Israels framtid i det himmelska Jerusalem
Debatten om den sista tidens teologi är vital, särskilt inom
Pingströrelsen. Många traditionella tolkningar behöver en grundlig
omprövning, inte minst synen på Kristen Sionism och Staten
Israel. Min egen eskatologiska syn har stöd i Bibeln. De tusen
åren i Uppenbarelseboken pågår nu, och Satan är andligen bunden.
Vi väntar på Jesu andra ankomst, då himmel och jord ska förgås,
för att sedan bereda plats för en ny himmel och en ny jord
(Upp 21). Detta är ingen ny tolkning, den har stöd hos kyrkofäder
som Augustinus och reformatorerna.
En nyckel till förståelsen finns i profeten Amos nionde kapitel.
Amos, en enkel boskapsherde från Tekoa, sändes för att profetera
för Israel under en tid av moraliskt förfall bakom en yttre glans.
Hans budskap var impopulärt och förkunnade dom och undergång,
vilket snart gick i uppfyllelse med jordbävning, fångenskapen i
Babylonien och Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr.
Viktigt att notera: det var judarna som folk som
förskingrades, en förskingring som jag menar fortfarande pågår.
Vi måste därför skilja på staten Israel och det judiska
folket. Judarnas överlevnad som folk är i sig ett bevis på
Guds beskydd och hans särskilda plan för dem.
Amos 9:11-15 talar om Israels kommande upprättelse: "På den
dagen ska jag resa upp Davids fallna hydda...". Denna "dag"
är inte en bokstavlig tidsperiod, utan en bild av Guds rikes tid.
Som det står i Andra Petrusbrevet, är "tusen år som en dag,
och en dag som tusen år" för Herren.
Denna profetia upprepas i Apostlagärningarna 15, där det
förtydligas att Gud först ska "vinna ett folk åt sitt namn
bland hedningarna" och därefter "åter bygga upp Davids
fallna hydda". Detta pekar på att Gud vill att alla
människor, både judar och hedningar, ska söka Herren – de
som genom Jesus är utvalda och utgör Guds Israel, det nya
förbundets folk. Paulus bekräftar i Romarbrevet 11 att Gud inte har
förskjutit sitt folk; en återstod av Israel har blivit utvald av
nåd. Hela Israel ska bli räddat när hedningarna i fullt antal har
nått målet.
Den slutliga upprättelsen för Israel, det vill säga Guds
Israel, sker först på den nya jorden. Profeterna Joel och Obadja
förutsäger en räddad skara på Sions berg, och Hebreerbrevet 12
talar om att vi redan har kommit till "Sions berg och den
levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem." På den nya
jorden kommer Guds Israel, förenat med alla Guds utvalda folk, att
bygga upp något nytt och vara fullständigt förenat, aldrig mer
förskingrat eller förföljt. Det handlar om Guds eviga rike, vars
början proklamerades när Jesus sade: "Det är fullbordat!"
Tyvärr råder oenighet om tidpunkten för Jesu andra
tillkommelse, ofta påverkad av ett apokalyptiskt tänkande med
rötter i Darbyismens dispensationalism. John Nelson Darby
förespråkade sju tidsåldrar, där de kristna rycks upp före en
sjuårig vedermöda under Antikrists välde, som kulminerar i
Harmageddon. Därefter ska Jesus återkomma med de uppryckta och
inleda ett jordiskt tusenårsrike.
Denna lära, som fick ny fart när staten Israel utropades 1948
och förstärktes efter sexdagarskriget 1967, har fått stort
inflytande, inte minst i USA och tyvärr även i vissa svenska
frikyrkosamfund. Det är en teologi som fortfarande präglar många
av Donald Trumps kristna väljare och deras syn på Israel. Under min
tid som pingstpredikant matades jag med denna tolkning, som orsakade
stor skada, inklusive svåra psykiska problem för min äldre bror.
Jag har sedan länge övergivit dessa tankegångar. Min forskning
i Bibeln har gett mig en helt ny vision om framtiden: den sanna
upprättelsen av Israel sker på den nya jorden, där Guds
eviga rike upprättas, utan jordiska gränser eller nationella
konflikter. Där ska Guds Israel, samlat och enat, leva i det land
som Gud har gett dem, och aldrig mer ryckas upp.
Rolf Ericson 2025-06-29