Mission i Moldavien

 Maria Karlsson skriver på Facebook:

I vår församling är vi bl a med och stöder arbete i Moldavien och idag var det arbetet i centrum under vår gudstjänst. Det slog mig återigen hur stor skillnad små, vanliga människor gör i den här världen. Vi fick höra om kvinnan som vuxit upp fastkedjad av sin far vid en hundkoja, men som funnit kärlek och värde i mötet med Jesus och engagerar sig idag för att hjälpa andra utsatta. Vi hörde om paret som tagit in nio barn från gatan och ger dem ett hem, kramar, mat, undervisning, psykologhjälp. Många av barnen har utnyttjats i trafficking. Vi hörde om flickan vars egen far sålt frun/hennes mamma som sexslav, flickan själv hade varit utsatt och allt hon kunde tänka på var att en dag hämnas sin far. Nu, när hon började ana vem Jesus var och ville döpas frågade hon: "Måste jag förlåta min far för att kunna tillhöra Jesus?"

Fredrik Olsson (som varit regelbundet i Moldavien under 25 års tid) predikade utifrån år av erfarenhet om långa processer med de här barnen och ungdomarna, om behovet av att hitta en identitet där man inte är "den som är bortvald" utan att få känna sig gränslöst älskad. Han talade också om den enormt svåra utmaningen att släppa hat och hämnd, lämna domen åt Gud, för att inte själv ätas upp inifrån av hat och bitterhet. Berättelserna och bilderna av de här människorna etsade sig fast. Efter mötet planerade vi i missionsrådet för hur vi kan fördjupa relationerna och låta våra församlingsmedlemmar och ungdomarna i församlingen åka och hälsa på, hjälpa till, få se hur vardagen i ett av Europas fattigaste länder kan te sig och bygga nya vänskaper. Så viktigt.

Hur påverkar min bild av Gud min kristna tro?

 Lyssna till Pastor Linnea Sennehed på den här länken:

https://motala.pingst.se/lyssna-pa-vara-predikningar/

Jag kan verkligen instämma i det som Linnea talar om i detta inlägg.

Min bild av Gud (med stort G) gör mig trygg och inger hopp för det som ligger framför mig.

Hur påverkar din gudsbild din tro?

 

DavidEkelund-Kloo skriver i Dagen den 25 april 2025.

Här ett citat ur inlägget:

”Just ångest över att hamna i helvetet präglade mina tonår. Jag hade ambitionen att göra en bokstavlig tolkning av Bibeln. Den sade att de som inte överlåtit sig till Jesus skulle gå evigt förlorade. Hur skulle jag kunna veta att jag verkligen överlåtit mig?

Mina värderingar i politiska och moraliska frågor var inte konservativa i allmänhet. Men jag ansåg att utlevd homosexualitet var en synd. Eftersom det stod så i Bibeln. Och att människor som hade annan eller ingen tro var förlorade, det följde direkt av själva utgångspunkten.

Jag trodde så, varken med glädje eller med stolthet. Jag önskade att det var annorlunda, att jag slapp att tro så. Men det följde av vad jag trodde om Gud, frälsningen och Bibeln. Min konservatism drevs av samma rädsla som präglade hela min tro.”

År artonhundrasjuttioåtta bildades Svenska Missionsförbundet under inflytande av Paul Peter Waldenström.

Det teologiska mörkret var stort eftersom statskyrkans gudsbild dominerade. Det var den straffande Guden som granskar och dömer. Jesu offerdöd innebar att Gud måste försonas med människan, trots att det inte fanns något stöd för något sådant i Skriften. Det var ju människan som behövde försonas med Gud. Därför sände Gud sin son till världen av kärlek till människan.

Att påstå detta vid mitten av 1800-talet var villfarelse. Visserligen fanns det präster som tidigare hade undervisat på detta sätt, men de hade betraktats som okunniga teologer.

Det var i det läget som väckelserörelsen kom att betyda så mycket för vårt land och för återupprättelsen av människor som varit förtryckta. Man har talat om att de stora folkrörelserna var Väckelserörelsen, Nykterhetsrörelsen och Arbetarerörelsen. Man kan säga att hade inte dessa rörelser uppstått så hade det andliga livet i vårt land stagnerat. En folklig kultur och bildning följde i spåren av dessa.

En av de stora frikyrkoledare i vårt land, som blev banbrytare för denna nya försoningslära var Teologie Doktor Paul Peter Waldenström.

