Godartad prostata

Den 18 mars 1999 opererades jag för godartad prostata för tredje gången. Vid denna operation uppstod det ett ärr som ledde till sämre urinavflöde. I Linköping ansåg man redan vid denna tid att det skulle vara bra med en ny operation för att avlägsna ärret. Det rådde delade uppfattningar mellan läkarna i Motala och Linköping om värdet av en sådan åtgärd. Man ansåg att jag kunde leva med de besvär, som trots allt inte hotade min njurfunktion. Citat ur brev från Överläkare i Motala den 2000-12-19: ”Att operera kan man alltid göra men frågan är om vinsten står i proportion till obehaget, dvs den operativa åtgärden i sig, kanske en del blödningar i efterförloppet och i slutändan kanske resultatet inte har påverkats nämnvärt till det bättre.” Man gjorde en funktionsundersökning av urinblåsan, som kallas för cystometri. Det visade sig att jag hade försämrad kraft i blåsmuskeln och därför stannade en del urin kvar i urinblåsan. Jag fick veta att det inte går att göra något åt detta utan jag måste leva med besvären.

I slutet av förra året undersöktes jag av en urolog i Linköping efter en remittering från min läkare vid Vårdcentralen. Detta gjordes därför att mina PSA-värden var något förhöjda. Vid denna undersökning upptäckte man på nytt ärret efter operationen 1999. Den läkaren menade att jag borde få tid för operation vid Urologiska kliniken på Universitetssjukhuset. På urologiska kliniken var den läkare jag senare fick träffa av en annan uppfattning. En operation kanske inte kunde leda till någon bättring av mina urinbesvär, så han tyckte att jag borde avvakta och hålla kontinuerlig kontakt med Urologiska kliniken.

I dag den 14 december 2012 har jag på nytt blivit undersökt med cystoscopi vid Urologiska kliniken i Linköping och man menar just nu att jag har allt att vinna på en operation, som planeras någon gång efter nyår. Det är trots allt inget att oroa sig för eftersom det är en ganska liten operativ åtgärd. Det rör sig dessbättre om godartad prostata tror läkarna. Den här gången den fjärde.