Jag borde vara tyst och inte ge mig in
i debatt med tanke på mitt hälsotillstånd och vår nuvarande
situation här hemma, men min lidelse för sanningen gör att jag
inte kan tiga.
Det gör mig mycket ont när ledande
personer i frikyrkan fortsätter att angripa Svenska kyrkan, nu
senast för att Luleå stift beslutat att frånta en
konfirmationspräst sitt ämbete. Man gör prästen i detta
sammanhang till martyr och menar att det inte finns tillräckliga
skäl att avsätta henne då hon framfört sina egna åsikter i
stället för att vara tydlig med vad Svenska kyrkan lär.
En känd frikyrkoledare är Olof
Edsinger skriver om detta och jag får intrycket att hans avsikt i
första hand inte är att försvara prästen. Han vill i stället
fördöma det sätt på vilket Luleå stift har hanterat ärendet.
Detta är inte någonting nytt. Det har länge funnits ett sådant
sätt att angripa Svenska kyrkan ifrån flera ledande personer och
jag har svårt att förstå hur man kan göra på det sättet.
Jag vill påminna om några artiklar
jag tidigare skrivit i detta ämne. Det gör väldigt ont i mig när
jag på detta sätt till varje pris anser mig skyldig att avslöja
dessa förfärliga angrepp mot den kyrka som trots sina brister har
en så betydelsefull uppgift.
Läs mina artiklar skrivna för länge
sedan:
Jag håller med, I synnerhet "den allkristna tidningen Dagen" tycks ha en förmåga att dyka ner på varenda möjlighet att klanka på SV K,Man kanske skulle ta sina krafter att granska sina egna led lika noga ofta och flitigt.Och att inse att de inte har hela sanningen utan de behöver också tänka över vad de uttrycker inom rörelsen,Orden gäller ringa om den inte följs av handling i praktiken, I praktiken betyder tro att älska sina medsyskon lika mycket som man älskar sej själva Det är så Gud älskar os alla
SvaraRadera