För en tid sedan uppmärksammade jag en artikel i tidningen Dagen som efterlyste nödvändiga samtal om den kristna tron. Den som skrev detta menade att kristenheten är uppdelad i två läger. I dag läser jag den goda nyheten i Dagen att en palestinier blir ledare för världens lutheraner. Också i den artikeln läser jag om en liknande uppdelning bland lutheraner och evangelikaler. Där finns det två läger, där det ena ger ett helhjärtat stöd för Israel, medan det andra lägret ställer sig på palestiniernas sida.
Den nye ledaren som blivit vald till ordförande i Lutherska världsförbundet är biskop MunibYounan från Jordanien. Han får genast elaka omdömen av sådana som ensidigt fördömer dem som stöder palestinier.
Munib Younan menar att vägen framåt inte går via att man är emot ena sidan i konflikten. Ett ensidigt stöd för oss inte framåt. Fokus måste vara rättvisa, sanning och gemenskap, säger han.
Må han lyckas i sin vilja att söka samförståndslösningar i en konflikt som är så infekterad.
Artikeln kan du läsa här
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220288
Läs här om detta i Dessa mina minsta bröder
onsdag 28 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Fiärstedts öron
”Det sägs att "mycket ska man höra innan öronen trillar av" men nog lossnar mina litet vid beskyllningen att vara "språkrör för högerkrafter". Så skriver Biörn Fjärstedt i tidningen Dagen
Biörn Fjärstedt säger om jag redan tidigare skrivit även han en del uppseendeväckande sakar som kan få öronen att lossna, när han som biskop önskar att Svenska kyrkan skall krackelera.
Fjärstedts öron sitter säkert kvar, men han glappar högst väsentligt med sin mun. Han är dessutom väldigt raljant i sin ton när han bemöter den kritik han fått den senaste tiden då han bland annat angriper Nils Andreasson och kallar det han skriver för gammal liberalkristen västideologisk schablon.
När han påstår att han försöker hitta samförståndspunkter i den tilltagande teologiska polariseringen kan man förstås ana en förhoppning, men den förhoppningen grusas snart, eftersom det framgår vilka sympatier han har.Det handlar om hans öppenhet för den romersk-katolska traditionen
Det är viktigt att flera opponerar sig mot Fiärstedts resonemang och visar var det hör hemma. Diakonen och författaren Annika Spade har gjort det i en mycket positiv anda. Här är länken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220090
Biörn Fjärstedt säger om jag redan tidigare skrivit även han en del uppseendeväckande sakar som kan få öronen att lossna, när han som biskop önskar att Svenska kyrkan skall krackelera.
Fjärstedts öron sitter säkert kvar, men han glappar högst väsentligt med sin mun. Han är dessutom väldigt raljant i sin ton när han bemöter den kritik han fått den senaste tiden då han bland annat angriper Nils Andreasson och kallar det han skriver för gammal liberalkristen västideologisk schablon.
När han påstår att han försöker hitta samförståndspunkter i den tilltagande teologiska polariseringen kan man förstås ana en förhoppning, men den förhoppningen grusas snart, eftersom det framgår vilka sympatier han har.Det handlar om hans öppenhet för den romersk-katolska traditionen
Det är viktigt att flera opponerar sig mot Fiärstedts resonemang och visar var det hör hemma. Diakonen och författaren Annika Spade har gjort det i en mycket positiv anda. Här är länken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220090
måndag 26 juli 2010
Onödig självhävdelse
Vi läste i dag ur vår andaktsbok om onödig självhävdelse
”Var nöjd med allt som livet ger”, sjunger Baloo för Mowgli. Detta innebär också att vi skall vara nöjda med oss själva. När vi blir medvetna om att Gud bejakar oss, kan vi bejaka oss själva.
Det finns en del som bortser från detta. De tycks vara nöjda ändå. Om du hör till dem så vill jag säga: ”Grattis” Tycker du att det går bra att vara nöjd med sig själv utan Gud, så vill inte jag ta ifrån dig den känslan. Det finns många icke troende människor som är trygga i sin identitet, och som uträttar mycket gott genom sina goda gärningar. De kan många gånger vara bättre på detta än många troende. Trots detta vill jag inte ha det på det sättet, eftersom jag anser det nödvändigt att ha Gud med i mitt liv..
