söndag 31 mars 2013

Jesus Kristus lever, ja han är verkligen uppstånden!


Tack till Iréne Nordgren på Katolsk Vision för tillåtelsen att få kopiera denna bild.
1.Kor.15:14
Kristus uppstått. 17Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
20Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 21Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 23Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Den siste fienden som förintas är döden, 27ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. 28Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. LÄS MERA HÄR!
Luk.24:1
1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? 6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”8Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt. LÄS MERA HÄR!



torsdag 21 mars 2013

måndag 18 mars 2013

Religion och humanism


Ordet Humanism kommer från det italienska ”umanista” eller latinska ”humanus” och betyder ”mänsklig”. Det är en livsåskådning som slår vakt om den enskilda människans värde och intresset för alla levande varelsers bästa.
Jag tycker att det är fel att skilja mellan sekulär och religiös humanism eftersom det finns ytterligheter inom båda. Man måste i så fall jämföra det värsta med det värsta och det bästa med det bästa.

Den sekulära humanismen med sin ateistiska tro kan visserligen handla om att sanning, skönhet och vänskap är viktiga, men den saknar kraften som finns hos en moral som bygger på tron på skönhetens och godhetens objektivitet, samt på möjligheten att människors liv får komma till sin rätt när de allierar sig med den gudomliga viljan.

Jag har hämtat en del av dessa tankar i Keith Wards bok: Den farliga religionen i det avsnitt som har rubriken ”Religion och sann humanism” s.163

Han skriver där: ”Mitt skäl för att grunda moralen på religionen är helt enkelt att det tycks mig som om den stadigaste förnuftsmässiga grunden för moralen djupast sett är den objektiva existensen av en högre makt som definierar vad godhet är – ett väsen präglat av vishet, kreativitet, känslighet och lycka. Till den insikten fogar tron ett tvingande moraliskt krav, ett ansvar att ha omsorg om den värld som Gud har skapat”.

Visst är det sant att det också finns religiösa övertygelser som är naiva, hemska och rentav sjukliga, men det handlar då om religiös extremism.

I stället för att söka efter skillnader mellan religiös och sekulär humanism borde vi ägna oss åt att hitta det som är gemensamt, nämligen en värdegrund som står för mänskliga rättigheter.

För att ett samhälle ska fungera behövs lagar och regler som bygger på en fast värdegrund. Det krävs också samhällsinstitutioner som upprätthåller lag och ordning och ser till att lagöverträdelser beivras.
. Med en författningsdomstol skulle Sveriges ställning som rättsstat stärkas, skriver tre KD-politiker.i artikel i Svenska Dagbladet.

Dags för enförfattningsdomstol

fredag 15 mars 2013

Prostatahyvling


I går torsdag den 14 mars på morgonen opererades jag i prostatakörteln för godartad prostata vid Urologiska kliniken vid Vrinnevisjukhuset. Det var en så kallad Transuretral resektion. Jag har svårt att hålla räkningen för hur många gånger det är gjort, men jag tror att det är den fjärde. Den här gången skulle en ärrbildning avlägsnas efter operationen som gjordes 1999. Prostatahyvlingen gjordes under ryggbedövning och den kändes helt smärtfri. Det enda obehag jag kände var den totala känsla av orörlighet som man har vid ryggbedövning

När hyvlingen var klar sattes en specialkatet in i urinröret. I den ena kanalen förde man in spolvätska för att kontrollera den blödning som kvarstår.

Jag fick ligga kvar på sjukhuset över natten. Redan på torsdagskvällen togs spolvätskan bort och jag fick pröva att kissa. På fredagsmorgonen togs även kateten bort och jag kunde åka hem på förmiddagen.

Stort tack till personalen vid UVA, Urologiska kliniken vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping

onsdag 13 mars 2013

Jag är inte längre bokstavstroende


”Jag läser allt genom Jesus. Jag frågar mig hur han skulle läsa, förstå, tolka och lägga ut texten. Där jag inte får ihop det låter jag Jesu liv stå över Gamla testamentets berättelser.” Så skriver Ulf Sundkvist, pastor i Pingstkyrkan Karlskrona som ett svar till 70 årig pingstsyster.
Jag förstår dina frågor 70 årig pingstsyster
Detta är ett mycket bra sätt att förhålla sig till de svåra texter vi läser i Gamla testamentet. Jesus ifrågasatte vedertagna regler när de verkade skadliga för människans värdighet. Han förespråkade aldrig att vi skulle ta livet av någon. Han lärde till och med att fienderna ska älskas, vilket innebar att hans efterföljare aldrig skulle bemöta våld med våld. Helande, förlåtelse och försoning var för honom viktigare än att följa reglerna för reglernas skull.
Om man har ett sådant förhållningssätt kan man inte längre vara bokstavstroende. Om man tolkar Bibeln bokstavligt kan det innebära att man finner stöd för sådant som står i strid med ens samvete. Gör man detta medverkar man till att skapa ett löjets skimmer över den kristna tron. Så jag gratulerar verkligen denne pingstpastor och hoppas att han får många efterföljare.

