Vad är tusenårsriket?

 

Så här har Nils Tägt, som var pastor och teologie licentiat, knuten till Svenska Missionsförbundet på sin tid skrivit i sin bok: "När han kommer":

  Sidan 122 ”Vad är tusenårsriket? I Bibelns framtidssyn ingår också det man brukar kalla tusenårsriket. Endast på ett ställe i Bibeln talas uttryckligen om tusenårsriket – Upp. 20:1-6. Få texter i Bibeln har blivit föremål för så skiftande tolkningar som just denna text.

En del exegeter säger att om tusenårsriket kan vi ingenting veta. Det bibliska materialet är alltför torftigt, för att det skulle kunna utgöra underlag för en lära om tusenårsriket….” 

Den kristna sioniströrelsens eskatologi utmålar ett kommande världsrike här på jorden under en period av tusen år. En period då alla folk skall vara underordnade det judiska folket och staden Jerusalem vara ett centrum för hela jordens befolkning. Den bryter in när Jesus återkommer till jorden och Israel blir centrum för hans världsregering och Jerusalem blir centrum för Gudsdyrkan. Judarna kommer i tusenårsriket att undervisa om Gud. Evangelium sprids över hela jorden av judafolket till de som överlevt vedermödan.

Detta är i korthet en sammanfattning av den kristna sioniströrelsens eskatologi. Den kallas för dispensationalism och är den teologi som alltjämt predikas i flertalet evangeliska kyrkor

 När jag läser Bibeln vill jag få en helhetsbild där skrift förklarar skrift. I ljuset av den helhetsbild som Bibeln ger oss och som jag tror på, så finns det bara två riken. Det ena är Guds rike, där Kristus redan nu har vunnit seger och där han regerar, och skall regera i evighet. Det riket kallas också Himmelriket. Det andra riket, eller rikena kan vi kalla människors riken.

Jag läser i Dagen för i dag den 30 september en mycket intressant text med rubriken: ”Frikyrkan och den sista tiden – läran det tystnade om.”

De fyra huvudsakliga sätten att se på tusenårsriket

1. Amillennialism

Menar att Jesu andra tillkommelse sker vid slutet av tusenårsriket. De tusen åren uppfattas symboliskt och sägs innefatta delar av eller hela församlingens tidsålder. Jesus regerar nu genom församlingen som utbreder Guds rike.

2. Premillennialism – dispensationalism

Menar att Jesu andra tillkommelse sker före de tusen åren. “Pre” betyder före. Jesus kommer tillbaka, hämtar sin församling och tar den med till himlen. Vid det tillfället kommer judarna att vända sig till Kristus och får kämpa under den sjuåriga vedermödan mot onda makthavare på jorden. I slutet av vedermödan kommer Jesus tillbaka till jorden och upprättar ett fridsrike i tusen år. Först därefter kommer den yttersta domen.

3. Premillennialism – historisk syn

Menar också att Jesu andra tillkommelse sker före de tusen åren. Jesus kommer tillbaka vid ett tillfälle efter en period av intensiv förföljelse av de kristna. Det utlovade messianska riket upprättas på jorden under tusen år. I slutet av perioden hålls den yttersta domen. Synen innebär också att apokalyptiska profetior inte alltid behöver tolkas bokstavligt. 

4. Postmillennialism

Menar att Jesu andra tillkommelse sker efter de tusen åren. “Post” betyder “efter”. Synen säger att Guds rike kommer att utbredas i världen så att världen blir bättre och bättre och till slut övergår i tusenårsriket. Riket bryter in då Jesus osynligt tar makten och regerar över världen i tusen år genom församlingen. Efter de tusen åren återkommer Jesus synligen och håller dom. De tusen åren behöver inte betyda exakt tusen år, utan kan tolkas som “en längre tidsperiod”. 

Joel MacInnes är lärare i Nya testamentet på ALT, doktorand vid London School of Theology och forskar om Uppenbarelseboken. Han tampas med frågan om tusenårsriket.

