Ulla-Britts hjärtsvikt del 12

DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12

Juli månad 2020

4 juli 2020 Ulla-Britt är extremt trött och måste vila mycket. Detta är inte något nytt, men jag upplever att tröttheten hela tiden accelererar. Hon måste hushålla med sina krafter och prioritera det som för tillfället kan vara viktigast. Våra förmiddagar är fortfarande den tid vi använder för vila och återhämtning, för sanningen är den att även jag är ganska trött. Vi går här hemma i vår lilla bubbla av isolering med bristande stimulans. Naturligtvis är vi inte unika i det avseendet under den period vi upplever i dessa coronatider.

Vi har i alla fall haft besök av Rosmarie, Isabelle och Kalle i går fredag, men vi träffades mest utomhus och på behörigt avstånd. Vi kunde äta utomhus trots det något kyliga och blåsiga vädret, som liknade tidigt vårväder, trots att vi befinner oss mitt i sommaren.

Familjen Moulin går in i karantän den närmaste tiden med anledning av den väntande förlossningen i början av augusti. Vega som nu är fem år säger att hon vet att det blir en syster och hon har talat om för farfar Rolf att när systern är tre år då är hon åtta. Det har hon själv räknat ut. Då ska hon gunga lillasyster, så som hon själv har blivit gungad, av farfar. Vem har lärt dig att räkna säger jag. Det har mamma och pappa svarar Vega. Vi är i lekparken utanför huset där vi bor. Vega har blivit tillsagd att inte gå för nära farfar som är 70 plussare och som egentligen själv måste vara försiktig med alla sociala kontakter. Vi får inte kramas och vi får nöja oss med att vara på flera meters avstånd från varandra. Vega fantiserar att lillasyster redan sitter på gungbrädet och skickar den tomma gungan till farfar. Nästa gång vi träffas får vi veta om det är som Vega tror. I vilket fall som helst, antingen det blir en flicka eller pojke, så tror jag att babyn är välkommen till familjen och till den övriga släkten.

6 juli 2020 De senaste dagarna har Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen pga vätskeansamling. I dag installerades furixpump igen. I fredags upptäckte en sjuksköterska att ena benet var ovanligt rött och misstänkte rosfeber. Ulla-Britt hade inte någon febertemperatur och både hon och jag tvivlade på att det var ros i benet. För att vara helt säkra ordinerades antibiotika, men vi bad att få vänta med insättande av antibiotika tills vi fått bekräftat att det rörde sig om rosfeber. Vi misstänkte däremot att Ulla-Britt hade urinvägsinfektion och under lördagen fick hon lämna urinprov. På söndagen bekräftades att hon hade bakterier i urinen och antibiotika sattes in. I dag måndag var högra benet ilsket rött och nu tvivlade vi inte på att det trots allt var rosfeber. En ny kur av Kåvepenin har ordinerats. Ulla-Britt har minskad aptit och mår väldigt dåligt. Under natten till måndag och under måndagen har hon haft stora andningssvårigheter på grund av sin vätskesvullnad, tidvis panikartade sådana. Hon ordinerades i dag en halv tablett oxascand för att bli lugnare.
Situationen är jobbig just nu, och vi ber till Gud om kraft att orka med. Han sviker oss inte det vet vi och det fyller oss trots allt med ett inre lugn, som bär oss. Tacksam för alla som ber för oss. Tacksam också för all hjälp vi får både ifrån LAH och hemtjänsten.

7 juli 2020 Efter gårdagens furixpump hade vi i dag förväntat oss en viktnedgång, men tyvärr visade det sig i stället att Ulla-Britt ökat sin kroppsvikt med 1,1 kilo jämfört med gårdagen. Allt tyder på ökat vätsketryck och Ulla-Britt har haft mycket stora andningssvårigheter. Jag meddelar alltid hennes kroppsvikt till LAH varje morgon.
Vi får alltid ringa även när det blir problem, så som i dag. Jag ringde efter lunchoch pratade med sjuksköterskan som meddelade att planer finns att redan i morgon och på fredag ge nya furixpumpsbehandlingar.
Ulla-Britt lider också av illamående, möjligtvis av antibiotikabehandlingen. Som jag tidigare har skrivit så har hon svårt med att inte ha kontroll över det som sker. Våra roller i hemmet är totalt ombytta och ibland upplever jag vissa svårigheter av känslan att inte räcka till.
Som väl är har jag lärt mig att omprioritera. Det som är mindre viktigt lämnar jag och sanningen är att det är ganska mycket. Det viktigaste just nu är att ge Ulla-Britt den tid hon behöver för att må bättre och det tänker jag göra så länge jag orkar.
Alternativet är att hon till en tid skulle få komma in på korttidsboende, men både Ulla-Britt och jag känner oss inte motiverade för det än så länge. Det är ju tack vare LAH, som hon kan vårdas här hemma i den miljö som är hennes och vår egen. Jag tror just nu att det är vad hon helst önskar och vill.

9 juli 2020 Gårdagskvällen och efterföljande natt har varit oroliga. Jag har varit uppe i natt ungefär varannan timma för att hjälpa Ulla-Britt på olika sätt. I dag har provtagningar gjorts på morgonen och provsvaren visar på alarmerande njurvärden. Ulla-Britt svara inte längre på de behandlingar hon fått den senaste tiden. Läkaren som besökte oss i dag lät oss förstå att läget är mycket allvarligt och att vi får förbereda oss på att det inte längre finns något att göra. Vi har också fått beskedet att barnen måste få tillåtelse att möta sin mamma, trots de besöksrestriktioner som råder på grund av pandemin.
Vi kommer också att få ökad besökstjänst nattetid av Hemtjänsten, så att jag kan sova lugnare. På kvällarna kommer Ulla-Britt att få en lugnande spruta, så att hon lättare kan sova på natten.

Vi ber till Gud om att Ulla-Britt skall få uppleva frid och harmoni under den tid som återstår.

11 juli 2020 Rosmarie är hos oss har under två nätter hjälpt till så att min nattsömn fått vara ostörd. Anna och Ellen kom till Motala i går och stannar några dagar. De får bo hos goda vänner under tiden och får på så sätt möjlighet att hälsa på hos oss. Ulla-Britt fick furixpump i går fredag och i morse konstaterades att den haft mycket god effekt denna gång. Hon hade lättat med över tre kilo, vilket får ses som ett mycket gott resultat av behandlingen. Senaste natten har inte varit fullt så orolig som förut. Varje kväll får vi besök av LAH, som ger Ulla-Britt en lugnande spruta inför natten, så att hon kan sova lugnare.
I dag säger vi grattis till vår yngste och ende son Karl Magnus, som fyller 41 år. Hans tre systrar som nyss var samlade hos oss klämde i med en födelsedagshyllning tillsammans med oss. Den blev inspelad på en liten video.