Sedan har vi en annan grupp av människor, som menar att vi inte kan vara nöjda med oss själva, eftersom våra liv inte passar in i den måttstock som Gud har anvisat. Visserligen tycker de nog att de duger som de är, men de anser att en förändring måste ske hos andra innan de kan vara nöjda. Nej jag trivs inte i deras sällskap heller.
Trubaduren Nils F. Nygren skrev en text: ”Tro inte att jag är rättfärdig, tro inte att jag är fullkomlig, tro inte att jag är helig och ren, men jag behöver Gud för att jag inte är allt det där.” Ibland alla dessa behövande människor vill jag gärna vara.
Då blir det inte nödvändigt att man försöker hävda sig själv, gentemot andra läste vi ur andaktsboken.. Sedan läste vi också att för den som kan bejaka sig själv och att den som är älskad av Gud, blir det inte svårt att också bejaka och älska andra.
Detta är detsamma som att följa Jesus.
”Var nöjd med allt som livet ger”, sjunger Baloo för Mowgli. Detta innebär också att vi skall vara nöjda med oss själva. När vi blir medvetna om att Gud bejakar oss, kan vi bejaka oss själva.
Det finns en del som bortser från detta. De tycks vara nöjda ändå. Om du hör till dem så vill jag säga: ”Grattis” Tycker du att det går bra att vara nöjd med sig själv utan Gud, så vill inte jag ta ifrån dig den känslan. Det finns många icke troende människor som är trygga i sin identitet, och som uträttar mycket gott genom sina goda gärningar. De kan många gånger vara bättre på detta än många troende. Trots detta vill jag inte ha det på det sättet, eftersom jag anser det nödvändigt att ha Gud med i mitt liv..
Sedan har vi en annan grupp av människor, som menar att vi inte kan vara nöjda med oss själva, eftersom våra liv inte passar in i den måttstock som Gud har anvisat. Visserligen tycker de nog att de duger som de är, men de anser att en förändring måste ske hos andra innan de kan vara nöjda. Nej jag trivs inte i deras sällskap heller.
Trubaduren Nils F. Nygren skrev en text: ”Tro inte att jag är rättfärdig, tro inte att jag är fullkomlig, tro inte att jag är helig och ren, men jag behöver Gud för att jag inte är allt det där.” Ibland alla dessa behövande människor vill jag gärna vara.
Då blir det inte nödvändigt att man försöker hävda sig själv, gentemot andra läste vi ur andaktsboken.. Sedan läste vi också att för den som kan bejaka sig själv och att den som är älskad av Gud, blir det inte svårt att också bejaka och älska andra.
Detta är detsamma som att följa Jesus.
lördag 24 juli 2010
När du söker efter Jesus
Blir du bekräftad och finner sanningen där den finns. Jesus säger att han är sanningen. Det betyder att du hittar dina egna formuleringar av det han uppebarar. Du hör dem upprepade gånger av de vittnen som han sänt till dig och då blir du styrkt i din tro. Han säger: ”Följ mig!” Du kan lita på att den efterföljelsen är riktig. Det finns ingen anledning till att vara rädd. Den man älskar vill man komma närmare. Den kärleken kräver offer. Den vill att jag avstår från egna behov för att andra ska få plats på samma väg. Den består inte bara av ord utan även av kraft. Jesus som säger att han är sanningen är också ordet som blev människa. Låt oss fara efter att lära känna honom. Han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden.
fredag 23 juli 2010
Falska profeter?
Apostlagärningarna skildrar inledningen till den kristna församlingens historia. De gärningar som där berättas kan upprepas eftersom vi lever i samma tidsålder. Vi kan känna igen vår uppståndne Frälsare när han verkar genom den helige Ande även i vår tid.
I en av berättelserna kan vi läsa att Paulus som då kallades Saul och Barnabas var på Cypern. I Pafos träffade de en trollkarl Elymas, Han var inte trollkarl officiellt, men han hade en trolldomsande. Alla trodde att han var en profet och han hade lyckats i sitt uppsåt att få uppmärksamhet.
Det är inte helt lätt att hantera en situation som den som skildras i denna berättelse. Det fanns ingen som kunde avslöja hans rätta identitet. Den var dold bakom en religiös förklädnad.
Paulus och Barnabas hade fått gåvan att skilja mellan olika andar. Det berättas i Första Korintierbrevets 12:e kapitel om denna gåva.
Det är inte skönt att ha den gåvan och det är inte lätt att hantera den på rätt sätt i konfrontation med andevärlden. Det är en kamp först och främst mot furstarna och väldigheterna som råder här i mörkret, skriver Paulus till Efesierna i sitt brev.
