JAG LÄNKAR FÖRST TILL EN ARTIKEL FRÅN HELANDE PINGSTEN. LÄS DEN GENOM ATT KLICKA HÄR!
Vad är problemet med framgångsteologin frågar skribenten. Även om innehållet skiljer sig en hel del ifrån min föregående artikel:
TROSRÖRELSEN OCH HELANDEFÖRKUNNELSEN
så finns vissa likheter med det jag där tagit upp. Jag är tacksam om någon bättre vetande kan rätta mig i min uppfattning som jag ger uttryck för i båda dessa inlägg.
lördag 21 september 2019
fredag 20 september 2019
Trosrörelsen och helandeförkunnelsen
John Derneborg som är pastor för Pingstförsamlingen i Vänersborg, hör till dem som tror på helande i auktoritet, så som trosrörelsen gjort och fortfarande gör. Så här skriver han i tidningen Världen i dag:
"Det jag skriver om nu ligger i hjärtat av Jesu tjänst och det handlar om att förstå skillnaden mellan att be för någon och att inse att vi är Kristi ambassadörer och betjänar med helande – i auktoritet. Jo, vi ber och kommunicerar med Fadern, varpå den helige Ande visar oss saker när vi möter människor. Därefter kliver vi ut och förmedlar helande i auktoritet. När du säger: ”Var helad, i Jesu namn!” så finns Guds kraft inbakat i orden."
I detta citat får jag uppfattningen att han tror att Gud har anförtrott makten åt oss i kyrkan och att vi som Kristi ambassadörer har anförtrotts makt och auktoritet över de sjukdomar och det lidande som drabbar människor. Jag tror att han menar att varje kristen kan använda sin suveränitet och samtidigt lära sig att verka i Andens övernaturliga kraft med andliga gåvor, för att betjäna andra i kärlek och kraft, så som Jesus gjorde.
Jag undrar om detta verkligen stämmer i allt?
I missionsbefallningen har Jesus sagt: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden..." Makten är i Jesu händer, inte i våra.
En människa kan inte utlova hälsa, rikedom och framgång så som man gör i Trosrörelsen på sina håll. Vi måste alla inse att vi alla en gång ställs inför dödens bistra verklighet. Om man då ställt sitt hopp till människor som utlovat hälsa och framgång, så blir man besviken.
När och om ett under sker, så beror det aldrig på en människas makt, auktoritet eller suveränitet, utan uteslutande på vad Gud kan göra. Det beror inte på min tro eller brist på tro. Det är en farlig teologi som inte kan förbereda människor att möta döden på rätt sätt. Döendets problem är svårt nog. Visst sker det under genom att Guds kraft verkar genom människor som överlåtit sina liv i Herrens tjänst, men när vi ställs inför de svåra livsfrågorna, så finns det bara en auktoritet. Hos Gud är makten!
Är det vi, undren och miraklerna som står i centrum för att människor ska kunna tro, eller är det Gud som är vår auktoritet, som ger tron som en gåva till oss människor?
"Det jag skriver om nu ligger i hjärtat av Jesu tjänst och det handlar om att förstå skillnaden mellan att be för någon och att inse att vi är Kristi ambassadörer och betjänar med helande – i auktoritet. Jo, vi ber och kommunicerar med Fadern, varpå den helige Ande visar oss saker när vi möter människor. Därefter kliver vi ut och förmedlar helande i auktoritet. När du säger: ”Var helad, i Jesu namn!” så finns Guds kraft inbakat i orden."
I detta citat får jag uppfattningen att han tror att Gud har anförtrott makten åt oss i kyrkan och att vi som Kristi ambassadörer har anförtrotts makt och auktoritet över de sjukdomar och det lidande som drabbar människor. Jag tror att han menar att varje kristen kan använda sin suveränitet och samtidigt lära sig att verka i Andens övernaturliga kraft med andliga gåvor, för att betjäna andra i kärlek och kraft, så som Jesus gjorde.
Jag undrar om detta verkligen stämmer i allt?
I missionsbefallningen har Jesus sagt: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden..." Makten är i Jesu händer, inte i våra.
En människa kan inte utlova hälsa, rikedom och framgång så som man gör i Trosrörelsen på sina håll. Vi måste alla inse att vi alla en gång ställs inför dödens bistra verklighet. Om man då ställt sitt hopp till människor som utlovat hälsa och framgång, så blir man besviken.
