Vilka är Israels verkliga fiender?

I anslutning till mitt tidigare inlägg vill jag uppmärksamma en debattartikel som är införd i Dagens Nyheter, av Avraham Burg, tidigare talman i det israeliskaparlamentet och före detta ordförande i Jewish Agency och World ZionistOrganization

Så här skriver C.G Ydrefors på sin blogg ”Uppriktigt sagt.”: "Kanske är detta bland det viktigaste som sagts på länge i debatten om Israel och dess occupation på Västbanken. Burg tar sin utgångspunkt i bristen på respekt för den s.k. gröna linjen som markerar den ursprungliga gränsen mellan Israel och det tänkte Palestina. Han ser bosättningarna på Västbanken som Israels verkliga fiender. Att om inte Israel förmår eller förmås dra sig tillbaka från Västbanken in på ”rätt” sida om den gröna linjen äventyrar Israel sin egen existens. Det är fantastiskt viktigt att detta sägs av en så betydelsefull person som Burg. Jag har tidigare försökt sätta ord på detta hur Israel genom sin nuvarande politik blir en fara för sig själv".

LÄS MER AV VAD HAN SKRIVER

Kristenhetens israelsyn

Jag läser i tidningen Dagen den 1 juni att en Dialoggrupp har bildats mellan några pingstpastorer och representanter för den Ortodoxa kyrkan. Avsikten är att denna grupp skall förändra kristenhetens Israelsyn.

Samtliga har en proisraelisk syn. De menar att alla som inte delar deras uppfattning om Israel och det judiska folket är enögda och behöver förändras. .

Det påstås att gruppen inte har någon politisk agenda, men den som har en avvikande uppfattning om deras budskap beskylls för att vara politisk..

En av pastorerna menar att det är parterna i området som själva måste lösa sina konflikter. Den som ställer krav på att Israel skall följa folkrätten och lämna de ockuperade områdena, och den som stöder den Israeliska fredsrörelsen för en rättvis och hållbar fred för alla folk i det heliga landet betraktas som ensidig."Ensidigheten riskerar att förvärra konflikten snarare än att lösa den" skriver man i ett uttalande. Man talar i detta sammanhang om det "förlovade landet," och menar att kristenhetens ställningstaganden kan provocera till aktioner som kan leda till antisemitism, generaliseringar och islamofobi, om man står på fel sida i konflikten.

I artikeln beskylls även Pingströrelsen för att den har byggt teologiska skolor på den arabisktalande sidan. Skulle detta vara ensidigt när man främjar kristen tro där den som bäst behövs?

Den ensidighet som meningsmotståndarna beskylls för gör man sig själv skyldig till vill jag påstå.

Den retorik man ger uttryck för känns inte riktigt sann.

Om man vill ha en dialog som skall leda till en förändrad Israelsyn behöver man inbjuda grupper som har olika uppfattningar och som har kunskap om förhållandena i Mellanöstern. En sådan dialog välkomnar jag.

Den gruppen kan gärna ta fram Kairosdokumentet igen.Ett dokument som även Svenska kyrkan har publicerat och ställt sig bakom.

I Kairosdokumentet beskriver de kristna palestinierna sin situation. De sätter in den i ett sammanhang och de uppmanar till handling.

Dokumentet har tillkommit inom ramen för Kyrkornas Världsråds Palestine-Israel Ecumenical Forum (PIEF) som sedan några år tillbaka stöder de palestinska kyrkorna.

Detta forum har en samordnande roll i det påverkansarbete som flera av KV:s medlemskyrkor bedriver nationellt, regionalt och internationellt. Det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel utgör en viktig del av detta arbete.

Inlägget är redigerat vid flera tillfällen. Ämnet är svårt och eftertanke krävs för varje ord man skriver. Det är så lätt att skapa missförstånd genom att använda fel valda ord. Som väl är kan man redigera i sin egen blogg.

Jag håller med om att ett annat ordval borde användas av den som debatterar i detta ämne, än vad som sker på en del siter. Det är så mycket aggressivitet och man kan känna sig frustrerad när man ibland kristna kan ha så skilda uppfattningar. Men jag håller med om att ensidighet inte leder någon vart.

