Familjeinformation

Med anledning av min förestående 70 årsdag den 8 januari vill jag meddela att all eventuell uppvaktning undanbedes vänligt men bestämt

Varför är vi/ni rädda?

Frågan som Jesus ställde till sina lärjungar är lika aktuell i vår tid. Rädslan infinner sig ofta hos oss alla när vi saknar tillit. När vi inte längre kan lita på dem som menar sig ha svaret så infinner sig rädslan. Makthavare har förstått att utnyttja detta hos sina undersåtar. Så länge rädslan behärskar undersåtarna så har makthavarna läget under kontroll. Om vi har en felaktig gudsbild så kan även den kristna förkunnelsen skapa rädsla.

Ordet ”gudsfruktan” har därför ofta blivit missförstått. Därför har alla som förkunnar Guds ord ett stort ansvar. Det är att människor som lyssnar skall bli frimodiga och våga leva i gemenskap med Gud

Det är knappast en relation präglad av rädsla och skräck, snarare en relation präglad av ömsint vördnad, tillitsfull respekt, och hoppfull kärlek

Att frukta Gud är att respektfullt, vördnadsfullt, och ödmjukt förlita sig, stödja sig på, att hålla sig till, lyda, hoppas på och ära Honom. Det är att ha en relation där man litar på den som är stor, mäktig och stark, och att tro att han är värd den respekt och vördnad man känner inför Honom.

Gudsfruktan neutraliserar varje rädsla ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” 1.Joh.4:18Jesus upprepar ofta meningen ”Var inte rädda.” ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men inte kan döda själen…” Matt. 10:28
Så här skrev Martin Luther King i sin bok ”Vägen heter icke våld”sidan 133:
”Döden är inte det yttersta onda; det yttersta onda är att vara utanför Guds kärlek. Vi behöver inte delta i den vanvettiga rusningen för att köpa ett jordiskt skyddsrum. Gud är vårt eviga skyddsrum. Jesus visste att ingenting kunde skilja människan ifrån Guds kärlek. Lyssna till hans majestätiska ord: ”Frukten alltså icke för dem: ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.- Säljas icke två sparvar för en skärv? ch icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.” Människan är för Jesus inte bara drivande vrakgods på livets ström, utan hon är Guds barn. Är det inte ologiskt att anta, att Gud, vars skapande aktivitet kommer till uttryck i medvetandet om sparvens undergång och antalet hår på människans huvud, skulle utesluta från sin allomfattande kärlek själva människans liv. Vissheten om att Gud bryr sig om individen är av utomordentligt värde vid behandling av fruktans sjukdom, ty den skänker oss en känsla av värde, av tillhörighet, av hemkänsla i universum.”

Jag har försökt att forma en del av dessa tankar i min sång Lita på Gud och hans omsorg. Se högerspalten. Klicka och lyssna!
Någon har tyckt att melodin påminner om rysk folkmelodi. Vet inte var jag fick iden till den.

Vissheten om att Gud bryr sig om individen är naturligtvis bara ena sidan av det tankemönster som kanske uppstår när du läser detta. Det räcker inte med detta. Vi måste även bry oss om det som sker och försöka ta reda på sanningar som vi ofta blundar för. En av dem som bryr sig är Nisse Andreasson. Hans outröttliga kamp för våra kristna bröder och systrar i Palestina är värd att uppmärksammas.
Läs här hans senaste blogginlägg!EN KÄNSLA AV MAKTLÖSHET

Läs även artikeln om KRISTEN SIONISM

"VAD ÄR SANNING?

Sanningen är slagen på fältet och blöder.
Lögnen försvarar orättfärdigheten,
klädd som en ljusets ängel.
Vad är sanning sa Pilatus, förd bakom ljuset
Verkställande domare.

Vad är sanning sa Pilatus,
förd bakom ljuset i maktens korridor.
visste vad han gjorde.
Verkställande domare

2005-02-09 Rolf Ericson"

Annandagsgudstjänst

Från Charlottenborgskyrkan i Motala

Två starka vittnesbörd om människors personliga upplevelse av Jesus

SE HENRIKS BERÄTTELSE HÄR

DAVIDS BERÄTTELSE HÄR

Fick du eller gav du det du önskade?

Våra julklappar är inte särskilt vidlyftiga, men några paket brukar det bli under julgranen Barnbarnen som inte har någon egen lön får en liten slant i ett kuvert. De minsta får några små paket med enkla leksaker.
I år meddelade jag dem att samma summa som de fick skulle få gå till Afrikas Horn. För varje skänkt hundralapp till Diakonia bidrar SIDA med 900 kronor. Därför kändes det meningsfullt att ge en gåva till Diakonia. Det kan du också göra
Diakonia postgiro 903304-4
Låt oss tacka Gud för möjligheten att kunna ge så länge vi har den!

HÄR ÄR NÅGRA LÄNKTIPS SOM JAG VILL FÖRMEDLA MED EN ÖNSKAN OM EN GOD FORTSÄTTNING PÅ DEN JULHÖGTID VI FIRAR TILL MINNET AV JESU FÖDELSE.

FÖRST VILL JAG ATT NI BESÖKER PLATSEN DÄR JESUS FÖDDES FÖR 2011 ÅR SEDAN

Läs Åke Bonniers juldagspredikan HÄR!

BESÖK DEN HÄR SIDAN OCH SE PÅ VIDEOAVSNITTET SOM HANDLAR OM ÅRETS JULKLAPP

Kom låt oss skynda till Betlehem

KOM....!

Intressanta intervjuer om ekumenikens betydelse

Intervju med pastor Sven Gunnar Hedin

Intervju med Bengt Malmgren

I båda dessa intervjuer är Daniel Forslund intervjuledare

Svenska kyrkan i all sin brist

En artikel jag skrev år 2010
Anledningen till att jag tog fram den här reprisen är det jag läser i Åke Bonniers blogg.
Citat: "När olika röster har höjts i oro över kyrkans profil, vart Svenska kyrkan är på väg, vill jag säga, vis av samtal med både biskopar, präster och lekmän, att kyrkan ÄR på väg och kommer alltid att vara på väg, men så länge vi har ett klart och tydligt centrum i Jesus Kristus – Gud inkarnerad, korsfäst, död och uppstånden, kan vi vara på väg och utvecklas"

Folkkyrkan som fredsbyggare

Läs här ifrån Kyrkans tidning!

Brevet ifrån Abrahams stad

LÄS DET HÄR!
Citat ur Nisse Andreassons rundbrev: "Den judiska religiösa gruppen Rabbis for Human Rights i Israel som uthålligt och hängivet har kämpat för mänskliga rättigheter i decennier engagerar sig just nu för den palestinska familjen Sumarin som hotas av israeliska myndigheter redan på måndag med att få sitt hem i Silwan tvångsrivet. Jag tror att ni kära läsare är allt för väl bekanta med den politik för successiv etnisk rensning som äger rum i Jerusalem för att behöva fler detaljer från mig. Mina skäl att förmedla rabbi Aschermans vädjan är att än en gång betona att det är oförsvarligt att lägga skuld på judar i allmänhet eller på den judiska religionen för vad den israeliska regeringen företar sig. Avståndstaganden av judar jorden runt från den israeliska ockupationspolitiken och våldspolitiken har pågått i decennier och borde förmedlas av samtliga media i vårt land och där inte förvisas till den minsta notisformen."
Min (Rolfs) kommentar: "Det borde vara en självklarhet för alla att ta avstånd ifrån den israeliska ockupations och våldspolitiken. Det är inte det judiska folket som skall skuldbeläggas för vad dess regering gör. Hur är det möjligt att detta kan få fortsätta utan nämnvärda reaktioner? Vi syndar emot Gud när vi tiger om detta. Det är vår skyldighet att se sanningen och reagera på allt det som länge varit uppenbart.Alla kristna i vårt land måste förstå att Gud vänder sitt ansikte bort ifrån oss när vi inte träder upp till försvar för de som är förtryckta. Vi kan inte tro på några andliga segrar om vi inte visar på vilken sida vi skall stå."

