Israels kritik mot Margot Wallström

Israels sätt att ge sig på Margot Wallström är verkligen smaklöst. "Anders Persson, Mellanösternexpert och doktor i statsvetenskap vid Lunds universitet, är inte förvånad över den kritik som nu riktas mot Margot Wallström. "Tyvärr har det i Israel utvecklat sig till en kultur av att kritisera Sverige och leta tillfällen att göra det, och då särskilt att ge sig på Wallström och fördöma hennes uttalanden", säger Anders Persson.
Staten Israel begriper sig helt enkelt inte på vår utomordentligt duktiga utrikesminister utan tolkar hennes kritik mot brott av mänskliga rättigheter som israelsfientligt. Detta skriver en vän till mig, ”är absurt och enormt kontrapunktivt.” För vad är det hon egentligen har sagt? Det borde en vän av sanningen ordentligt ta reda på. ”Läser man hennes uttalande noga är det faktiskt riktigt korrekt. Hon pratade i generella termer formellt men kunde läsas som specifikt Israel. Men det läses specifikt Israel finns det massor av seriösa rapporter om misstänkta utomrättsliga avrättningar.”

Vår nye Kyrkoherde Mikael Billemar

En artikel om vår nye och omtyckte Kyrkoherde Mikael Billemar i dagens nummer av Motala Vadstena tidning. Han installeras för sin ordinarie tjänst den 13 december i Motala Kyrka. Jag vill önska honom Guds rika välsignelse! LÄS DEN HÄR!

Några egna sångtexter och noter

Jag har ett arv som inte kan förstöras,
åt mig förvarad i en annan värld.
En makt som bär mig, skyddar och bevarar.
Ett hopp för livet på min levnadsfärd

Jag är född på nytt till ett himmelskt leende,
och har mitt ankare vid en annan kust.
Här en liten tid planterar jag för framtid,
ett hoppets träd som fyller all min lust.
Igenom Jesus jag leva kan ett heligt liv.
Han ger mig nåd till ett alltigenom heligt liv.
Sätter allt mitt hopp till Herren Jesus Kristus,
och all den nåd som kommer mig till del

Nu kan jag jubla med en himmelsk glädje,
och lever nära målet för min tro.
Har inte sett men älskar ändå honom.
I hans gemenskap vill jag alltid bo.

Jag är beredd och vet att han skall komma.
Närhelst det sker så vill jag vara med
I tron jag anat himlen här på jorden,
trots mörka moln, när världen är ur led.

Jag är född på nytt genom Jesus Kristus,
han gett mig nåd och stor barmhärtighet.
Jag har Guds beskydd tills jag får vara framme.
En tro som bär och ger identitet
Igenom Jesus jag leva kan ett heligt liv.
Han ger mig nåd till ett alltigenom heligt liv.
Sätter allt mitt hopp till Herren Jesus Kristus,
och all den nåd som kommer mig till del

2008-11-30 2015-10-23 Rolf Ericson


Leif du kommit hem. Du är redan framme.
Du haft ditt ankare vid en annan kust.
Genom Jesus Kristus fick du Guds beskydd,
i honom har du här haft all din lust.
Ja du har älskat Jesus som du trodde på,
i hans gemenskap fick du alltid leva då.
Nu har du nått målet, nu har du fått ro.
I Paradiset får du alltid bo.

2015-10-23 Rolf Ericson


Noter till ovanstående sång sidan 1.
sidan 2
sidan 3

Jag skall gå genom tysta skyar. Text: Dan Andersson

Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus
och vandra i vita nätter, tills jag funnit min Faders hus
jag skall klappa sakta på porten, där ingen mer går ut
och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut
Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus
och vandra i vita nätter, tills jag funnit min Faders hus
jag skall klappa sakta på porten, där ingen mer går ut
och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut


Jag vill sjunga en annan visa: Text Rolf Ericson


Jag vill sjunga en annan visa,
om en port som öppen står.
Den öppnades en gång av Jesus
och nu vid hans sida jag går.
Och jag sjunger en sång till hans ära,
som jag ej sjungit förut.
Löften han gett mig skall bära,
hem till Guds stad till slut.


När han öppnade pärleporten,
så att jag fick komma in,
blev jag frälst genom tron på Jesus,
och himlen har blivit min.
Han är vägen, sanningen livet,
ja så står det i Guds Ord.
En plats har åt mig blivit given.
Jag är bjuden på fest vid hans bord.


Du behöver ej gå långa vägar,
för att komma hem till Gud
Han har har öppet och han är hemma,
när från himmelen du får bud
men han söker sitt barn här på jorden,
och han väntar på dig till slut
Du ska få sjunga av glädje,
som aldrig du sjöng förut



Tilläggsversar till Herre led mig dag för dag, sjungna vid Leif Gårdmans begravningsgudstjänst i Hällestads kyrka fredag den 6 november 2015

Nu har Leif fått flytta hem, till Guds stad Jerusalem,
ja hans ögon strålar och han ler
Han vill möta oss en gång, till musik och änglasång
Inget ont kan störa honom mer

Vill du möta honom där, i det land där Jesus är,
så lägg ditt liv i Herrens mästarhand.
För att frälsa dej och mej, Herren Jesus offrat sej.
Han vill föra oss till livets land

Om Ulf och Birgitta Ekmans skyddshelgon

JAG TYCKER ATT DETTA GRÄNSAR TILL SPIRITISM, MEN JAG ÄR VÄL INTE TILLRÄCKLIGT INSATT. FINNS DET STÖD I BIBELN FÖR EN DEL AV DET HÄR? KAN MAN TOLKA HEBREERBREVET KAPITEL 11 OCH 12 SOM FÖRSVAR FÖR SÅDANT? JAG VET INTE MEN KOM GÄRNA MED DINA SYNPUNKTER PÅ DETTA. LÅT OSS DÅ HÅLLA OSS TILL SAK OCH INTE TILL PERSON.

Gudstjänst med dop och nattvard

På söndag den 1 november 10.30 blir det gudstjänst med dop och nattvard i Pingstkyrkan Motala. Då kommer Rolf Ericson att medverka med solosång och musik. Bernt Broberg predikar och Anders Egbert är mötesledare. Församlingen inbjuder även till Kyrkkaffe efter gudstjänsten. Besök Pingstkyrkans hemsida här.

Det behövs inga nya nätverk för bibeltro i Svenska kyrkan

Tidningen Dagen skriver torsdag 29 oktober att ett nytt nätverk inom Svenska kyrkan håller på att startas upp.

Man vill samla svenskkyrkliga kristna till något nytt eftersom man anser att ”det spretar väldigt mycket i Svenska kyrkan och det finns en tendens att man släpper centrala delar av evangeliet” I minst tre artiklar i tidningen tas denna fråga upp. Detta är inte något nytt när det gäller tidningen Dagen. Det har under en lång tid med återkommande artiklar förekommit en stark kritik emot Svenska kyrkan.

Alla nya nätverk som tidigare bildats av liknande skäl har varit till mer skada än nytta vågar jag påstå. En av dem som skriver i Dagen, biskop emeritus Björn Fjärstedt har tidigare uttryckt en önskan att Svenska kyrkan skall krackelera. Är det detta som är avsikten? Att åstadkomma en splittring i stället för att bygga upp det som finns kvar. Denna gång menar han att det är dags för kyrkorna i det sekulariserade Europa att återvända till sitt uppdrag: Att erbjuda Jesus som världens frälsare. I de flesta kyrkor jag känner till förkunnas att Jesus är världens frälsare. Kan Fjärstedt visa mig ett enda avvikande exempel? Jag tror inte det. Det är bara munväder. Sluta upp med sådant

I tidningen Dagens Nyheter läser jag om en kyrka som valt en annan framgångsrik väg.

Det är Katarina kyrka på söder i Stockholm. De har inte övergivit sitt uppdrag Inte heller i Motala, staden där jag bor. Där bedriver Svenska Kyrkan en liknande framgångsrik och evangelisk verksamhet dit människor samlas med stor entusiasm. Det finns tillräckligt många nätverk i Svenska kyrkan. Det behövs inga nya. Låt oss be Gud om sitt beskydd för dessa fiendens planer.