tisdag 12 mars 2013

Gud är Godheten


I stället för att säga att Guds egenskap är godhet så tycker jag att det är bättre att säga att han är Godheten. Så länge det existerar Godhet på jorden, så är Gud närvarande. Gud har ingen kropp. Gud är Ande och han tar sin boning i människor och gläds när de visar sitt engagemang för att vörda den högsta Godheten och Skönheten. Då handlar det inte om hurudan Gud är, utan hurudana vi människor är. Om vi släpper våra åsikter om Gud och i stället öppnar oss för hans kraft genom att vi närmar oss källan i bön och meditation, så kommer vi att uppleva en andlig verklighet bortom alla ord och diskussioner.

Se även Bibelns språk om Gud här!

söndag 10 mars 2013

Helvetesläran

Ur "Den djupa glädjen" av C.S. Lewis:
"Helvetesläran. Det finns ingen lära som jag skulle vara mera villig att avlägsna ur kristendomen än denna, om detta stod i min makt. Men den har fullt stöd i bibeln och framför allt i Kristi egna ord; den har alltid omfattats av kristenheten, och den har stöd i förnuftet. Om man spelar ett spel måste det vara möjligt att förlora det. Om en varelses lycka ligger i självuppgivelse, kan ingen annan än han själv åstadkomma denna självuppgivelse (fastän många kan hjälpa honom att göra det), och han själv kan vägra.
Jag skulle betala vilket pris som helst för att sanningsenligt kunna säga: "Alla kommer att bli frälsta." Men mitt förnuft invänder: "Utan sin egen viljas medverkan eller med den?" Om jag säger: "Utan", lägger jag genast märke till en motsägelse: hur kan den fria självuppgivelsens högsta viljeakt ske utan viljans medverkan? Om jag säger:"Med sin egen vilja", svarar mitt förnuft: "Men om de inte vill?"
Vad Kristus sagt om helvetet är i likhet med allt vad han sagt riktat till samvetet och viljan, inte till vår intellektuella nyfikenhet. När hans ord har väckt oss till handling genom att övertyga oss om en fruktansvärd möjlighet, har de antagligen gjort allt vad de var avsedda att göra; och om alla människor vore övertygat kristna, vore det onödigt att säga ett ord mer om saken.
Som det nu förhåller sig är denna lära emellertid en av huvudorsakerna till att kristendomen angrips som barbarisk och Guds godhet ifrågasätts. Man säger oss att den är en avskyvärd lära - och även jag avskyr den faktiskt ur djupet av mitt hjärta - och påminner oss om de mänskliga tragedier som följt av att man trott på den. Om de andra tragedier som har följt därför att man inte har trott på den får vi höra mindre."

fredag 8 mars 2013

Bibelns språk om Gud


Den senaste tiden har det pågått en debatt om Bibeltolkning i tidningen Dagen. I dag fredag den 8 mars skriver signaturen 70-årig pingstsyster ännu en artikel med rubriken:

Det är ett hälsotecken när hon ifrågasätter den bokstavliga tolkning av Bibeln, så som hon gör. Det är bra att tidningen Dagen publicerar sådana texter. Vad jag däremot saknar är precis som hon skriver, ett ärligt svar från teologerna.
En som tar upp de här frågorna är Keith Ward en av Englands främsta filosofer och teologer. Jag har här här skrivit av ett avsnitt som handlar om Bibelns språk om Gud.
(Keith Ward: Den farliga religionen s. 138-140)
Bibelns språk om Gud
Den hebreiska Bibeln berättar om hur Guds handlingar är nära förknippade med människans hat, girighet och överlägsna högmod och om hur Gud om och om igen reser upp ledare och profeter för att folket ska vända om och börja älska rättvisan. Denna berättelse sträcker sig över flera årtusenden och innehåller många olika uppfattningar om vad Gud gör och hur Gud handlar. Det är en berättelse om hur människans insikt om Guds vilja växer. Den innehåller många primitiva och ofullgångna uppfattningar, men dessa uppvägs och förvandlas till slut av de större profeternas fördjupade insikt.
Enligt Bibeln är världen fördärvad av synden- av girighet, hat, högmod och hyckleri. De krig och massakrer som kantar människans historia är resultatet av ett massivt avfall från Gud och från kärleken till det goda. ”Guds domar” visar hur människans själviskhet till slut är självförstörande. Syndens lön är döden- själens död, godhetens död, all sann glädjes och tillfredsställelses död.
Man kan tolka Bibeln mycket bokstavligt och tänka sig att Bibelns Gud är en osynlig person som bestraffar sådant han inte tycker om genom att sända jordbävningar och översvämningar, och som ger långa förteckningar över ganska godtyckliga befallningar som hans tillbedjare bara ska acceptera utan frågor. Men en sådan bokstavlig tolkning går stick i stäv mot den långa traditionen av judiskt och kristet teologiskt tänkande. Judiska och kristna teologer är överens om att Bibeln talar om Gud med målande metaforer som inte ska uppfattas som bokstavliga beskrivningar. När det står att Gud njuter av doften av ett gott offer är det inte meningen att vi ska tänka oss Gud med näsborrar och att han bokstavligt talat skulle tycka om att lukta på stekoset. Gud har ingen kropp och inga kroppsliga sinnesorgan. Vad som uttrycks i sådana bilder är att Gud gläds när människor visar sitt engagemang för att vörda den högsta godheten och skönheten (när de gör detta med uppriktigt hjärta) genom att offra något värdefullt till Gud – vilket symboliserar offret av deras eget liv i det godas tjänst.
Inte heller då ska vi tänka oss att Gud blir uppmuntrad när han är nedslagen eller att Gud blir glad när människorna krälar i stoftet och uttalar alla möjliga inställsamma och smickrande känslor. Vi måste göra oss av med all antropomorfism (antropomorf =människoliknande, min förklaring) och inse att när någon talar i metaforer om Gud är det ett sätt att säga vad människor bör göra och hur de ska betrakta sina liv i förhållande till en högsta verklighet av största tänkbara godhet. När vi säger att ”Gud blir glad” ger vi uttryck för att vi fyller avsikten med vårt liv när vi inriktar det på den största tänkbara godheten och strävar efter att låta denna godhet komma till uttryck genom oss.
Detta är inte någon modern, trendig ny version av gudsbilden – det står i grundtexterna och är den samstämmiga undervisningen av stora teologer som Augustinus och Thomas av Aquino (inom kristendomen) Maimonides (inom judendomen) och Al Gazzali (inom islam). Thomas Aquino sa till exempel att det aldrig sker några förändringar överhuvudtaget hos Gud- Gud är oföränderlig i sin fullkomlighet. När vi talar om att Gud är glad eller arg talar vi egentligen om förändringar i människans liv och föreställningsvärld, kanske förändringar i vår syn på Gud, men inte i hurdan Gud är.
Förbudet mot att göra några ”skurna gudabilder” är ett uttryck för läran att ingenting i hela den begränsade skapelsen är som Gud. Enligt den judiska traditionen kan Gud inte avbildas på ett lämpligt sätt i någon som helst begränsad form, och därför fanns det i templets allra heligaste ingen staty av Gud. Gud förblir den som ligger utanför vårt vetande, bortom människans förstånd. Gud är absolut ingen person som får raseriutbrott som en tyrannisk människa. För Gud är någon ”hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker (Jak. 1:17)
I Bibeln utvecklas därför bilden av Gud som ett sätt att bekräfta att världen har en grundläggande moralisk ordning. ”Guds vrede” är ett sätt att tala om ondskans självdestruktivitet. ”Guds kärlek” är ett sätt att tala om det mänskliga livets fulländning i en positiv relation till det högsta Goda. Detta högsta Goda existerar, och det ligger till grund för hela kosmos. Men vi kan bara tala om det genom att säga hur människorna relaterar till det, indirekt och med hjälp av metaforer.
En del av budskapet i Jobs bok är att vi inte får ha en alltför antropomorf syn på Gud, som en person som delar ut belöningar och bestraffningar alltefter människans dygder och laster. Och det är mer typiskt för den judiska bibelsynen att ständigt ifrågasätta Gud än att blint acceptera vadhelst Gud säger. Mycket ofta börjar den religiösa visheten med att man lär sig se skillnad på bokstavliga beskrivningar och metaforer och att man sedan lär sig att religionens metaforer ofta har till funktion att vägleda människans känslor och handlingar, ambitioner och förhoppningar. (Keith Ward: Den farliga religionen s. 138-140) 

onsdag 6 mars 2013

Är evolutionsteorin en obevisad hypotes?