Talet om det övernaturliga

Kolportören i kolumnen till höger reflekterar över frågan om hur vi ska ställa oss till talet om det "övernaturliga" Jag kommenterade med att citera från en av mina tidigare blogginlägg:
""Lita på Gud ty han gör det omöjliga”, sjöngs i en gammal sång. I samma sång sjöngs att vägen kan spärras av väldiga skyhöga berg.

Gud ändrar inte på naturlagarna, men han använder dem till vårt bästa när vi litar på honom och lägger våra liv under hans ledning. Jag tror inte att han gör det omöjliga, men han gör det som är möjligt. Våra möjligheter är Guds hjärtefrågor.

Det finns en del som använder sig av ett slarvigt språkbruk när man talar om detta. Man kan missbruka vittnesbördet genom att fantisera om sådant som Gud inte gör. Detta skadar i längden trovärdigheten för det han gör. Tro inte att jag förnekar att Gud kan göra under. Det gör jag inte, men om vi kallar omöjliga under för underverk, så ljuger vi. Gud gör aldrig det omöjliga. Det är oss människor han använder och vi är ställda under naturlagarna. Vi kan inte alltid förklara det som sker, men vi kan lita på att det sker för vårt bästa.

Det är viktigt att i detta sammanhang påminna om skillnaden mellan orden omöjlig och oförklarlig, även om det som kan se oförklarligt ut ibland går att förklara.

Jag har varit med om en del händelser där Gud på ett oförklarligt sätt gripit in. Om jag hade behövt en förklaring hade jag säkert kunnat få det. När man lär sig köra bil är det många färdigheter som måste sätta sig i ryggmärgen. Jag tror att det är på samma sätt när man litar på Gud. Man får då gå på förberedda vägar och kan i efterhand säga: ”Det var Gud som var med mig.” Jag är tacksam. Han använde det möjliga och gjorde det möjligt för mig. En del säger: ”Du hade verkligen tur.” Jag säger: ”Det var ett underverk.” "
Gud ingriper när vi handlar efter de riktlinjer han anger i sitt ord. Så har jag sett många exempel på förbönens betydelse. När vi exempelvis ber för någon som är sjuk, eller någon som står i en valsituation där läget är problematiskt. Vid sådana tillfällen i andras eller vårt eget liv har vi sett hur Gud gripit in som svar på bön. Det vore väl konstigt om vi under en lång livsvandring i Guds sällskap inte hade upptäckt detta. På ett ställe i Jakobs brev står det att den som är sjuk får tillkalla förebedjare som skall smörja den sjuke med olja och det står att "DERAS BÖNER I TRO SKALL RÄDDA DEN SJUKE."Detta är något som borde praktiseras mera, men det bör ske på ett värdigt sätt.

Frågan om helvetet

Här är en länk som jag rekommenderar till läsning
Torsten Åhman ger här en trovärdig och för mig begriplig förklaring.
I min mormors konfirmationsbibel finns orden från Romarbrevet 6:23 citerade på första bladet: "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Kristen meditation

Jag har kopierat nedanstående text ifrån den här länken

Vad menas med kristen meditation? Finns det något stöd för det i Bibeln?
Ordet meditation kan betyda olika saker. Inom New Age och andra riktningar som är inspirerade av österländsk religiositet (hinduism) betyder det att med olika tekniker tömma sitt sinne på allt som har med ord, tankar eller omvärlden att göra. Syftet är att komma bortom alla de distinktioner mellan jaget och omvärlden som vi vanligen gör för att i stället uppleva en total enhet med alltet, den enhet där alla skillnader är upphävda och där jaget smälter samman med världsalltet och det gudomliga varat. I synnerhet gäller det att komma bortom orden eftersom det är med våra ord (och ordbaserade tankar) som vi gör alla distinktioner. Grundsynen på tillvaron är ju där att egentligen är allting ett, att vi upplever saker (och individer) som åtskilda är bara en illusion som det gäller att bli fri ifrån.
Kristen tro har ett helt annat sätt att se på tillvaron: Skapelseberättelsen i 1 Mos 1 visar en Gud som har skapat himmel och jord med en mångfald av ting och egenskaper ("Gud skilde ljuset från mörkret” etc) och en mångfald av varelser ("efter deras arter"). Ingen människa är identisk med någon annan och ingen är identisk med något annat i skapelsen. Till människans storhet och uppgift hör bl a att göra skillnad mellan människa och ting (människan får uppgiften att råda över skapelsen), mellan människa och djur (människan namnger djuren) och mellan människa och Gud (människan är Guds avbild). För en kristen kan det därför aldrig bli tal om att gå den österländska vägen och det finns inte heller i Bibeln något stöd för den typen av meditation.
I kristen tradition har man med meditation oftast menat något annat: Att bli stilla inför någon händelse eller person som Bibeln berättar om, försöka leva sig in i den situation texten beskriver, och därigenom möta den Gud som texten uppenbarar. I Bibeln finns på flera ställen uppmaningar att komma ihåg vad Gud har gjort i tidigare generationer (t ex 2 Mos 13:3, 5 Mos 9:7, Ps 103:2, 1 Kor 15:1) och om Jesus mor Maria står det att hon “tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det”. I all synnerhet gäller det att minnas det ord som Gud har talat. Med denna definition av “meditation” finns det all anledning för en kristen att “meditera”.
Den österländska meditationstraditionen har en hel del effektiva tekniker för att koppla bort allt det som vanligen rör sig inom oss, tankar, oro etc. I vår stressade tid finns det ett stort behov av stillhet och eftertanke och då har sådana tekniker blivit populära, även bland kristna. Det gäller bara att komma i håg att för en kristen är syftet ett annat och att fokus för en kristen inte ligger på ens eget inre utan på en Gud utanför människan.

Torkel Lindahl

Ett livsavgörande möte

Var möter vi Jesus frågar Åke Bonnier i sitt senaste blogginlägg och ger några intressanta svar på frågan. Vill gärna fortsätta med ännu en fråga. Vad får detta möte för betydelse i mitt liv? För min del har mötet med Jesus fått en avgörande betydelse. Denna avgörelse betyder inte att jag går fri från lidande genom livet. Långt därifrån. Just nu går jag igenom en period av depression och ångest, men samtidigt har jag tron att Gud går med mig under denna period och ger mig kraft dels att hålla fast vid min tro, men också att förlita mig på de mediciner jag får ta. Mötet med Jesus fick en avgörande betydelse redan när jag var barn. Läs här om detta!
I sången "Bara hos Gud finner jag ro", (se högerspalten) har jag hämtat texten från en psaltarpsalm. Verserna handlar om den uthålliga bönens betydelse. Texten där syftar även på handlingen vi läser om i Jobs bok i Bibeln. Job hade hört talas om Gud och levt med denna begränsade gudsbild under större delen av sitt liv, men först i slutet av sitt liv fick han en helt annan uppfattning om Gud efter att han själv fått möta Gud. Jag vill gärna tro att detta handlar om att vi alltid skall söka Gud och aldrig tröttna i vår iver att finna honom som är vägen, sanningen och livet

Mina blogglänkar

Om jag inte orkar skriva så mycket nu för tiden så har det sina skäl. Den som vill kan i stället läsa mina blogglänkar i högerspalten. Den senaste tillagda är Domprost Åke Bonniers blogg. Se videoavsnittet med panelsamtalet från Elimkyrkan i Stockholm med Åke Bonnier och Ulf Ekman. Mycket intressant.
Inspelningen är lite amatörmässig. Jag föreslår att den som vill komma in i själva samtalet spolar fram bildspelaren.