Orgelspelets konst

Någon frågade mig i dag i Pingstkyrkan där jag spelade orgel, om det är svårt att spela orgel. Jag blev faktiskt lite ställd av frågan, för jag ville svara så ärligt jag kunde. Det är svårt att spela orgel, men detta har inte avskräckt mig. Jag spelar så gott jag kan trots att jag inte är någon fullfjädrad organist. Jag har slutat att jämföra mig med dem som verkligen kan spela. Jag har i alla fall övat i minst ett kvarts sekel. När jag en gång blev färdig med min kantorsexamen så sa en av lärarna till oss: ”Nu har ni fått legitimation till att börja öva er i orgelspelets konst” För visst är det en konst, som man inte klarar utan övning. Det påstås att den som behärskar orgelspelets konst skall ha en gymnasts spänst och en matematikers hjärna. Det handlar bland annat om koordination mellan händer och fötter, och för att detta skall fungera någorlunda krävs att man är klar i knoppen. Jag har mycket litet av allt det jag räknat upp, men trots detta vågar jag ”ta ton”och får till och med uppskattning för mitt spel och min sång. Av den anledningen har jag vågat fortsätta. Det är väldigt roligt att spela orgel. Orgeln borde prioriteras mer i våra gudstjänster. Den är i sig en hel orkester med både stråk och blåsstämmor. Den som utbildar sig till kyrkomusiker har lätt att få arbete i Svenska kyrkan, eftersom det råder brist på kyrkomusiker. Detta borde uppmuntra unga musikaliska människor att lära sig orgelspelets konst. Jag var omkring 35 år när jag påbörjade min utbildning till kyrkomusiker. Dessförinnan var jag autodidackt och behärskade mest spel på gehör. Jag ångrar att jag inte började tidigare med min musikutbildning, men jag vet nu av erfarenhet att jag valde rätt när jag slutligen bestämde mig för att bli kantor i Svenska kyrkan.

Nysnickrade noter med egen design

En sång som jag skrev år 2008 har äntligen blivit nedtecknad i fyrstämmig sats. Får användas! Tre sidor: Sidan 1 Sidan 2 Sidan 3.

En händelserik vecka

I tisdags eftermiddag var jag inbjuden till Salemkyrkan i Borensberg att sjunga och spela. Det blev en härlig samling. Många välbekanta människor hade kommit för att lyssna. Även ett par goda vänner ifrån Motala hade kommit dit. Tema för mina sånger var ”Jorden, himlen och själarnas pilgrimsgång.” Jag fick i mitt program förmånen att också presentera tre av mina egna sånger. En av dem blev så omtyckt att man ville ha texten för att presentera den vid senare tillfälle. Det gladde mig mycket.

Vi har också varit hund och kattvakt den här veckan, eftersom Karl Magnus, Emmy och Vega varit bortresta.

I dag fredag, har jag tillsammans med min pastor Bernt Broberg fått tjänstgöra med sång och musik vid en begravningsgudstjänst i Vinnerstads kyrka.

På söndag kommer jag att spela orgel vid gudstjänsten i Pingstkyrkan i Motala då Daniel Persson kommer att predika.

Jag gläder mig mycket åt att krafterna både fysiskt och psykiskt har återvänt. Det är Guds stora nåd att jag får tjäna honom med mina gåvor. Tack Gud för detta.

Här är text och musik till sången som blev omtyckt. sid 1.

sid 2.

Mina öppna brev till Tommy Dahlman

Jag har raderat mina öppna brev till Tommy Dahlman. Han anser att de innehåller information som kan skada och sprida falska rykten och det vill jag inte medverka till. Jag önskar Tommy Guds frid och välsignelse, men jag förstår inte riktigt hans anklagelser mot mig.

Att göra det Jesus gjorde

Videoklippet är kopierat ifrån "Hela Pingsten"

Kyrkor och religiösa samfund skall vara fria från sin bindning till Staten

Mitt svar till Hans Hermansson:

Din kommentar finns på den här sidan:
http://rolferic.blogspot.se/2009/11/vi-ar-sekulara.html

Visst har man länge sagt att Sverige är, eller åtminstone har varit ett kristet land, men enligt min åsikt så finns det inga kristna länder, men däremot kristna människor. Sverige var i verkligheten lika sekulärt innan kyrkan skildes från staten, fast inte i juridisk mening.

Jag har ändrat uppfattning i kyrka-stat-frågan. Förr tyckte jag att det var bra att kyrkan var knuten till staten och att kristendomen på så sätt fick genomsyra det svenska folket i tro och traditioner. Då hade jag uppfattningen att Svenska Kyrkan hade en särställning, som en folkkyrka. Den utövade ett starkt inflytande, som bärare av kristendomen till människor i vårt samhälle.

Jag tror numera precis som du att alla religiösa samfund skall vara fria från bindningen till staten. Jag skrev 20 november 2010 ett inlägg i Ökenkällan, där jag visade mitt stöd för Riksdagsledamoten Carina Hägg när hon oroades av att det finns politiska krafter som vill verka för att religion skall gå före både vetenskap, beprövad erfarenhet och demokratiskt fattade beslut. Detta kan leda till att extrema grupper med patriarkaliska och auktoritära strukturer får politiskt inflytande. Det var många som inte kunde förstå hur jag kunde jag kunde stödja någon som hade en sådan uppfattning. Så du och jag tycks vara överens om detta.

Om du vill läsa det så finns länken här! http://rolferic.blogspot.se/2010/02/religionsfriheten-hotad-av-religios.html

Du skriver att tanken på att vi är syndare inte föder något gott med sig. Nej det gör det inte så länge vi betraktar alla andra som syndare och försöker rentvå oss själva. Vi har inte rättighet att döma någon annan, men inför den Gud som jag tror på är vi alla ”smålänningar” Ordet ”syndare” har blivit infekterat.

Vi är inte goda varken med eller utan Gud. Vi har gått miste om hela härligheten! Människan ägde från början en återglans av Guds härlighet. Den förstördes av synden (obs substantivet ”synden” inte verbet ”synda”) Av den anledningen finns det en del som är rädda för Gud, även de som säger att de inte tror att han finns Rädslan hänger samman med straff. En del säger: ”Det här har jag för mina synders skull” Man inbillar sig att Gud är en despot som bestraffar oss när vi gör det som är fel. Jag är fri från varje sådan tanke eftersom jag har fått en annan bild av Gud. Min Gud är kärlekens Gud. Det finns ingen rädsla i kärleken. Fullkomlig kärlek driver ut rädslan. Jesus har själv trätt emellan mig och Gud och tagit synden och straffet på sig.

Allt det jag här skriver är säkert ingenting nytt för dig, men jag skriver det ändå för det är en sanning som bör skrivas gång på gång. Gud bestraffar oss inte fastän vi är syndare. Jesus har blivit försoningen för våra synder. Han har försonat oss med Gud. Att i tro ta emot honom är detsamma som att bli fri ifrån syndens skuld.

Då återställs den förstörda återglansen av Guds härlighet hos oss genom Jesus Kristus. Vid tidens slut när Guds härlighet åter blir synlig. Så övergår vi i en livsform, där vi på nytt liknar Gud och kan uthärda hans närhet.

En annan värld är möjlig

En annan värld är möjlig Text & Musik: Rolf Ericson.
Another world is possible
Skriv om ni vill använda den!

SIDAN 1

SIDAN 2

Sveriges absolut bästa kvinnliga komiker på SVTplay

En timme och tjugo minuter. Man sitter som klistrad vid datorn och ser föreställningen med Marika Carlsson. Jag skäms över alla de fördomar jag fortfarande har och snarast vill bli kvitt ifrån. HÄR ÄR LÄNKEN TILL FILMEN

Attackerna och mot Svenska kyrkan

Michael H-t studerar teologi. Han har delat med sig av sin oro för Svenska kyrkan efter den debatt som just nu pågår efter Dagenartikeln med prästen Carl Erik Sahlberg.

Michael har kontakt med en samordnare för präster i Norrland, som visat en grafik hur medlemstappet minskat de senaste tio åren när det gäller deltagandet i gudstjänsterna. Ingen trevlig bild anser Michael, men den kanske bör visas för att sanningen skall bli känd. Jag försöker tona ner Michaels oro och peka på allt som är positivt i Svenska kyrkan, åtminstone det positiva jag har upptäckt här i Motala.

Detta utesluter inte att det finns saker som kan bekymra mig också. Den andliga krisen som jag har svårt att bedöma, finns ju inte bara i Svenska kyrkan, utan över hela kristenheten, ja över dem som också bekänner sig till annan tro. Jag anser att den inomkyrkliga, andliga krisen är värst. Här finns det många småpåvar som vill bestämma och de är högljudda i media och TV och vill på allt sätt splittra mer än förnya.

För övrigt så finns det statistik som ena stunden talar för att människor inte tror på Gud och andra stunden att människor ändrar sin trosuppfattning Detta sker ofta vid katastrofer och kriser som man hamnar i. Antingen blir man bitter på en frånvarande Gud, eller också ber man, tror och hoppas på att Gud ska gripa in.

Kyrkoherden Olle Carlsson intervjuades i TV häromdagen. Han menade att statistiken om människor som tror på Gud kan förändras på kort tid. En hög procent tror inte när man sätter sig i ett flygplan, men så förändras det drastiskt om något händer under flygturen. Exempelvis om flygplanet hamnar i en luftgrop, eller om någon av motorerna slutar att fungera. Då är det många, som plötsligt tror på Gud och på ett liv efter detta. Olle Carlsson vet vad han talar om. Han möter människor som kommer till Katarinamässan, i Katarina kyrka på söder i Stockholm. Det är den mest välbesökta i hela landet. Där känner sig alla hemma. Där deltar till och med ateister. Håkan Sunnliden, som är komminister i Värnamo pastorat har på sin blogg jämfört Katarinamässan med gamla tiders väckelsemöte, utan att det fördenskull se ut som på 1800-talet. Här förekommer ju folkligt, modern musik och sång, enkelt budskap och stor glädje. Folk är engagerade. De sjunger med och svarar i mässan med orden: ”Din död förkunnar vi. Din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Detta är verkligen en positiv beskrivning av det som pågår. Det är vad jag förstår en trohet till kyrkans trosbekännelse och här finns nog ingen som tycker att korset och Jesu död är någonting onödigt, eftersom man firar mässan till åminnelse av just detta.