LÄS ÄVEN DETTA INLÄGG PÅ C.G. YDREFORS BLOGG

Ensidig tolkning av det som sker i Mellanöstern

Jag kunde inte tiga när jag läste en kommentar på Jackie Jakubowskis gästkrönika i Kyrkans tidning med rubriken
Fred med eller utan Israel den 3 december 2009. Resultatet av min kommentar kan ni läsa här Om du inte kan förstå
sammanhanget kan du först läsa krönikan här:
FRED MED ELLER UTAN ISRAEL Jackie Jakubowski

Så här skriver Dan K.

"Det är inte enbart Israels existens det handlar om utan också att väst och inte minst Sverige genom åren har givit
sitt stöd till odemokratiska, makthungriga, hänsynslösa arabiska ledare på Västbanken och Gaza. Ett fritt eget folk är
en fara för dessa, därför är konflikten med demokratiska staten Israel nödvändig för att behålla makten över människorna"
Det var på detta jag reagerade så här:

"Det finns naturligtvis inget försvar för det som Dan K. skriver att Israel skulle ha rätt att utöva maktöverlägsenhet
över sina fiender. Det handlar helt riktigt inte bara om Israels existens. Det handlar också om deras samexistens med de folk som alltid har varit deras grannar. Fred skapas inte med våld och makt. Kan vi inte vara överens om det."

Rolf Östlin skrev efter detta:

"Rolf Ericson skriver om Israels "samexistens med de folk som alltid varit deras grannar" och fortsätter "Fred skapas
inte genom våld och makt". Felet med det resonemanget är att viljan till samexistens saknas, inte på israelisk sida utan
på palestinsk och överhuvud taget på arabisk. Det är förvånande att de som delar RE:s inställning tycks vara totalt
oemottagliga för fakta. Fakta är, som Jackie Jakubowski skriver, att palestinska medier, och sorgligt nog också skolböcker,
indoktrinerar i hat och rasfördomar. Det är också fakta, att såväl Fatah som Hamas i sina program anger Israels utplånande
som en judisk stat och vad man kallar "befrielsen av Palestina" som ett mål."

Enligt RÖ är jag totalt oemottaglig för fakta när jag hävdar att fred aldrig kan skapas med våld och makt antingen detta utövas av Israel, Fatah eller Hamas. Att ställa sig på de svagas och förtrycktas sida borde väl vara självklart för den som är kristen. Det är synd om israeliska ungdomar som tvingas ut i detta meningslösa dödande.

Som kristen är det mitt ansvar att vara med om att med kärlek och icke våld skapa denna värld. Kristi kärlek kallar mig
att skriva detta.
"Utan mig kan ni ingenting göra" säger Jesus. Låt oss vända tillbaka till honom och be honom om nåd att förbliva där. Då kommer han att visa oss kärlekens och fredens väg

Vem vill att han skall vara antisemit?

”Hans motiv är antisemitiska” lyder rubriken på första sidan i tidningen Dagen. Det handlar om Aftonbladets skribent Donald Boström som medverkat vid en mediekonferens i Israel under gårdagen. Han har blivit inbjuden till Israel för att förklara sig.

Det handlar om hans uppmärksammade artikel i Aftonbladet om organhandel från döda palestinier. En anklagelse som inte har gått att bevisa. Boström har framfört palestinska familjers anklagelser, men ingen har undersökt sanningen bakom dessa. Det borde de göra, trots svenskens bristande bevis. I stället för att hitta en anständig förklaring till historien, är det tydligen bättre att få ställa fram en förhatlig antisemit och Israelhatare

Jag beundrar Boström för hans rakryggade hållning. Att våga ge sig in i getingboet och förklara sanningen är verkligen modigt. Visserligen menar han att inbjudan kan vara en bekräftelse på att de tar hans anklagelser på allvar. Den skulle dessutom vara ett bevis för styrkan i Israels demokrati, säger staden Dimonas borgmästare Det verkar nästan löjligt att påstå något sådant. Sanningen verkar i stället vara att borgmästaren behövde uppmärksamhet för sin annars helt okända mediekonferens.

Reportaget i Dagen säger något helt annat än rubriken. Boströms motiv är inte antisemitiska, men så anser man det ska se ut. Inbjudan till honom är inte heller ett bevis för styrkan i deras demokrati. Visserligen behövs många bevis för det i dessa dagar

Det gäller för var och en av oss att läsa det finstilta och inte tro alla braskande rubriker. Inte ens om de kommer från en kristen tidning vars initiativtagare gjorde begreppet ”den anständiga sanningen” känt för länge sedan

Aftonbladetskribent förklarade sig