Murar är byggda av rädslans stenar

....men den kristna tron bär mångfaldens prägel.Den river murar och bygger broar.
LÄS MERA HÄR

Har Gud förskjutit Israel?

Med anledning av den senaste tidens debatt om att Gud skulle ha ersatt Israel med den kristna kyrkan, så vill jag naturligtvis protestera. Gud ersätter aldrig ett folk eller tar tillbaka något av sina löften. Det här måste vara ett rejält missförstånd. Sen får man kalla det ersättningsteologi eller vad som helst, men inte är det Bibelns lära. Bibeln, den heliga skrift som är oss given av Gud till vägledning för att vi ska kunna förstå den tid i vilken vi lever just nu. Den är skriven också för folk i alla tider. Därför kan man inte använda ord som gällde för den tid som förflutit i vår tid. Vad som är intressant i detta sammanhang är att läsa om de profetior som redan gått i uppfyllelse. Dessa profetior är värdefulla tidsdokument inskrivna i den bibliska historien för oss som lever nu. När vi läser dem så stärks vi i vår tro på Gud.

Om vi förvränger det som står skrivet och etablerar läror som avviker, genom att använda bibelord som gäller en annan tid, så skymmer vi sanningen. Att dessutom spekulera och använda närliggande historiska händelser för att utmåla ett framtidsscenario är enligt min mening helt förkastligt. Somliga har alltid trott sig veta hur långt vi kommit, men detta är inte möjligt. ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.” Apg. 1:6
I Bibeln talas mycket om Israel och Guds löften. Gud behövde ett folk för att hans son, Jesus Kristus vår Frälsare skulle bli född. Därför vakade han över detta folk och gav dem särskilda löften och privilegier. Man kan alltså säga att Israel är löftets barn i allra högsta grad.

I Nya Testamentet utvidgas begreppet löftets barn. Gud utväljer. I Romarbrevet 9:6-8 står det:
”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Det är Isaks ättlingar, som skall föra ditt namn vidare, det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.”

I Romarbrevet 9:25 citeras profeten Hosea: ”Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk..”
Nu ställer vi frågan: Har Gud förskjutit sitt folk Israel? Svaret återfinner vi i Romarbrevets elfte kapitel. Läs det. Jag ger ett kort svar: Nej, Gud har aldrig förskjutit någon och framför allt inte det folk som han tidigare utvalt. Men vi lever nu i en ny tid. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande. Och löftet gäller både judar och hedningar
Petrus ger oss svaret i sitt tal på pingstdagen återgivet i Apostlagärningarna 2: 39

”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.”

Därför vill också jag instämma i Petrus vädjan i detta kapitel:. ”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.”
Låt oss inte sammanblanda det som nu pågår i Mellanöstern med det här. Det kan få otäcka konsekvenser.

Det är viktigt att hålla isär de teologiska sanningarna ifrån de politiska.
Gud kan aldrig sanktionera till våld och förtryck antingen det sker genom Staten Israel eller någon annan nation.

Se tidningen Dagen

Våg av bön

De kristna i Jerusalem ber till Gud inför omröstningen i FN den 21 september.
"För en rättvis fred, häv ockupationen av Palestina"
LÄS MER

PROBLEM ELLER LÖSNING

ISRAEL VILL FÖRHANDLA!! Från Israels ambassad

ULF BJERELDS BLOGG

Tvivelaktig Dageninsändare

Att vara sann mot sig själv och öppen mot andra

I dag har vi varit på gudstjänst i Svenska kyrkan.
Vi går dit där Guds ord har en central plats. De tre texter som läses är knutna till ett tema. I dag var temat ”Medmänniskan.” Kyrkoherden predikade om betydelsen av att se människan. Evangelietexten innehöll det som vi brukar kalla den gyllene regeln: ”Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger”.”
Just nu debatteras mycket om Kyrkans identitet och i senaste numret av Kyrkans tidning har ärkebiskop Anders Wejryd skrivit ”Ömsesidig självkritik viktig för knepig dialog”

Han menar att det behövs brinnande människor och idebärare i vår kyrka.

”I de dialoger Svenska kyrkan är med ska vi inte ta lätt på skillnader mellan olika kristna traditioner och andra religioner. ”Sann mot sig själv, öppen mot andra”, heter den bok om religionsteologi som Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetat fram. I den betonas vikten av att med ömsesidig självkritik hålla den knepiga dialogen igång.”
Det är ju i religionsdialogen som vår tro möter andras tro. När vi är trygga i vår egen tro kan vi också möta människor med annan tro och då behöver vi inte längre inta gränsvaktsposition.

Bibeln kan läsas av många

Somliga läser Bibeln så som gällde det krig, dom och undergång. Andra läser Bibeln för att få ett hopp för framtiden och för att få ha sin trygghetsgrund i Gud som är vår tillflykt och vår starkhet.

När Jesus frestades i öknen så citerade Satan ur den heliga Skriften. Han visste vad som står skrivet. Dan Johansson i Malmö läser också Bibeln,LÄS HÄR! men han har missuppfattat ordet om löfteslandet som Gud har lovat sitt folk. Vem tillhör detta utvalda folk? Det gör alla de som låter sig utväljas av Gud och de kan tillhöra vilket folk som helst och de kan även bekänna en annan religion. Gud är en god Gud full av nåd och barmhärtighet. Så läser i alla fall jag min Bibel. Jag skulle kunna citera många Bibelord till stöd för denna tanke.

Det löftesland som Gud har lovat kan inte gälla Staten Israel och inte heller någon annan nu existerande jordisk nation. Gränserna för jordens nationer bestämmes av människor med ”makt och militär” I Guds rike finns inga gränser.

Löfteslandet för mig som kristen är himlen efter detta jordelivs slut. Den dagen ser jag fram emot med förtröstan. Där finns inga gränser som styres på detta grymma sätt. Där finnes inte heller något våld och ingen som bär hand på en annan därför att man tillhör ett annat folkslag.

Hur läser Dan Johansson Bibeln egentligen? Jo han läser att det skall bli ett storkrig som leder till ”domen i Josafats dal” Det han skriver är ett försvar för den ockupation som sker genom Staten Israel och deras militära överlägsenhet. Det är förfärligt att läsa att arabernas motto är det som psalmisten beskriver i 83:e psalmen. Hur vågar han att skriva detta när alla vet att de kristna palestinier som länge levat som fångar i sitt eget land kämpar för fred utan våld.

Den militanta ”andemakt” som har gripit tag om Dan Johansson och många andra inom den extrema delen av frikyrkligheten är till skada för Guds verk. Låt oss slippa att läsa sädant. Det gör bara ont.
Både judar och palestinier har sin hemort i det land som Dan Johansson kallar för löfteslandet

Det finns andra som vill se framtiden som en möjlighet till fred utan vapen.
LÄS HÄR!