När och om ett under sker, så beror det aldrig på en människas makt, auktoritet eller suveränitet, utan uteslutande på vad Gud kan göra. Det beror inte på min tro eller brist på tro. Det är en farlig teologi som inte kan förbereda människor att möta döden på rätt sätt. Döendets problem är svårt nog. Visst sker det under genom att Guds kraft verkar genom människor som överlåtit sina liv i Herrens tjänst, men när vi ställs inför de svåra livsfrågorna, så finns det bara en auktoritet. Hos Gud är makten!
Är det vi, undren och miraklerna som står i centrum för att människor ska kunna tro, eller är det Gud som är vår auktoritet, som ger tron som en gåva till oss människor?
onsdag 18 september 2019
Om tro eller inte tro och om sexualitet
Vad är det egentliga syftet när man väger, mäter eller bedömer en annan människas tro eller brist på tro? Vi framhåller ofta att vår egen tro är den enda hållbara som finns och att vi bör försvara den till varje pris. När vi gör det så brister vi i ödmjukhet och respekt för den som har en annan uppfattning. När vi talar om kristen apologetik så menar vi att det handlar om ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Jag tycker att apologetiken är acceptabel, så länge det finns respekt och ödmjukhet, för den mångfald som ryms inom det som kallas religionsfrihet. Först då blir apologetiken meningsfull.
Det finns en del som anser att den kristna tron behöver försvaras och att Bibeln exempelvis fördömer utlevd homosexualitet, och menar samtidigt att detta inte är detsamma som att fördöma homosexuella.
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Vad Bibeln egentligen säger om sexualitet är att den är till för släktets fortplantning. Så har man alltid tolkat det tidigare. All sexualitet utöver detta kallas i Bibeln för otukt. Den sexualitet som enbart handlar om kroppens njutning mellan två människor har Bibeln alltid fördömt antingen det gäller samkönade eller mellan man och kvinna. Att använda preventivmedel är inte heller tillåtet om vi ska tolka Bibeln rätt. Bibeln fördömde Onan när han spillde sin säd på jorden. Av detta har vi fått ordet onani, som också kallas självbefläckelse.
Det finns säkert inte så många kristna, som anser att sexuell samlevnad mellan man och kvinna skulle vara förbjudet om man inte vill att det skall leda till befruktning. De flesta anser att sexualiteten är en drift som Gud har nedlagt i människan och att den ska brukas i äktenskapet mellan man och kvinna inte bara för släktets fortbestånd, utan också för att uttrycka kärleken och njutningen emellan två människor. Allt detta trots att Bibeln förbjuder det. Här har jag medvetet bara talat om Bibelns syn på sexualiteten och inte ett ord om de heterosexuella eller de homosexuella.
Jag undrar i detta sammanhang om sexualiteten har en annan aspekt när det gäller de homosexuella. Nu talar vi inte längre om den sexualitet som förbjuds i Bibeln. Vi talar i stället om människor, män och kvinnor, skapade med olika förutsättningar. Om det är äktenskapet mellan man och kvinna som är idealet, så får vi inte blunda för att det finns grupper av kristna som blir uteslutna ur den kristna gemenskapen därför att man avviker från idealet.
De flesta vigslar som förrättas i alla kristna kyrkor i Sverige, sker mellan man och kvinna, men om det finns en grupp människor, liten eller stor, som faller utanför detta ideal, så har Svenska kyrkan gått före, och visat vägen för hur vi ska bemöta dessa. Jag har inte upptäckt någon förändring i attityden mot homosexuella par i frikyrkorna förutom i Svenska kyrkan. Det anses tyvärr fortfarande vara synd att vara homosexuell. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Jag är rädd för att den uppfattning jag här redovisar inte är riktigt rumsren i en del av de kretsar som jag rör mig i. När man den senaste tiden har tagit upp dessa frågor till diskussion i frikyrkoförsamlingar är jag rädd för att man inte är tillräckligt mogen för en sådan, trots att den är nödvändig. Det skulle vara mycket sorgligt om dessa frågor orsakar splittring i de kristna leden. När man diskuterar eller debatterar dessa ömtåliga frågor, bör det ske i kärlek och ödmjukhet, men också med insikt och förstånd.
Om Bibeln har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen. Inte ens den som inte omfattar församlingens tro. Jag vet att det finns en del som inte vill hålla med mig om detta, men det hör till min frihet att få tala om vad jag tycker, trots att det kan väcka en del förargelse. Självklart ställer jag mig inte upp i en kyrka som inte delar min åsikt och förmedlar den. Det vore respektlöst, men här på min egen blogg har jag rättighet att få uttrycka mig som jag vill.
