Här presenterar jag en sång som jag skrev år 2019. Sedan jag kom till tro har jag alltid haft uppfattningen att Gud kan göra allt det han vill. Jag brukar ofta be till Gud så här: "Låt din vilja ske och hjälp mig att förstå när det sker. Om jag inte förstår det så hjälp mig ändå att acceptera det. Du vet ju alltid vad som är bäst för mig och om din väg blir min väg så kan jag känna mig lugn eftersom jag vet att du kan göra långt mer än vad vi förstår.
Klicka på bilden för att förstora den
Text och musik och solosång till eget ackompanjemang: Rolf Ericson.
https://youtu.be/WzChYJoO82E
Så ansvarslöst av Vänsterpartiet att alliera sig med de tre högerkonservativa partierna och försätta landet i detta svåra politiska läge.
SE MÅNDAGENS PRESSTRÄFF MED STATSMINISTER STEFAN LÖFVÉN
Detta är inte så lätt som det låter, eftersom många anser att detta skulle leda till ett avsteg ifrån bibeltroheten. Att vara trogen mot bibeln är viktigare än att följa tidsandan anser många och menar att bibeln avvisar homosexualitet. Till stöd för den tanken utväljer man ett antal bibeltexter och tolkar dem selektivt till försvar för uppfattningen att det är synd och att bibeln fördömer det.
Man anser i den selektiva bibeltolkningen att bibeln är auktoriteten och att bokstavstron är utgångspunkten. Detta skapar som jag ser det stora problem för dem som vi stöter bort. En sådan så kallad bibeltrohet är inte förenad med den helhetssyn som Martin Luther stod för Han såg på bibeln utifrån en helhetssyn där det var frälsningen genom Jesus Kristus som var kärnan. De bibelställen som inte direkt talade om detta skulle ses och tolkas utifrån denna helhetssyn. Bibeln fick inte läsas dogmatiskt eller som en lagbok. Det handlade om den enskilda människans och mänsklighetens frälsning och inte om att enskilda bibelord kunde tolkas var för sig.
Som jag tidigare skrivit här i Ökenkällan så har en debatt pågått under en längre tid där Jonas Gardell har uttalat sig mot Stefan Swärd som skriver att frikyrkornas ideal finns i bibeln och att anpassning till tidsandan i detta fall borde vara otänkbart.
Jag tycker att det är viktigt att den här frågan utreds på ett föredömligt sätt så att alla förstår att en trohet mot bibelordet givetvis är viktig för kyrkans identitet.
Denna bibeltrohet kan bara vara möjlig med den biblicism som Martin Luther stod för nämligen att tolka bibeln med den helhetssyn som jag formulerat i den här artikeln.
Att tolka bibeln för egna homofobiska syften och selektivt skapa en lära är som jag ser det som Jesus menar att de skriftlärda och fariseerna gjorde när de satte Guds ord ur kraft. Vi skapar då människoregler som är långt ifrån den bibeltrohet vi anser vara rätt
För att citera Joel Halldorf: ”…...nya tolkningar måste vara förankrade i den egna identiteten. Det vill säga, de behöver formuleras teologiskt. För bara då kan förändringen förstås som ett steg mot en djupare trohet mot den uppenbarelse som ger kyrkan hennes existensberättigande. ”
Vidare skriver han att det i alla tider förekommit brottningskamp med bibeltexter i frikyrkorna där man kommit fram till andra slutsatser än vad en rent bokstavlig tolkning skulle ge vid handen.
Slutligen skriver han i sin text:
”Frikyrkorna behöver inse att ett sådant bejakande inte alls innebär ett avsteg från vare sig bibeltrohet eller allt man tidigare varit. I stället innebär det en djupare förståelse både av den man är och just den uppenbarelse man vill vara trogen.
Att välkomna människor som lever i samkönade relationer som fullvärdiga medlemmar i församlingarna kan innebära ett helande för många som stängts ute. Men det är också ett helande för kyrkan. För kyrkan är som vackrast när hon förenar tillvarons hela brokighet till en gemenskap – den gemenskap som kallas Kristi kropp. Därför räcker det inte att frikyrkorna ”accepterar” eller ”tolererar” homosexuella, utan hon måste inse att hon behöver dem. De homosexuella är en gåva till kyrkan. Om de inte får plats i gemenskapen, då saknas något för att kyrkans kropp ska vara hel.”
Bilden ifrån midsommar 2020
Nu skall jag sammanfatta den senaste tidens händelser. I dag har jag varit hos min sjukgymnast Torgny. Han är både terapeut, god vän och suverän behandlare. Det var tredje gången jag fick behandling för min högerarm där jag haft ont sedan en tid. Han lovade mig att det skulle bli bättre efter åtminstone femte gången. Han förklarade också vad värken beror på och hur behandlingen kan hjälpa.