Í en tidigare publicerad´artikel har jag mera ingående skrivit vad jag anser om ISRAEL OCH PROFETIORNA

Religionsmöten och dialog utan kompromiss

”Ska Svenska kyrkan fortsätta engagera sig i interreligiösa aktiviteter och därmed tona ned den egna identiteten eller ska hon värna den egna tron..”
Så frågar Helena Edlund i Kyrkans tidning, torsdag 8 september.
När blev den kristna identiteten provocerande
Det ena behöver inte utesluta det andra. Ingen behöver känna sig kränkt av att Svenska kyrkan tydliggör sin tro.
Det handlar i stället om respekt för mångfalden där man inser att den egna identiteten är värdefull. Man behöver absolut inte kompromissa i mötet med den som har en annan trosuppfattning, men man behöver ha en gränsöverskridande attityd och en ödmjuk inställning till dem som tänker annorlunda.
Jag hörde talas om en kristen förskola, där muslimska föräldrar valde att skriva in sina barn, därför att de ansåg att den kristna miljön var bättre för barnen än den sekulära.
Vi har många ”gemensamma nämnare” och det är inte alls så säkert att vi behöver ge avkall på det som är vår profil.
Så här skriver Karin Öhagen i samma nummer av Kyrkans tidning:
”För vissa församlingar är behovet av religionsdialog större än i andra. Långt ifrån alla är i behov av ett Guds Hus som i Fisksätra, eller behöver hjälpa till att anställa en imam som i Sofia och Nacka.”

Ersättningsteologin

Med anledning av det som står i Dagen i dag:
"Man kan vara stolt ersättningsteolog" Dagen 2011-09-08
vill jag kopiera ur ett dokument ifrån Svenska kyrkan
om Judendom och kristendom från Svenska kyrkan:

"Den kristna synen på judendomen och det judiska folket har inom kyrkan ofta utformats som en "ersättningsteologi"; dvs. tanken att kyrkan, det nya Israel, det nya förbundet, har ersatt det judiska folket, det gamla förbundet. En rad bibelställen har genom tiderna anförts till stöd för en sådan teologisk tolkning.8 En konsekvens av ersättningsteologin har ofta blivit föreställningen att judendomen alltifrån kyrkans tillblivelse skulle grunda sig på ett upphävt kontrakt och således efter Jesu framträdande vara en teologisk anakronism.
Tankegången finns fortfarande i många kyrkotraditioner. Den leder inte nödvändigtvis till antisemitiska förhållningssätt men har de facto ändå bidragit till en nedvärdering av judendomen och öppnat vägen för antijudiska rörelser under flera historiska epoker. Judarna är enligt detta synsätt ett folk, som till sin egen olycka "tagit fel". Den kristna kyrkans del i skulden för judeförföljelserna kan i icke ringa mån återföras på enkla men mycket utbredda former av ersättningsteologi.
Tron på det nya förbundet och dess löften inbegriper inte slutsatsen att Gud upphävt förbundet med det judiska folket. Vi grundar denna ståndpunkt på följande sätt att förstå Bibeln: Gud är i hela Bibeln den Gud som sluter förbund. Begreppet förbund är närmast uttryck för en väsensegenskap hos Gud - Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Guds vilja till gemenskap och förening kommer till uttryck redan i Noaförbundet, i vilket hela människosläktet och allt skapat inneslutes och välsignas. I Abrahamsförbundet välsignas Abraham och det folk, som utgår från honom. I Sinaiförbundet knyts Israels folk samman med Gud "till evig tid". Jesus Kristus instiftar ett förbund som uttryckligen öppnar sig för alla folk och stammar."
...................

"Det finns i varje religion, bortom allt som kan förklaras, ett mysterium, en sista hemlighet, som förblir otillgänglig för utomstående. Vi, judar och kristna, kunna gå en lång sträcka tillsammans och tala med varandra, men förr eller senare komma vi fram till en stängd dörr, till vilken de kristna ha nyckeln, men vi ha den icke. När vi komma fram till denna stängda dörr, ha vi judar intet annat att göra än att böja oss i vördnad inför den och tiga. vi begära och vänta - och detta är meningen med vårt samtal - att den kristna världen skall lära sig vörda det mysterium, som utgör det djupaste i judisk religion, det som är svårt för utomstående att fatta och svårt för oss att förklara.
Uttalandet gjordes av Marcus Ehrenpreis,10 överrabbin i Stockholm 1914-51, och är en påminnelse om att kärnan i tron, både den judiska och den kristna, ytterst är en Guds hemlighet och även om den ödmjukhet judar och kristna borde känna inför detta Guds mysterium."

Artikeln ansluter till den blogg jag tidigare skrivit: Läs här

Jag hittade ett mycket intressant inlägg på Kolportören: Läs här

Sansad debatt om Kyrkans identitet

I mitt föregående inlägg försökte jag att uppmärksamma det positiva som skett i Göteborg, som man kunde läsa om i det senaste numret av Kyrkans Tidning. ”Religionsmöten utan fördomar av Marika Palmdahl.”

Det handlade om muslimer och kristna som söker tolkningar av sin tro i den tid de lever. Detta innebär att man oavsett vilken religion man tillhör kan enas kring att varje människa och varje människoliv måste skyddas.

Det har debatterats mycket på sistone om ”identitet” Det finns en del som menar att kyrkan måste bli tydlig och stärka sin identitet för att kunna företräda kristen tro i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. De som har en sådan uppfattning vill inte ”rucka på läran”. De tycker att det är hotfullt för kristenheten när det kristna budskapets kärna trängs undan av dem som tänker annorlunda. En sådan oro måste man ta på verkligt allvar, men samtidigt måste vi ställa frågan Vad är identitet och med vem vill jag dela min identitet? Identitet är aldrig något eget, om det inte har något att förhålla sig till. I mötet med en annan människa finns den omedelbara vissheten om att hon delar en mänsklighet med mig själv.

Kyrkans identitet behöver inte offras på korrekthetens altare
för att hon vill vara en öppen folkkyrka. Att erkänna giltigheten i andra religiösa traditioner är ett viktigt sätt att värna om människors värde och värdighet. Detta behöver inte innebära att vi förlorar vår identitet, men det innebär att vårt identitetsbygge kommer i andra hand. Att vara kristen är för mig något stort, men det är ännu större för mig att vara människa.

Så här skriver Anders Ahlberg i Kyrkans Tidning:
”En kyrka utan identitet har svårt att möta andra trossystem, religioner och ideologier. Och religionsmötena är nödvändiga. Kritikerna verkar förväxla dialog med kompromiss, eller för den delen kapitulation. Kyrkan skadar inte sin identitet genom att ägna sig åt religionsdialog.
Tvärtom är dialog ett sätt att synliggöra vad som skiljer min tro från din och vad som är omistligt i den egna traditionen. Men då ska den givetvis föras professionellt och med stolthet över det egna, inte bara respekt för det andra.”

Om kristendomen skall kunna leva vidare i vårt land, så tror jag att vi behöver bejaka mötet med nya människor med en öppen och generös attityd. Det handlar absolut inte att vi måste tolerera det intoleranta, men vi behöver inte nödvändigtvis reagera på alla avvikelser.
Så här skriver Marika Palmdahl i Kyrkans Tidning:

”Visst kan och skall vi stå upp för Svenska kyrkans tro och lära och det i en komplex och föränderlig tid. Kontextualitet är en luthersk kyrkas imperativ. Det är ett av Svenska kyrkans bidrag i det mångreligiösa Sverige där många söker relevanta tolkningar av eviga texter i en föränderlig tid.
Islam framställs alltför ofta som något enhetligt och oföränderligt men min erfarenhet är att många muslimer, på samma sätt som kristna, ständigt söker tolkningar av sin tro i den tid och på den plats man lever.”

SE ÄVEN MIN BLOGG OM KYRKANS TYDLIGHET

Så här skriver Elisabeth Sandlund i Dagen den 2 sept:"En diskussion om var gränserna går har just startat. Den är viktig och får inte tas över av främlingsfientliga krafter."