”– Tusenårsriket är en av de svårare frågorna i Uppenbarelseboken. Min slutsats är lite preliminär. För jag tycker det finns goda argument för andra syner så det jag brottas med är mellan det som kallas för historisk premillennialsim och det som kallas amillennialsim. Jag lutar åt det senare som betyder att tusenårsiktet inte är något i framtiden, utan något som är redan nu och som kommer att sluta med Jesu återkomst, säger han.”

Jag tycker att han har en ödmjuk inställning i motsats till en del andra teologer som ofta framlägger sina självklara svar till frågor som vi fortfarande måste brottas med utan att veta det fullständiga svaret.

Här är texten ifrån Dagen

Här en annan text i samma ämne.

Uppdrag granskning om friskolor

Med anledning av kvällens TV program om friskolor. Se min tidigare länk:

Problemet med skenande räntor, el och bränslepriser

Många oroar sig i dessa dagar för de enorma problem som uppstår med skenande räntor el och bränslepriser. Ja, läget ser onekligen mörkt ut för det som nu sker i världen, men dessa problem är av materialistisk karaktär. Man glömmer ofta att problemen som hotar världen är av ett helt annat slag.

Så här skriver Gunnar Götborg på Facebook "Jag är djupt sorgsen. Nästan allting i världen går åt fel håll nu. Jag trodde jag skulle slippa uppleva detta elände, men mest sörjer jag över att mina barnbarn och barnbarnsbarn hotas av att mista förutsättningarna för ett liv med den livskvalitet som varit nåbar under min livstid. Min äldre kollega, Bertil Paulsson, levde och verkade buren av ett hopp som hörde samman med att han tyckte sig höra "bruset av regn" likt Elia på Karmels berg. Dock med innebörden andlig välsignelse till människors räddning. Jag har levt och verkat i tron på att det hopp som första versen i psalm 198 ger uttryck för skulle besannas. Versen lyder: "Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv för utan like. Därför så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike."

Den våren ter sig nu avlägsnare än någonsin tidigare. Jag kan ha fel, men faktum kvarstår att vårtecken brukar kunna identifieras."(slut citat)

Det största problemet är inte att mista sina materiella tillgångar. Det största problemet är att förlora sin själ. Är detta ett problem för dig eller blundar du och tänker på det materiella först.? 

Vi går visserligen mot en vinter som ser ut att bli besvärlig, men den är inte evig.  

Så här skriver Lars Edlund på Facebook: "Tänk så här: aldrig tidigare i historien har det funnit så mycket utbredd kunskap i världen och så stora möjligheter att göra tillvaron dräglig för så många. Till exempel: hur sammansvetsad blev inte världen i kampen mot pandemin, tvärs över åsiktsgränserna? Vi kan om vi vill. Och vi vill." (slut citat) 

Ja det finns hopp, efter vinter kommer vår också i andens rike.

En intressant nyhet

 

Min blogg Ökenkällan ligger nu på 16:e plats på Blogtopslistan för religion och humaniora.

Här är några av de senaste artiklarna.

Konspirationsteorier ibland kristna

Bibelns centrum och periferi

Bibeln eller auktoriteten

Den som är andlig vet

Antidemokratiska ståndpunkter och andliga övergrepp

Jag är inte tillräckligt andlig

Här är adressen och länken till Ökenkällan

DELA GÄRNA DETTA INNEHÅLL PÅ FACEBOOK!

En ointressant nyhet

 

Ser jag inte lite trött ut? Kanske inte alls, men om så är fallet kan det möjligen bero på att jag mellan fredagseftermiddagen och lördagen drabbades av en besvärlig maginfluensa med hög feber omkring 40 grader på Celsiusskalan. I dag söndag är jag feberfri, 

Texten är synnerligen mycket ointressant, men bilden kanske kan attrahera någon därute. Fartyget på min tröja är en bild på M/S Trollfjord. Den inköptes när Ulla-Britt och jag gjorde vår resa med Hurtigruten för många? år sedan. 