I går samtalade jag med läkare på Vårdcentralen om de besvär jag har av den pågående stämbandsinflammationen. Han förklarade för mig att besvären uppstått som en biverkan av den kortisonkur jag tidigare fått. Från och med onsdag kväll påbörjades en ny kur som behandling av svamp som bildats i matstrupen. Jag längtar såå att få min röst tillbaka. Om jag någonsin skall kunna sjunga igen är det nödvändigt att bli helad ifrån denna infektion. Tack Gud för att det kan ske. Det vore ett mirakel!
I tisdags var en tjej ifrån Städarna hemma hos mig och städade. Så skönt att få den hjälpen varannan vecka.
I morgon är det midsommarafton och jag har bjudit min vän Arne på eftermiddagsfika. För övrigt tar jag det mycket lugnt och om jag gör något så sker det i en mycket långsam takt. Jag älskar skuggan och förser mig dagligen med solskyddsfaktor fem
Mina tankar om framtiden har jag lämnat till den som ser och vet allt. Jag har lagt fram en önskan till Gud om ett boende som är lite lättare. Eftersom jag har så stora astmatiska besvär skulle jag vara i behov av en lägenhet utan trädgård. Vi får avvakta och se hur han tänker att vi skall lösa det problemet tillsammans. Ibland blir det ju inte alltid som vi har tänkt oss. Det är spännande att leva. Livspusslet fylls varje dag av nya bitar och det mesta brukar läggas på plats.
Till dig som känner kravet inifrån dig själv och utifrån din omgivning. Jag har känt hur prestationsångesten ibland vill ta stryptag och så har jag jämfört mig med andra och känt mig otillräcklig. Jag börjar mer och mer förstå att mitt liv inte beror på vad jag gör, utan på vad jag är. Har du känt det så också. Kom ihåg en sak. Du duger och du är unik. Det finns ingen annan med den sammansättning som du har.
Här följer en meditationsandakt på 8 minuter inspelad på Youtube
Fred Kaan som är född 1929 död 2009 var en nederländsk präst .och en av vår tids betydande psalmförfattare.
Hans liv och diktning kom att präglas av hans uppväxt under andra världskriget, då hans familj var aktiv med att hjälpa judar att gömma sig för nazisterna. Han blev en viktig gestalt i den kristna fredsrörelsen. Efter kriget studerade han teologi och flyttade till England där han vigdes till pastor i kongregationalistkyrkan.. En viktig del av hans tjänst handlade om mänskliga rättigheter. Under hela sitt yrkesverksamma liv skrev hans psalmer och flera av hans psalmer finns översatta till svenska.
Han hör till en av mina favoritpsalmförfattare
Smaka på den här som skrevs år 1968. Den översattes 1970 av Britt G.Hallqvist och har nummer 288 i psalmboken där de 325 första psalmerna återfinns i alla kristna samfunds sångböcker
Gud från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar/
ut i en värld där stora risker väntar/
Ett med din värld, så vill du vi skall leva./
Gud gör oss djärva.
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud gör oss fria.
Ge oss din blick för dolda möjligheter.
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud gör oss kloka.
Människors krav skall pressa oss, och tvivel/
oro och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud gör oss glada
Denna psalm sjunges ofta i Svenska kyrkan, men borde bli lika känd i övriga samfund tycker jag
Mina tankar om psalmen:
Guds hus är vår tillflykt. Där möter vi Gud och varandra. Gud är vår tillflykt och vår starkhet. Till Guds hus får vi komma för att hämta kraft, men där får vi inte stanna. Vi blir kallade att gå vidare ut till en riskfylld värld. Man kan säga att vi lever i två världar. Om vi lever i Guds värld så blir vi ett med honom och på det sättet blir han synlig i den värld i vilken vi lever. Vi behöver mod för att göra detta. Gud gör oss djärva!
Det finns mycket som binder oss vid jaget och hindrar oss att utöva vårt uppdrag. Vi behöver bli lösta och fria ifrån förutfattade meningar. Vår fasad är som ett skal som behöver krossas. Gud gör oss fria!.
Vi lever i en ny tid med nya möjligheter. I vår uppgift behöver vi kreativitet och förmåga att tyda det som sker. Rädsla för allt som är nytt kan vara ett hinder. Nyfikenhet på allt det nya får oss att söka och finna ny kunskap och vara villiga till att hitta nya källor. Gud gör oss kloka!
När vi känner oss pressade av människors krav behöver vi få känna att Guds kärlek nåd och omsorg bär oss. Gud gör oss glada!