Religionsdialog i Göteborg

Läs mera här om Religionsmöten utan fördomar

På Kristna nätverket för Palestina har Nisse Andreasson skrivit ett inlägg där han refererar till min blogg. Det kan läsas HÄR: RUBRIKEN LYDER "LIKA ANGELÄGET DÄR SOM HÄR

Felaktig information om Kairos Palestine

Artikeln i tidningen Dagen
Israel kan inte ersättas med kyrkan av Sven Nilsson får inte stå oemotsagd.
Åter igen har jag fått bekräftat hur illa det är ställt när jag läser Sven Nilssons insändare i Dagen, tisdag den 30 augusti. Den innehåller både lögner och felstavningar. ”Kronos Palestine” har jag aldrig hört talas om, men mina besökare vet att jag tidigare har skrivit om dokumentet ”Kairos Palestine” I detta dokument förekommer inte något sådant som Sven Nilsson antyder. Det är ren lögn att påstå att dokumentets innebörd skulle vara ”att Israel, politiskt och teologiskt egentligen saknar legitimitet att vara i området.”
Det är dessutom lögn att påstå att dokumentet innehåller ”det som kommit att kallas ersättningsteologi.”
Dokumentet är ett nödrop från ett lidande folk som ropar om rättvisa och jämlikhet mellan folken.
”Vi kristna palestinier förkunnar i detta historiska dokument att den militära
ockupationen av vårt land är en synd mot Gud och människorna, och att den teologi
som rättfärdigar denna ockupation är en förvirrad teologi mycket långt från de kristna
lärorna. Detta eftersom den sanna kristna teologin är en teologi av kärlek och
solidaritet med den förtryckte och en kallelse till att förverkliga rättvisa och jämlikhet
mellan folken”.
LÄS HELA DOKUMENTET HÄR.
De frågeställningar som Sven Nilsson tar upp förekommer inte alls i Kairosdokumentet utan är hans egen tolkning.
Ordet ”ersättningsteologi” som innebär att Kyrkan har ersatt Israel förekommer inte alls i dokumentet. Var får Sven Nilsson detta ifrån? Jag skulle gärna vilja veta om Sven Nilsson har fog för sitt påstående att John Stott bejakade denna teologi. Det tror jag inte.Det måste vara Nilssons egna fantasier eller förutfattade mening
Ersättningsteologi, vem har uppfunnit det begreppet? Det är alla de som har en föråldrad syn på de frågor som handlar om den yttersta tiden
Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Det finns en slags förvirrad teologi som diskriminerar och utesluter och som tyvärr använder sig av Bibeln på ett ovarsamt sätt. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter judars förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande Palestinier; kristna palestinier som där finns så syndar vi verkligen mot Gud och detta kommer vi att få svara för en dag.
Man tror knappt att det är sant när man inser att politiken, det vill säga de högerextremistiska, människofientliga och fundamentalistiska åsikterna har fått så starkt fäste bland bekännande kristna.

Kyrkans tydlighet

I senaste numret av Kyrkans tidning skriver Helena Edlund att Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare. Hon menar att ”den riktigt stora faran är när vi börjar glömma vad vi själva står för.” Detta sker ofta i det mångreligiösa och mångkulturella samhälle i vilket vi lever och det är en fara anser debattören.

När man delar upp sig i läger ”Vi” och ”dom” Då blir det viktigare att tydliggöra för andra människor vem man är och vem man skiljer sig ifrån.

Debattören ställer frågan hur Svenska Kyrkan under en och samma vecka kan stödja Pridefestivalen och samtidigt stödja en religion som förespråkar dödsstraff för homosexuella.

Själv ställer jag frågan: Behöver tydlighet och öppenhet vara varandras motsatser? Jag tror att det är viktigt i vår tid att ha en gränsöverskridande attityd. Det behöver inte innebära att vi ger avkall på vår tro i mötet med människor, men det handlar om en ständigt pågående förändringsprocess.

På Seglora tankesmedja kan man läsa mera om detta på följande länkar:

RIKEDOMEN BOR I ÖPPENHETEN

IDENTITETER I FÖRVANDLING

Vägen heter icke våld

Brevsvar till en vän:

Motala 2011-08-25

Käre vän!

När du citerar orden ur Romarbrevet tretton där det står: ”Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; de står ju i Guds tjänst som hämnare för att vreden skall drabba dem som gör det onda..” så menar du att det är legitimt att använda våld för att försvara sig.
Nu tror jag inte att du försvarar det övervåld som sker på båda sidor i denna mycket svåra konflikt, men du anser tydligen att Israel till varje pris måste använda vapen för att försvara sig för sin fortsatta existens.

Nu vill jag att du ska förstå hur jag ser på de argument som försvarar krig och våld som nödvändiga för att uppnå fred. Har ”överheten” verkligen rättighet att bära svärd? Ja, enligt den citerade bibeltexten. Vilken är i så fall Överheten? Historien bekräftar att många övergrepp har skett och sker fortfarande i kristendomens namn eller i skenet av kristendom.
Frågan är bara hur vi då skall reagera mot den aggressivitet som tar sig uttryck i främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism.. Svar: Vi måste ta avstånd ifrån de övergrepp som återges i dessa gamla texter. Det är en trovärdighetsfråga.

”En seriös teolog måste ta ansvar för historiens skräpkammare..” skriver Anna Karin Hammar i senaste Kyrkans Tidning. ”Ibland kan vi svårligen tänka oss att Luther bidrog med mycket förakt för det judiska, att Bernhard av Clairvaux och Hildegard av Bingen stödde korstågen mot muslimer, judar och ortodoxa kristna, Men de gjorde det. Precis som kristna i dag kan förfalla till våldsamheter i abortmotståndets USA” skriver hon vidare

”Om vi förutsätter att mänskligheten har rätt att överleva, måste vi finna ett alternativ till krig och förstörelse I vår tid med rymdfarkoster och fjärrstyrda vapen ligger valet mellan icke-våld och icke-existens”, skrev Martin Luther-King Jr i ”Vägen heter icke-våld ”

Vi glömmer så lätt att ”90% av de revolter som lyckats de senaste 30 åren har varit ickevåldsrevolutioner, det fungerar helt enkelt bättre än våld. Och ju fler som får veta detta desto vanligare kommer de att bli. Jag vet att terroriststämplade grupper som Hizbollah, Hamas och Farc är intresserade av ickevåldets kraft, och det är inte av ideologiska skäl utan för att de sett hur väl det har fungerat.
Trots effektiviteten är ickevåldets segrar varken synliga i skolan eller i medierna och det är lätt att gå hela livet utan att någonsin komma i kontakt med denna kunskap. Det finns också stora luckor i forskningen kring ickevåld, medan den militära forskningen har gott om resurser.
- Det är märkligt att satsningen på och informationen om militären inte ifrågasätts mer med tanke på de svindlande summor som satsas och att det visat sig att ickevåld är både mer effektivt och mer skonsamt, säger Sofia Walan som tillträder som Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare den 19 september. Det är dags att lära av historien och satsa våra resurser där de gör mest nytta.”
Läs hela artikeln här: http://www.krf.se/en-av-ickevaldets-segrar-sovjetunionens-fall

Hälsningar
Din vän Rolf

Vi har flyttat

Vår nya adress är Granitvägen 16 B 59153 Motala

Hälsningar från oss på Minkgatan

Slag under bältet

TV4 har i sitt program Kalla fakta granskat Frälsningsarmén. Man kan tycka vad man vill om kriminaliseringen av homosexuella, men de arbetsmetoder som Kalla faktas journalister använder mot Frälsningsarmén är ett slag under bältet. När man använder en dold kamera och lurar en förebedjare så tycker jag att man gått för långt. Frälsningsarméns inställning till homosexuella är givetvis problematisk, men trots denna inställning som även råder i många andra frikyrkor, så utför Frälsningsarmén ett beundransvärt arbete. De har även meddelat att de är emot fängelsestraff för homosexuella och att de tar avstånd från sådana extrema uttalanden som gjordes i programmet. Alla är välkomna oavsett religion, sexuell läggning, kön eller samhällsstatus. Som soldat ingår man visserligen en förbindelse om sin livsstil som bland annat gäller äktenskap och sexuell samlevnad.
Detta måste man respektera även om man har en annan inställning i dessa frågor.

