Bejaka den religiösa dimensionen av din identitet

Är du frälst? Frågan ställdes i väckelsemötets avslutning, då människor inbjöds att ta emot Jesus. Är jag frälst? Frågan ställdes av den som tvivlade på Guds frälsande nåd. Du är frälst, sa jag till min gode vän under promenaden på Stockholms gator för många år sedan. Han berättade för mig hur hans liv förändrats genom de viljebeslut han hade fattat. Tror du på Jesus, frågade jag honom. Ja det gör jag, svarade han. Då är du frälst! Han såg ut som ett levande frågetecken. Han hade inte riktigt fattat denna enkla frälsningsväg. Jag citerade orden ifrån Romarbrevets tionde kapitel för honom: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.”

Du har ju berättat för mig att du fattat beslut som leder till omvändelse, sa jag, men det viktigaste av allt du har bekänt att du tror på Jesus. Tårarna rann ifrån hans ögon och hans ansikte lyste när han utbrast: ”Men då är jag ju frälst!” Vi skildes åt och några veckor senare fick jag ett brev där han skrev: ”Sent ska jag glömma kvällen när vi skildes åt vid tunnelbanestationen.” ”Nu vet jag att jag är frälst!”

Grunden för min kristna identitet är tron på att Jesus, Kristus är min frälsare. I Sverige har vi frihet att ge uttryck för vår kristna tro, att förkunna budskapet som kan leda människor fram till denna frälsning.

Det var lättare förr att sätta en gräns mellan troende och icke troende. Den som inte var kristen ansåg man saknade den religiösa dimensionen av sin identitet. Vi har inte rättighet att sätta sådana gränser, men fortfarande gör vi samma misstag, när vi vägrar vara gränsöverskridande i en tid som präglas av religiös mångfald.

Kan vi acceptera att människor med annan religion skall kunna bejaka sin religiösa identitet i Sverige?  Detta är nödvändigt eftersom det är otänkbart för människor som kommer från andra sammanhang att frånsäga sig den religiösa dimensionen av sin identitet.

De konverteringar som sker i religiösa sammanhang måste respekteras och inte fördömas. Det handlar ofta om relationer som skapas människor emellan.

Allt detta är en utmaning för oss var vi än befinner oss.

Anders Ekhem,Kontraktsprost för Svenska kyrkan i Malmö skriver en mycket intessant artikel iSydsvenskan att religionen är Malmös stora möjlighet och utmaning LÄS HÄR!

Mitt tidigare blogginlägg Vision för 2014 handlar om detta

"Vi har inte tid med att föra en diskussion som handlar om Jesus och Muhammed, och vår dialog får inte handla om jämförelser mellan det bästa och det sämsta i vår egen eller i den andres religion.

Det kanske är tid för att dela vår verklighet med den andres: På mycket kort tid har våra församlingar över hela landet förändrats då människor från hela världen har kommit till vårt land. Dessa människor är inte så sekulariserade som många av oss svenskar. Den kultur de för med sig berikar vårt land om vi är beredda att ta vara på den. Det är viktigt att man kan beundra det som är fint hos den andre, samtidigt som man bejakar det egna"