Jag har fått Björn Cedersjös tillåtelse att länka till ett dokument som han har skrivit. Jag anser att han skrivit den på ett allsidigt, ödmjukt och informativt sätt. Alla som arbetar med frågan och särskilt inom frikyrkorna borde ta del av
Olof Djurfeldt skriver 22 juni i tidningen Dagen att
”det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid vad som är skrivet”
Om det är på det sättet så har vi alla misslyckats. Vi håller definitivt inte fast vid allt som är skrivet, och väl är väl det. Om vi gjorde det skulle vi hamna i konflikt med vår egen lagstiftning och det skulle skapa extrema och oönskade effekter. Bibeln är präglad av sin samtids tänkesätt och mot bakgrund av den världsbild som då var aktuell. Vi kan läsa bibeln bokstavligt och ha den som förebild, men vi måste inse att historien innebär förändring och varje tid har sin tolkning.
Martin Luther såg på bibeln utifrån en helhetssyn som präglade hans syn på de enskilda bibelorden. Det var frälsningen genom Jesus Kristus som var kärnan. De bibelställen som inte direkt talade om detta skulle ses och tolkas utifrån denna helhetssyn. Bibeln fick inte läsas dogmatiskt eller som en lagbok. Det handlade om den enskilda människans och mänsklighetens frälsning och inte om att enskilda bibelord kunde tolkas var för sig.
Ett annat sätt är det vi kallar för biblicism. Med biblicism menas att bibelns ord uppfattas bokstavligt. De enskilda bibelorden är norm i sig själva och en grund för tro och liv.
Detta innebär att vi tolkar selektivt, det vill säga vi lyfter ut bibelord och tolkar dem till försvar för sanningar som vi kallar biblicistiska sanningar. Då handlar det inte längre om den helhetssyn som präglade Martin Luther.
Så här skriver Djurfeldt om den biblicism som kännetecknar pingst:
”Den klassiska pingstväckelsen var en biblicistisk rörelse som sökte sig tillbaka till urkristendomen som förebild. Den betonar fortfarande det radikala mötet med Jesus som grundläggande för det kristna livet och är centralt evangelisk. Vi tror på Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren som förlåter, renar, befriar från synd och ger oss kraft att leva ett liv i hans efterföljd.”
Jag tror att de flesta väckelsekristna samfund som finns i vårt land gärna håller fast vid detta och jag bejakar det av hela mitt hjärta. Tack Olof Djurfeldt för den analysen
Däremot tror jag att det råder skilda uppfattningar hur man tolkar bibeln. Låt oss hålla med om att vi inte är så bokstavstrogna som vi ibland utger oss för att vara och detta behöver inte vara något negativt.
Djurfeldt skriver också något som han uppfattat på nära håll och jag har svårt att förstå vad han syftar på:
”Vi har också på nära håll sett vad som händer då ledare hamnar i sexuell lösaktighet och försvarar det med grov vantolkning av Skriften. När människor, som borde vara förebilder för andra, gör sig skyldiga till grova synder, är det en stor tragedi.”
I kristna sammanhang finns det ingen anledning att försvara sexuell lösaktighet, varken med vantolkning av Skriften eller på annat sätt. Det råder stor skillnad mellan sexualitet och promiskuitet. Djurfeldts text antyder även en annan tolkning även om han inte använder orden. Det pågår ju som bekant en debatt just nu som handlar om samkönade relationer, men då måste man komma ihåg att det inte handlar om sexuell lösaktighet.
Jag ser gärna fram emot ett förtydligande för det som Olof Djurfeldt egentligen åsyftar.
Vi befinner oss just nu i ett allvarligt politiskt läge i vårt land där en regeringskris är närmare än någonsin. De politiker som vill fälla vår statsminister har länge på olika sätt försökt med detta.
Det började med att Vänsterpartiet ville fälla regeringen för ett beslut som regeringen än så länge inte har fattat. Det handlar om beslutet om fria hyresrätter i nyproduktion.
Vänsterpartiet är med denna fråga är beredd att fälla regeringen för något som regeringen inte har gjort. Detta är inte möjligt att göra enbart med Vänsterpartiet. De behöver hjälp ifrån övriga partier. Det har länge pågått ett anfallskrig där man försökt att avsätta regeringen ifrån de partier som befinner sig åt höger på den politiska kartan. Därför har de partierna plötsligt gått Vänsterpartiet till mötes. Dock inte Miljöpartiet och Centerpartiet.
