Anders Gerdmar, Docent och
Rektor vid Livets ords teologiska seminarium reflekterar
över skeenden inom svensk kristenhet och tar upp trender och idéer som har
spelat en stor roll. i två artiklar i tidningen Världen i dag. Han
målar det teologiska landskapet i Sverige i dystra och verklighetsfrämmande
nyanser där han ställer de liberala krafterna på ena sidan och de som bekänner
Jesus Kristus som Herre på den andra sidan. Han utesluter således den som är
liberalt kristen från att bekänna Jesus som Herre. Han menar att det pågår en
reformation där liberala krafter vill se mot en mer odogmatisk och liberal
kristendom än utifrån Bibeln och bekännelsetro. Lösningen på denna påstådda
reformation skulle enligt Gerdmar vara de nya oväntade allianser som ser dagens
ljus. Splittring tycks för honom vara lösningen i stället för samförstånd och
enhetssträvanden.
Låt mig bara få reagera på några av de punkter han tar upp:
1. Med anledning av Pastor Niklas Pensiohos bibelstudium på
Nyhemsveckan så har många frågor ställts till honom om hans syn på hbt. skriver
Gerdmar, men de tydliga svaren har uteblivit.
Man kan få uppfattningen att bibelstudiet handlade om
detta, vilket det inte gjorde. Nej, i bibelstudiet tar Pastor Pensioho med
oss på en orientering där vi får bestämma vår egen position. Var befinner vi
oss i sammanhanget? Frikyrkorna har orienterat sig ifrån Exodusberättelsen i
Bibeln, som handlar om uttåget ur Egypten. Det har varit attraktivt att
tillhöra det utvalda folket, att inte tillhöra de andra. Att rensa ut alla dem
som inte levde upp till kravet. Det fanns en tid då det var nödvändigt att
identifiera sig utifrån detta motiv.
I vår tid har vi
försökt att hitta ett annat förhållningssätt. Att i stället för uttåg mer
använda begreppet intåg. Vi är kallade att bära välsignelsen in i vår tid.
Jag
tycker att Niklas P. är väldigt tydlig i sin beskrivning och är mycket tacksam
över att jag fått ta del av detta bibelstudium genom videofilmen frånNyhemsveckan via TV-inter.
Frågorna
om hbt var således inte så berättigade som Gerdmar påstår. Just därför kan man
ha förståelse för om svaren uteblivit.
2. Gerdmar
skriver vidare att man i frikyrkan inte anser det som självklart att sex hör
till äktenskapet mellan man och kvinna. Där har han fel. Även om man välsignar
människor som lever i andra relationer så har man fortfarande uppfattningen i
alla kyrkor att äktenskapet mellan man och kvinna är grunden för all mänsklig
samlevnad.
3. Gerdmar
fortsätter med sin dystra bild av läget med att påstå att försoningen är uppe
till förhandling. Han menar att Sofia Camnerin, kyrkoledare för Equmeniakyrkan
problematiserar de traditionella tolkningarna av korset och försoningen och gör
nytolkningar. Om det vore på det sättet vad skulle det vara för fel med det.?
Är det inte viktigt att vi nytolkar och prövar de gamla sanningarna så att de
får betydelse för människor i vår tid.? Jag tycker i stället att det är Gerdmar
som problematiserar.
Så
här skriver Sofia Camnerin i tidningen Dagen:
”
Försoning är något som
erfars innan det förklaras. Försoning är något som firas innan det tolkas.
Försoning är både erfarenhet, praktik och tolkning. Kanske det är därför det är
så svårt att skriva om och så lätt missförstås? Jag skriver om försoning dels i
den allmänna betydelsen: återupprättade relationer, harmoni och fred, dels för
Guds frälsande handlande i Jesus Kristus. Jag söker efter samtida bilder,
referensramar och faktiska praktiker för att med hjälp av dessa uttolka detta
oerhörda, att Gud i Jesus försonade hela världen med sig själv (2 Kor 5:19)”
4. Det finns en del som har tagit som uppgift just
att missförstå och att felcitera och jag undrar vad deras motiv kan vara. När
Anders Gerdmar skriver att Antje Jackelén visar på en tydlig otydlighet, att
det finns fler vägar än Jesus till Gud, så tycker jag att det är ett exempel på
ett sådant missförstånd. Vad Antje Jackelén menar är att alla människor som ber
till Gud över hela vår jord, inte känner till att Jesus är vägen. Skulle dessa
människor utestängas från möjligheten att nå Gud? Vilken absurd fråga jag
ställer. Jesus är vägen för oss som tror det.