Konspirationsteorier ibland kristna

”Forskning har visat att konspirationsteorier ofta blir mer attraktiva i perioder av osäkerhet. De ger en känsla av trygghet i en kaotisk värld. Forskning har också visat att det finns såväl teologiska som psykologiska förklaringar till att vissa är benägna att acceptera konspirationsteorier.”

Så skriver teologen Stefan Gustavsson i tidningen Dagen. Han menar också att kristna som tror på konspirationsteorier undergräver förtroendet för Bibeln. Udda människor, religiösa individer som avviker ifrån det sekulära samhället attraheras av konspirationsteorier.

”Felet som många konspirationsteoretiker gör är att de fokuserar på olösta frågor, luckor, osäkerheter, förbryllande detaljer eller mindre motsägelser i stället för att se helheten och fundera på vad som sammantaget är den mest troliga förklaringen.” skriver Gustavsson.

När det exempelvis handlar om vår bibeltolkning och vår längtan efter Jesu återkomst så finns det människor som har svårt att förstå vad Bibeln egentligen säger om detta. Man använder texter ur Bibeln för att skapa teorier med ett samband mellan det som händer i Mellanöstern och den yttersta tiden. I stället för att förtrösta på Gud i alla livets förhållanden, så söker man efter dolda, skräckfyllda koder, som förklaring till det som sker i världen. Man konstruerar ett apokalyptiskt schema för världshändelserna och anser att svaret redan är färdigt. I stället för en sund teologi, som inte ser vetenskapen som ett hot, utan som en konstruktiv samtalspartner, så tror man på spekulativa konspirationsteorier. Det förvånar mig att så många anammar dem, utan att ifrågasätta. Det finns också en del som hävdar att man inte får ifrågasätta. Särskilt inte så länge teorierna sägs komma ifrån ”andliga auktoriteter” Falska profeter uppträder och upphöjs som gudsmän. De får människor att tro att de är sända från Gud. Även den som kallar sig för pastor eller profet kan vara förmedlare av konspirationsteorier, eftersom de ofta är konservativa och djupt rotade.

Det är inte vi kristna som skall anamma eller underblåsa en onyanserad världsbild som konspirationsteoretikerna bygger upp. Vår uppgift är att sprida ljus, hopp och glädje.

Pekka Mellergård har skrivit en bok om den nya högerkristendomen med titeln ”Hur kunde det gå så här långt” Mellergård är överläkare och docent i neurokirurgi och har också varit rektor för Örebro Teologiska Högskola, ÖTH och Enskilda Högskolan i Stockholm EHS, som är en av de främsta institutionerna i norra Europa inom teologi och mänskliga rättigheter.

Här följer några citat ur denna bok:

Sidan 87: ”En av USA:s skickligaste manipulatorer av sanning och samtidigt mest inflytelserike konspirationsteoretiker är den evangelikale och karismatiska profilen Pat Robertson”

sidan 89: ”Enligt Pat Robertson pågår ett okänt maktspel bakom de synliga politiska och institutionella kulisserna, i syfte att skapa en världsregering och en ny världsordning. År 1991 gav han ut boken ”The New World Order”, som blev en bästsäljare och en viktig föregångare i genren. I boken beskriver han hur ett hemligt sällskap-lett av ateistiska satanister och judiska penningbaroner- efter en lång historisk process, nu tagit över såväl det internationella banksystemet som amerikanska akademiska och kulturella institutioner. Han skriver om hur detta hemliga sällskap nu kontrollerar FN och Federal Reserve (den amerikanska Riksbanken) Syftet med detta är att bygga upp ett globalt styre, vars yttersta mål är att förstöra den amerikanska kulturen och i förlängningen själva kristendomen. Robertson beskriver hur denna ondskefulla manipulativa process kan spåras tillbaka till antiken, men att den nu i modern tid drivs av ett hemligt sällskap som går under beteckningen Illuminati.”

sidan 91: ”När Pat Robertson i sin bok skriver om en ”ny världsordning” anknyter han till idéer om Antikrist, och framför allt till denne som ledare för en kommande världsregering. I Bibeln nämns ordet ”antikrist” endast i Första och Andra Johannesbrevet och då inte som en beteckning på en viss person, utan mer som ett förhållningssätt hos den eller de ”som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt”. När Matteusevangeliet och Markusevangeliet talar om falska Messiasgestalter är det i plural: ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias och de skall bedra många.”(slut citat Mellergård)

Man kan undra vad syftet är när man skapar liknande konspirationsteorier. Jag tror att en orsak kan vara att frågorna säljer och skapar oro så att människor tror att det handlar om något som är viktigt i deras liv, vilket det vid närmare iakttagelse inte är. Frågorna är ofta spekulativa och sanningshalten bristfällig.