Den här mannen umgicks med en romersk ståthållare som var en klok man. Denne ståthållare hade kallat till sig Paulus och Barnabas för att få höra Herrens ord Detta var anledningen till att de kom i kontakt med honom.
Det var säkert en mycket ömtålig uppgift att avslöja denne trollkarl och det måste ske med stor försiktighet och inte av vem som helst. Något liknande var det med trollkarlen Simon i Filippi, som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort och han fick alla med sig, hög som låg och de sade: ”Han är Guds stora kraft.”
Det som kännetecknade Elymas var att han motarbetade Paulus och Barnabas. Det står att han sökte förhindra ståthållaren att komma till tro.
Det finns även i vår tid människor som vill förhindra att människor kommer till tro på Herren Jesus. De uppträder ofta med tron att de har majoriteten med sig i sin förstörelselusta. Om de får som de vill så vill de helst se kyrkan krackelera, för att sedan bygga upp något som passar deras smak. De har också en färdig uppfattning om det andliga läget. Resultatet av deras diagnos är alltid ”negativt.”och saknar förslag på lösning av problemen
Vem kan ställa rätt diagnoa på det andliga tillståndet i vårt land?.
Det finns en del ”förstå sig påare” som menar att ”Det andliga tillståndet i Sverige är oroande.” ”Kristna i väst är försoffade av bekvämlighet, apati och andlig ljumhet.” För att bedöma detta har de ofta fått hjälp av så kallade megastjärnor från andra länder
Jag vill inte förneka att det kan vara så, men ibland litar jag inte på den som ställer diagnosen, inte ens när man utger sig för att budskapet är profetiskt. Jag skall försöka förklara anledningen till det.
Om den som utger sig för att vara profet har ett budskap som förlöser kraft, hopp och inspiration, så har jag förtroende för profetens budskap. Om budskapet är uppmuntrande och leder till att slå vakt om människans värde och värdighet då vill jag lyssna och ge akt på budskapet. Gud varnar ibland, det tror jag på, men han visar också på lösningar och bereder en utväg ur det som kan se hopplöst ut. Han har resurser som han ställer till vårt förfogande. Guds budskap är befriande och lyfter människan från hopplöshet och förtvivlan
Om det däremot visar sig att profetens kuvande budskap leder till förtvivlan, resignation, måste jag avslöja falskheten. Om man bara kan tala om att tillståndet är dåligt utan att ha något gott att erbjuda så uteblir resultatet och tillståndet förändras inte. Då förlorar människor sitt förtroende för budskapet. Detta kallas i bibeln för villfarelse
Vi måste vara ödmjuka och ärliga när vi bedömer det andliga läget.
När Paulus konfronterades med Elymas fylldes han av helig ande. Han spände blicken i honom och sade: "Du djävulens son, full av list och fräckhet och fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga.”
Herrens vägar leder till befrielse och inte till fångenskap.
Nu menar inte jag med det jag här skrivit att vi skall angripa dem som motarbetar oss. Vi kan också gripas av ett slags förföljelsemani och tro att alla som inte delar våra tankar är fiender till Herren och falska profeter. Så är det givetvis inte.
Vad vi först av allt behöver göra är att ta itu med oss själva. Precis som det står i Psaltarpsalmen: ”Herre du utrannsakar mig, och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån, vare sig jag går eller ligger utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen…”
Vi har rättighet att pröva allt och behålla det som är gott, men ibland måste vi få lov att varna för den falskhet som mer och mer infiltrerar och förstör. Jag tror också att det andliga läget i vårt land är oroande, men jag tror att Gud har en utväg och jag vill förtrösta på hans gudomliga ledning och beskydd. Läget är verkligen inte hopplöst.
I en av berättelserna kan vi läsa att Paulus som då kallades Saul och Barnabas var på Cypern. I Pafos träffade de en trollkarl Elymas, Han var inte trollkarl officiellt, men han hade en trolldomsande. Alla trodde att han var en profet och han hade lyckats i sitt uppsåt att få uppmärksamhet.
Det är inte helt lätt att hantera en situation som den som skildras i denna berättelse. Det fanns ingen som kunde avslöja hans rätta identitet. Den var dold bakom en religiös förklädnad.
