Stop, look and listen. Personligt vittnesbörd

Vår kyrkoherde hade varit I England där det finns många obevakade järnvägsövergångar. Vid dessa finns det varningsskyltar med texten Stop, look and listen, då det gäller för alla trafikanter att stanna, se och lyssna för att bedöma hur riskabelt det kan vara att gå över järnvägen.

Livet bjuder ständigt på tillfällen när det kan vara berättigat att stanna, se och lyssna. Är man inte så noga med detta kan man ju i värsta fall göra som alla andra, men resultatet blir inte alltid det bästa. Vad andra gör, säger, tänker eller tycker kan ibland vara bra, men kan också vara fel. Om Gud vet vad som är bäst i ditt fall så kungör han det först för dig.

Här gäller orden skynda, långsamt. Tänk dig för. Om andra tycker att du behövs fastän du själv inte känner dig mogen för uppgiften bör du nog vänta. Ha inte för bråttom

Jag har en lärorik erfarenhet om detta från den tid jag gick på Bibelskolan i Stockholm i början av 1960-talet. En pastor hade kommit dit för att utse en medarbetare till sin församling. Han ville att jag skulle anta erbjudandet, eftersom jag kunde spela och sjunga. Han hade dessutom väldigt bråttom eftersom han inte ville stanna där med oförrättat ärende, så länge. Jag sade till honom att om han ville att jag skulle komma, så fick han lov att vänta någon dag. Bibelskolans elever skulle ha bönedag. Jag kände mig mycket orolig och meddelade pastorn mitt inväntande besked från den Herre jag så gärna ville tjäna. Han svarade: ”Gud kommer inte att skriva på himlen att du skall komma till mig, det beslutet måste du själv ta” Javisst, tänkte jag, men jag ville ändå känna vila vid mitt beslut och ta detta som en bekräftelse. När jag slutligen meddelade att jag inte ville ta erbjudandet så sa han att han helst sett att jag hade kommit, men nu hade han garderat sig. Det skulle bli två kvinnliga evangelister som blev hans medarbetare. Han hade sett till sitt behov först och det är ju inte så svårt att förstå, men egentligen var hans egennytta i detta fall inte särskilt visionärt, ty då hade han varit angelägen om både mitt eget och sitt eget bästa. Jag tror att Gud vill ha det så

Äntligen blev jag lugn. Senare fick jag möjlighet att komma till en annan plats som medarbetare. Då kände jag mig mogen för uppgiften, men det är en annan historia.
Vad som var meningen vill jag inte spekulera i. Det ena beslutet kunde vara lika bra som det andra, men poängen ligger i hur jag kände mig inför beslutet.

Stop, look and listen har varit mitt motto sedan dess, till förargelse för en del, men mest till nytta tror jag. Ibland har jag bett till Gud om bevis för att tro att jag är på rätt väg. Några få gånger har jag fått tydliga sådana, men för det mesta stannar det med lugn förvissning och det är nu sedan jag blivit äldre fullt tillräckligt. När jag nu ber till Gud försöker jag att inte vara så introvert i mina böner. Jag ber om att Gud skall ordna det så bra som möjligt för dem som står mig nära. Så om ni märker något av det, så vet ni vad Gud gör som svar på bön. Det gör mig så oerhört tacksam när jag hör att det ordnar upp sig efter problem som vi bett om att Gud skall hjälpa till att lösa åt oss. Nu efteråt ser jag och förstår att han har omsorg om oss.

Jag vill väldigt gärna tro

Så skriver Maria Soomro i Correns bilaga Paus i dag, påskafton. Hon skriver att det finns ett stort intresse för andliga frågor och önskade att hon hade en stark tro, en Gudsövertygelse.
Kan alla kristna vara överens om betydelsen av den stora andliga längtan som finns bland människor i dag i vårt land. Det finns så många som har insett att man inte blir lyckligare av jagandet efter materiell status. Det är absolut en förmån att vi får vila i Guds händer med våra liv.

I samma tidningsbilaga kan man läsa om hur Max Wahlund valde Jesus. Från livet som framgångsrik redaktör på TV4 i Stockholm har livet tagit en annan vändning, då han började tro på Gud. Han tillbringar nu ett år på Bjärka Säby tillsammans med elever från bibelskolan och andra. Han säger i artikeln, om dem som inte tror: ”Kanske är det hjärnans fel. Vi vill bevisa allt. Även jag känner tvivel. Jag tvivlar varje dag. Tankarna att det inte finns en Gud har inte försvunnit. Men det är bara en tanke bland andra tankar. Jag väljer att tro och jag känner kärlek i hjärtat. Så många har problem och mår inte bra. Jag har aldrig mått så här bra som nu. Jag ingår i en gemenskap och känner värme, glädje och tröst. Jag är en annan människa.” Jag önskar Max en god fortsättning på sin nya trosvandring.

Kära vänner, detta är inte något ovanligt i vårt land. Låt oss sluta upp med att beskriva vårt land som sekulariserat. Vi behöver vara ärliga i våra attityder mot dem som söker och inte avfärda dem som har andra åsikter. Allt tål att tänka på. Tron kommer till oss som en gåva

Den alternativa livstro som människor längtar efter bygger inte på färdigformulerade läror. Tro är något som är svårt att sätta ord på. Det är inte heller en prestation.

Somliga menar att de färdiga trossatserna, läran, dogmerna inte får ifrågasättas. Jag protesterar mot detta. Det är nödvändigt att ifrågasätta, men vi behöver fördenskull inte förstå allt. Det är helt enkelt omöjligt. Tro inte att jag har nått detta eller blivit fullkomlig skriver aposteln Paulus, men jag gör allt för att gripa det. (Fil 3:12)
JAG VILL ÖNSKA ALLA MINA BESÖKARE EN GLAD PÅSK!
ROLF ERICSON


Dagen