Min käre bror Roland Ericson har
lämnar jordelivet och flyttat till sitt himmelska hem. Vi var fem
syskon i familjen. Tre bröder och två systrar. Nu är vi två som
lever, min syster Ingrid 90 år och jag som är 78 år. Vi växte upp
tillsammans i Norrköping. Våra föräldrar tillhörde
pingstförsamlingen. Där döptes vi bröder och kom tidigt med i
församlingen.
Roland började efter avslutad
folkskola att arbeta. En tid jobbade han tillsammans med pappa som då
var smed. När det var dags för avlöning brukade han ofta köpa en
grammofonskiva. På så sätt fördes musikunderhållningen in i vårt
hem. Det var före televisionens tid och grammofonmusik var populärt.
Roland gillade all musik. Både världslig och andlig.
Han var också en hängiven
fotbollsfantast och brukade ofta spela fotboll med grabbarna på
gården. När det var fotbollsmatch på radion, brukade Rolle, ligga
med örat mot radioapparaten och hävde upp ett segertjut när
favoritlaget gjorde mål. Han brukade också hålla reda på alla
svenska fotbollsspelare. Senare övergick detta intresse till alla
pingstpredikanter. Han visste var de hade varit och vart de hade
kommit. Roland var också duktig på bordtennis. Han blev väldigt
omtyckt av kompisar, som gärna ville dra med honom på vägar där
han inte hörde hemma, men han vände snart tillbaka och blev trogen
sin Frälsare, Jesus, som han tidigt valt att följa.
En tid av sitt liv var Roland
evangelist på en plats där jag träffade kvinnan som blev min
livskamrat. Han har också förutom andra flera jobb varit ombudsman
för en fackförening. På sin fritid har han också arbetat som
producent för närradioverksamhet.
Roland gifte sig med Ingegerd Johansson
och de fick tillsammans en dotter Miriam och två söner Mikael och
Anders. Deras barn har också både barn och barnbarn.
Roland har alltid älskat att stå i
centrum och blev ofta vän med dem han mötte genom sitt glada och
utåtriktade sätt. Han uppträdde ofta som sångsolist med sin
sonora stämma.
När han nu har lagt ner
vandringsstaven så tror vi att han får sjunga tillsammans med alla
de heliga som gått före. Frid över Rolands ljusa minne.
Rolf Ericson
Från vänster: Rolf, Örjan, Ingrid, Rut och Roland; Fem syskon Ericson.
Från vänster: Rolf, Roland och Ingrid
En dikt som jag skrev för länge sedan till Roland:
SvaraRaderaEn gång var vi syskon fem, i vårt kära barndomshem, Lekte livet för det mesta.
Men det bjöd på sött och salt, ont och gott, varmt och kallt. Sånt är livet för de flesta
Mycket har vi hört och sett, allting har ej varit lätt. Kanske slingrig väg har raknat.
Ingen uppförsbacke mer. Framtidsvyer nu jag ser, när den nya dagen vaknat
Visserligen är vi kvar, på en jord som tårar har Här kan mycket ännu hända.
Än så länge bjuda till, Göra det som Herren vill innan dagen går till ända.
Roland, käre bror, jag ber, när du dessa rader ser, lyrans toner når ditt öra
Därför att du fyller år, sjuttitvå, ja jag förstår. Ljuva toner kan du höra.
2009-04-27 DIN BROR ROLF
Käre Rolf!
SvaraRaderaDet var fint att få läsa detta! Jag kände igen en som Rolle berättat under de sista dryga 7 åren som vi känt varandra. Vi har skojat, skrattat och gråtit tillsammans och din bror och min kompis lämnar ett oförglömligt intryck på mitt liv. En (ibland sargad) själ har bärgats för himlen och fått evig frid. Vi ser fram emot återseendet ovan där.
Mitt djupa deltagande i din sorg och saknad! Må Herren skänka dig alla tröst och styrka! Jag hoppas att vi får mötas på begravningen trots dessa virustider!
Brodershälsningar,
Carl-Vilhelm Hasselgren
PS. Imorse fick en annan god vän och granne till Roland på Astrarna somna in, Marianne Franzon.