Kalla fakta och varma

Älskar du mig?

Det var Jesus som ställde den frågan till lärjungen Simon Petrus. Han upprepade frågan tre gånger, vilket visar hur angelägen han var att få veta svaret.

Mina tankar förflyttas ungefär 33 år tillbaka i tiden. Flickorna var i söndagsskoleåldern och hade lärt sig en sång som de sjöng för full hals medan de gungade högt. ”Jag älskar Jesus och han älskar mig. Det vill jag gärna berätta för dig.”

Observera ordet ”älskar” står i presens, vilket anger att det sker just nu. Orden: ”Jag älskar Jesus” kan bli en klyscha om det inte har fått några konsekvenser i ens liv som verkligen visar att orden är sanna. Men kärleken till Jesus kan också få törnar när man missbrukar användningen av vokabulären. ”Vi som elsket” är titeln på en norsk bok skriven av pastorssonen Anders Torp som menar att han aldrig hittar tillbaka till den kristna tron. Han säger: ”Jag hade aldrig någon tro. Det var något jag påtvingades.”
Kärleken till Jesus måste födas inifrån. Den kan aldrig påtvingas. Den påtvingade kärleken är därför mycket vilseledande. Därför behöver den avslöjas med etiketten "falsk"

Den sanning som gör oss fria tål att ifrågasättas. Anders Torp hamnade i en kristen gemenskap som var extrem och där man inte alls fick ifrågasätta. Många har på liknande sätt påverkats i fel riktning. Det handlar då om en felaktig förkunnelse som ofta har sin grund i bokstavstolkning av Bibeln. Människor har tagit skada av en förkunnelse där man talar mycket om det onda i stället för att tala om att Gud är kärlek. När rädslan för demoner och det destruktiva tar överhanden i religionen så beror det ofta att man har en felaktig gudsbild. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” 1.Joh.4:18

Det här är min 250:e blogg på Ökenkällan
Det är en förmån att kunna se, urskilja och förstå precis som Violeta Parra skrev i sången som blev hennes tack till livet. ”Det har gett mig ljudet och hela alfabetet, så att jag får orden för tankarna jag tänker, moder, vän och broder, ljuset som upplyser."
Det är inte alltid så lätt att klä sina tankar i ord, men jag får ofta uppmuntran i mina små försök och av den anledningen tänker jag fortsätta i tro att det jag skriver kan vara till hjälp för andra

Om Jesus skulle ställa samma fråga till mig som han ställde till Simon Petrus, så vill jag svara som han gjorde: ”Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär.” Joh. 21:17

Vi ska sälja vårt hus

Läs mera här


.......vi flyttar till Motala, beräknat till 1 juli 2011

Jag är ondskevägrare

"Tror du att våldet kommer att öka år 2011?" Frågan ställdes i en kristen dagstidning med anledning av det våld som provoceras fram av den militanta staten Israel. Tron på ondskans eskalering är tydligen större bland de kristna än tron på godheten och humanismen.
Denna ensidiga tro på en rent utomvärldslig religion som framhåller den fullständiga hopplösheten i denna värld leder oss ingen vart. Om vi föreställer oss att Gud skall göra allting, så tror jag att vi har missuppfattat situationens allvar. Så här skrev Martin Luther King i sin bok ”Vägen heter icke våld”:
”….misstaget i att tro, att Gud skall driva ut det onda från världen, även om människan inte gör något annat än sitter vid vägkanten med armarna i kors. Ingen skräckinjagande åskvigg från himlen kommer att förinta ondskan. Ingen mäktig änglahär kommer att stiga ned för att tvinga människorna att göra det deras vilja reser sig mot. Bibeln tecknar inte Gud som någon allsmäktig tsar, som fattar alla beslut för sina undersåtar, eller som någon världsalltets despot, som med gestapoliknande metoder inkräktar på människornas andliga liv, utan snarare som en kärleksfull Fader, som skänker sina barn sådana överflödande välsignelser de är villiga att ta emot. Människan måste alltid göra något. ”Du människobarn” sade Gud till Hesekiel, ”stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.” Människan är ingen hjälplös invalid nedsjunken i fördärvets träsk, tills Gud drar henne upp. Människan är snarare en välväxt varelse, vars synförmåga har försvagats av syndens starr och vars själ har infekterats av högmodets virus, men det finns tillräcklig synförmåga kvar för att hon skall kunna lyfta sina ögon upp till bergen, och det finns så många drag av gudsbelätet kvar, att hon kan överlåta sitt svaga och av synden härjade liv till den store Läkaren, som kan hela syndasåren.”
Så skrev en man som trodde på att Gud kan verka genom en människa och att principen som öppnar dörren för detta är tron på godheten.
”Att tro är att öppna varje område av sitt liv för gudomligt inflytande.”
Jag vägrar tro att det är rätt att önska en annan människas död, även om den andre skulle vara en jätte som Goliat som föll för den lille Davids slungade sten. Jesusorden gäller för vår tid och det är orden som skapar fred utan våld. Läs gärna den här artikeln.

Jubel i USA efter Usama bin Ladins död

Religionsdialog viktigare än någonsin.

”Religion handlar inte bara om tro. Den handlar också om historia, kultur, politik, tillhörighet, identitet och mening. Den handlar om starka band och om livsfilosofi.”
Så skriver Tony Blair, Storbritanniens före detta premiärminister i en text skriven för tidningen Dagen, torsdag den 21 april 2011. Rubriken är:
”Tron drivkraft för världsförbättring.”
Religionsdialog och öppenhet inför de nya utmaningar vi möter är ett villkor i en tid där världen krymper.

Protester över hela landet

mot orättfärdiga utförsäkringar sker på annandagen
LÄS MERA HÄR!Slut upp bakom denna manifestation och visa ditt intresse.

Korset

"Korset KÄRLEKENS SKÖNA SYMBOL det är för alltid sången i mitt liv"
Så här skriver Stora syster i vassen:
Läs här!
LÄS ÄVEN HÄR!

…….nåden är som ett hälleberg, som inte sviktar för att en trasig usling sätter sig därpå…..

LÄS MER OM WALDENSTRÖMS FÖRSONINGSLÄRA HÄR

Hur mår Svenska kyrkan?

”Påskuppropet stärker Svenska kyrkan” är rubriken på Östgötacorrespondentens ledare i dag, skärtorsdag.
Den bild av Svenska kyrkan som media förmedlar är en kyrka som befinner sig i identitetskris. Skribenterna anser att påskuppropet mot de av den borgerliga regeringens förändrade sjukförsäkringsregler är ett sätt för Svenska kyrkan att återerövra sin trovärdighet.Det hör väl till det normala att kyrkans uppdrag är att stå upp för de svaga och utsatta i samhället. Om detta är att vara ”politiskt korrekt”, så är jag stolt över att få tillhöra en sådan kyrka Det är tråkigt med alla falska myter om Svenska kyrkan. Den är inte och kommer aldrig att bli fullkomlig, men så länge dess uppdrag är att bistå dem som har det svårt vill jag stödja den.