En av partiledarna som inte vill gå dem till mötes är Annie Lööf, centerpartiets ledare. Heder åt henne. Hon anser i stället att svensk politik behöver breda samarbeten i mitten. ”Det går inte att styra Sverige som en lekstuga” säger hon till DN
Regeringskris är en situation när det ifrågasätts att regeringen kan styra landet och regeringen riskerar att avsättas innan mandatperioden har gått ut.
Här är det senaste ifrån Aftonbladet om den pågående regeringskrisen
Som kristen troende vill jag uppmana alla troende oavsett religiös tillhörighet, att i enlighet med bibelns uppmaning om förbön för dem som leder länder och folk, med allvar bedja till Gud för vårt land och för den uppkomna situationen och framför allt för vår regering och vår statsminister Stefan Löfvén. Låt oss även be för övriga politiker att de må besinna sig och att i stället för misstroende bygga nya broar till samarbete och samförstånd.
Det svenska folket har fortfarande stort förtroende för vår regering och för det socialdemokratiska partiet. Detta rimmar dåligt med den aggressiva ton som finns ibland de som drar åt andra håll
Under en lång tid har jag missat läsningen av kommentarer som skickats till mig för moderering. Jag beklagar detta. Om du försökt kommentera utan att se din kommentar så beror det på detta. Jag har nu i efterhand modererat en del, men tyvärr hinner jag inte besvara dem som inte längre är aktuella.
Jag ber om ursäkt för min försummelse, som beror på bristande uppmärksamhet och lovar att bättra mig. Fortsätt gärna att kommentera, men kom ihåg att det inte går att se kommentaren förrän den är modererad av mig.
”Jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på” skrev aposteln Paulus i sitt brev till Timotheos. Jag är glad att jag får instämma i detta. Det är viktigare att veta vem man tror på än vad man tror på. Man kan tro på väldigt mycket, ja man kan till och med säga att man tror på Gud, fastän man inte gör det. Jesus säger:
”Inte alla som säger Herre, herre till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.”
Ingen, absolut ingen blir salig på sin egen tro. Det är en myt, kom ihåg det. För mig (obs!!) är tron på Jesus den saliggörande tron.
Vi kan aldrig säga att vi tror på Jesus om vi inte tror på bibeln. Vi kan inte heller säga att vi tror på bibeln om vi inte tror på Jesus.
För mig och för många troende är bibeln boken som handlar om Jesus. Inte bara nya testamentet utan även det gamla testamentet. Sanningen om Jesus lyser underbart och härligt för oss ifrån bibelns första till sitt sista blad. Det finns många texter i bibeln som man kan förstå och enhetligt tolka, men det finns också en del texter, som är höljda i dunkel och som inte behöver förklaras.
Det som är huvudbudskapet kan vi kalla för summan.
”Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets lagar varar evinnerligen”. Ps. 119:160
Den eviga sanningen som alltid består är Jesus. Den löper som en röd tråd genom hela bibeln.
Att rycka ut texter i bibeln ur sitt sammanhang och bygga upp mänskliga läror och regler har åstadkommit mycket strider och schismer i alla tider. Om skillnaden mellan Guds ord och människors regler har jag skrivit i den här texten:
https://rolferic.blogspot.com/2021/06/guds-ord-och-manniskors-regler.html
Den som menar att det är lika viktigt att veta vad man tror på än vem man tror på hamnar ofta på kollisionskurs med bibeln, eftersom en del bibeltexter uttrycker sanningen på olika sätt och därför kan missförstås.
”Det är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man tolkar bibeln utifrån sina egna syften för att skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft? Observera att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.” (Citat från ovanstående källa)
I tidningen Världen i dag finns en insändare av en ungdom som är 18 år. Texten har fått en viss uppmärksamhet . Han är orolig för vart den svenska kristenheten är på väg, och då särskilt ungdomsverksamheten och ungdomsledarna. Han nämner de ungdomsevent han varit med på i Nyhem och Unite och menar att han tillhör en generation som visserligen tror på Jesus men inte på bibeln. ”Vi har tappat bibelundervisningen till ungdomarna i min ålder...vi har börjat predika ett evangelium där man inte behöver avsäga sig något.” skriver han. Vidare att många anser att sex före äktenskapet inte är någon synd. Ungdomsledare dricker alkohol och traditionella kristna värderingar överges. Vidare menar han att den som vill följa dessa normer anses vara konstig.
Om det är sant som denne unge man skriver så är det sannerligen inte något jag vill applådera, men när jag ifrågasätter detta får jag veta att jag är för gammal för att ha koll på läget och mitt resonemang som innebär att jag inte tror att beskrivningen är verklighetsförankrad anses vara önsketänkande. Det må så vara men om jag har fel, så borde flera ungdomsledare ge sig till känna och förklara om beskyllningen som riktas mot kristenheten är sann eller inte.