Paulus och Barnabas hade fått gåvan att skilja mellan olika andar. Det berättas i Första Korintierbrevets 12:e kapitel om denna gåva.
Det är inte skönt att ha den gåvan och det är inte lätt att hantera den på rätt sätt i konfrontation med andevärlden. Det är en kamp först och främst mot furstarna och väldigheterna som råder här i mörkret, skriver Paulus till Efesierna i sitt brev.
Den här mannen umgicks med en romersk ståthållare som var en klok man. Denne ståthållare hade kallat till sig Paulus och Barnabas för att få höra Herrens ord Detta var anledningen till att de kom i kontakt med honom.
Det var säkert en mycket ömtålig uppgift att avslöja denne trollkarl och det måste ske med stor försiktighet och inte av vem som helst. Något liknande var det med trollkarlen Simon i Filippi, som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort och han fick alla med sig, hög som låg och de sade: ”Han är Guds stora kraft.”
Det som kännetecknade Elymas var att han motarbetade Paulus och Barnabas. Det står att han sökte förhindra ståthållaren att komma till tro.
Det finns även i vår tid människor som vill förhindra att människor kommer till tro på Herren Jesus. De uppträder ofta med tron att de har majoriteten med sig i sin förstörelselusta. Om de får som de vill så vill de helst se kyrkan krackelera, för att sedan bygga upp något som passar deras smak. De har också en färdig uppfattning om det andliga läget. Resultatet av deras diagnos är alltid ”negativt.”och saknar förslag på lösning av problemen
Vem kan ställa rätt diagnoa på det andliga tillståndet i vårt land?.
Det finns en del ”förstå sig påare” som menar att ”Det andliga tillståndet i Sverige är oroande.” ”Kristna i väst är försoffade av bekvämlighet, apati och andlig ljumhet.” För att bedöma detta har de ofta fått hjälp av så kallade megastjärnor från andra länder
Jag vill inte förneka att det kan vara så, men ibland litar jag inte på den som ställer diagnosen, inte ens när man utger sig för att budskapet är profetiskt. Jag skall försöka förklara anledningen till det.
Om den som utger sig för att vara profet har ett budskap som förlöser kraft, hopp och inspiration, så har jag förtroende för profetens budskap. Om budskapet är uppmuntrande och leder till att slå vakt om människans värde och värdighet då vill jag lyssna och ge akt på budskapet. Gud varnar ibland, det tror jag på, men han visar också på lösningar och bereder en utväg ur det som kan se hopplöst ut. Han har resurser som han ställer till vårt förfogande. Guds budskap är befriande och lyfter människan från hopplöshet och förtvivlan
Om det däremot visar sig att profetens kuvande budskap leder till förtvivlan, resignation, måste jag avslöja falskheten. Om man bara kan tala om att tillståndet är dåligt utan att ha något gott att erbjuda så uteblir resultatet och tillståndet förändras inte. Då förlorar människor sitt förtroende för budskapet. Detta kallas i bibeln för villfarelse
Vi måste vara ödmjuka och ärliga när vi bedömer det andliga läget.
När Paulus konfronterades med Elymas fylldes han av helig ande. Han spände blicken i honom och sade: "Du djävulens son, full av list och fräckhet och fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga.”
Herrens vägar leder till befrielse och inte till fångenskap.
Nu menar inte jag med det jag här skrivit att vi skall angripa dem som motarbetar oss. Vi kan också gripas av ett slags förföljelsemani och tro att alla som inte delar våra tankar är fiender till Herren och falska profeter. Så är det givetvis inte.
Vad vi först av allt behöver göra är att ta itu med oss själva. Precis som det står i Psaltarpsalmen: ”Herre du utrannsakar mig, och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån, vare sig jag går eller ligger utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen…”
Vi har rättighet att pröva allt och behålla det som är gott, men ibland måste vi få lov att varna för den falskhet som mer och mer infiltrerar och förstör. Jag tror också att det andliga läget i vårt land är oroande, men jag tror att Gud har en utväg och jag vill förtrösta på hans gudomliga ledning och beskydd. Läget är verkligen inte hopplöst.
söndag 18 juli 2010
Det som är fött av Gud
Den senaste tidens delvis ganska aggressiva debatt i tidningen Dagen har handlat om två rörelseriktningar på den religiösa kartan i Sverige. Det har handlat om det förhållningssätt till etiska frågor, där man menar att det finns två tydliga poler i kyrkan. En som är profetisk och en som är populistisk. Den profetiska är glasklar i sin uppfattning, baserad på Bibelns grund och den populistiska följer majoriteten och frågar inte så mycket efter vad Bibeln säger. Det handlar mycket ofta om frågor som rör homosexualitet, abort och dödshjälp.