Jag anser att det är omöjligt för en präst i Svenska kyrkan att förneka dessa grundläggande trossatser, men Michael håller inte med mig.

Han skriver: ” Att vara präst i Svenska kyrkan är rätt så lukrativt, med den höga lön som de har finns det absolut en och annan som inte borde vara präster. För en tid sedan skrev en präst att korsfästelsen var barbarisk och att vi inte borde tala om den, att den var onödig. Då går man emot själva grunden i vår tro. Tyvärr finns det inte så få som är något förvirrade vad gäller den kristna tro. Det är en sak att ha frågor, men en präst ska någonstans också kunna ha svaren som medlemmarna i hans kyrka har. Jag känner ganska många präster pga att jag nu läser teologi, mitt absoluta intryck är att den stora majoriteten är trogna trosbekännelsen. Men det finns en liten minoritet som rent ut sagt ifrågasätter allting. Så pass att jag själv numer alltmer börjar tvivla på om SvK kan vara kyrkan för mig. Jag har träffat kvinnliga präster som i full mässkrud i kyrkan innan gudstjänsten börjat dragit snuskiga historier.... En del på gränsen till rent hädiska. Andra präster som sagt att Jesus, Muhamed, Budda det är ju ändå alla samma sak.... Det är att spotta på den korsfäste Kristus.

Jag svarar Michael på denna kommentar:

”Naturligtvis har du rätt i att en präst borde vara ett föredöme i trohet när det gäller sitt kall. Den präst som inte är det liknar jag vid en psykopat, som kan göra det onda utan att själv ha dåligt samvete. Ja, även jag har mött dessa företeelser under min långa tjänstgöring i SvK, som kantor. Det är sorgligt, men vår uppgift är inte att framhålla de dåliga exemplen, som kännetecken för SvK, men vi måste själva i alla lägen vara frimodiga i att vara föredömen i trohet, renhet och kristen vandel. Vi bör även vara frimodiga att säga ifrån när någon beter sig så som du beskriver. Du skriver som väl är att det är en liten minoritet. Om inte SvK kan vara en kyrka för Dig, så kan ju Du med din starka tro på det som är rätt, sant och värdigt, betyda något just för SvK. Jag förstår din känsla av främlingsskap. Även jag har upplevt den under min tid som kantor. Jag reagerade precis som Du, men jag upplevde att Herren ville ha mig där just då”

Michael känner samma oro som jag när man angriper Svenska kyrkan. Han skriver:

”Något jag reagerar på dock är varför alla dessa angrepp mot Svenska kyrkan som sker just nu? Ett flertal frikyrkoprofiler har de senaste månaderna kraftigt attackerat SvK. Värst är nog Tommy Dahlman med sitt "gå ur och bilda nytt" uppmaning till dem som tillhör oasrörelsen. Det är ju förödande uppmaningar. Marcus Birro som mer eller mindre kallar SvK för avfallen. Det är djupt obehagligt upplever jag. SvK behöver stöd och hjälp av sina vänner i stället. Jag tror att SvK är den kyrka som enklast kan nå Sverige med evangelium och därför behövs den och därför,älskar jag den kyrkan trots att jag ibland känner mig trött. ”

Tack Michael. Du och jag skall fortsätta att stödja vår kyrka. De sorgliga angrepp som Dahlman och Birro står för måste vi bemöta De använder sig av moderna media för att påverka människor i negativ riktning

Jag vågar påstå att de i detta fall verkar i fel anda. ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra..” Tjuvens verksamhet fräter inifrån. Vi måste försöka förhindra det. Vi gör det bäst genom att själva följa och likna Jesus vår Frälsare.

RÄTTELSE: Beträffande Tommy Dahlmans påstådda uppmaning (se ovan) skrev jag för att få veta hur han verkligen hade sagt om detta. Här är Tommy Dahlmans svar till mig:

Käre Rolf!

Att ifrågasätta och problematisera Svenska Kyrkans utveckling är inte att "attackera" den. Det är en skyldighet att som medlem (vilket jag är) reagera på den tydliga liberalisering som pågår i en allt högre fart.

Själv har jag aldrig uppmanat någon annan att lämna eftersom jag själv står kvar men jag har skrivit att jag tror att Oas på sikt måste gå sin egen väg. Oas har dock inga planer på detta enligt Berit Simonsson.

Vänligen
Tommy Dahlman l

Carl Erik Sahlberg om den allmänreligiösa teologin i Svenska kyrkan

Finns det fog för den kritik som prästen Carl Erik Sahlberg skriver om sitt eget samfund Svenska kyrkan? Debattartikeln finns i tidningen Dagen med rubriken Svenska kyrkans botten är nådd. I dag tisdag 22 september.

Jag sammanfattar Sahlbergs kritik i några punkter:

1. Medlemstappet 200 lämnar Svenska kyrkan varje dag
2. Gudstjänstfirande gemenskaper i Svenska kyrkan minskar i antal.
3. Teologin som framförs av ledande kyrkliga röster. Han kallar den för allmänreligiös reträtt-teologi.
4. Intolerans bland dem som just nu anser sig vara politiskt korrekta
5. Svenska kyrkan kommer att falla ihop som ett korthus
6. Svenska kyrkan går mot stupet
7. Svenska kyrkan liknar ett flygplan utan pilot på väg att krascha
8. Sverige ligger längst ner bland världens länder när det gäller utövad kristen tro
9. Allra fört måste den börja tro på bibeln
10. Bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna till dem som vet bättre

Jag vet inte varifrån Sahlgren får alla uppgifter, men jag har tagit reda på att siffran 200 som lämnar kyrkan varje dag inte stämmer med verkligheten, åtminstone inte om den statistik stämmer som publiceras av Svenska kyrkan. Om jag läst rätt så är det 132 medlemmar per dag som aktivt har begärt utträde Det blir 48000 på ett år, vilket motsvar 0,76% av medlemmarna. Under samma år 2014 skedde cirka 53 000 dop i Svenska kyrkan. Andelen döpta av alla födda är 46,3 procent. Jag tycker att Sahlberg borde vara mera hemma med de korrekta siffrorna. Han har ju tillgång till samma källa via internet

Jag har inte uppfattningen att gudstjänstfirande gemenskaper minskar, men jag tror i stället att grupper som samlas i hem och små celler ökar. Om söndagsgudstjänsterna minskar på en del håll, så tror jag det sker på bekostnad av att dessa små grupper samlar folk under den övriga veckan. Jag läste häromdagen att det hade kommit 50 ungdomar till konfirmandinskrivningen till en av våra kyrkor. Det är verkligen underbart det som sker här i Motala. Och alla dessa fantastiska musikgudstjänster där vår kyrkoherde Mikael Billemar alltid förkunnar ett klart och rent evangeliskt budskap med andlig inlevelse.

Jag känner inte igen någon allmänreligiös reträtt-teologi i Svenska kyrkan här. Det är den evangelisk-lutherska teologin som förkunnas. Den ser visserligen inte likadan ut i dag som på 1500-talet och det tycker jag vi ska vara enbart tacksamma för.

De präster jag lyssnat till i Svenska kyrkan tror på Bibeln, men jag vet egentligen inte vad Sahlberg menar med den bibeltro han saknar i kyrkan. Bibeltolkningen kan variera, men i Svenska kyrkan läser man i varje gudstjänst Bibeln och jag har alltid uppskattat att få följa med i kyrkoåret.

Jag kan inte ta upp allt det Sahlberg skriver om, men jag tycker att det är underligt att han talar om bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna på dem som vet bättre. Är inte just ett sådant påstående en brist på ödmjukhet.

Jag blir så ledsen när jag gång på gång får läsa sådana här angrepp mot Svenska kyrkan i tidningen Dagen, inte minst när en sådan person som Carl Erik Sahlberg skriver. Jag har höga tankar om honom som person. Trots detta kan jag inte för mitt liv hålla med om det han skriver. Nu skriver han ju också att han inte gett upp hoppet om Svenska kyrkan, ja han skriver också till sist att ”En sådan kyrka har alltid en framtid.” Ja sådant vill vi höra talas om i stället för allt negativt som skrivs, inte minst i tidningen Dagen.

En personlig hälsning i en predikan från Filadelfia Älgarås

Det här är en länk till Filadelfiaförsamlingen Älgarås hemsida.

Min gode vän pastor Sune Gustafsson, som jag länge känt och som nu är min facebooksvän var där i söndags. Sune bor i närheten till Ulricehamn.

Den predikan som han höll finns publicerad på deras hemsida och jag länkar till den här.

Det är ett uppmuntrande och enkelt och budskap om Jesus, som stärker din tro.
Lyssna till vad Sune talar om. Det kan vara en personlig hälsning just till Dig! Tack Sune och Gud välsigne Dig i ditt arbete i Guds rike!