Rätta till sjukförsäkringen

Påskuppropet mot utförsäkringarna

Påskprogram i Falbygdsrundan

om människovärdets betydelse. Så här skriver Nisse Andreasson:

"PÅSKDAGEN kl 18 – 19

TISDAG efter Påsk kl 13 - 14
För webbradioförsedda lyssnare finns: www.fnf.nu
I närområdet 90,8 MHz

Nisse Andreasson
kulturredaktör

Påskdagsprogram i Falbygdsrundan
Falbygdsrundan vid Radio Falköping sänder på Påskdagen ett studiosamtal om människovärdets betydelse i politik och religion. Deltagare i samtalet är Alice Andersson, Inger Lilja, Bo Rehnstedt och Bertil Wallgren. Samtalet kretsar kring hur människovärdet devalveras när medmänniskan upplevs som främmande, exempelvis i krig och konflikter när människor uppfattas som fiender utan att vara det. Samma hållning kan möta flyktingar och invandrare om man inte ser dem som medmänniskor med mänskliga behov och resurser. De samtalande hade som mål att inte väja för svåra ställningstaganden. Denna Falbygdsrunda sänds också Första maj, varefter programmet kommer att få en uppföljning med samma och nya intressanta deltagare under maj månad."

Nya formuleringar om tro

Blod och offerlamm måste få diskuteras. (Kyrkans Tidning)

Får man pröva nya formuleringar om tro eller finns det sanningar som aldrig får ifrågasättas?
Den som läst vad jag tidigare skrivit vet att jag är förespråkare för en dialog, som är kärleksfull och fylld av ömsesidig respekt. Om tonen blir aggressiv och hotfull hör den inte hemma i kyrkan, men avslöjar desto mera vem avsändaren är.
När aposteln Paulus skriver att han tolkar andliga ting med Andens hjälp, så får jag känslan av att han inte är färdig med sanningen, men att han hela tiden är på väg emot nya tolkningar. Det måste finnas utrymme för ärliga samtal om sådant som är livsviktigt för kyrkan.

Vårt hem i ny touch

Antagligen en "tia"

Jag har varit inlagd på Motala lasarett mellan torsdag och fredag och genomgått skiktröntgen av hjärnan och ultraljudsundersökning av halskärlen, efter en misstänkt så kallad ”tia”

TIA är förkortning och betyder, transitorisk ischemisk attack, vilket innebär att en del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist. Orsaken är en övergående blodpropp i hjärnan.

I mitt fall innebar det att jag plötsligt drabbades av en kraftig synnedssättning av vänster öga. Det blev liksom ett lock för ögat och varade under några minuter. Därefter fortsatte jag med den avbrutna städningen och ignorerade det hela som ett tillfälligt blodtrycksfall. Då började det flimra för höger öga och nu förstod jag att jag borde ta signalerna på allvar.

Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen fick jag veta att jag omedelbart skulle uppsöka sjukhus. Vid en inledande undersökning fick jag beskedet att jag skulle stanna kvar så att de fick göra en del andra undersökningar. De misstänkte att jag drabbats av en så kallad ”tia”

Allt detta har hänt trots att jag äter förebyggande mediciner efter min hjärtinfarkt. Jag kommer att få ändra något på min medicinering i nästa vecka.

Undersökningen av hjärnan och halskärlen visade inte någon kvarstående propp. Jag fick även träffa sjukgymnast och arbetsteraput som lät mig utföra olika tester för att se om funktionen var nedsatt. Allt verkade normalt och läkaren tyckte att jag kunde få åka hem på fredagen.

Vilken underbar Guds ledning att Rosmarie kom till oss i början av veckan och genomförde styling av vår bostad inför fotograferingen, som gjordes i går. Hon hjälpte oss och även Karl Magnus, så att jag kunde känna mig lugn, trots allt.

Nu får jag förlita mig på all hjälp jag kan få inför den kommande flyttningen. Jag får inte köra bil på en månads tid och skall akta mig för tunga lyft, så det gäller för mig att vara försiktig.

Fortfarande gäller löftet: ”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Från villa till hyresrätt

När vi flyttade till Borensberg sommaren 1981 hade våra fyra barn fyllt femton, tretton, nio och två år. Därför behövde vi en bostad med svängrum Första sommaren var paradisisk för ungarna. Två hundra meter till Borenstranden med många härliga bad. Det är ofattbart att tiden gått så fort. De har för länge sedan flyttat till sina egna hem. Äldsta barnbarnet fyller arton år i sommar. Detta är livets gång och än så länge känner vi oss inte lastgamla, men nu är det dags för oss att tänka på ett annat boende. Det har vi gjort en längre tid, men först i denna vecka har vi funnit den lägenhet vi så länge har haft som en önskedröm. Vi flyttar förhoppningsvis i början av juli till Motala där vi kommer att bo i en marklägenhet på tre rum och kök med en liten trädgårdstomt. Så nu kommer vår villa att läggas ut till försäljning. Återkommer senare och berättar hur det går.

Påskuppropet mot utförsäkringarna

Jag har nu fått ett svar ifrån Hans Wallmark på mitt brev som jag dokumenterade i inlägget

Rätta till sjukförsäkringen

"Bäste Rolf,

Den som har en allvarlig sjukdom (t ex maligna tumörsjukdomar, svår HIV/AIDS, psykiska sjukdomar som schizofreni, svåra tvångssyndrom och svår ätstörning, kronisk njursvikt med dialysbehov och svår hjärtsvikt) får sjukpenning på 80 % nivå under obegränsad tid. Detta är glasklart i lagstiftningen. Sjukpenningrättsbedömningen görs av Försäkringskassans handläggare, ofta i samråd med en försäkringsmedicinsk rådgivare. Det är ganska kränkande mot Försäkringskassans personal att utgå från att de inte tar sitt arbete seriöst. Sedan finns väl alla typer inom det området som det gör inom alla andra områden inklusive så vitt skilda fält som politiken och kyrkan.

Det handlar återigen om vilken politik som leder till att fler kommer i arbete. Att antalet sjukskrivna har halverats sedan 2006 beror inte på att folk har kastats ur försäkringen. Minskningen av antalet förtidspensionärer beror på att inflödet har minskat. Detta är en viktig förklaring till de minskade volymerna av sjukskrivna men även de förkortade sjukfallen har betydelse.

Ett eget arbete är viktigt både för individen och för samhället. Alltför många människor bär idag på känslan av att inte komma till sin rätt. Fler i arbete innebär inte bara att fler människor känner sig sedda och behövda, utan även att vi kan trygga välfärden.

Bästa Hälsningar
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Norra och Östra Skåne"


I dag läser jag en insändare i Dagen med rubriken Hans Wallmark har fel om sjukförsäkringen Den är skriven av Charlotte Therése Björnström och Bitte Assarmo.

Ja till respekt för människor med annan tro

Sofia församling i Stockholm har anställt en imam som skall arbeta tillsammans med en präst ifrån Svenska kyrkan i Fryshuskyrkan

Fryshuskyrkan har inga bänkar och inget kyrktorn. Där finns medmänniskor mitt bland cafébullarna, basketbollarna och replokalerna.som vill lyssna, skapa mötesplatser och samtala om vad som är viktigast i livet – vad man vill tro på och kämpa för.

Fryshuskyrkan erbjuder samtal och prästerna har absolut tystnadsplikt. Det innebär att man aldrig någonsin får berätta för någon vem man har träffat och vad man har talat om i ett enskilt samtal. En präst får inte anmäla (har ingen anmälningsplikt), inte ens om polis, läkare eller andra myndighetspersoner kräver det.