Kan man skönja en så tydlig uppdelning av kyrkorna i Sverige, eller skapar man en bild av att det förhåller sig så? När man menar att det finns en karismatisk rörelse och en liberal så tror jag att man har svårt att bedöma läget. Det finns enligt min uppfattning många rörelser som är både karismatiska och liberala och de finns i de allra mest skiftande sammanhang Jag undrar om det kan vara så att en del vill ha denna ensidiga uppfattning för att kunna placera de obekväma i ett annat trosläger än det egna
När Jesus mötte Nikodemus så betonade han för honom villkoret för att man skall kunna SE Guds rike. Man måste vara född med ögon för att kunna se. Att vara född med ögon är detsamma som att vara född av ande eller med andra ord, född av Gud. Då ser man verkligheten med ny klarhet. Detta är inte människans eget verk utan Guds verk.
Trots att Nikodemus var en av judarnas rådsherrar och därför borde vara religiöst upplyst, så begrep han egentligen inte vad det var Jesus talade om. Det här handlar om en ny upplysning. En som utesluter alla egna konstruktioner . ”Vinden blåser vart den vill och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden.”
Ingen har monopol på det som är fött av Gud, varken katoliker eller karismatiker. Vinden blåser vart den vill
PROFETISK ELLER POPULISTISK KYRKA
DAGEN LEDARE
Kan man skönja en så tydlig uppdelning av kyrkorna i Sverige, eller skapar man en bild av att det förhåller sig så? När man menar att det finns en karismatisk rörelse och en liberal så tror jag att man har svårt att bedöma läget. Det finns enligt min uppfattning många rörelser som är både karismatiska och liberala och de finns i de allra mest skiftande sammanhang Jag undrar om det kan vara så att en del vill ha denna ensidiga uppfattning för att kunna placera de obekväma i ett annat trosläger än det egna
När Jesus mötte Nikodemus så betonade han för honom villkoret för att man skall kunna SE Guds rike. Man måste vara född med ögon för att kunna se. Att vara född med ögon är detsamma som att vara född av ande eller med andra ord, född av Gud. Då ser man verkligheten med ny klarhet. Detta är inte människans eget verk utan Guds verk.
Trots att Nikodemus var en av judarnas rådsherrar och därför borde vara religiöst upplyst, så begrep han egentligen inte vad det var Jesus talade om. Det här handlar om en ny upplysning. En som utesluter alla egna konstruktioner . ”Vinden blåser vart den vill och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av anden.”
Ingen har monopol på det som är fött av Gud, varken katoliker eller karismatiker. Vinden blåser vart den vill
PROFETISK ELLER POPULISTISK KYRKA
DAGEN LEDARE
onsdag 7 juli 2010
Guds löften gäller inte enbart Israel
För den som vill fördjupa sig i ämnet läs först Nils Eje Stävares artikel här
Jag blir djupt beklämd när jag försöker förstå den bibeltolkning som Sven Reichmann ger uttryck för i tidningen Dagen. Vem har påstått att Gud gjorde fel när han utvalde Israel. Inte Stävare i alla fall. Det är en elak och missvisande beskrivning utav ett inlägg som jag läste med stor tillfredsställelse. Äntligen tänkte jag, när jag läste det Stävare skrivit. En teolog i Pingströrelsen som vågar stå upp för en sund teologi. Men alla elaka påhopp han sedan dess har fått är skamliga. Man gör omskrivningar av det han skrivit för att det skall passa in för ett verbalt angrepp. Vad är det som pågår i Pingströrelsen och Livets Ord? Det är en teologisk infiltration som är andligt besmittad. Tro inte att de som vill ha en sund teologi är antisemiter. Det är lögn och ingenting annat. Ersättningsteologi, vem har uppfunnit det begreppet? Det är alla de som har en föråldrad syn på de frågor som handlar om den yttersta tiden. När man från ledande håll i Pingströrelsen menar att boken Jesus kommer som trycktes år 1912 av en mycket tveksam ung pastor som saknade teologisk utbildning, är vägledande för Pingströrelsens eskatologi blir jag betänksam. Jag tror inte att det finns någon som kan förstå Guds tillvägagångssätt när det gäller utkorelsen. En sak är säker och där tror jag att Stävare har rätt. Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter judars förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande Palestinier; kristna palestinier som där finns. Jag ber mina läsare att besöka den här bloggen, som har tagit som sin uppgift att uppmärksamma de kristna Palestiniernas lidande.Läs även bloggen Det kristna nätverket för Palestina