Så blir Sveriges kommande politik.

Så blir Sveriges kommande politik. Se denna länk till Statsminister Stefan Löfvens tal vid riksmötet i Sveriges Riksdag, tisdag den 15 september 2015.

Riksmötets öppnande i Sveriges Riksdag, tisdag den 15 september 2015.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustafs tal vid Riksmötets öppnande i Sveriges Riksdag, tisdag den 15 september 2015.

Varning för liknande skräpmail

Jag får dagligen skräpmail med liknande innehåll som nedanstående som jag kopierat innan jag tar bort det från min inkorg. Om jag hade trott på budskapet i dessa mail, så hade jag nu varit mångmiljonär. Jag varnar alla lättrogna. Klicka aldrig på länkar som finns med i sådana mail. Om du gör det kommer du att bli översvämmad av sådana mail. Det har kostat mig mycket tid att radera dessa som dagligen översvämmar min inkorg, trots att jag markerar deras domäner som skräppost

Hei Rolf,
Systemet har dragit ut två personer som tillsammans med ett fåtal andra från MOTALA kämpar om att få hyran betald varje månad i 12 mån.
Följande personer har dragits:
1: Rolf Ericson 2: (Jag har raderat det här namnet)
Systemet är inställt på att hitta två nya namn om personerna ovan inte deltagit innan Lördag.
Så heter du Ericson eller S.(jag har raderat efternamnet)......... i efternamn ska du redan idag bekräfta att du vill vinna hyran betald varje månad i 12 mån.

Bra för hälsan

Körsång är bra för hälsan även med sånger om Jesus, vill jag tillägga.

Sjung och var glad är rubriken i dagens krönika i Motala & Vadstena tidning av Emmilie Engström.

Att sjunga tillsammans med andra människor har en lugnande effekt och gör oss glada, visar en ny forskning vid Göteborgs universitet

Hon berättar att hon alltid gillat att sjunga och spela, ett intresse som hon delar med många. Vidare att när hon var liten så sjöng hon i barnkören i kyrkan. Detta blev inkörsporten till hennes intresse för sång och musik. Detta säger mig att det är väldigt betydelsefullt att sjunga och spela tillsammans med barn, antingen det sker i hem, skola eller kyrka.

Emmilie skriver att hon tröttnade på alla Jesuslåtar och i sin nuvarande kör är det pop och rock som gäller. Det kan givetvis finnas orsaker till att man tröttnar och vill sjunga något annat. Om man inte längre blir berörd av sångerna om Jesus kan man fråga vad det möjligen kan bero på. Är det sångstilen eller är det texten.

Det finns ju olika typer av sånger om Jesus, till exempel gospelsånger. När ungdomskörerna som sjunger gospel växer, så beror det på att sångerna berör både dem som sjunger och dem som lyssnar. Gospelglädjen känns i hela kroppen. Det kan vara både sång, musik och dans.Det är många som anser att gospel är rena rama friskvården. Glädjen, hängivenheten och det enkla budskapet lockar unga människor till dessa körer.

Gospel är det glada budskapet om Jesus, som utmanar mig till att leva mitt liv i vänskap med honom. Om man har bestämt sig för det blir sångerna om Jesus betydelsefulla.

Här är ett exempel på en sång om Jesus som berör mig väldigt mycket både med sin text av psalmförfattaren Anders Frostensson och med sin musik av fängelseprästen Lars Åke Lundberg, Samma som också skrivit psalmen ”Guds kärlek är som stranden”.

Sången ”Det bästa som hänt mig är Jesus” känns väldigt rätt för mig att sjunga:

”Det bästa som hänt mej är Jesus, en mening åt livet han gav Han kom genom mörker och tårar, Hans dag är Guds eviga dag. Det bästa som hänt mej är Jesus.

Då såg jag en mänska bredvid mej, som förr nästan aldrig jag såg och djupen de skrämde mej inte, en skimrande pärla där låg. Det bästa som hänt mej är Jesus.

Han rest mej och ställt mig på klippan, ur misströstans dy han mej drog. Det bästa som hänt mej: han trodde på mej när själv mist min tro. Det bästa som hänt mej är Jesus.

Han gav mej sin eviga kärlek, han gav mej försoningens dag. I den får jag leva och älska befriad från misstro och hat. Det bästa som hänt mej är Jesus.” ”Anders Frostensson- Lars Åke Lundberg”

Om den här sången och flera andra skriver Biskop Åke Bonnier i en av sina bloggar: Jag varnar dig, följ honom inte!

Man blir ju rentav nyfiken när man läser rubriken. Läs den du också! DET BÄSTA SOM HÄNT MIG ÄR JESUS!!

Medlem i Pingstförsamlingen och Svenska kyrkan!

Jag vill först ta upp en fråga, som under min tid som kyrkomusiker varit mycket omdebatterad. Den handlade då om vem som skulle betala ut arvode för de tjänster, som gick utanför den normala arbetsinstruktionen. Från att tidigare ha varit ganska generösa, lyckades Svenska kyrkan förhandla sig till en lösning, som gick ut på minsta möjliga utbud av sång och musik vid förrättningar. Den som exempelvis ville ha extra sång och musik utöver psalmsång och liturg, fick själv stå för kostnaden till kyrkomusikern. Detta trots att den medlemmen betalat kyrkoskatt i hela sitt liv, Svenska kyrkan kunde efter denna förhandling inte utbetala något för den som ville ha extra sång och musik utförd. Ingen bra policy kan man tycka. Kyrkomusikerns skyldigheter att spela vid förrättningar gällde, och gäller också numera, endast den som är medlem i Svenska kyrkan på den orten. Om man begärt utträde har kyrkomusikern inte någon skyldighet att spela vid förrättningar, exempelvis vigsel och begravningsgudstjänst. Den tjänsten skall då ombesörjas av den kyrka som medlemmen tillhör. Detta är ju logiskt, men skapar tyvärr lojalitetskonflikter för kyrkomusikern. Hur ska han eller hon göra med tant Ada, som begärt utträde? När jag numera som pensionerad kantor, får extra uppdrag, så har jag givetvis rättighet att ta betalt för mina tjänster. Detta är självklart för de tjänster som jag utför i Svenska kyrkan, där jag är behörig för tjänsten. Eftersom jag inte längre är anställd får jag komma överens med arbetsgivaren för varje sådant tillfälle. Jag känner inte till om Kyrkomusikernas riksförbund har utarbetat någon särskild gemensam bestämmelse för utbetalning av arvode för pensionerade kyrkomusiker. Kan någon upplysa mig om detta? Det förhåller sig annorlunda med uppdrag som jag får exempelvis i Pingstförsamlingen som jag numera tillhör. Här kan man inte ställa samma krav på behörighet för tjänsten. Uppgiften att spela och sjunga bygger precis som övriga tjänster i församlingen på frivilliga insatser och handlar inte så mycket om vilken utbildning och erfarenhet man har. Jag utför detta arbete i den församling som jag tillhör, utan att begära någon ekonomisk ersättning. Fattas bara annat. Om man däremot är medlem i Svenska kyrkan har man rättighet att få vigsel och begravningsgudstjänst utförd med den anställda personal som kyrkan har att erbjuda. Har man däremot begärt utträde ur Svenska kyrkan har man inte självklar rättighet att begära att präst och kyrkomusiker skall utföra denna tjänst, varken i den kyrka där förrättningen sker eller i annan lokal. Den tjänsten skall då ombesörjas av den församling som man tillhör. Jag tillhör numera både Pingstförsamlingen i Motala och Svenska kyrkan som skattebetalande medlem. Till Pingstförsamlingen ger jag mina offergåvor i första hand. Jag brukar ha som vana att först ge en tiondel av min nettoinkomst. Det finns inte någon som kräver detta av mig, men jag upplever det som en självklar förmån att få bidraga med detta och känner mig mycket tillfreds med detta. Jag vill inte heller svika mitt förtroende för Svenska kyrkan genom att gå ur den, eftersom jag anser att denna kyrka har en så stor samhällsbevarande uppgift inte minst i vår sekulariserade tid. Därför tänker jag fortsätta att betala min kyrkoskatt.

