får unna oss nuförtiden.

20 december 2019 Vi fick tala i telefon med läkaren från LAH på förmiddagen. Hon tyckte att vår oro för biverkningarna på Ketogan var onödig med tanke på den låga dos som ordinerats, men höll med om att det var rätt av oss att sluta med den eftersom den åstadkom förnyad klåda av någon anledning. Det kan givetvis finnas flera anledningar till klådan. Vi pratade om Ulla-Britts kroppssvullnad och om vad som kan göras. För närvarande finns inget att göra mer åt detta på grund av hjärtats tillstånd. Att tappa buken gör man inte i detta läge eftersom det inte leder till någon förbättring. Man har erfarenheten att vätskan samlas på nytt eftersom hjärtat inte orkar med. Den nuvarande Metolazonbehandlingen fortsätter och vi hoppas att det ska innebära att kroppsvikten inte ökar mera.

22 december 2019. Vad vore julen utan våra närmaste? Vi är så tacksamma för all hjälp vi får av våra barn på olika sätt. I går kom Rosmarie till oss för att i lugn och ro få vara tillsammans med oss ett par dagar. I dag har Jacob och Isa varit hos oss och även Johan och Susanne. Susanne och Rosmarie ordnade med mat och dryck. Det var första gången som Isa besökte vårt hem och det var verkligen roligt att få vara tillsammans med dem allesammans.

24 och 25 december 2019. Julen i år har på nytt blivit en glädjens högtid, för oss. Vi saknade Magnus med familj, eftersom de fått maginfluensa, men våra döttrar hade förberett allt in i minsta detalj för att det skulle bli så bra som möjligt. Det dukade bordet med konstnärlig touch, med både vegetabilisk och annan julmat, dessert med ostkaka och hembakt och kaffe och te. I år hade vi fått hyra Frisksportarstugan i Råssnäs igen. Vi fick även tid att umgås med Johans föräldrar. Tomten kom på besök med en röst som tydligt påminde om Johans. Jag läste en text ur bibeln om anledningen till vårt kristna julfirande och höll ett tacktal till våra barn och deras familjer och Susanne hade ordnat med en musikfrågesport. Ulla-Britt och jag orkade vara med i mer än fem timmar. Nu är det juldagens förmiddag och jag vet att efterarbetet kvarstår för dem som är kvar.

I morse vaknade Ulla-Britt med en något förhöjd kroppssvullnad. Cirka ett kilo på kort tid Hon hade det lite jobbigare än vanligt med andningen, men allt kan ju bero på att hon fått annorlunda rutiner de senaste dagarna. Den här dagen har vi mest vilat oss. Rosmarie med familj har rest vidare till Christers föräldrar i Ulricehamn. Anna, Thomas och Ellen har återvänt till Göteborg. Vi önskar dem allesammans en god fortsättning på julen. Vi känner oss tacksamma för allt vi varit med om denna jul.

27 december 2019. I dag var det strax under nollan, vitt av frost på träden och lite snö på marken. Det är ett efterlängtat väder, nu när det är vinter. På morgonen hade Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen. De senaste fem dagarna har den ökat med cirka 2 kilo. Hon har mycket besvär med andningen när kroppen är i rörelse, cirka 9 på den tiogradiga skalan. Dessutom har hon de senaste dagarna haft en kraftig rodnad på höger underben, vilket enligt läkaren kan tyda på en infektion. Antibiotika har ordinerats i tablettform. Dessutom får Ulla-Britt utöka metolazondosen för att om möjligt kunna minska vätskenivån. Eventuellt hade man planerat antibiotika intravenöst, men blodprovet som togs i dag visade bara en liten infektion, så Ulla-Britt får fortsätta med antibiotika i tablettform. Lah har varit hos Ulla-Britt två gånger i dag med anledning av detta, kontrollerat och dessutom tagit blodprov.

LAH erbjuder avancerad sjukvård i hemmet, som ett alternativ till inläggning på sjukhus. Vi känner oss tacksamma för den omsorg och uppmärksamhet de visar mot oss. Man kan lugnt säga att vi har fått gräddfil till denna förnämliga sjukvård i hemmet. Även jag som är anhörig blir bemött med respekt och förståelse.

29 december 2019. Under en ganska lång tid har jag beklagat mig över yrsel, minnes och koncentrationssvårigheter och dessutom av huvudvärk och extrem trötthet. Under några veckor har jag också haft suddig syn på vänster öga och ett tryck över vänstra delen av hjässan. Har beställt tid för att kontrollera min syn hos optiker, men jag har i dag ringt till 1177 och de vill att jag kontaktar ögonläkare redan i morgon. Om mina besvär ökas råder de mig att omedelbart ta kontakt med akutsjukvården, men de anser det inte nödvändigt direkt, eftersom mina besvär har varit en tid.

Vi känner oss oroliga över Ulla-Britts fortsatta viktuppgång och efter den senaste tidens behandling med Metolazon har vi tyvärr inte sett någon större effekt som lett till minskning. Som jag tidigare skrivit så har man sagt att det är just nu det enda som läkarvården har att erbjuda. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen och ligger en stor del av dagen.

När det gäller den kraftiga rodnaden på höger ben, som nu behandlas med antibiotika, så är ju inte den någonting nytt. Jag skrev om den redan den 5 oktober:

"Sköterskans rapport om Ulla-Britts ben där en stor tydlig rodnad fanns på höger ben föranledde ett nytt besök i dag av två sköterskor för en "second opinion." Vi har fått rådet att hålla uppsikt över rodnaden, som troligtvis beror på samma sak som den skiftande ansiktsfärgen, vilket i sin tur beror på hjärtsvikten och hjärtats förmåga att syresätta blodet. Oron har hela tiden funnits att det skulle röra sig om ros, men det finns för närvarande ingen orsak att tro det."

Det blodprov som togs häromdagen tyder emellertid på att det finns en liten infektion i kroppen, så vi får se om antibiotikabehandlingen ger önskad effekt på den kraftiga rodnaden.

30 december 2019. I dag har jag besökt akutsjukvården för mina problem. Jag har blivit ordentligt undersökt och fått hjärnröntgen och dessutom ultraljud på halskärlen. Mycket plack på båda sidor, men ingenting som föranleder operativ åtgärd. Min blodförtunnande medicin anses tillräcklig. Finns ingen förklaring till mina problem med synen på vänster öga. Jag har därför fått remiss till vårdcentralen för vidare utredning. Hjärnröntgen visade en gammal stroke i den bakre delen av hjärnan. Troligtvis hade jag den för några år sedan när jag fick komma in akut till lasarettet då ena mungipan föll ned.
DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12