5. När det gäller tron på jungfrufödelsen, så
handlar det inte om att förneka den eller att kunna förklara den. Den ingår i
en teologisk helhetssyn.
Så här skriver KG Hammar om detta:
”När de kristologiska bekännelserna formulerades
var dessa inte främst tänkta som en tolkning av enskilda bibelställen utan som
en teologisk helhetssyn, ett trosbygge, där varje del måste stödja helheten.
Jungfrufödelsen ville uttrycka både diskontinuiteten( diskontinuitet = ”avbrott
eller att en funktions värde ändras”, min parentes) med den övriga syndfulla
mänskligheten och Guds verkliga närvaro i Jesu död på korset, som en garanti
för dess frälsande betydelse.”
Varken Hammar eller Jackelén förnekar jungfrufödelsen,
men de ser den som en del i den teologiska helheten och jag kan inte begripa
vad det skulle vara för fel med det.
Detta
är bara några av de punkter som Anders Gerdmar tar upp i sina artiklar som kan
läsas här:
ETT NYTT TEOLOGISKT LANDSKAP
Stefan Holmström, missionsföreståndare i EFS, funderar inför det nya
året på vägarna för en kristenhet i kris. i tidningen Dagen:
"Låt oss
vara frimodiga med centrum i tron. Låt oss frimodigt
bekänna att Jesus från Nasaret är Guds inkarnerade son, att han försonat oss
med Gud på korset, att han lever och verkar i dag, att han ska komma tillbaka
för att döma levande och döda, att han har historien i sin hand och ska ordna
slutförvaring för ondskan, att hans helige Ande bor i oss, att hans kyrka är
redskap för människors och samhällens upprättelse, frälsning och förvandling.
Det är inte församlingar och kyrkor som ursäktar kyrkans kärnbudskap som växer
och planterar nytt. Det visar utvecklingen i den världsvida kyrkan med stor
tydlighet."
Läs hela artikeln: "Vad har du på gång Gud?"
Även Olof Edsinger har tagit till uppgift att missförstå och felcitera Biskop Antje Jackelén. Han skriver i Dagen Jesus är i sanning enda vägen till Gud. Borde man inte vara angelägen om att hålla sig till sanningen när man skriver om Jesus som är vägen sanningen och livet. Han är det för oss kristna och han kan bli det för dem som inte känner honom, men till dess bör vi respektera och erkänna att även människor av andra religioner ber till samme Gud som vi gör.
Även Olof Edsinger har tagit till uppgift att missförstå och felcitera Biskop Antje Jackelén. Han skriver i Dagen Jesus är i sanning enda vägen till Gud. Borde man inte vara angelägen om att hålla sig till sanningen när man skriver om Jesus som är vägen sanningen och livet. Han är det för oss kristna och han kan bli det för dem som inte känner honom, men till dess bör vi respektera och erkänna att även människor av andra religioner ber till samme Gud som vi gör.
"Vi som lyssnat till Antje Jackelén i flera
sammanhang menar nog att man bör sammanfatta hennes tänkesätt med aningen
större respekt och ödmjukhet. Och när vi talar om trovärdighet, är det också
viktigt att reflektera över vilka signaler man sänder till Svenska kyrkan. När
Edsinger går ut så här hårt med sin bibelsyn i förhållande till ärkebiskopens,
kan man lätt få uppfattningen att han företräder EFS.
Det är
inte jag beredd att skriva under på. Jag känner ett stort främlingskap
inför den stränga och exkluderande gudsbild han förmedlat i tidningen Dagen
(7/1)."