Alla människor man möter nuförtiden är upprörda. En del är
också upprörda över upprördheten, virrigheten, oenigheten och enögdheten.
Göran Skytte skriver i tidningen Dagen en gästkrönika med
rubriken:
”När en
kommunalpolitiker säger ”judesvin”
eller ”värre än nazisterna” sänks anständighetsribban rejält. Nästa gång kommer
det att bli ännu grövre ord. Steg för steg flyttar det extremistiska
språkbruket allt längre in i vår vardag. De extrema orden tar över våra
själar.”
När jag läste detta tänkte jag först. Det här kan inte
stämma. Nu är Skytte ute och seglar som vanligt. Jag vill alltid gå till botten
med det som skrivs och inte nöja mig med som i detta fall andrahandskällor.
Jag blev dessvärre beklämd när jag insåg att Skytte har rätt.
Vad är det egentligen som håller på att ske med våra själar när de extrema
orden tar över? Hatets, ilskans och bitterhetens demoner ligger på lur över oss
alla och hotar att ta över kommandot.
Visst har vi rättighet att bli upprörda, men när orden blir
skrivna eller sagda behöver de vara genomsyrade av klokhet och sunt omdöme Då
får man inte slinta över tangenterna. Det som sägs eller skrivs bör då vara
genomtänkt.
Jesus sa en gång: ”Var kloka som ormar och oskyldiga som
duvor. Akta er för människorna”
Tre råd som kan sammanfattas i tre ord: ”klok, oskyldig
och vaksam”
Kloka som ormar. Det står i första Moseboken att Ormen var
listigare än alla markens djur. När Jesus använder bilden av en orm för
klokheten så menar han att vi behöver klokheten för att rätt kunna förstå det
som sker. Vi behöver intellektuellt kunna sortera och utvärdera. Vi får inte
hemfalla åt lättvindiga lösningar på vår tids problem. Det krävs både kunskap
och djuplodande tankeverksamhet för att komma nära sanningen. Annars blir vi
lätt offer för enögd propaganda. Till och med trovärdiga kanaler kan förleda
oss. Den som försvarar en världsmakt som tillgriper våld går inte Guds ärenden
och sprider inte sanningens budskap. Därför behöver vi självständiga sinnen för
att kritiskt kunna skilja sanningen från lögnen. Jesus kunde det eftersom han
hade det rätta sinnelaget och därför att han hämtade sin kunskap från en helt
annan källa än den som fanns i världen. Alla de som inte är riktigt kloka borde
vända sig till klokhetens källa och be om den klokhet som enligt ett löfte i
Bibeln skall bli honom/ henne given
Oskyldiga som
duvor. Duvan står som symbol för oskuld och fred. Jesus själv har
visat oss vägen, eftersom han var oskyldig. ”Låt det sinnelag råda hos er
som också fanns hos Jesus Kristus.”, skriver Paulus i Filipperbrevet. Om vi
ska kunna förändra vår värld och komma närmare frihetens och rättvisans mål
behöver vi samma sinnelag som fanns hos Jesus. Det handlar om ett varmt hjärta
och inte om en knuten hand. Man kan inte övervinna orättvisorna i världen med
fysiskt våld och fördärvbringande hat.
Det finns inget
försvar för de pågående våldsaktiviteterna i Mellanöstern. En röst som ekar
genom alla tider är orden som Jesus riktar till Petrus: ”Stick tillbaka ditt
svärd. Alla som griper till svärd skall dödas av svärd.”
Fortsättningen
på den texten handlar om en annan lösning på världens problem: ”Tror du inte
att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar
till min hjälp.”
De som i
religionens namn använder våld är har inte Jesus sinnelag. Att vara oskyldig
som duvan är inte detsamma som att vara naiv och vek. Inte heller att gå till
reträtt när ondskan går till attack, men det handlar om att våga kämpa för
rättvisa och fred precis så som våra kristna syskon gör i Palestina med
icke-vålds metoder. De uppmanas
att ta teologiskt ansvar att möta det som brukar kallas kristen sionism,
eftersom den riktningen negligerar, och därmed underminerar, den kristna
närvaron i det Heliga landet.
De uppmanar också kyrkorna runt om i världen att engagera
sig för att påverka sina regeringar, och världssamfundet i stort att stärka
sina insatser för att bereda vägen för en varaktig och rättvis fred för både
palestinier och israeler.
Om alla kristna i hela världen ställde sig bakom denna
målsättning så är jag övertygad om att vi skulle komma närmare en fredlig
lösning på denna tillsynes eviga konflikt.
Det tredje nyckelordet i min betraktelse är ordet vaksamhet.
Akta er för människorna säger Jesus. Det är människorna som provocerar och får
mig att falla för hat, ilska och bitterhet. Det gäller att vara vaksam för
dessa ondskans demoner som vi alla är utsatta för. Har vi drabbats av dem så
kan vi inte uträtta något gott.
Jag tror också att vi måste bli vaksamma för likgiltighet
och resignation. Vi får aldrig ge upp tron på att vi kan uträtta något hur
mörkt det än ser ut. Upprördheten får inte göra oss handlingsförlamade.
Jag slutar med att citera Martin Luther King Jr ur hans
bok ”Vägen heter icke våld” Det är från den boken jag också har hämtat näring
till tankarna i min betraktelse:
”När våra mest outtröttliga ansträngningar att hejda
förtryckets svallvåg misslyckas, behöver vi veta, att i vårt universum finns en
Gud, vars oförlikneliga makt står emot människans tarvliga låghet. Men det finns
också tillfällen, när vi behöver få känna, att Gud besitter kärlek och
barmhärtighet. När vi vacklar inför motgångens kalla vindar och illa tilltygas
av besvikelsens stormar, när vi genom vår synd och dårskap förirrar oss till
främmande land och gäckas i våra planer av en underlig känsla av främlingskap,
då behöver vi uppleva att det finns någon som älskar oss, förstår oss och vill
ge oss en ny chans. När dagen mörknar och natten blir lång, kan vi vara fyllda
av tacksamhet, att Gud i sig förenar en skapande syntes av kärlek och rättvisa,
som skall leda oss genom livets mörka dalgångar till den solbelysta stig, som
för oss till vårt hopps fullbordan.”