Vad har nu detta att göra med det jag nu skriver i den här artikeln?
Jo det handlar om vår syn på bibeln. Som jag tidigare har skrivit så tror jag att bibeln är Guds ord till oss människor, men att vårt sätt att läsa bibeln och tolka dess summariska sanning är något helt annat än att göra egna läror och avvikelser genom att tolka bibeln selektivt.
Ungdomar i dag behöver mötas av förståelse och respekt ifrån sina ledare. Intellektuell hederlighet i tolkningen av bibeltexter innebär att vi också måste ha klart för oss bibelns huvudsyfte. Bibeln är exempelvis ingen lärobok i sexualkunskap. Moralistiska frågor som går stick i stäv med bibelns människosyn om alla människors lika värde måste prövas och jämföras. Här måste vi ge rum för en tolkning där alla människor oavsett könsidentitet inkluderas utan att skuldbeläggas. Detta är tyvärr inte självklart för alla. Jag anser inte att det handlar om en anpassningsfråga till världens sätt att tänka, men ibland upplever jag att det finns starka konservativa krafter som inte tar någon hänsyn till den intellektuella hederlighet som jag vill efterlysa.
Detta får i sin tur följden att en del ungdomar väljer att lämna det sammanhang där man tidigare har levt, ja inte bara ungdomar utan även äldre och detta tycker jag är alldeles onödigt. Om vi bara uttrycker vårt missnöje över den situation som råder utan egen självrannsakan, till exempel genom att gång på gång upprepa vårt missnöje, så som man ofta gör i tidningen Världen i dag i stället för att skapa en god atmosfär, så förstör vi och bryter ner alla utvecklingsmöjligheter.
Kristna ledare i dag har ingen lätt uppgift, eftersom de här destruktiva krafterna tar ett allt starkare grepp genom de moderna media som tas i bruk för att sprida budskapet.
Jag har fått både kritik och beröm för min uppgift som opinionsbildare. I den församling jag tillhör möter jag stor respekt och även om jag inte kan begära att alla ska hålla med mig i allt, så vet jag att de flesta vill uppmuntra mig till att fortsätta min kamp för det jag anser vara rätt. En av ledarna i min församling sa till mig häromdagen: ”De som kritiserar dig Rolf och nedvärderar dig känner inte dig, men det gör vi. Du Rolf är en pragmatiker.” Jag trodde inte jag hörde rätt, men jag blev så innerligt glad för detta stöd.
Min tro på Gud och Jesus är byggd på Guds ord. Det innebär att bibeln är Guds ord för mig. Så är det och så har det alltid varit ända sedan jag som barn tog emot Jesus som min personlige Frälsare och Herre. Redan vid åtta års ålder blev jag döpt i vatten och visste redan då vem jag trodde på.
Tron på Jesus är en fullkomlig visshet. Jag vet på vem jag tror. Jesus som jag tror på förändras inte. Jesus Kristus är densamme i går i dag och i evighet.
Men min tro på Gud har förändrats under livets gång, Den har växt, vilket bildligt talat innebär att kläderna som jag tidigare burit blivit för trånga. Ibland har det varit svårt att byta kläder. Det har till och med inneburit försakelse att skiljas ifrån en del kläder som jag tyckt om. Andra gånger har det varit frestande att slänga ut alltsammans och ta på sig något helt annat. Något som är mer världsanpassat och inte alls påminner om det jag förut haft.
I Psaltaren läser vi om en man som hette Asaf. Han hade frestats att tänka på samma sätt när det såg ut som det inte spelade någon roll om någon var gudfruktig eller ogudaktig. Även de ogudaktigas rikedom växte trots att de uppförde sig fräckt och övermodigt. Han hade precis som folk i alla tider farit vilse med sin tanke på att det borde höra till att de sant troende ska få lycka och välgång, god ekonomi och bli befriade från alla sjukdomar och sorger. Ja det gick så långt att han avundades de övermodiga när han såg att det gick dem väl. Han var nära att stappla med sina fötter och hans steg var nära att slinta. Ja han var helt enkelt färdig och höll på att lida skeppsbrott i tron. Men så står det att han gick in i Guds helgedom och insåg hur det går med dem till slut. Det finns en del som tror att Gud redan här i tiden straffar människorna för deras synders skull, men så är det inte Gud är inte orättvis så som det kan se ut för våra ögon. Lidandet som vi får gå igenom i den här världen, som drabbar alla på olika sätt är inget straff utan ett sätt för Gud att fostra oss till att vända oss till Gud i både glädje och sorg.