Pat Robertsons konspirationsteorier bygger ihop falska och påstådda förklaringar till vad som pågår i amerikansk och internationell politik, utifrån ett som han menar större, gudomligt perspektiv.

I en del konspirationsteorier söker man fastställa tidpunkten för Jesu andra tillkommelse genom detaljerade bibelutläggningar. Jag har tidigare skrivit om John Nelson Darby och den lära som han förmedlade. Den handlar om de sju tidsåldrarna. Dispensationer är ett annat ord för tidsåldrar. Därför kallas darbyism också för dispensationalism. Denna konspirationsteori har under många år varit vägledande för frikyrkorna och är det även i viss mån ännu. En fråga som är central i denna teori handlar om judarna och deras hemland.

Citat Pekka Mellergård Sidan 119: ”Dispensationalism är den teologi som predikas i flertalet evangeliska kyrkor, och präglar de flesta evangelikala missionsorganisationer, läroinstitutioner, förlag och andra mediaföretag. Sionism och dispensationalism är en självklar del av utbudet i de flesta kristna tv-kanalerna i USA och präglar de flesta tv-predikanternas hållning. Vissa program ägnar sig helt åt frågor om Israel och den yttersta tiden.”

sidan 121-122: För många kristna sionister ingår ett återuppbyggande av Jerusalems tempel som en del av det dispensationalistiska schemat: uppresandet av ”förödelsens styggelse” i detta tempel blir en del av Antikrists framfart och den utlösande faktorn för den kommande slutstriden. Med Jerusalem som Israels huvudstad tror man att denna profetiska förväntan blir lättare att förverkliga. Ett sådant återuppbyggande rymmer förstås en enorm konfliktpotential, eftersom platsen för det ursprungliga templet nu upptas av Klippmoskén, en av Islams allra viktigaste helgedomar. Men risken för den sortens konflikter stör inte de kristna sionisterna. Snarare tvärtom. Djupt inbäddat i det dispensationalistiska tänkandet finns nämligen övertygelsen om att alla försök att skapa fred i Mellanöstern är dömda att misslyckas. Profetiorna talar ju om att det är Harmagedon som först väntar. Och det kan knappast vara fel att vara med och påskynda det profetiska skeendet.” (slut citat Mellergård)

Konflikten mellan Israel och Palestina har således varit föremål för konspirationsteorier under lång tid. Detta demonstreras ofta med att man vid sidan av sin egen flagga också visar den Israeliska flaggan, i tron att staten Israel skulle vara identisk med Guds Israel.

Jag har skrivit om detta i flera av mina tidigare artiklar i min blogg Ökenkällan

Här ett avsnitt från den 24 januari år 2019:

” Jag har läst Amos Oz bok: "Kära fanatiker"och vill här återge några av hans tankar. Han skriver där att Israel under de senaste åren fjärmat sig från hans ideal om en judisk stat. Han talar om att staten Israel föddes i ett blandäktenskap, genom en sammanslagning mellan Tanakh och upplysningsideerna. Tanakh är den hebreiska bibeln, judendomens heliga skrift, vilket är detsamma som kristendomens gamla testamente i Bibeln. I Tanakh återfinner man längtan efter att återvända till Sion. Staten Israel föddes alltså i ett blandäktenskap mellan denna längtan och de känslostämningar som uppkommit mellan judiska församlingar och den judiska nationen.
"Båda makarna är komplicerade. Det är inte konstigt att röster i båda lägren har höjts för att lösa upp äktenskapet."(s.89 Kära fanatiker av Amos Oz)
Det har uppstått en spricka mellan de som inte lever så som föreskrifterna lär och de som förespråkar tvång eller lagstiftning för att
"skynda på Messias ankomst genom att använda försvarets stridsvagnar eller att tvinga oss att följa religiös lag."(s.90 Kära fanatiker av Amos Oz)