Gyllene äpplen i silverskålar

I söndagsskolan fick vi ofta lära oss minnesversar ur Bibeln. Den första som jag lärde mig utantill står i Ordspråksboken 25:11 ”Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rättan tid.” Ord som talas i rätt tid. Det säger mig att rätta ord kan missbrukas om de talas i fel tid. Det behöver inte vara något fel på källan, ur vilken vi hämtar orden, men om orden är valda vid fel tid kan de likna maskstungna äpplen mer än gyllene. Eftersom ord kan användas både för att befria och binda, innesluta och utesluta, behöver vi fråga: Hur använder vi våra ord? Om det är Guds ord vi använder, så betraktas vi ”som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig” (1.Kor.4:1-2) Om syftet med förvaltningen av våra ord är att befria och innesluta våra medmänniskor till gudsgemenskap över alla religionsgränser, så har vi kommit en god bit på rätt väg Om syftet med förvaltningen av våra ord och Guds ord är att skapa fred mellan människor, så kanske det innebär att man beundrar något hos den andre samtidigt som man älskar det egna. När Jesus i Johannes evangelium i sitt avskedstal säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, (Joh.14:6) så handlar det om att vi alla får vandra på den vägen. Vi får följa honom på den vägen. Jesus är vägen som vi går på, kärlekens väg som förenar och innesluter alla människor. Guds rike är tänkt för alla människor ”Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1.Tim.2:4-5) Någon kanske tycker att det är inkonsekvent att mena att Guds rike är tänkt för alla människor. Har inte vi som är kristna rättighet att göra anspråk på sanningen? Sanningen om Jesus, sanningen om vägen. Jag bor på Granitvägen i Motala. Den sanningen gör jag anspråk på. Jag går ofta på Granitvägen för att komma hem. Jag äger den inte och det gör inte mina grannar heller, men vi går på den för att komma till våra bostäder. Jesus är vägen för alla människor, både troende och otroende..Antingen vi gjort anspråk på sanningen om honom eller inte. Om vi vill gå på den vägen så kommer vi hem. Jag har valt att följa honom. Jag vill använda det lilla ordet kom, och önskar att det skall spridas likt ringarna på vattnet. ”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.” (Upp.22:17) Så vill jag använda mina ord. Gud välsigne Dig! GYLLENE ÄPPLEN I SILVERSKÅLAR Solosång text och musik: Rolf Ericson

Jews, Muslims and Christians in the same embrace of peace

Jews, Muslims and Christians in the same embrace of peace world!!! Read more! I wish we could seek peaceful agreements in place for the discussion of matters of doctrine

Rätt eller fel att fira gudstjänst..?

Rätt eller fel att fira gudstjänst med andra religioner. Se Dagens webb-tv:

Vem har monopol på sanningen?

Den verbala kritiken mot de fem prästerna fortsätter i synnerhet i den kristna tidningen Dagen. De pådyvlas befängda påståenden som inte liknar något de sagt. Religions och kyrkohistorikern Per Beskow menar helt riktigt att kristendom och islam inte går att förena, men detta får ju inte innebära att kristna och muslimer kan mötas. Det handlar ju inte om religionsmöten utan om möten mellan människor med olika trosuppfattningar. Det är viktigt att såsom Domkyrkoprosten Hans Ulfvebrand föreslår öka samarbetet med andra religioner – och att dessa bör bjudas in i kyrkan. Ulvebrand säger: ”När Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet” så kommer det inifrån honom själv. Inte i jämförelse med någon annan. Det är en inifrån honom kommande identitet.” Sandlund menar att denna tolkning leder fel. Jag frågar: ”Hur kan hon vara så säker på det?”

Lyssna på sändningen Människor och tro i Sveriges radio p1: 

”Ska Svenska kyrkan välkomna andrareligioner”

Evangelium enligt Elisabeth Sandlund, Dagen

"Vi som kristna har ett monopolanspråk att visa på vägen till Gud", säger Elisabeth Sandlund från tidningen Dagen. Jag är rädd för att ett sådant anspråk kan stänga dörren för de religiösa människor ifrån alla världens religioner, som i dag kommer till vårt land. Vi kan väl visa på vägen till Gud utan att ha sådana anspråk. "En ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än djupsinnig och vetenskaplig forskning." (Thomas a Kempis)

Gud är större än vår tanke om honom

Regeringen påbörjar avvecklingen av Fas3

Jag blev så glad när jag såg och lyssnade på Rapport i kväll Ännu ett lyckat steg av den nya regeringen. Hoppas att det får ett starkt stöd. Vi ska vara tacksamma att vi har en socialdemokratisk regering, som vågar satsa på detta.

http://www.regeringen.se/sveriges-regering/arbetsmarknadsdepartementet/ylva-johansson/

Religiös förföljelse i Sverige

Jag läser på Wikipedia att religiös förföljelse ”är systematiskt förtryck och diskriminering av en grupp motiverat av att de utövar eller ej utövar någon religion, eller har annan trosbekännelse eller samfundstillhörighet än förföljarna.”

Som historiska exempel: ”Romarrikets förföljelse av de första kristna, de kristna korstågen, judeförföljelsen, spanska inkvisitionen mot judar, muslimer och kättare, konventikelplakatet som riktades mot medlemmar i frikyrkliga väckelserörelser, förföljelse mot ateism, förföljelse mot muslimer, exempelvis massakern i Hebron 1929 och 1994, Deir Yassin-massakern 1948 i Palestina, Sebrenica-massakern 1995 då 8000 muslimer dödades”

Som nutida exempel:

Mordbränder riktade mot kyrkor i flera muslimska länder, exempelvis: ”Indonesien av Muslimska brödraskapet”; ”Egypten av Boko Haram i Nigeria”; samt av ISIS. Bestraffning av muslimer som konverterar till kristendom i länder som tillämpar sträng tolkning av Sharialagar, övergrepp mot de muslimer som inte stöder IS ledare, Falungongrörelsen i Kina, ateism i vissa muslimska länder.

Nutida exempel i Sverige:

Hatbrott som har islamofobiska, antisemitiska, kristofobiska och andra antireligiösa motiv, antisemitiska angrepp mot judar till följd av missnöjet över Israel-Palestinakonflikten, attentat mot moskéer liksom emot Jehovas vittnen.

Ovanstående uppgifter hämtade från Wikipedia, är inte särskilt uppseendeväckande. De är välkända av de flesta.

Vid vår andaktsstund i dag läste vi ur Apostlagärningarnas åttonde kapitel om den svåra förföljelse som utbröt mot församlingen i Jerusalem. Den inleddes med att Stefanos den första kristna martyren stenades. Det står där att Saul var anförare i denna förföljelse och han for hårt fram emot församlingen. Han hörde vid denna tid till en annan religiös riktning som var i fiendskap emot de kristna. Med andra ord, det var ingen förföljelse mellan religiösa och icke religiösa. Det var en fiendskap emot den teologi som de kristna förkunnade. Sanningen om Jesus Kristus var en nagel i ögat på dem som inte ville tro på Jesus. I det fientliga lägret var man mera upptagen av den ”dåraktiga” läran om Jesus, än om den kraft som finns hos honom. ”Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor.1:18

Man ansåg att den kristna läran var en villfarelse, som man på allt sätt ville bekämpa och det upp piskade hatet blev drivkraften till denna onda förföljelse, som skördade så många offer

Att den som skrev dessa ord om Jesus kunde vara samme man, som tidigare hade varit anförare i förföljelsen mot församlingen i Jerusalem, är svårt att förstå. Men den Saul från Tarsus som senare fick namnet Paulus hade själv, bokstavligt upplevt denna totala livsförvandling

Om detta kunde ske med honom, så kan det också ske med dig som läser detta. Jesus bad för pöbeln som förde honom till korset vid Golgata: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Luk. 23:34

Om du har svikit Jesus i oförstånd, så vill han förlåta dig och upprätta dig

Jag har tidigare skrivit att det pågår en hatfylld förföljelse emot Svenska kyrkan i vårt land. Denna förföljelse har sin upprinnelse i de beslut som man tagit när det gäller vigseln av samkönade. En av mina mycket goda vänner menade att det är överdrivet av mig att kalla kampanjen mot Svenska kyrkan som religiös förföljelse. Ja, jag undrar då vad ska man kalla det?

Många anser att Svenska kyrkan är liberal i sin teologi, och politiskt vänsterorienterad. Den senaste tidens utfall har varit att några präster i Stockholm skrivit sådant som av en del anses vara en förnekelse av den bibliska tron. Ja man går så långt att man frågar om de bibeltroende vågar ta avstånd ifrån Svenska kyrkan på grund av detta.

Nu frågar jag uppriktigt: ”Kan man av det som dessa fem präster säger i intervjun, dra slutsatsen att de inte längre tror att Jesus är Guds son?” Jag tycker att detta är en förhastad slutsats.

 Så här säger Domprosten Hans Ulfvebrand i intervjun i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? När han får frågan: Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”, så svarar han:
– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition.
– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga person."

Så domprosten tror alltså att Jesus är vägen. Något annat kan jag inte utläsa.

Jag skrev så här på min Facebooksida: ”Den kyrka som är utsatt för mest förföljelse i vårt land är Svenska kyrkan. De värsta angreppen sker från oväntat håll. Detta borde stämma 
er till eftertanke. Vad sysslar ni med egentligen? Medan världen brinner håller ni på med elakt och lögnaktigt förtal. Läs Jesaja 6:5 ”

Kristdemokraternas vara eller inte vara

Jag har tidigare skrivit om Kristdemokraterna och de påhopp som deras nya ledare Ebba Busch-Thor blivit utsatt för. Jag anser att hon har rätt när hon vill föreslå en kursändring som handlar om homosexuellas rättigheter till adoption av barn. Det finns inget som bevisar att adoptivbarn har det bättre med en mamma och en pappa. Nu tycker jag inte att detta är tillräckligt. I en tid då många KD-sympatisörer och Moderater tycks vara mer intresserade av Sverigedemokraternas politik, finns det anledning att önska att den nya partiledaren blir tydlig och tar avstånd ifrån den invandringspolitik som liknar Sverigedemokraternas.