När jag haft det som psalmisten Asaf har jag varit färdig att slänga ut barnet med badvattnet och välja den lättaste vägen, det vill säga att jag varit frestad att leva som de allra flesta . Det är i sådana stunder när mörkret har känts kompakt, som jag fått erfara hur jag blivit buren över bråddjupen av en osynlig hand. Min tro har växt och jag har åter igen fått ta på mig nya kläder.
Det spelar ingen roll om det går mig väl i livet eller om mitt liv är fyllt av prövningar och lidande. Det som har någon betydelse för mig är vem jag har med mig under min vandring. Precis som Asaf skriver:
”Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.”
Fortsättning följer. SE HÄR
”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.”
Hebr. 4:12
Det inledande ordet ”ty” innebär att jag har citerat bibeltexten ur ett sammanhang. Därför är det viktigt att förstå hela sammanhanget.
Det handlar om ”olydnad” eller ”ohörsamhet.” till det som Gud en gång har sagt.
Vi kanske tar för givet att Gud alltid skall låta oss vara i stånd till att höra, så att vi när som helst ska kunna svara på hans tilltal. Då glömmer vi bort att Gud hatar ohörsamheten. Ja så står det skrivet.
”Den som har öron till att höra han höre.”Luk. 8:8.
Orden vänder sig till dem som har hörselförmåga, inte till dem som saknar den. Den som saknar hörselförmåga kan inte ställas till ansvar för ohörsamhet. Det är viktigt att känna till till vilka det är som Gud talar till i det här sammanhanget. Det är till alla dem som både hört och sett, men som nu plötsligt blivit döva och ohörsamma.
I fyrtio år hade han låtit folket få se hans gärningar i öknen och det var verkligen inga småsaker de fick vara med om. Stora under och tecken hade skett, men trots detta hade de slagit dövörat till, ja det står till och med att de hade ”farit vilse i sina hjärtan, de ville inte följa Guds vägar.”
Här uttalas tydligt en varning till Guds folk, observera inte i första hand till dem som inte bekände sig tillhöra Guds folk, utan först av allt till dem som tillhörde det utvalda folket. Detta var ju i det gamla förbundets tid och då fanns det bara ett folk, det judiska folket som kallades Israels barn. Det var till detta folk som Gud riktade en kraftig varning för ohörsamhet.
”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret på utmaningens dag i öknen, då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar under fyrtio år.” Hebr. 3:8-9.
Det handlar om att Gud talar till oss på samma sätt som han alltid har talat. Han talar till oss genom sitt ord och det är kraft i hans ord. Låt mig fråga dig om du kan höra honom tala. Han talar många gånger och på många sätt. Han talar genom bruset av många röster. Han blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, ja han genomskådar oss.
Det är kraft i hans ord. Gud talar med kraft genom sitt ord. Det handlar om en urkraft, som är starkare än alla teorier och intellektuella uppfattningar och åsikter. Om det inte kan förklaras så vågar jag hävda att det kan erfaras. Du begriper det inte, men Guds närvaro kan på olika sätt förnimmas.
I vår tid, som är denna tidens slut så står det att han talar till oss genom sin son, Jesus Kristus. Kraften har blivit inkarnerad i en människokropp. Ordet blev kött. Gud blev människa och tog sin boning i Jesus Kristus
Det var till Guds folk som varningen riktades. De hade sett och hört, men trots detta avfallit.
”Ty människor som har avfallit fast de en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan fått del av helig ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, dem är det omöjligt att på nytt föra till omvändelse” Hebr. 6:4-6
En tröst är det att läsa fortsättningen i texten Hebreerbrevets författare skriver uppmuntrande till brevets mottagare:
”Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att det ligger bättre till och att ni är nära frälsningen.” Hebr. 6:9
Om man känner ånger över sitt andliga tillstånd och längtan efter att få möta Gud, så kan vi vara säkra på att vägen genom Jesus Kristus alltid är öppen för dem som vill leva i hans förlåtelse, men
om vi en gång har fått smaka den tillkommande världens krafter och avfallit så är läget mycket allvarligt.
Den tillkommande världens krafter har förskottskaraktär. Vi sjunger i en gammal väckelsesång:
”Ty vad vi smakat här en droppe endast är av sällhetshavet ovan där.”
Det handlar om att återupptäcka de källor vi en gång har upptäckt och återuppleva det som vi en gång har upplevt.
Ja det är kraft i Guds ord. Jesus Kristus är stor. Är du verkligen beredd på att få möta honom? Nu när han talar till dig och manar dig till att uppsöka honom på nytt. Han är dig mycket nära just nu.
Jag kommer nu till min andra punkt i min predikan.