FLERA INTRESSANTA KOMMENTARER PÅ MIN BLOGG I BLOGGEN BLOD OCH ELD
Jag blir djupt beklämd när jag försöker förstå den bibeltolkning som Sven Reichmann ger uttryck för i tidningen Dagen. Vem har påstått att Gud gjorde fel när han utvalde Israel. Inte Stävare i alla fall. Det är en elak och missvisande beskrivning utav ett inlägg som jag läste med stor tillfredsställelse. Äntligen tänkte jag, när jag läste det Stävare skrivit. En teolog i Pingströrelsen som vågar stå upp för en sund teologi. Men alla elaka påhopp han sedan dess har fått är skamliga. Man gör omskrivningar av det han skrivit för att det skall passa in för ett verbalt angrepp. Vad är det som pågår i Pingströrelsen och Livets Ord? Det är en teologisk infiltration som är andligt besmittad. Tro inte att de som vill ha en sund teologi är antisemiter. Det är lögn och ingenting annat. Ersättningsteologi, vem har uppfunnit det begreppet? Det är alla de som har en föråldrad syn på de frågor som handlar om den yttersta tiden. När man från ledande håll i Pingströrelsen menar att boken Jesus kommer som trycktes år 1912 av en mycket tveksam ung pastor som saknade teologisk utbildning, är vägledande för Pingströrelsens eskatologi blir jag betänksam. Jag tror inte att det finns någon som kan förstå Guds tillvägagångssätt när det gäller utkorelsen. En sak är säker och där tror jag att Stävare har rätt. Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter judars förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande Palestinier; kristna palestinier som där finns. Jag ber mina läsare att besöka den här bloggen, som har tagit som sin uppgift att uppmärksamma de kristna Palestiniernas lidande.Läs även bloggen Det kristna nätverket för Palestina
FLERA INTRESSANTA KOMMENTARER PÅ MIN BLOGG I BLOGGEN BLOD OCH ELD
tisdag 6 juli 2010
Polarisering i svensk kristenhet
I föregående artikel har jag försökt att få i gång debatt om den artikel som blivit publicerad i tidningen Dagen av Biskop emeritus Björn Fjärstedt. Han menar att det finns en trötthet bland många kristna på bärande teologiska mönster. Av denna anledning pågår det en polarisering mellan något som Fjärstedt kallar nyliberal strävan och allmänkyrklig, katolsk hållning. Några nyanser mellan dessa grupperingar tycks inte finnas. Han påstår dessutom att de nyliberala har en delvis aggressiv strävan att nå sina syften. Detta kan jag inte hålla med om, lika litet som jag kan hålla med om att Svenska kyrkan enbart skulle räknas som nyliberal.
Jag kan inte begripa vad det är för fel att man vill framställa kristen tro som öppen mot samtiden, bekräftande och folktillvänd. Betoningen av synd och nåd ser inte likadan ut i dag som förr. Vår upplysning lär oss att se allt i ett nytt ljus. Fördenskull behöver man inte överge det som är bärande i det teologiska mönstret
Den aggresiva attityden möter man mest hos dem som tillhör det andra lägret. Där vill man helst att Svenska kyrkan skall bli tom på folk, utarmad och svag, ja man drar sig inte för att till och med önska att den skall krackelera. När detta har skett,så finns det möjlighet för den katolska kyrkan att ta över ledningen tillsammans med Livets Ord. Ulf Ekman har ju berättat att han varit inbjuden till Katolska kyrkan i Polen där han tillsammans med kardinalerna haft en fin gemenskap. Där råder inte alls några motsättningar längre. Ekman har själv redogjort hur han fått ändra sin uppfattning om sina katolska vänner. Här finns många gemensamma nämnare och ett samgående med Katolska kyrkan är ingen avlägsen möjlighet. Kristdemokraterna har haft en grupp som varit hos Päven i Rom till exempel och i Uppsala har Livets Ord genom KD flera representanter i Ärkestiftet för Svenska kyrkan. Den kyrka vars nuvarande tillstånd man avskyr.
