Vi tror på vad vi tror!

Den som läst något av vad jag skrivit tidigare om religiös mångfald kan lätt få uppfattningen att jag ändrat mig när jag nu skriver att det är kyrkans uppgift att tolka Guds ord på ett tydligt sätt. I den religiösa mångfalden tolkar var och en sin religion med hjälp av sina religiösa skrifter. I den kristna kyrkan tolkas Guds ord. Frågan jag vill ställa är om detta sker godtyckligt. Om man i ett läger talar om att det inte finns någon synd, och i det andra lägret hävdar vad Skriften säger om synd, rättfärdighet och dom, då menar jag att kyrkan är i strid med sig själv och med sitt budskap. Om man från ateistiskt håll beskyller kristna för att inte tro på sin egen förkunnelse, så måste man ta reda på om denna kritik är befogad.
Tror vi på vad vi tror eller skäms vi för vittnesbördet.
En vilsen själ som söker efter sanningens ljus behöver ljus och vägledning för att förstå. Vem har ljuset och till vem skall vi gå?
En sak har jag förstått. Det finns ingen som har monopol på sanningen. När man på egna vägar försökt att tolka Skriften, så har detta ofta lett till sektbildning och splittring.
Vi är en liten cirkel i Svenska kyrkan i Borensberg som studerar Jonas Gardells bok: ”Om Jesus”. Jonas lägger ner stor energi på att ifrågasätta sanningar som alltför lätt har accepterats, inte minst från fundamentalistiskt håll. I nästan ett helt kapitel tar han upp frågan om Jesu inkarnation. Detta är inte en viktig fråga för en kristen, eftersom den övergår vårt förstånd. För en kristen är det viktigare att leva Gud än att tänka Gud. (Se mitt tidigare inlägg.) Båda sakerna är viktiga.
Det finns så mycket som är omöjligt att förklara. Därför finns det ingen anledning till att ifrågasätta och ställa allt på sin spets. Det finns inte heller någon anledning till att hänge sig åt det som kyrkan kallar falska läror.
Hur skall vi göra när vi ser så mycket motsägelsefull förkunnelse? Jag tror att vi skall söka efter den kyrka som har respekt för det evangeliska budskapet om frälsning. Evangeliet och hela det Nya Testamentet är en skriftlig sammanfattning av Kyrkans muntliga förkunnelse. Gud vakar över sitt ord när det förkunnas med Andens kraft och inspiration

JESUS- Nya testamentets centralgestalt

Det har forskats i över tvåtusen år om den historiske Jesus. Han är utan tvekan genom tiderna, världens största stjärna. Det man inte vet om honom är egentligen inte värt att veta och trots allt man vet finns det ingen ny forskning av rang, som kan förändra den bild evangelierna och apostlarna ger honom i Nya testamentet.

Är det över huvud taget möjligt att få ett hållbart svar ifrån den teologiska forskningen omkring den historiske Jesus? Vilken betydelse har i så fall ett sådant svar för den kristna tron?

När man under upplysningstiden började ifrågasätta kyrkans lära om Jesus och tron på Bibelns ofelbarhet började betvivlas, så handlade det inte så mycket om ett rent historiskt intresse. Det finns mycket som talar för att det historiska intresset för Jesusgestalten använts i kampen för frigörelse ifrån kyrkans lära. Denna kamp har varit på både gott och ont.

Den liberala teologin behöver inte vara på fel väg, så som många tror. Den har uträttat mycket genom att skapa frihet och rymd i tolkningen av de bibliska texterna om Jesus. Framför allt har detta gällt den etik som finns i Jesu lära. Kan vi inte enas om något annat, så är ju detta i alla fall det viktigaste, nämligen att Gud är alla människors fader och att vi, det vill säga alla människor är bröder och systrar och varje människa har ett okränkbart värde Vad är viktigast att veta om Jesus?

Det är väl viktigare att veta vem Jesus är i stället för att krampaktigt hålla fast vid vad kyrkan har gjort honom till.

När man försökt att frigöra forskningen omkring den historiske Jesus ifrån kyrkans lära om honom, så tror jag att man gjort det i gott syfte, men denna kunskap får inte leda oss bort ifrån evangeliernas och apostlarnas förkunnelse. Det är så lätt att vi rycker bort Jesus ifrån den värld han levde i och skaffar oss en egen anpassad Jesusreligion. En modern västvärldens Jesusgestalt som passar i den kultur vi lever i.

Historia innebär förändring. Att vara troende år 2010 är annorlunda än det var när våra förfäder levde. Därför är vår tro på Jesus präglat av vår tids förutsättningar och med ett nytt språk. Trots detta kommer det alltid att finnas en gräns där det som är andligt inte kan uppfattas på ett världsligt sätt. När man läser Nya Testamentet så är inte enheten där en dogmatisk lära. Där handlar det om vad som skett mellan Gud och människor, nämligen att korset och uppståndelsen står i centrum för den kristna tron.

Det finns en tendens att överbetona forskningens betydelse. I vetenskapen måste man klarlägga och bevisa allt. Där blir tron överflödig.

Frågan som gäller för tro eller otro handlar om ett personligt ställningstagande till det nytestamentliga budskapet om Jesus från Nasaret. Detta budskap räcker och leder oss också fram till en personlig upplevelse. Det är min absoluta övertygelse.

Källa: Nils Tägt;"Tro och liv nr 5 1961"