Vi får då gå till en bibeltext i Matteus evangelium det 15:e kapitlets 6:e vers där Jesus säger så här:
”Så sätter ni nu Guds ord ur kraft för era reglers skull.”
Det handlar här om Guds bud/ord och människors regler.
Fariséerna och de skriftlärde var irriterade på att Jesu lärjungar bröt mot fädernas regler. De var verkligen förargade och deras förargelse riktades mot Jesus eftersom deras inställning till honom var fientlig. De ville i själva verket komma åt Jesus och söka bevisa att lärjungarnas brott mot fädernas regler var ett brott mot Gud. Det sätt på vilket de framförde sin kritik avslöjade deras hatiska och hycklande inställning till Jesus.
Jesus sa till dem att de påstod att Gud hade sagt något som han egentligen aldrig hade sagt.
Vad hade då Gud sagt?:
”Visa aktning för din far och din mor och den som smädar sin far eller sin mor skall dö.” Matt. 15:4
De hade ändrat detta och menade att en tempelgåva kunde ersätta hjälpen som människor skulle ha gett sina föräldrar.
Jesus avslöjade deras inställning till Guds ord genom att citera det som profeten Jesaja en gång talat:
”Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.”Matt 15:7-9.
Jesus hade verkligen genomskådat deras falska attityd. Han beskriver dem som blinda ledare för blinda och han avslöjar dem genom att beskriva varifrån deras tankar kommer.
”Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened och förtal. Det är detta som gör människan oren, men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.” 15:19-20
Min tredje och sista punkt handlar om skillnaden mellan Guds ord och människors regler, nämligen hjärtats inställning.
Kommer inte både det onda och det goda ifrån människohjärtat? Jo visst är det så. Det är ifrån människohjärtat som själva livet utgår. Men det onda hjärtat kan bli omskapat genom Guds förvandlande kraft. Det visste konung David när han hade blivit avslöjad av profeten Natan efter mordet på hetiten Uria, BatSebas make. Trots den svåra synden David begått blev hans bön besvarad.
Han bad:
”Skapa i mig Gud ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande” Ps.51:12
Det kan aldrig bli för sent att be en sådan bön och den blir alltid jakande besvarad.
I Psaltarens 32:a psalm lovsjunger David hur han fått sin synd förlåten:
”Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek. Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta, Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig. Jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren” Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.”
Hur kan man upptäcka en människa som fått sitt hjärta omskapat? Jag tror säkert att det syns i ögonen, tonfallet och kanske också i orden, men kanske allra mest i kärleksfulla handlingar mot medmänniskor. Hjärtat är människans innersta. Anden bor i hjärtat och är vår egentliga identitet. Anden i våra hjärtan bor både i himlen och på jorden och det behöver inte vara så abstrakt som det låter. Ett rent hjärta väljer att alltid förlåta och låter sig inte förvillas av bitterhet och hat, ser det bästa hos varje människa och vill andra väl. Ett rent hjärta älskar livet både här på jorden och känner samtidigt en dragning till den kommande världens krafter.
Det är skillnad mellan Guds bud och människors regler. Kristus kom till denna världen för att uppfylla lagen. Det är själva syftet med lagen. Inte att straffa dem som överträder, utan i stället att göra som Jesus gjorde; uppsöka och frälsa det som var förlorat.
Vi kan också uppfylla lagens syfte. Det gör vi genom att älska Gud och våra medmänniskor. När människor drivs av hat och hämndlystnad och samtidigt skapar egna regler så menar Jesus att de sätter Guds ord ur kraft. Det vill säga de missbrukar Guds ord och tolkar det för sina egna syften.
Det är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man tolkar bibeln utifrån sina egna syften för att skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft? Observera att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.
Jesus visar oss en helt annan väg i Johannesevangeliets 13:e kapitel versarna 34-35:
”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.”
”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv, men om ni biter och sliter i varandra, är det fara att ni gör slut på varandra” Gal. 5:14-15
Kärleken är lagens uppfyllelse och lagen sammanfattas i detta enda bud, att älska sin nästa som sig själv och det räcker Eller gör det inte det? Är det övertro att säga att kärleken övervinner allt utan att man anstränger sig? Om man i stället för att tro att kärleken ska lösa alla problem ser kärleken som drivkraften för att själv lösa problemen blir förutsättningarna genast mycket bättre. Kärleken blir då själva inspirationskällan till ökad medvetenhet om mig själv och min nästa.
Jag tror det Jesus har sagt om sig själv.: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”
Han är summan av sanningen som vi möter i Guds ord, i bibeln. Det räcker längre för mig än alla människoregler, både dem som funnits tidigare och dem som skapas på nytt igen. Ibland tyvärr med alltför klåfingriga händer. Jag skulle önska att även du som läser detta vill tro och ta emot Guds verksamma och levande ord, som blottlägger alla hjärtats uppsåt och tankar.