Kristdemokraterna har varit ett parti med stark värdekonservatism. Jag kan förstå dem som tycker att de borde hålla fast vid sina gamla värderingar för att inte svika sina väljare. Att förstå är en sak, men att tycka om det är en annan. Partiet är nog fortfarande ganska konservativt. Därför tycker jag att de som vill bojkotta partiet ifrån de egna leden, inte borde göra det. Frågan är hur mycket deras agerande skadar partiet. Det blir nog inte så lätt att bygga upp ett nytt parti med liknande förutsättningar.

Svenska kyrkan hack-kyckling

Nu har det hänt igen. Svenska kyrkan har på nytt blivit utsatt för elakt verbalt angrepp ifrån dem som helst vill se dess krympande inflytande.

Det handlar om fem präster som i Stockholms domkyrkoförsamling inbjuder till gudstjänst tillsammans med andra religioner. I en debattartikel i DN ställer dessa präster frågan om Svenska kyrkan vågar förkunna att judar, kristna och muslimer vandrar mot samme Gud, var och en på sin väg.

Många tidningar, däribland Jönköpingsposten går till angrepp mot dessa präster och menar att Svenska kyrkan är på väg att överge kristendomen överhuvudtaget.

Nu är detta emellertid en överdrift som jag tycker är av ondo. Vad är egentligen meningen med detta verbala angrepp? De är ofta ilskna och fyllda av lögner och halvsanningar, som är helt främmande för dem som värnar om kristen tro.

Det är fel när man påstår att dessa präster skulle förespråka synkretism. Det handlar i stället om religionsdialog. Detta borde vara självklart i en tid då det väller in människor från hela världen till vårt land.

En av prästerna Hans Ulfvebrand säger så här i en intervju i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”

– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition. 

– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga människa”(slut citat)

Det verbala angreppet mot Svenska kyrkan kommer till och med från präster. Ja även ifrån före detta biskopar. Anledningen till detta är ofta att de hör till den grupp i Svenska kyrkan som tagit på sig uppgiften visa sitt missnöje över allt som inte passar dem. Det är mycket sorgligt. Det finns dem som har uttryckt en önskan om att Svenska kyrkan ska krackelera. Ungefär med samma slags nit som en del nu vill bojkotta KD på grund av deras kursändring.

De frågor som de fem prästerna ställer måste få ställas i vår tid, utan risk för motsvarande angrepp. Jag har skrivit i en annan artikel här på Ökenkällan min egen inställning med följande ord:

”Jag byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt. ”

 

Det sker igen

”Som svar på bön har Gud gjort under, ja stora under ska ske igen.” Så lyder en strof ur en sång av Ingvar Nilsson. Vi vet inte alltid vad som sker när vi beder, men vi vet att det sker något. Det vill säga, vi upptäcker detta om vi beder. Det kan vara stort eller smått. Det kan vara Guds omsorg och ledning genom livet. När vi ser tillbaka på våra liv märker vi att Gud har svarat på vår bön. Det som vi bad om för länge sedan var då höljt i dunkel, men fick senare sin förklaring. Gud hör och Gud gör. Men jag tror inte att vi skall vara upptagna av undret, hur underbart det än är. Vårt fokus skall vara riktat mot den som gör undret. Det är till Gud vi vänder oss när vi ber. Det är ”han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.”(Ef. 3:20) Psalmisten uttrycker det så här: ”Stadigt hoppades jag på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta, han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skall många se och bli häpna, och skall förtrösta på Herren.”(Ps.40:1-4)

Jag uppfattar att det handlar om målmedveten och uthållig bön med åtföljande bönesvar. Så här sjunger vi i en sång: ”Gud vet många tusen sätt att ge oss bönesvar, vad än behovet är, han omsorg om oss har. Ej vägrar han oss här, vad gott och nyttigt är. Gud vet många tusen sätt, att ge oss bönesvar.”

Sanningen skall göra er fria

Det är Jesus som har sagt detta och orden återfinns i Johannesevangeliets åttonde kapitel. Vi ställer oss två frågor när vi läser detta. 1. Fria ifrån vad? 2. Sanningen, vilken sanning?

1. Om sanningen skall göra oss fria så innebär det att vi är bundna och behöver bli fria. Människorna som lyssnade till Jesus vid detta tillfälle ville inte hålla med Jesus om att de var slavar under någon och kände därför inget behov av att bli fria. De sa till Jesus: ”Vi har aldrig varit slavar under någon, vad menar du då med att vi ska bli fria?” De var fientligt inställda till denna sanning eftersom de inte trodde på Jesus. Så kan det vara även i vår tid. Man vill inte höra talas om att man är bunden, men det är precis så som Jesus sa vid detta tillfälle: ”Var och en som syndar är slav under synden.” Det är nödvändigt att komma till denna insikt och det finns bara ett sätt nu såväl som då Jesus sa det här. Det är att låta Guds Ord tränga in i oss. Om vi inte inser att vi är bundna känner vi inget behov av att bli fria. Du som läser det här kanske behöver bli upplyst om att du i likhet med många andra är bunden och behöver bli fri. Den heliga anden som är sanningens ande vill visa dig vad synd är. Synd är att inte tro på Jesus som Gud har sänt. Han vill också visa vad rättfärdighet och dom är. Domen innebar att denna världens härskare är dömd, en gång för alla. Därför kan inte heller synden och dess följdverkningar binda oss om Sonen Jesus, Kristus befriar oss. ”Om nu Sonen befriar er, blir ni verkligen fria.” Låt Guds Ord som är sanningens ord få tränga in i ditt hjärta. Bjud Jesus in i ditt liv och sanningen kommer att göra dig fri.
2. Sanningen står skrivet i bestämd form i singularis. Det står inte att det är sanningarna som skall göra oss fria utan sanningen. Sanningen förkroppsligad i Jesus har visat oss vem Gud är. ”Jag är vägen, sanningen och livet,” sa Jesus. Jag tror på den absoluta sanningen och söker mer och mer fördjupas i den. En gång skall jag fullständigt förstå den. Tills dess går jag från kraft och till kraft och från frihet till frihet. Detta är ”min sanning” och den gör mig fri, andligt fri. Detta är inte detsamma som att bli själsligt fri. Man talar mycket i vår tid om själens frihet, men andens frihet är något helt annat. Den själiska frihet som många talar om är bara en jordisk frihet. Den utlovar inte någon evigt bestående frihet, men när Jesus får befria oss så blir vi verkligen evigt fria. Andligt fria.

Jag byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt. 

Frågan vi ställer är: Finns det mer än en väg till Gud? De som tror att de har ett färdigt svar att leverera uppträder med hätska kommentarer till den här artikeln: ”Jesus är inte enda vägentill Gud.”

Varför är ilskan så stor mot innehållet i denna artikel i tidningen Dagen? Kan någon av mina läsare svara på den frågan?

”Är alla religioner lika sanna eller äger vi kristna Sanningen? Ber judar, kristna och muslimer till samme Gud eller är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen till frälsning? I århundrade efter århundrade har kristna grupper kämpat mot varandra, tvångsdöpt judar, förtryckt hinduer och krigat mot muslimer. Därför var det något fullständigt unikt när Sveriges ärkebiskop, Nathan Söderblom, i början av 1900-talet hävdade att det inte bara fanns en enda väg till Gud. Med sina ord lyckades Söderblom övertala nästan hela kristenheten att efter 1 600 år av stridigheter åter börja tala med varandra. Han bjöd in dem alla till Stockholm för att diskutera bland annat kyrkans roll som fredsstiftare. ”

Läs mera här! 

Jag har gjort mig sårbar

Jag har i mina två senaste inlägg i Ökenkällan gjort mig sårbar i min upprördhet över den strid som på går i KD. Jag har använt ord som inte är riktade till någon enskild person, men som ändå är opassande i detta sammanhang. Orden "galenpannor" och "fy skäms gamla gubbar" är givetvis inte tillåtna i sådana sammanhang. Jag är impulsiv och har lätt att gå över gränsen ibland, vilket man inte får göra i en saklig debatt. För detta vill jag uppriktigt be mina läsare om ursäkt!

De vill torpedera KD

Högerextremism är samhällsfarlig och får inte sammanblandas med det som är den egentliga värdekonservatismen. Vi måste protestera emot att en del galenpannor just nu håller på att få oss att tro det. Det finns de som kallar sig värdekonservativa, som egentligen borde kallas högerextrema och fanatiska. Deras motiv är att skada inte att bevara. De är ute efter att torpedera Kristdemokraterna för att i stället bli ett alternativ till Sverigedemokraterna.

Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor har visat prov på mod och styrka att trots förrädiska påhopp ifrån en del missnöjda inom partet, slå vakt om frågor som kan föra partiet framåt i stället för bakåt. KD är fortfarande ett parti som slår vakt om den kristna etik som bör vara vägledande i samhället.