"I Israel och runtom i hela världen finns det i dag hundratusentals judar, särskilt unga, som uppfattar judendomen som en hotfull förgrening av extremism, ett slags nationalistisk, stridslysten och förtryckande knytnäve." (s.94 Kära fanatiker av Amos Oz)

"hela detta bokskåp (Judendomens heliga skrifter, tanakh mm. min parentes) uppfattas nu av många judar som en del av den hotfulla ångvälten som kommer att köra över dem." (s.95 Kära fanatiker av Amos Oz)

Amos Oz skriver också ett kapitel om "drömmar Israel borde släppa snart":

"Jag inleder med den viktigaste angelägenheten, en fråga om liv och död för staten Israel:
”Om det inte blir två stater här, och det mycket snart, kommer det att vara en stat. Om det är en stat kommer det att vara en arabisk och sträcka sig från Medelhavet till Jordanfloden" ”(s.103 Kära fanatiker av Amos Oz)

"Konflikten mellan Israel och Palestina är ett sår som blött i decennier. Ett varande sår. Det är ingen mening med att om och om igen vifta med det stora slagträt och slå på det blodiga såret, så att det ska bli förskräckt och upphöra med att vara ett blödande sår. Ett öppet sår behöver läka, och det finns bara ett sätt att gradvis läka detta sår. Under tiden håller den förtryckande israeliska regimen i de ockuperade områdena på att störta den palestinska myndigheten. Och vid dess fall kommer vi att finna oss själva ansikte mot ansikte med Hamas även på Västbanken, om inte ännu värre. Miljontals palestinier i de ockuperade landområdena lever under konstant förnedring, de är förslavade och förnekade sina rättigheter. Deras mänskliga och nationella värdighet är nedtrampad, deras egendom övergiven och deras liv under israeliskt styre är torftigt. Ungefär en tredjedel av Västbankens markområden har stulits av Israel, och stölden fortsätter. Högern och bosättarna påstår att vi har rätt till hela landet Israel och till Tempelberget. Men vad menar de egentligen med ordet rättighet? En rättighet är inte någonting som jag hemskt gärna vill ha och väldigt starkt känner att jag förtjänar. En rättighet är vad andra erkänner som sådan. Om andra inte erkänner min rättighet, eller om bara vissa erkänner den, eller bara delvis erkänner den, då är det inte en rättighet jag har, utan ett krav" (s.107 Kära fanatiker av Amos Oz)

"Det finns inget annat val än att dela upp det här lilla huset i två ännu mindre lägenheter. Till ett tvåfamiljshus. Om någon från endera sidan av den israeliska-palestinska delningen säger: "Det här är mitt land" - är detta korrekt. Men om någon säger: "Det här landet, från Medelhavet till Jordanfloden, är mitt bara mitt" - är det en uppmaning till blodsutgjutelse. Jag säger ja till en kompromiss mellan Israel och Palestina. Ja till två stater. Vi måste dela upp landet och göra det till ett tvåfamiljshus." (s114-115) "Nej vi och palestinierna kan inte bli en lycklig familj över en natt. Vi behöver två stater. Efter en tid kan samverkan komma, en gemensam marknad, en federation. Men i första ledet måste landet vara ett tvåfamiljshus, på grund av att vi israeliska judar inte är på väg någonstans. Vi har ingenstans att ta vägen. Palestinierna är inte heller på väg någonstans. Inte heller de har någonstans att ta vägen." (S.117 Kära fanatiker av Amos Oz))

"Nu kommer en liten bekännelse: "Jag älskar Israel även när jag inte står ut med landet. Om jag skulle ramla ihop på gatan en dag vill jag att det ska vara på en gata i Israel. Inte i London, Paris, Berlin eller New York. (När jag kommer på fötter igen är det säkert en hel del som gärna vill se mig ramla igen. ) Jag känner en stark rädsla för framtiden. Jag fruktar regeringens politik och jag skäms för den. Jag fruktar fanatismen och våldet, som blir alltmer förhärskande i Israel, och jag skäms också över att det är så.." (s.124) (slut citat Amos Oz i boken Kära fantiker)

Amoz Oz föddes 1939 och avled år 2018 och var Israels mest lästa och hyllade författare.

