Politisk korrekthet

De som använder uttrycket politisk korrekthet gör det för att klandra den som på ett överdrivet sätt anpassar sig efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden. Uttrycket används negativt i samhällsdebatten. Det handlar då om dem som är noggranna att följa rådande politiska värderingar. De som använder sig av detta språkbruk har ofta en motsatt uppfattning, som stämmer med begreppet politisk inkorrekthet. De låter sig inte hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar.

I den just nu pågående samhällsdebatten kan man tydligt skönja skillnader mellan religiöst troende människor när det gäller politisk korrekthet. En grupp menar att man alltid skall vara på kollissionskurs med rådande sociala normer. Det är kyrkans uppgift, anser en del, att ständigt vara på krigsstigen. När man inte längre litar på dem som är valda politiker och riksdagsledamöter, vill man ta saken i egna händer. Detta tycker jag inte är en önskvärd utveckling. Det är inget fel på namninsamlingar och opinionsbildningar om det sker med omdömesgilla och balanserade åsikter, men det är inte kyrkans uppgift att driva dessa frågor 

Daniel Grahn på tidningen Dagen skriver ett mycket intressant inlägg med rubriken "Tydlig tro och engagemang hör ihop." Han ställer frågan: Vad menas med att inte ställa upp på rådande samhällsordning?" Man skulle kunna säga att det handlar om att inte vara politiskt korrekt. Självklart uppstår det situationer där vi måste få ge utrymme för upprördhet, exempelvis när Skolverket förbjuder Gud, evangelium och psalmer i skolans adventssamling.
"Wilberforce, Martin Luther King och Moder Teresa slogs för de utsatta, med varje medel som fanns att tillgå. Alla tre spelade avgörande roller i offentligheten, inte vid sidan om samhällsordningen. Man kan ställa upp på spelets regler, utan att förlora sin tydlighet i sakfrågor. Radikal tro måste inte stå i konflikt med samhället. Slaget om sann radikalitet står inom varje människa, det är där jag vinner, eller förlora." avslutar Daniel Grahn sin ledare


Så här skrev jag på Ökenkällan, söndagen den 28:e februari 2010:

"Är Sverige ett kristet land?

Sedan den 1 januari år 2000 är kyrkan i Sverige skild ifrån Staten. Trots detta har kristendomen fortfarande ett stort inflytande när det gäller det religiösa förhållningssätt som finns bland människor antingen de tillhör en kyrka eller inte. Det märks på de värderingar som styr vårt tänkesätt om vad som är rätt och fel..
Att kyrkan skildes från Staten har inte gjort vårt land mer eller mindre kristet. Så länge kyrkan inte har något politiskt inflytande i samhället, så är samhället sekulariserat. Den tiden är för länge sedan förbi då Kyrkan utövade ett politiskt inflytande över folket. De länder och samhällen som fortfarande styrs av religioner uppvisar inga önskvärda resultat när det gäller värderingar och människosyn. 
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med.
I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem.
Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer.
Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället."  LÄS MERA HÄR!

Vi har inga problem med att stöta oss med staten.