På Fryshuskyrkan finns möjlighet att skapa en mötesplats för unga människor av olika tro och man säger ja till respekt för den andre vilket innebär att ingen får göra våld på den andres tro

Som ett led i att man i Svenska kyrkan vill ha en religionsdialog har man nu anställt en imam och detta har väckt en intensiv debatt

Här kan du lyssna till Debatt mellan stiftsprost Bo Larsson och Carl Erik Sahlberg, präst och verksamhetsansvarig i Clara kyrka, båda i Stockholms stift, och en muslimsk kritiker, Mahmoud Aldebe, Sveriges Muslimska Förbund.

Lyssna till inslaget som finns på DENNA SIDA

SE ÄVEN DENNA LÄNK

Vill vi ha en religionsdialog? Jag tror att den är mycket viktig i vår tid. Jag läser i tidningen Dagen om Eva Spångberg som blivit årets hedersevangelist. Hon understryker vikten av att vara lyhörd för den andra människan. "Eva är allergisk mot en viss typ av evangelisation där det handlar om "högljudda hallelujarop" och "Kom så ska vi frälsa dig..." Man behöver inte säga Jesus i varje mening eller bre på om hur underbart det är att vara kristen..."

Jag hittade en länk på Kyrkans tidning som passar in i detta sammanhang:
VILLKORA INTE GUDS EXISTENS

En ödmjuk självkännedom

”Du ska inte tro att du är något” hörde vi sägas i min barndom. Det kunde hända att man stod framför spegeln och betraktade sin egen bild med dessa ord ringande i öronen. Man ville bli bekräftad och accepterad så som den man var. Denna bekräftelse skulle komma från dem som levde i ens omedelbara närhet. Om den uteblev så kunde det ibland bero på att det fanns en underlig jantelag, som skulle säga ifrån så att man inte tänkte för högt om sig själv.
Samtidigt som detta skedde hade man stora förväntningar på att man verkligen skulle ”bli något” Det fanns ju slumrande talanger hos den unge gossen, men ack så långt han var ifrån det som de förväntade sig av honom.
Hos mig skapade detta ett prestationstänkande. Jag fick inte bli som alla andra. ”Ska du bli som de andra?”, sa mamma till mig. Hon hade satt etiketten ”förväntas bli något stort” på mig.
När verkligheten hann ikapp mig så insåg jag ganska snart att mina talanger inte räckte till för att uppfylla de krav jag ställde på mig själv. Om jag ska må bra så måste jag inse att jag varken är bäst eller sämst. Paulus skriver att man bör tänka på sig själv med självbesinning. Då har man inte för höga tankar om sig själv utan rättar sig efter det som Gud har tilldelat. Ingenting är heller så bra att det inte kan bli bättre. Thomas a Kempis en munk som levde på 1400-talet lär ha sagt: ”En ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än djupsinnig och vetenskaplig forskning.”
Tidigare skrev jag en blogg om ONÖDIG SJÄLVHÄVDELSE LÄS DEN HÄR!

Rätta till sjukförsäkringen

I Kyrkans tidning läser jag i dag att kyrkorna genom Sveriges kristna råd har fyra krav till regeringen. 1. Svårt sjuka människor måste kunna få sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb under sin sjukpenning.
2. Människor ska inte kunna ställa sig utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga-gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras.
3. För människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i.
4. Människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

LÄS HELA ARTIKELN HÄR.


Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) skrev den 10 mars i tidningen Dagen en insändare där han ger diakonerna en ”knäpp på näsan” för att de reagerar mot dessa orättvisor. Se sanningen om sjukförsäkringen är rubriken, men tyvärr har jag svårt att se någon annan sanning än den som redan existerar. Därför skrev jag omedelbart ett brev till Hans Wallmark. Det skall bli mycket intressant att läsa svaret.

Borensberg 2011-03-10
Till Riksdagsledamot Hans Wallmark

Bäste Hans!

Jag har i dag läst din insändare i tidningen Dagen. Du uppmanar oss där att se sanningen om sjukförsäkringen och försvarar den nuvarande sjukförsäkringsreformen som genomdrivits av sittande regering. I denna artikel påstår du bland annat att den som har en allvarlig sjukdom har rätt till sjukpenning under obegränsad tid. Om det förhåller sig på detta sätt, skulle det inte finnas någon anledning att kritisera reformen. Verkligheten ser annorlunda ut för många av de människor som tvingats ut att söka arbete trots allvarlig sjukdom. Jag känner till fall där ingen hänsyn tas till läkares bedömning av allvarligt sjuka människor och där Försäkringskassan anlitar sina egna läkare. Det finns också många svårt sjuka människor som får vänta på att få sina ansökningar till sjukförsäkring, beviljade. Detta innebär en mycket svår påfrestning för den som redan är sjuk.

Du skriver mycket riktigt att frågan som måste ställas är vilken politik som leder till att fler kommer i arbete och egen försörjning. Det är verkligen en bra fråga, men svaret är inte lika enkelt. När sjukdom lägger hinder i vägen för en människa behövs ett regelverk. Det är inhumant att tvinga svårt sjuka människor till att ställa sig i Arbetsförmedlingens kö. Utslagsmekanismer är tydligare nu än tidigare, så jag förstår mig inte riktigt på den politik som slår mot de svaga i samhället

Det är inte eftersträvansvärt att ha ett växande antal förtidspensionärer skriver du och jag håller med. Men det handlar inte om att man frivilligt vill bli förtidspensionär. Om det är en samhällsekonomisk besparing att antalet sjukskrivna och förtidspensionerade har halverats sedan 2006 så kan jag förstå det, men det är inte ett humant sätt att lösa de problem som uppstått efter de reformer som tvingat sjuka människor till rättning i ledet.

Jag skulle vilja se sanningen om sjukförsäkringen, men du behöver förtydliga den för mig, mer än vad du gör i din insändare. Jag välkomnar det påskupprop som planeras men självklart måste det vara väl förberett med argument som är hållbara och genomarbetade. Du förmanar diakonerna som tagit intiativet att inte ägna sig åt kampanjverksamhet. Det är väl diakonerna som sett nöden på nära håll som har orsak att reagera mot orättvisor i systemet.

Ser fram emot ett svar på mitt brev


Med vänlig hälsning
Rolf Ericson

HÄR KAN DU LÄSA VAD WALLMARK SKREV I DAGEN DEN 10 MARS

NAMNINSAMLING

Bara hos Gud

"Bara hos Gud" är en sång som jag skrev förra året. Jag har sjungit den vid flera tillfällen. Senast i går söndag då jag fick vikariera som kantor i Klockrike.
HÄR KAN DU FÅ LYSSNA TILL DEN!

Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand…..

Jag har fått en ny Facebooks vän ibland mina vänner. Det skall bli så roligt att följa det han skriver. Nu lånar jag ett av hans citat, som även han har lånat, eftersom det skrevs år 1872 av Lina Sandell-Berg


”Jag vet icke vad mig skall möta allt under det kommande år;
Gud hängt för mitt öga en slöja, vars flik jag ej lyfta förmår.
Så vill jag ej ängsligt då fråga, som otron så gärna det gör:
Vad månne det kommande året av nöd eller lust till mig för?
Mig vare det nog, att min Fader vet utväg för det och för det,
och känner den ofarna stigen, och vad jag ej vet, se han vet. ”

Man kan inte veta något om det nya året, mer än att varje dag är som ett oskrivet blad.
Så här skriver E. Malmeström, 1965:
”Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig, och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga, att jag ser hur DU ÄR i det som sker.
Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig.” Sv.ps. 217:1-2
och i den följande psalmen 218 av Tore Littmarck 1972:
”Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand,
kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening, är att du, GUD VILL MITT VÄL.” Sv.ps. 218:3

God fortsättning till er alla!