Att säga: ”Jag älskar Israel”, (alltså den nuvarande sekulära staten Israel, min parentes) var självklart för Amos Oz, som levt i Jerusalem under hela sitt liv, där han föddes i det dåvarande Brittiska Palestinamandatet.”

När vi som kristna säger: ”Jag älskar Israel”, så handlar det om ett helt annat Israel än den nuvarande staten Israel. Som kristna älskar vi först av allt Guds Israel, som är det nya förbundets folk, det vill säga alla som tror på Jesus Kristus, vare sig vi är judar eller hedningar. När vi säger att vi välsignar Israel, så är det först av allt på grund av att det var i det heliga landet som Jesus föddes.

Hur går det om vi låter konspirationsteorierna vara vägledande i fråga om det som pågår i Israel? Och hur går det om den kristna sionismen på det sättet får rätt i sin bedömning om det som har skett och det som kommer att ske i Israel? Om det verkligen går att förklara varför det aldrig ser ut att bli fred. Frågan kvarstår, men trots att landet är heligt för tre religioner, så är det många som tror att konflikten inte i första hand är religiös, utan har nationalistiska orsaker.

Att återvända till Jerusalem har alltid varit judarnas längtan. Den judiska påsken avslutas med orden: ”Nästa år i Jerusalem” Religiösa judar ansåg att bara Gud kunde bestämma när återvändandet skulle ske och många hade tron att det skulle ske när världens ände stod för dörren, men sionisterna som inte var religiösa utan sekulariserade ansåg att det var deras sak att återupprätta Israel och inte Messias (Källa: Sören Wibeck: Ett land ett folk sidan 75)

”Många av de tidiga sionisterna avsåg något annat än skapandet av en nationalstat för judar. Det handlade snarare om en andlig uppgift, att ”återupprätta tron, ej tronen” och kallelsen att bygga broar mellan det judiska och världen. Men ”kristen sionism” kom mest att handla om att stödja tanken på en judisk nationalstat. Som Guds utvalda folk har Israel och det judiska folket alltid varit viktiga i den stora kristna berättelsen.” (sidan 110 Mellergård Hur kunde det gå så här långt)

Kristen sionism är den sionism som är vanlig bland bibeltrogna, pingstkarismatiska rörelser och särskilt ibland de högerkristna i USA. De ingår i den proisraeliska lobbyn i USA, vilket är en viktig förklaring till konservativa amerikanska politikers hotfulla uttalanden mot Iran, vars kärnforskning man uppfattar som ett hot mot staten Israels existens. Vissa vill verka för att Israel återfår samma geografiska territorium som under kung Salomos rike och understödjer därför Israelisk bosättning på mark som enligt internationell rätt är palestinsk, men som efter sexdagarskriget 1967 ockuperats av Israel.

Den kristna sionismen i USA har präglats av Darbys dispensationalism. Banden mellan de kristna sionisterna i USA och Israels statsledning har också stärkts, och det ingår säkert i en medveten strategi.

I den maktkamp som pågår i Mellanöstern finns det inte något rum för eftergifter, eller någon vilja till fredsförhandling från dem som har makten Hamas erkänner inte Staten Israels existensberättigande. Israels målsättning med att ockupera är också klart uttalat fientligt inriktad.