vissa lärare anser att ifrågasättandet av evolutionsteorin är ett problem.Det visar Maria Peterssons avhandling från Karlstads universitet.
Citat från "Bibelfokus":
……. finns det goda skäl att betrakta evolutionsteorin som en obevisad hypotes, och detta gäller oavsett hur man ställer sig till frågan om Guds existens och hans eventuella inblandning i världens och livets skapelse. Det är fortfarande möjligt att framtida vetenskapliga upptäckter leder till evolutionshypotesen blir bevisad, men det är inte särskilt troligt. Vetenskapsmännen har haft över 150 år på sig sedan Darwin lade fram sina teorier, och de fakta som har framkommit sedan dess pekar mer och mer bort från möjligheten att evolutionshypotesen skulle kunna stämma. Man kan fråga sig hur länge det dröjer innan hypotesen bryter ihop och ersätts av något annat.

söndag 3 mars 2013

Söndagens TV-gudstjänst från Hovförsamlingen



Kyrkoherden Michael Bjerkhagen predikar på tredje söndagen i fastan och hovpredikant Eva Sundelin Isaksson leder gudstjänsten. Göteborgs domkyrkas flickkör medverkar som gästande kör och sjunger under ledning av Petter Ekberg. Hovförsamlingens körer och musiker medverkar under ledning av hovorganist Mary Ljungqvist Hen. Solist är Daniel Viklund från Frälsningsarmén

fredag 1 mars 2013

Den största nyheten i repris




Den största nyheten är Ingela Agardhs berättelse om sitt liv. Jag såg TV-programmet En bok en författare där hon berättade om sitt liv och sin tro. Samtidigt meddelades att hon avlidit, efter en längre tids sjukdom. Den största nyheten handlar om att Jesus flyttade in, inte i hennes hjärna, men i hennes hjärta. Du behöver inte förstå. Vi kommer aldrig att kunna förklara allting, men denna händelse har förändrat allt. Jag har letat efter Gud i hela mitt liv och nu har jag hittat honom., Tron är en förvissning om att lidandet visserligen har en plats, men att Jesus bär mig. Han älskar mig precis som jag är. ”När jag insåg till hur litet nytta jag var, så vågade jag släppa in Jesus.” Hon berättade också att hon känner sig hemma i Svenska kyrkan eftersom den är en lagom trasig kyrka, där man inte behöver vara så perfekt. ”Vi är inte perfekta, men tron handlar om att förändra sig själv.” I intervjun berättade hon även om sin trygghet inför döden.

Nu har jag också läst boken Den är utgiven av Libris förlag i Örebro och rekommenderas varmt. Hennes upptäckt är verkligen den största nyheten. Läs boken!

Jag citerar ett stycke:
”Jag kommer aldrig att förstå det stora i Gud. Jag kan bara ana. Jag kommer aldrig att helt förstå paradoxen med Jesus, människan och Kristus, Guds son. Han var både och, samtidigt.
Jag behöver inte förstå.

Den meningen stod klar med eldskrift den natt jag blev kristen. Jag behöver inte förstå. Logiken, om det nu finns någon logik i Guds skapande, är långt över min förmåga. Jag tror att den är långt över alla människors förmåga. Jag behöver inte förstå, inte klara av allt. Jag behöver bara tro på Gud och på Jesus Kristus. Jag kan släppa taget om mitt eget liv och låta Gud ta hand om det. Samtidigt strävar jag på. Paradoxen tycks vara religionens inre. Två sanningar som inte stämmer överens är sanna ändå.
Jag vet inte längre vad kärlek är. Jag vet att det inte är vad jag trodde i ungdomen. Kanske är kärleken ett åtagande. Att äktenskapet är ett hårt arbete mer än passion och förälskelse lärde jag mig ganska snart. Det förminskar inte värdet av vare sig kärleken eller äktenskapet. Tove Janssons flicka säger när hennes älskade katt struntar i henne att ”jag skall älska henne värre och värre.” Då är kärleken inte söt eller känslosam, bara fundamental.”