Det finns en del som anser att den kristna tron behöver försvaras och att Bibeln exempelvis fördömer utlevd homosexualitet, och menar samtidigt att detta inte är detsamma som att fördöma homosexuella.
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Vad Bibeln egentligen säger om sexualitet är att den är till för släktets fortplantning. Så har man alltid tolkat det tidigare. All sexualitet utöver detta kallas i Bibeln för otukt. Den sexualitet som enbart handlar om kroppens njutning mellan två människor har Bibeln alltid fördömt antingen det gäller samkönade eller mellan man och kvinna. Att använda preventivmedel är inte heller tillåtet om vi ska tolka Bibeln rätt. Bibeln fördömde Onan när han spillde sin säd på jorden. Av detta har vi fått ordet onani, som också kallas självbefläckelse.
Det finns säkert inte så många kristna, som anser att sexuell samlevnad mellan man och kvinna skulle vara förbjudet om man inte vill att det skall leda till befruktning. De flesta anser att sexualiteten är en drift som Gud har nedlagt i människan och att den ska brukas i äktenskapet mellan man och kvinna inte bara för släktets fortbestånd, utan också för att uttrycka kärleken och njutningen emellan två människor. Allt detta trots att Bibeln förbjuder det. Här har jag medvetet bara talat om Bibelns syn på sexualiteten och inte ett ord om de heterosexuella eller de homosexuella.
Jag undrar i detta sammanhang om sexualiteten har en annan aspekt när det gäller de homosexuella. Nu talar vi inte längre om den sexualitet som förbjuds i Bibeln. Vi talar i stället om människor, män och kvinnor, skapade med olika förutsättningar. Om det är äktenskapet mellan man och kvinna som är idealet, så får vi inte blunda för att det finns grupper av kristna som blir uteslutna ur den kristna gemenskapen därför att man avviker från idealet.
De flesta vigslar som förrättas i alla kristna kyrkor i Sverige, sker mellan man och kvinna, men om det finns en grupp människor, liten eller stor, som faller utanför detta ideal, så har Svenska kyrkan gått före, och visat vägen för hur vi ska bemöta dessa. Jag har inte upptäckt någon förändring i attityden mot homosexuella par i frikyrkorna förutom i Svenska kyrkan. Det anses tyvärr fortfarande vara synd att vara homosexuell. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Jag är rädd för att den uppfattning jag här redovisar inte är riktigt rumsren i en del av de kretsar som jag rör mig i. När man den senaste tiden har tagit upp dessa frågor till diskussion i frikyrkoförsamlingar är jag rädd för att man inte är tillräckligt mogen för en sådan, trots att den är nödvändig. Det skulle vara mycket sorgligt om dessa frågor orsakar splittring i de kristna leden. När man diskuterar eller debatterar dessa ömtåliga frågor, bör det ske i kärlek och ödmjukhet, men också med insikt och förstånd.
Om Bibeln har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen. Inte ens den som inte omfattar församlingens tro. Jag vet att det finns en del som inte vill hålla med mig om detta, men det hör till min frihet att få tala om vad jag tycker, trots att det kan väcka en del förargelse. Självklart ställer jag mig inte upp i en kyrka som inte delar min åsikt och förmedlar den. Det vore respektlöst, men här på min egen blogg har jag rättighet att få uttrycka mig som jag vill.
Ur en av mina bloggar från år 2010
https://bloggen.rolferic.se/#post219
"Som ni vet har Ulla-Britt fått diagnosen Hjärtsvikt och måste ta det mycket lugnt den närmaste tiden medan hon blir inställd på de nya medicinerna."
Så var det redan år 2010. Hur det är nu är en senare historia.
"Som ni vet har Ulla-Britt fått diagnosen Hjärtsvikt och måste ta det mycket lugnt den närmaste tiden medan hon blir inställd på de nya medicinerna."
Så var det redan år 2010. Hur det är nu är en senare historia.
tisdag 17 september 2019
söndag 15 september 2019
Till minnet av Hans Kastendal
Min syssling, Hans Kastendal (sonson till min mormors bror), som under många år har bott i Brasilien har avlidit i augusti 2019, efter en lång tids sjukdom. Han föddes i Stockholm, Sofia församling 1944 och blev 75 år.