Överrabbin Ovadi Yosef uttalade sig om denna målsättning. Den har varit klart uttalad sedan länge. Ovadi Yosef var en mäktig israelisk rabbin, som avled år 2013 i 93 års ålder. Så här har han sagt:

”När Israel är starkare, när det inte längre möter verkligt motstånd och riskerar förlust av liv, är det enligt Yosef en plikt att ockupera land, driva ut alla icke-judar, och förstöra alla kristna kyrkor.”(Källa Israel och fundamentalismen av Jan Olof Bengtsson 16 oktober 2013)

Det är verkligen underligt om kristna sionister verkligen ställer upp bakom denna ultraortodoxa inställning.

Några tycker att jag använder överord när jag varnar för den kristna sionismen. De tycker att det känns överlägset och nedvärderande, eftersom de anammar deras budskap. Jag har förståelse för den kritiken, men jag ville hellre bli bemött med sakliga argument, än att beskyllas för överlägsenhet. Frågorna tål att dryftas och jag känner att det är nödvändigt att göra det. En del är rädda för att smittas av antisemitism och vågar därför inte vara tillräckligt kritiska och ifrågasätta det man tidigare uppfattat som sanning. I extrema fall stämplas man till och med att vara antikristen om man har en sådan uppfattning.

När man tolkar de gammaltestamentliga profetiorna om Israel, som om det gällde staten Israel, så legaliserar man deras ockupation. Man glömmer att de Messianska profetiorna handlar om det rike som skall upprättas på ett helt annat sätt. Jesus har ju själv visat att det är ett rike som grundar sig på det fullbordade verk som han utförde vid sin död på Golgata och sin uppståndelse. Jesus har dessutom lärt sina lärjungar att bedja: ”Tillkomme ditt rike” i bönen Fader vår. Låt oss bli eniga om att det är ett rike vars byggnad pågår och att det har himmelsk karaktär.

Jag vill tacka alla som har orkat läsa denna text och ser fram emot att få reaktioner och kommentarer på den.

Bibelns centrum och periferi

Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men Anden ger liv 2. Kor 3:6

En god vän frågade mig vad jag skulle göra om jag bara hade tillgång till Bibeln och saknade alla andra texter. Skulle min tolkning av Bibeln förändras då? Frågan är intressant men hypotetisk.

Kommunikationsvägarna mellan Gud och människan har funnits långt före alla skrifter och människor har haft förmågan att ta emot Guds budskap genom sina sinnen.

Allt ifrån världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattats i hans verk och varit synliga skriver Paulus i Romarbrevet.

Min tolkning av Guds budskap påverkas av allt det som mina sinnen kan uppfatta av det som han har gjort, antingen jag öppnar eller stänger andra kommunikationsvägar. Därför kan jag aldrig försvara mig med att säga att jag inte visste bättre. Så länge jag kan se och höra, kan jag också förstå och förklara det jag ser och hör.

Hur gör jag då när jag tolkar det som redan står skrivet? Jag tror att det är kyrkan och förkunnelsen av Guds ord som påverkar mitt ställningstagande till Bibelns huvudsakliga syfte. Naturligtvis med mitt eget medgivande, där min frihet till att tolka alltid står öppen. Jag återkommer till vad jag menar med Bibelns huvudsakliga syfte.

I alla tider har det funnits tolkare av Bibeln som förändrat kyrkan och förkunnelsen. Låt mig ta ett historiskt exempel. Paul Peter Waldenström, som var en av grundarna till Svenska Missionsförbundet, utvecklade den subjektiva försoningsläran. Han kom då i konflikt med Svenska Kyrkans objektiva försoningslära. Detta hände år 1872. Den objektiva försoningslära härstammade från Anselm av Canterbury som föddes i Italien år 1033. I denna lära som den lutherska kyrkan övertog ingick föreställningen om att människosläktet dragit över sig Guds vrede, när det föll i synd. Gud krävde då ett försoningsoffer. Människan kunde inte själv ge det, men Kristus gav det i hennes ställe och de behövde inte längre frukta för Guds vrede. Man förkunnade alltså en lära som innebar att människan måste gömma sig bakom Kristus för att få skydd för Guds vrede. Man tolkade Skriften på det sättet att det var Gud som skulle bli försonad genom Jesu försoningsoffer. Det är svårt att greppa tanken att denna lära förkunnades i kyrkan i hundratals år innan Waldenström kom med en helt ny tolkning. Han blev från början betraktad som en villolärare, men i vår tid är det ingen som ifrågasätter hans tolkning av en av Bibelns mest centrala budskap, nämligen budskapet om Jesu Kristi försoning.