Waldenström har genom sin försoningslära visat oss en helt ny gudsbild. Det han undervisade om är den sanning om Gud som alla kristna kan acceptera i vår tid, nämligen den att Kristus dog för våra synder och att Gud älskade världen och sände sin son av kärlek till den fallna människan. Gud behövde inte försonas, men människan blev försonad. Detta är en fundamental sanning. Sanningen om att den Sonen gör fri är verkligen fri. Fri från fördömelse, lagiskhet och krav, som vi aldrig kan åstadkomma utan Guds nåd och kraft. För den oinvigde verkar det konstigt att en försoningslära kan bli orsak till så mycket strid som den blev. Det verkar så motsägelsefullt att det kan bli strid om försoning. Orden är ju inte synonyma.

Waldenström fick möta mycket hårt motstånd, men det han uträttade fick betydelse för oss som lever i dag. Hans förkunnelse var väl grundad i den heliga skriften.

Skillnaden emellan den ortodoxa försoningsläran och den Waldenströmska är att i den ortodoxa är det världen som är försonad i Kristus och i den Waldenströmska den enskilda människan. I det ena fallet krävs inget personligt ställningstagande men i det andra handlar det om att vi tar emot Kristus, precis som det står skrivet:

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.” Rom. 10:9-10

• 
  

"Sekulariseringen är det bästa som hänt kristendomen på 1700 år. Tycker jag. Den hierarkiske, blodstörstige guden med fältherren Jesus som främste krigaren, är en bild som tack och lov försvunnit. Och talet om ett helvete för den som råkar välja fel bibeltolkning, är i alla fall inom Svenska Kyrkan en marginaliserad företeelse.

En modern kristen tro är något mycket djupare och verkligare än ett desperat sökande efter sanningen i bibelverser eller i religiösa uppenbarelser. Att följa Jesus är mer jordnära än så, och Gud är så oändligt mycket större än den där skäggige gubben på molnet som vill elda med våra kroppar för att vi inte gör som han vill." citat från en person: Jag delar den uppfattningen

Skillnaden mellan den moderna staten Israel och det gamla testamentet.

 Det är viktigt att skilja mellan den moderna staten Israel som en politisk och nationell enhet som grundades 1948, och det forntida Israel som beskrivs i Gamla testamentet, vilket var en teokratisk nation med en unik relation till Gud enligt det judiska förbundet. Här är de viktigaste skillnaderna:

Modern Staten Israel:

• Natur: En sekulär, demokratisk stat med en majoritet av judiska medborgare, men medborgarskapet är öppet för alla oavsett religion eller etnicitet. Även om judisk kultur och historia är centrala, styrs staten av modern lagstiftning, inte direkt av religiös lag (även om religiösa partier har politisk inflytande).
• Geografi: Upptar en del av det historiska landet Israel, men dess gränser är ett resultat av moderna konflikter och internationella avtal och är fortfarande omtvistade.
• Syfte: Grundades som en tillflyktsort och ett nationellt hem för det judiska folket efter Förintelsen och århundraden av diaspora och antisemitism. Dess primära mål är att säkerställa säkerhet och välstånd för sina medborgare.
• Relation till Gud: Staten Israel gör officiellt inga anspråk på att vara en direkt fortsättning på det bibliska Israel i teologisk mening. Även om många invånare är religiösa judar som ser en koppling till det forntida Israel, är statens grundval politisk och historisk snarare än direkt teologisk.
• Tempel: Det judiska templet i Jerusalem förstördes för länge sedan (år 70 e.Kr.) och har inte återuppbyggts. De heligaste platserna är under religiös kontroll, men staten som sådan är inte direkt engagerad i tempelkult.

Det Gamla Testamentets Israel:

• Natur: En teokratisk nation som stod i ett unikt förbundsförhållande med Gud. Dess lagar och styre var direkt kopplade till Guds bud och instruktioner, förmedlade genom profeter och präster.
• Geografi: Det utlovade landet Kanaan, med specifika gränser som beskrivs i Bibeln (även om dessa gränser historiskt sett varierade). Jerusalem med templet var det centrala religiösa och politiska navet.
• Syfte: Att vara ett "heligt folk" och ett "kungarike av präster" (2 Mosebok 19:6) som skulle vittna om Guds sanning och välsignelse till de andra nationerna.
• Relation till Gud: Nationens identitet och existens var helt beroende av dess lydnad och trohet till Gud och det förbund han hade upprättat med dem genom Abraham och Mose.
• Tempel: Det fysiska templet i Jerusalem var centralt för deras tillbedjan, där offer frambars och Guds närvaro manifesterades (i det allra heligaste).