Man är tämligen överens med Påven om viktiga frågor som rör den allmänna uppfattningen om mänskliga rättigheter, synen på HBT, kvinnliga präster etc. Flörtandet med Rom har pågått ganska länge. Nu gäller det bara att vänta tills Kyrkan i Sverige krackelerar. Så här skriver Fjärstedt: ” De förra har övertaget just nu, särskilt i de högre beslutsorganen och i mediavinden, men programmet går inte bra. Nästan alla siffror pekar nedåt. De senare får ligga lågt och bida sin tid, odla sin andlighet i små, täta sammanhang och i ekumenik över gamla samfundsgränser.”
Nog är det nödvändigt med samtal i dessa frågor, men jag undrar bara: ”Vilka är de samtalspartners som Björn Fjärstedt vill se vid sitt förhandlingsbord?”
En sångstrof kommer till mig: ”Dock har kanske ingen ment, kaste bort allt gott och rent.” Kära vänner skriv och tyck till, ty jag förgås av längtan.
Nisse Andreassons artikel i Dagen
Jag kan inte begripa vad det är för fel att man vill framställa kristen tro som öppen mot samtiden, bekräftande och folktillvänd. Betoningen av synd och nåd ser inte likadan ut i dag som förr. Vår upplysning lär oss att se allt i ett nytt ljus. Fördenskull behöver man inte överge det som är bärande i det teologiska mönstret
Den aggresiva attityden möter man mest hos dem som tillhör det andra lägret. Där vill man helst att Svenska kyrkan skall bli tom på folk, utarmad och svag, ja man drar sig inte för att till och med önska att den skall krackelera. När detta har skett,så finns det möjlighet för den katolska kyrkan att ta över ledningen tillsammans med Livets Ord. Ulf Ekman har ju berättat att han varit inbjuden till Katolska kyrkan i Polen där han tillsammans med kardinalerna haft en fin gemenskap. Där råder inte alls några motsättningar längre. Ekman har själv redogjort hur han fått ändra sin uppfattning om sina katolska vänner. Här finns många gemensamma nämnare och ett samgående med Katolska kyrkan är ingen avlägsen möjlighet. Kristdemokraterna har haft en grupp som varit hos Päven i Rom till exempel och i Uppsala har Livets Ord genom KD flera representanter i Ärkestiftet för Svenska kyrkan. Den kyrka vars nuvarande tillstånd man avskyr.
Man är tämligen överens med Påven om viktiga frågor som rör den allmänna uppfattningen om mänskliga rättigheter, synen på HBT, kvinnliga präster etc. Flörtandet med Rom har pågått ganska länge. Nu gäller det bara att vänta tills Kyrkan i Sverige krackelerar. Så här skriver Fjärstedt: ” De förra har övertaget just nu, särskilt i de högre beslutsorganen och i mediavinden, men programmet går inte bra. Nästan alla siffror pekar nedåt. De senare får ligga lågt och bida sin tid, odla sin andlighet i små, täta sammanhang och i ekumenik över gamla samfundsgränser.”
Nog är det nödvändigt med samtal i dessa frågor, men jag undrar bara: ”Vilka är de samtalspartners som Björn Fjärstedt vill se vid sitt förhandlingsbord?”
En sångstrof kommer till mig: ”Dock har kanske ingen ment, kaste bort allt gott och rent.” Kära vänner skriv och tyck till, ty jag förgås av längtan.
Nisse Andreassons artikel i Dagen
fredag 2 juli 2010
Om nödvändiga samtal
Jag har svårt att hänga med i Biskop emeritus Björn Fjärstedts debattartikel i Dagen som har rubriken: Nödvändiga samtal om den kristna tron. Vad är syftet med artikeln? Jag tycker att Fjärstedt generaliserar när han delar upp svensk kristenhet i nyliberala och allmänkyrkliga. Att på detta generaliserande sätt tydliggöra gränser känns väldigt meningslöst. För mig känns det bättre att tänka att mångfalden behövs. Ingen har monopol på det som är traditionellt. Vem skulle det vara i så fall och ven är det som befinner sig i det andra lägret. Det han kallar för det nyliberala. Jag kan inte alls hålla med om att det är enbart dessa som befinner sig i mediavinden. Däremot ställer jag mig bakom den uppmaning som finns i slutet av artikeln. Där uppmanar Björn Fjärstedt till ärliga samtal om vad som är den kristna trons bärande insikt och ärende.