Waldenströms subjektiva försoningslära innebär att det inte är Gud som behöver försonas. Gud som själv är Försonaren har alltid älskat människorna. En människa behöver inte gömma sig för Gud, vars vrede inte riktas mot människorna utan mot synden och mot det ondas makt i världen. Därför är det människorna som blir försonade med Gud och inte tvärtom.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, inte för att döma världen utan för att frälsa världen. Jesus kom till oss för att försona människan med Gud.

Det var detta befriande budskap som människorna behövde vid denna tid och som resulterade i starka väckelserörelser över hela världen. Människor har i alla tider varit upptagna av fördömelse över synder både hos sig själva och hos andra. Detta har i sin tur skapat rädsla för den Gud som man uppfattat som domare mer än som frälsare.

Bibelns texter utgör ett vittnesbörd om den gudomliga närvaro som förmår att omforma människors tro och liv. Men detta kan aldrig ske om inte texterna har sitt centrum i Jesus Kristus och i den försoning som är Bibelns huvudsakliga budskap. Gamla testamentet pekar framåt mot Kristus och Nya testamentet har sitt centrum där. Alla våra tolkningar måste förstås i ljuset av detta centrum.

Det är ibland ofrånkomligt att vi kommer i konflikt med en del av bibelns texter, när vi jämför dem med nutida förhållanden. Det är också mycket som inte går att förklara med dogmatiska teorier, inte ens med vissa bibeltexter. Jag skulle önska att det funnes möjlighet att förena bibeltrohet med en nutida tolkning av bibeltexterna. Att vi kunde vara ödmjuka och inse att vi inte har svaret på många av vår tids etiska och moraliska frågor och där bli lyhörda för andra. Bibeln får inte bli en källa till tvist där vi anser att vi  har hela svaret.

Den som menar att det bara finns en bokstavlig tolkning har svårt att tro detta och tillmäter varje text i Bibeln auktoritär betydelse.

När Martin Luther betonade att det bör vara ”Skriften allena”, som är avgörande för kristen bekännelse, så tror jag att han menade att det finns en skillnad mellan centrum och periferi och mellan huvudsak och bisak.

Det kan vara svårt att förstå de ställningstaganden där man å ena sidan talar om en bokstavlig tolkning och å den andra där texternas mångfald lyfts fram. Det är då vi behöver bli lyhörda, ödmjuka och rannsakande och i stället för att tolka Bibeln, låta Bibeln tolka oss i våra syften att nå fram till en klarare insikt. Det är ju inte vi som ska tilldela Bibeln och dess enskilda delar den betydelse och auktoritet som den ska ha. Det är i första hand Bibeln som skall tala till oss. Det är Gud som skall tala till oss. Det står skrivet att det är nu vid denna tidens slut som han har talat till oss genom sin son.

Summan av ditt ord är sanning står det i Psaltaren och det får bli sista ordet i denna betraktelse.

Bibeln eller auktoriteten

Är bibeln en auktoritet? Ja naturligtvis är den det. Särskilt för oss som bekänner att Jesus är herre. Detta har jag aldrig förnekat trots att jag blivit beskylld för det. Det är av den anledningen jag skriver detta inlägg, eftersom jag vill föra min talan offentligt.

Jag tror att Bibeln är Guds ord. De ord som han talat genom sin son Jesus Kristus och som förmedlats av människor som inspirerats till att skriva ord som getts till dem av Gud.

Om jag tidigare uttryckt mig diffust om bibeln som auktoritet, så som en del anser, så vill jag här förtydliga, att bibeln är en auktoritet, men att Gud är större. I den kristna trosbekännelsen bekänner vi först av allt Gud. Det är på Gud vi tror därför är han den högsta auktoriteten.