Det finns mycket i den högerextrema så kallade värdekonservativa riktningen som leder bort ifrån det som kallas kristna värderingar.

Om Kristdemokraterna inte skall bli ansett för ett antiintellektuellt parti, så är det nödvändigt att rätt profilera de viktigaste samhällsfrågorna.

Det kanske finns andra frågor än frågan om kärnfamiljen, abortfrågan, synen på homoäktenskap, Israelsfrågan, där man ensidigt ställer sig bakom Staten Israel, som man borde prioritera

De extremister som nu vill skada partiet befinner sig på kanterna och hör inte hemma i partiet. Om de lyckas med sina förrädiska planer så skadar de alla de trogna politiska arbetare och kristna förebilder, som följer sin vision om ett bättre samhälle.

Denna extremism kallar jag för storhetsvansinne och alla som läser det här har ett ansvar att protestera emot att detta får ske.

Vi skyddar oss inte med att ”värna vårt eget, hålla flyktingar och behövande på behörigt avstånd och köpa enkla nationalistiska och själviska politiska lösningar eller genom att sminka själviskheten med lite antiabort, kärnfamilj och liknande så att samvetet är fredat.” (Delvis omskrivet citat av Eric Carlsson i tidningen Dagen)

Fy skäms gamla gubbar!

Jag blev så glad när jag läste vad Ebba Busch Thor skrev i den här artikeln. Glädjen varade inte länge, när jag senare fick läsa de gamla värdekonservativa männens bedrövliga angrepp på sitt parti och sin partiledare, som de tidigare varit med om att stödja. En del kallar mina debattinlägg i denna fråga för larviga påståenden om att EBT är kvinna och på grund av detta blir utsatt på detta vis. Jag skulle vilja påstå att hon dessutom är en ung kvinna och det är grymt att bli utsatt för påståendet att hon skulle vara styrd av RFSL. Fy skäms gamla gubbar!

Läs artikeln här  

Är Staten Israel ett tidstecken?

För många av mina kristna vänner är detta ett axiom. De har färdiga svar om hur allt kommer att bli i den yttersta tiden. Det tydligaste tidstecknet är Staten Israel. Att ifrågasätta detta anses kränkande. Så skulle jag själv ha uppfattat det för många år sedan. Numera har jag i ett flertal artiklar bestämt tagit avstånd ifrån en del av den eskatologi, som jag tidigare trott på. När jag gjort detta har en del betraktat mig som teologiskt liberal.. Jag har då känt mig som en katt bland hermeliner, det vill säga inte tillräckligt rumsren. Detta känns inte helt okay för mig, men tyvärr måste jag finna mig i att bli betraktad som sådan. För att mina läsare skall förstå vad jag menar vill jag hänvisa till den 

redovisning av Lewi Pethrus bokJesus kommer, som jag publicerade redan år 2010.

Hotfulla budskap om jordens undergång

En av mina vänner på Facebook Henna skriver: ”Kommer jorden gå under den 23 september 2015 som dom säger?” Jag tror inte att Henna menar att någon har svaret på hennes fråga. Varifrån påståendet om jordens undergång den 23 september än kommer, så skapar den existentiell ångest hos många, ja till och med hos dem som har sin trygghet i Jesus. Henna hör till de modiga personer som vågar erkänna sin ångest inför en sådan fråga. Hon inser säkert liksom många av dem som kommenterar att det är orimligt att veta något om detta. Tro för all del inte något annat, ty det är att kränka henne. Hon är säkert trygg i sin tro på Jesus, men hon har drabbats av det som kallas generaliserad ångest och det är en sjukdom som en del av oss bär med oss. De allra flesta människor bär på denna ångest inför en okänd framtid, men har förmågan att förtränga det. Det är absolut inget fel att Henna ställer denna fråga, men det är fel med alla dem som sprider skräck med sina hotfulla budskap om vad som skall ske i framtiden. Detta sker av och till från kyrkornas predikstolar, tyvärr. Många, däribland Holger Nilsson med sin tidskrift Flammor utnyttjar människors rädsla och tjänar pengar genom att i tryck förmedla sina hotfulla visioner Ingen vet hur morgondagen ser ut oavsett hur man försöker utforma orden.

Megakyrka eller husförsamling

På vilket sätt skulle Du vilja vara med och förändra den församling som Du tillhör, på den plats där du bor? Skulle du vilja förändra den så att den växte och blev större, så att ni hade råd att expandera verksamheten, eller skulle skulle du i stället önska att den vore mindre, så att alla blev mer beroende av dig? I en levande församling är vi inte konsumenter utan vi är alla producenter. Paulus skriver om detta och om ordningen vid de kristna sammankomsterna i 1.Kor.14:26:

”När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttydning.”

Jag tror inte att det är storleken på en församling, som avgör hur livskvalitén ser ut. Även i en liten församling kan livet växa. Vi oroas när besöksfrekvensen inte är så stor i den kyrka vi tillhör, men kom ihåg att det finns inget som säger att livskvalitén skulle vara bättre i en fullsatt kyrka. I en stor församling kan vi lätt frestas till att bli bekväma och passiva. Vi gömmer oss och litar på att andra uträttar det vi själva borde göra. I en liten församling kan det tvärtom vara så att arbetet kan kännas betungande för de få som är verksamma. Det kan vara svårt att prioritera, när uppgifterna står på kö och när arbetarna är få. Då är det precis så som Jesus säger:

”Skörden är stor men arbetarna är få” Matt 9:37

Jag minns hur det var för länge sedan när jag som ung evangelist arbetade i en församling där vi hade två små utposter. En av medlemmarna på utposten beklagade sig en dag och menade att det var alldeles för dyrt att upprätthålla verksamheten. Man skulle vara med i delunderhållet för mig och man skulle betala för värmekostnaderna etc.

”Vi är så få här i gruppen, och det är bara några familjer som har möjlighet att ge sitt offer. Jag har räknat ut hur mycket varje sammankomst kostar” sa mannen och såg dyster ut.

Det värsta var inte att jag blev bedrövad den gången. Det värsta var att Guds Ande troligtvis blev bedrövad. Paulus kallar sådant för ofruktbart prat i Ef. 4:29:

”Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag.”

Det handlar om vad vi gör i trohet och kärlek till Jesus. Det behöver inte vara så storslaget. Vi önskar ibland att det skulle vara större tillväxt och vi ber om väckelse, men vi glömmer att det handlar om kvalité. Detta innebär att tillväxt inte får ske på vilket sätt som helst. Guds församling är inte ett företag som måste gå med ekonomisk vinst. Vi har ett ansvar och det är att vinna människor.

I vår församling har vi ett motto:

”Vi vill föra människor till Jesus, genom kärleksfulla relationer.”

Observera att det är två delar i detta motto:

1.Att föra människor till Jesus.

2.Genom kärleksfulla relationer.

Det ena får aldrig utesluta det andra. Det är visserligen sant att man kan ha kärleksfulla relationer utan att föra en enda människa till Jesus, men man kan aldrig föra en människa till Jesus utan kärleksfulla relationer. 

”Ingen har någonsin sett Gud, men om vi älskar varandra, är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss av sin ande och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.” 1.Joh.4:12-13

Jag beundrar Micael Grenholm, som driver bloggen Hela pingsten. Han skriver ett inlägg där med rubriken ”Att förändrasynen på vår kyrka är livsviktigt”

Jag kan inte hålla med om allt i detta inlägg, även om jag tycker mycket är bra. Jag anser att det är fel att ställa den etablerade kyrkan i motsats till de små husförsamlingarna. Så här skriver han bland annat:

”Gud bekänner sig till en kyrka som inte är en institution utan en innerlig gemenskap. Den kan man hitta i det lilla sammanhanget, i de små husförsamlingarna där kvalitet går före kvantitet. Där behövs inga lovsångsteam, dyra instrument, dyra lokaler, trädgårdsmästare och fastighetsskötare. Där är alla präster och ledarskapet kommer naturligt i en liten församling som inte överstiger 10 st.

När jag talar om denna lösning reagerar en del på att vi är konstiga att vi vill dra oss undan världen och isolera oss. Tvärt om! Faktum är att jag aldrig i den institutionella kyrkan fått träffa så många icke frälsta människor och fått berätta om  Jesus som nu! Vi bjuder in människor till vår gemenskap på en bit mat eller en kopp kaffe. Vi samtalar och de kommer tillbaka om och om igen för att de kan inte få nog, nog av vår innerliga, öppna, enkla församling. Eftersom vi underordnar oss varandra i vår församling så är vi alla ledare och utan någon inbördes hierarki eller konstigheter. Det faller sig bara naturligt.”

Jag tycker inte att man etablerar en församling hur som helst. Framför allt tycker jag att det är fel att man överger den församling man redan tillhör, därför att man lockas av att betet skulle vara frodigare på andra sidan stängslet. I Hebr. 10:25 i den gamla översättningen står det:

”Låt oss inte övergiva vår församlingsgemenskap.”