I dag har jag fått svar på två hudförändringar som togs bort på ryggen vid Hudmottagningen för cirka en månad sedan. Båda var basaliom, som är en godartad, solorsakad hudtumör, som inte sprider sig i kroppen. De är borttagna i sin helhet och inget ytterligare behöver göras. Jag uppmanas att höra av mig igen om det skulle komma tillbaka, vilket händer ibland.
Ett varningens ord till alla mina soldyrkande grannar och vänner. Se upp för solstrålarna. De är inte helt ofarliga.
I dag har jag fått min lägenhet storstädad av Städarna i Motala. Därmed har jag inlett ett samarbete med valda städfirma. Jag känner mig mycket nöjd med deras arbete och hoppas på en god fortsättning. Jag har också beställt fönsterputsning som kommer att verkställas om ett par veckor. Tacksam och nöjd för att kunna frigöra mera tid till sådant jag orkar med.
Rättelse 9 juni 2021: Städfirman heter Städarna i Motala och ingenting annat.
I vår familj är 6 juni inte bara Sveriges nationaldag. Det är också dagen då vi firar Rosmarie den näst äldsta av våra barn. Hon föddes den dagen år 1968.
Här kommer ett litet utdrag ifrån min berättelse: "Vem ville vårt liv?"
Jag är så tacksam för den respekt jag den senaste tiden fått av mina vänner både i och utanför kyrkan.
Mina bloggartiklar har fokuserat på den senaste tidens debatt, som handlat om pastor Stefan Swärds kritik av Evangeliska frikyrkans syn på samkönade relationer, där han som stridbar debattör tar avstånd ifrån deras försök att närma sig dessa frågor som borde vara väl förankrade i tiden.
Swärd har på grund av detta fått ett öppet brev ifrån artisten Jonas Gardell där han pekas ut som en farise som lever bortvänd ifrån Gud. Gardell menar att Stefan Swärd står i vägen för den utveckling som just nu sker i frikyrkorna i synen på homosexuella och transpersoner.
Jag har redan redogjort för min uppfattning om att Jonas Gardell har rätt i mycket av det han skriver och att hans kritik mot Swärd är berättigad.
Nu är det tyvärr så att debatten i själva sakfrågan har urartat i ett åsiktskrig mellan personerna Gardell och Swärd, och jag får uppfattningen av att det sker på bekostnad av det som borde vara fokus, nämligen utvecklingen i frikyrkorna där man närmar sig dessa frågor med en önskan om större klarhet och en vidgad tolerans där människor i sin relation till kyrkan kan känna sig bejakade i sin identitet.
Man kan ställa frågan: ”Varifrån kommer vår inställning till vår sexuella och kroppsliga identitet?” Vi kan väl inte mena att det är bibeln som är auktoriteten, eller kyrkan, eller traditionen? Om det vore så, så finns det naturligtvis många andra frågor som också skulle kunna ha sitt ursprung i dessa källor. Till exempel frågan om avhållsamheten från blod och orent kött, frågan om slaveri, frågan om kvinnans ställning och andra frågor som vi för längesedan inte längre anser vara frågor som är aktuella i vår tid även om de finns med i bibeln.
Vad beror det då på att frågan om homosexualitet har blivit så viktig?
Professor Kari Syreeni och Teologie Doktor Stefan Klint vid Uppsala universitet har skrivit om detta i en artikel med titeln: ”Den stigmatiserande kroppen är ännu med oss”
Här ett citat: ”Vårt intryck av den aktuella debatten är att den inte bara handlar om kyrkans relation till homosexualitet. På ett djupare plan har den tydliggjort kristendomens motstridiga inställning till själva människokroppen.”
”En populär anpassningsstrategi går ut på att tala om ”hela människan”. Med hjälp av Bibeln vill man legitimera en positiv syn på människans kropp och sexualitet. Men i praktiken har legitimeringen sina gränser, och det är ofta homosexualiteten som hamnar utanför. Här handlar det inte längre om att njuta av Guds goda verk (dvs förverkliga den sexuella identiteten) utan återigen om att behärska och bekämpa kroppens krav (dvs leva i celibat). I själva verket är ”hela människan” ett modernt slagord, och tanken på kristendomens ursprungliga bejakande av människokroppen och sexualiteten är närmast ett önsketänkande.”
Författarna menar att det inte går att välja mellan att leva i bibeln och i tiden. Det vill säga vi får leva med bibeln i tiden vilket är något helt annat