Sammanfattningsvis:

Den moderna staten Israel är en politisk återkomst av det judiska folket till en del av sitt historiska hemland, driven av sekulära och historiska faktorer. Det forntida Israel var en religiöst grundad nation med ett unikt teokratiskt förhållande till Gud enligt det Gamla testamentets förbund. Även om det finns en historisk och kulturell koppling mellan de två, är de fundamentalt olika i sin natur, styrelse och primära syften.

Många religiösa och teologiska perspektiv finns kring hur den moderna staten Israel förhåller sig till de bibliska profetierna om Israel, men det är viktigt att skilja mellan den moderna politiska entiteten och det teologiska och historiska "Israel" som beskrivs i Gamla testamentet.

Skillnaden mellan den moderna staten Israel och Israel i Nya testamentet

 Det finns betydande skillnader mellan den nuvarande staten Israel och det "Israel" som omtalas i Nya testamentet. Dessa skillnader berör primärt aspekter som nationell identitet, teologisk betydelse och geografisk avgränsning.

Här är en översikt över de viktigaste skillnaderna:

Den nuvarande staten Israel:

• Politisk enhet: Är en modern, suverän stat som grundades 1948. Den är en parlamentarisk demokrati med en majoritet av judiska medborgare, men inkluderar även en betydande arabisk befolkning och andra minoriteter.
• Nationell identitet: Den primära identiteten är medborgarskap i staten Israel, även om judisk etnicitet och religion spelar en central roll i dess kultur och historia.
• Geografisk avgränsning: Har specifika, internationellt erkända (om än omtvistade) gränser i Mellanöstern.
• Teologisk mångfald: Inkluderar en mångfald av religiösa och sekulära övertygelser bland sina medborgare, även om judendomen har en särställning.
• Fokus: Dess primära fokus är på politisk suveränitet, säkerhet, ekonomi och internationella relationer som en modern nationstat.

Israel i Nya testamentet:

• Mångfacetterad term: Termen "Israel" i Nya testamentet kan referera till flera saker, vilket leder till olika teologiska tolkningar:
  • Etniskt Israel: Avser det judiska folket, ättlingarna till Abraham, Isak och Jakob, i enlighet med Gamla testamentets löften. Många av Jesu första lärjungar och den tidiga kyrkan bestod av etniska judar.
  • Det "sanna Israel" eller "Guds Israel": Vissa teologiska perspektiv (inklusive inom ramen för Förbundsteologin) tolkar "Israel" i Nya testamentet som att det har omdefinierats till att inkludera alla troende, både judar och gentiler, som är förenade med Kristus genom tro. Galaterbrevet 6:16 talar om "Guds Israel", vilket tolkas på olika sätt.
  • Det bokstavliga Israel (i eskatologisk kontext): Inom vissa eskatologiska synsätt (särskilt inom delar av den Dispensationalistiska teologin) behåller det etniska Israel en distinkt roll i Guds framtida planer, inklusive en eventuell återställelse och andlig väckelse.
• Teologisk betydelse: I Nya testamentet är "Israel" ofta kopplat till Guds löften i Gamla testamentet, Messias ankomst, det nya förbundet och relationen mellan judar och gentiler i Kristus.
• Geografisk referens: När "Israel" används i en geografisk kontext i Nya testamentet, syftar det på det historiska landet Israel under den romerska ockupationen, inklusive regioner som Judeen, Galileen och Samarien, där Jesus verkade.
• Religiös kontext: Det "Israel" som Jesus och apostlarna verkade inom var centrerat kring den judiska tron och traditionerna, även om det fanns olika religiösa och politiska grupperingar inom det judiska samhället.

Huvudskillnaderna i sammanfattning:

• Den nuvarande staten Israel är en politisk och nationell enhet med medborgarskap som dess primära definition.
• Israel i Nya testamentet är en term med en mer teologisk och etnisk dimension, som i vissa tolkningar även utvidgas till att inkludera alla troende i Kristus. Även när det syftar på ett geografiskt område, är det i en historisk kontext före den moderna statens tillkomst.

Det är viktigt att notera att det finns olika teologiska synsätt på hur den moderna staten Israel förhåller sig till det "Israel" som nämns i Bibeln, och särskilt i Gamla testamentets profetior om återställelse. Vissa kristna ser den moderna statens tillkomst som en uppfyllelse av dessa profetior, medan andra inte gör det och betonar den andliga betydelsen av "Israel" i Nya testamentet.

Påskdagssång

Himmelriket har kommit

Påskdagen 2024

 Det gamla förbundet och det nya förbundet