Det lilla encelliga djuret amöba fortplantar sig genom delning. Detta är inte något att eftersträva i Guds församling. Där handlar det i stället om enhet. Jag har sett hur församlingar splittrats på grund av att en del människor ansett att de inte fått utrymme för sin längtan i den församling de tillhört.

Jag kom som medarbetare till en sådan församling, strax efter att en sådan splittring hade skett. Det var sorgligt att få höra att de mest hängivna ungdomarna i församlingen hade lämnat på grund av detta. Vid ett tillfälle träffade jag en av ungdomarna som hade en ledande roll i den nya gruppen och jag märkte att han var mycket kritisk till sin gamla församling och menade att han funnit den rätta gemenskapen i den nya gruppen. Jag tror inte att någon vinner på en sådan splittring, varken de som går eller de som är kvar.

Det är lätt att göra förhastade analyser när vi bedömer det andliga läget. En del tycker att vi lever i en död tid i vårt sekulariserade land. Då är det lätt att ge upp. Vi säger som mannen jag minns från min ungdom. Det kostar alldeles för mycket. Vi har inte råd Det är ingen idé att vi håller på som vi gör. Men Jesus säger:

”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.” Joh. 4:35

”Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat och ni får lönen för deras möda.” Joh. 4:38

Det är inte vi som ska ha framgång. Det är Ordet som har framgång. Den som sår ska få skörda. Det är inte vi som ska ha äran för det som Gud gör. Det är Gud som ska ha äran.

Stjärnkult och auktoritetstro

Det finns inget som är så sorgligt, som när människor vänder sig bort ifrån Jesus, och följer andra auktoriteter. Jesus fick uppleva detta under sitt liv på jorden. Det fanns människor, som följde honom till att börja med, men de trodde inte på honom. De drog sig tillbaka och ville inte följa honom. Detta trots att de hade sett vad Jesus gjorde. Jesus visste vilka det var som trodde på honom. De hade fått tron som en gåva. Det står att många av hans lärjungar drog sig tillbaka och ville inte längre följa honom. Jesus säger då till de tolv: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” Simon Petrus gör sig själv till talesman för de tolv när han säger: ”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår att Du är Guds helige.” Jesus visste att det också i den skaran fanns en som inte trodde, som senare skulle förråda honom.

För mig finns det bara en auktoritet. Det är Jesus. Det är honom jag tror på, och jag är så tacksam att jag redan i min tidiga barndom fick lära känna Jesus, och bestämde mig för att följa honom. Jesus är min enda stjärna. ”Jag vet vem jag tror på”, skriver Paulus till Timoteus, och jag vill gärna instämma i denna trosbekännelse. Så här skrev jag för mer än ett år sedan i Ökenkällan:

”Det är Jesus som är min ledsagare genom livet. Jesus ger mig mer rörelsefrihet än någon annan. Det är Jesus som har visat mig vägen till Gud. Visserligen har människor också haft sin betydelse i mitt liv, men jag har själv fattat de beslut som har bestämt färdriktningen i Jesu efterföljelse.”

Det finns inga andra stjärnor bredvid Jesus, men tyvärr så finns det en stjärnkult, som är osund. Det är när människor upphöjer sig själva och gör sig till auktoriteter. Ofta känner man igen dem på att de skryter om sig själva och helt oförblommerat talar vitt och brett om vad de uträttar. Allt för att människorna skall lägga märke till dem. Detta har vi inte rättighet att göra, eftersom det är Gud som skall ha äran för det han gör. Det är inte vi som skall ha framgång med det vi gör för Herren Jesus. Det är Guds ord som skall ha framgång. Om detta står det i Jesaja 55:11: ”Ordet som utgår ur min mun, det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.”

När Jesus sände ut sina lärjungar så gav han dem makt att driva ut demoner i sitt namn. Glädjen hade berusat dem över sin makt och de frestades att tänka stort om sig själva. Jesus varnade dem och sa till dem att de inte skulle glädja sig över denna förmåga. ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

När Jesus ger oss uppdraget att tjäna honom, så vill han själv stå i centrum eftersom detta är Guds vilja. Det är så det ska vara. Om vi placerar oss själva i centrum för vår verksamhet, så går det galet förr eller senare. Det finns anledning för oss alla som vill tjäna Gud att fråga: ”Vem är det jag sätter i centrum? Är det mig själv eller är det Jesus?”

Det berättas om en man som i ett möte skulle avlägga sitt vittnesbörd. Han gick upp till estraden med högt buret huvud, med stor självsäkerhet och med brist på ödmjukhet. Väl framme vid talarstolen började han stort, men efter en stund tappade han målföret och kände sig fullständigt misslyckad när han lämnade podiet. Mötesledaren kommenterade: ”Om den här mannen hade gått upp till estraden, så som han gick ner, så tror jag att han hade fått gå ner så som han gick upp.”

Så här skrev Peter Stenumsgaard i en artikel i tidningen Dagen:

”Jesus var särskilt noga med att betona det kritiska tänkandet i religiösa spörsmål så att man inte lät sig luras av självutnämnda profeter som med dogmatiska ordalag gjorde anspråk på blind auktoritetstro av sina efterföljare. Jesus själv uppmanar således människor att ha ett kritiskt förhållningssätt och noga pröva olika budskap som framförs. Detta för att människan inte ska bli fången i auktoritetstro och därmed missa den frihet som varje människa är ämnad att finna.”

Idoldyrkan är väldigt vanlig i vår tid. Vi hyllar ofta människor i stället för att låta Jesus vara vår lysande stjärna.

Att stjärnkulten finns i den profana världen är inte något som vi kan göra något åt. Det hör till att man höjer människorna till skyarna, men när idoldyrkan tränger sig in i Guds församling, då är det fara på färde.

När vi utväljer vissa människor, som vi tycker har karisma, som förebilder och auktoriteter, exempelvis i media, då finns det anledning att höja på ögonbrynen. Om en sådan människa råkar falla i synd, eller på annat sätt visar sin mänskliga svaghet, så är allmänheten färdiga att riva ner personen ifrån sin höga piedestal. Det är mycket sällan vi låter nåd gå före rätt för den människan, som vi själva varit med om att höja till skyarna. Här ser vi alltså exempel på hur farligt det är med stjärnkulten i Guds församling. Jesus har sagt att ”den som är störst bland er skall vara den andres tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Jag har tidigare skrivit om Stjärnkult i Ökenkällan: ”Läs gärna här!”

Nyhemsveckan 2015

Se här!

Det ser ut som ett rövarnäste.

”Du får ursäkta, men här ser ut som en rövarkula” Den oväntade gästen kommer plötsligt. Du har inte ens tid att sopa något under mattan. Sanningen är den att vad där tidigare har försiggått har satt sin prägel på det oönskade tillståndet, när en gäst besöker dig.

I söndagsskolan sjöng vi förr en liten sång om ett hus och en gäst: ”Ditt hjärtas lilla hus, ditt hjärtas lilla hus. Det är någon som där fått sitt hem. Är det Jesus eller vem? Systrarna Ulla-Britt och Anna-Lena Adolphson sjöng den ofta i Norrköping, till dragspel och ukulele.

”Hjärtats hus” är något helt annat än en vanlig lägenhet med fyra väggar, golv och tak. Det är ett tempel där Herren Gud vill bo, ett Guds hus. Det är inte så farligt om det finns dammtussar i din lägenhet, men i ditt hjärtas hus är det något helt annat. Det är nämligen så att någon där har fått sitt hem. Den som bor där sätter sin prägel på hur det ser ut. Hur ser ditt hus ut? Om det ser ut som en rövarkula, så beror det på vem som bor där. Ditt hus är en andlig bostad, och det är du som bestämmer vem du släpper in. Det verkar vara lättare att släppa in den oönskade gästen än att bli av med den.

I Matteus evangelium berättas att ”Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem. Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus, men ni gör det till ett rövarnäste.” Templet skulle vara ett bönens hus, men de hade gjort det till ett rövarnäste. De hade förlorat respekten för vad templet skulle användas till, nämligen som en mötesplats mellan Gud och människor. Så är det än i dag. Kyrkor och kapell där människor firar gudstjänst är sådana heliga mötesplatser. De är kraftledningscentraler där Guds Ande verkar. Attraktionskraften är än i dag densamma. Det är när människor får uppleva förvandling och frigöras från de krafter som tidigare har härskat över dem. Då detta sker är kyrkorna vad de är avsedda för att vara.

Nu handlar min betraktelse om ett annat tempel, som också skall vara en mötesplats mellan Gud och människa. Romarbrevet 12:1”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva, som ett levande och heligt offer, som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Första Korinthierbrevet 3:16 -17”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom, ty Guds tempel är heligt och ni är det templet.”

Du är ett tempel, där Guds Ande bor. Låt inte någon förstöra det templet. Bjud in Jesus Kristus i ditt hus. Låt honom få vara herre där, så som han alltid har önskat. Han väntar på dig.

”Öppna din dörr för Jesus, låt honom se ditt hus.

Smycka ditt hem med kärlek, fyll dina rum med ljus

Öppna din dörr för Jesus, låt honom bli din gäst.

Allting blir frid och glädje, allting blir liv och fest.”

(Bo Setterlind)