Hans Kastendals intressanta levnadshistoria kan ni ta del av på det dokument som Hans skrivit på min hemsida med adress:
https://www.rolferic.se/hans.pdf
Bakgrunden till min och Hans släkthistoria kan ni också läsa här:
https://www.rolferic.se/mamma03.htm
Hans och jag hade god skrivkontakt så länge han orkade, men efter vad jag förstår hade han de senaste åren av sitt liv svårt att hinna med på grund av sin sjukdom. Det senaste meddelandet från honom är ett svar på den julhälsning jag skickade i december 2018:
"Hej i Motala ! Ett hjärtligt tack för julhälsningen. Har varit ganska så dålig de senaste 3 åren och inte gjort speciellt stort väsen av mig själv. Är dock på bättringsvägen men har fortfarande en lång väg att vandra. Får leva lite efter devisen "Ta en dag i sänder". Har i alla fall kommit så långt att jag kan sätta mig framför datorn och plita ner några rader. Varma hälsningar till er alla i Motala."
Jag är ledsen över att vi inte hann med att fördjupa vår vänskap, men är ändå tacksam för att jag fått lära känna Hans genom det han skrivit om sig själv och sin familj.
Mina tankar går till dem som stod honom nära. Frid över hans ljusa minne!
Från vännen och sysslingen Rolf Ericson i Motala
https://www.rolferic.se/hans.pdf
Bakgrunden till min och Hans släkthistoria kan ni också läsa här:
https://www.rolferic.se/mamma03.htm
Hans och jag hade god skrivkontakt så länge han orkade, men efter vad jag förstår hade han de senaste åren av sitt liv svårt att hinna med på grund av sin sjukdom. Det senaste meddelandet från honom är ett svar på den julhälsning jag skickade i december 2018:
"Hej i Motala ! Ett hjärtligt tack för julhälsningen. Har varit ganska så dålig de senaste 3 åren och inte gjort speciellt stort väsen av mig själv. Är dock på bättringsvägen men har fortfarande en lång väg att vandra. Får leva lite efter devisen "Ta en dag i sänder". Har i alla fall kommit så långt att jag kan sätta mig framför datorn och plita ner några rader. Varma hälsningar till er alla i Motala."
Jag är ledsen över att vi inte hann med att fördjupa vår vänskap, men är ändå tacksam för att jag fått lära känna Hans genom det han skrivit om sig själv och sin familj.
Mina tankar går till dem som stod honom nära. Frid över hans ljusa minne!
Från vännen och sysslingen Rolf Ericson i Motala
lördag 14 september 2019
Han kan göra det, om han vill
Text: Rolf Ericson 2019-09-14
Senast uppdaterad 2019-09-17
Till vår Gud som vi tror på och tillber,
som kan göra allt det som vi ber honom om,
får vi komma med allt som oss tynger.
Vi får komma tillsammans med sång.
Han kan göra det, han ska göra det,
ja han ska göra det om han vill.
Men det blir inte alltid som vi vill.
Ändå ber vi till Jesus om allt.
Han förstår mina uppsåt och tankar,
men hans vägar är högre ändå.
Ja den Gud som vi tror på och tillber,
Han kan göra långt mer än vad vi vill.
Det är svårt att förstå allt som händer.
Ja hur underlig är du i allt vad du gör.
Du har sagt att du är vår Gud och Fader,
ja du är ju min Gud och vår Gud.
Du kan göra det, du ska göra det,
ja du ska göra det om du vill.
Men vi tar bara en dag i sänder.
Det är skönt att få höra dig till.
Om vi lever vi lever för Herren.
Om vi dör är vi ändå kvar hos Gud.
Ja den Gud som vi tror på och tillber.
Han kan göra långt mer än vad vi vill.
Senast uppdaterad 2019-09-17
Till vår Gud som vi tror på och tillber,
som kan göra allt det som vi ber honom om,
får vi komma med allt som oss tynger.
Vi får komma tillsammans med sång.
Han kan göra det, han ska göra det,
ja han ska göra det om han vill.
Men det blir inte alltid som vi vill.
Ändå ber vi till Jesus om allt.
Han förstår mina uppsåt och tankar,
men hans vägar är högre ändå.
Ja den Gud som vi tror på och tillber,
Han kan göra långt mer än vad vi vill.
Det är svårt att förstå allt som händer.
Ja hur underlig är du i allt vad du gör.
Du har sagt att du är vår Gud och Fader,
ja du är ju min Gud och vår Gud.
Du kan göra det, du ska göra det,
ja du ska göra det om du vill.
Men vi tar bara en dag i sänder.
Det är skönt att få höra dig till.
Om vi lever vi lever för Herren.
Om vi dör är vi ändå kvar hos Gud.
Ja den Gud som vi tror på och tillber.
Han kan göra långt mer än vad vi vill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)