söndag 27 december 2020

Det man kan veta om Gud kan man se

 

Den som förnekar sin tro på vår Gud,

menar sig att ingenting ha sett.

Säger att man måste se för att tro,

trots att Gud har visat vad som skett.


Det man kan veta om Gud kan man se

i naturens under som han gjort

Himmelen och jorden, skapelsens rymd,

sanningen om Gud i smått och stort.


Refr:

Sanningen om Gud den ger mig mod.

Talar om för mig att Gud är god.

Kan du inte se, be och du ska få.

Sök och du ska finna. Bulta på

Då ska du få se och förstå.


När jag bekände min tro på vår Gud

fördes jag ur mörkret till Guds ljus

Tron blev lagd i kärlet när jag själv klev in

fick jag bevis i sanningen om Gud


Nu kan jag vittna att jag ser och förstår

det som jag förut aldrig sett.

Behöver inte längre se för att tro.

Gud har redan visat mig vad som skett.


Text: Rolf Ericson 2020-12-26

onsdag 23 december 2020

Om jag vore ensam.

 


Om jag vore ensam i jul, så skulle jag definitivt inte vara ensam om att vara ensam. Den ofrivilliga ensamheten på grund av pandemin, har drabbat oss alla mer eller mindre.

För min del kan jag inte klaga över någon plågsam ensamhet. Jag har fullt upp med sysselsättning av sådant som intresserar mig. Läser mycket, lyssnar på ljudböcker, skapar text och musik, söker även efter stunder av stillhet, koncentration och bön. Jag försöker även att röra mig utomhus med promenader och frisk luft. Den senaste tiden har jag också haft gemenskap med vänner i församlingen genom digitala träffar på internet. På julafton kommer vi i familjen att träffas via facetime, men alla barnen med familjer kommer att vara kvar och fira jul i sina egna hem

Även om denna jul på många sätt är annorlunda än tidigare jular, så känner jag mig tacksam för barn, barnbarn, släkt och vänner. Naturligtvis känner jag saknad efter min älskade Ulla-Britt, men jag gläder mig över hoppet om att jag får möta henne på andra sidan när den dagen kommer.

Nu vill jag önska er alla en fridfull jul och ett gott nytt år!

fredag 11 december 2020

En djävulsk lära som vilseleder

 I väntan på Frälsaren. Länk til SVTplay via "Dessa mina minsta bröder"


Hela den  1 tim och 13 min långa dokumentärfilmen kan nu ses på SVT-Play och heter: I väntan på Frälsaren

”Varför ber kristna amerikaner för Israel? Varför skänker de miljontals dollar till bosättare och militärer? I väntan på Jesu återkomst skapas allt starkare band mellan den kristna evangelikala högern i USA och den judiska staten. Aldrig har relationen varit bättre. Men vad händer vid den yttersta dagen? Filmaren Maya Zinshtein undersöker en ohelig allians och dess konsekvenser. Brittisk-israelisk dokumentär från 2020. Originalets titel: ’Til Kingdom Come. ”

onsdag 25 november 2020

Adventsstämning astma och smittspridning.

 Adventsljusstakarna i fönstren är på plats. Gardinerna i köket är bytta till de röda, som ger lite mer värme åt interiören. Efter en ganska lång och besvärlig förkylning och förvärrad astma, med ihållande hosta är jag nu efter de senaste sex dagarnas kortisonbehandling på väg att bli bättre. Jag gläder mig över att jag fått lägenheten ordentligt städad med hjälp av hemtjänsten. 

Det är ju synd att man inte får träffas på samma sätt som förut. I dag fick jag i alla fall härliga bilder på de minsta barnbarnen via messanger. I går fick jag ett trevligt telefonsamtal med en av de äldre barnbarnen.

Att minska smittspridningen av Corona är något vi alla måste ta på största allvar. I går gjorde jag en iakttagelse när jag skulle posta ett kort på brevlådan vid ICA-Maxi strax före klockan 13. Det var smockfullt med folk. Som väl är behövde jag inte gå in i varuhuset. Anledningen till denna folksamling är att ICA-Maxi ger äldre personer kraftigt sänkta priser under tisdagarna. Det rimmar väldigt dåligt med tanke på ansvaret vi alla har under rådande omständigheter.

En annan iakttagelse jag gjort är att yngre människor tror att det bara är vi äldre som tillhör riskgrupper. Detta är inte sant. Fakta visar att den största smittspridningen just nu sker ibland yngre människor på grund av att de inte är lika försiktiga. 

lördag 31 oktober 2020

Alla helgons dag 2020

 


Bilden är tagen av Magnus i går ifrån asklunden där Ulla-Britts stoff vilar

I dag är det alla helgons dag. Det är en dag då vi tänker särskilt på alla våra nära och kära, som har lämnat livet här på jorden. Det här året tänker jag på min käre bror Roland, som avled den 11 mars och på min älskade maka, Ulla-Britt, mamma, mormor, farmor och svärmor, som avled den 23 juli.

Jag tror på återseendets dag. Den dag då vi ska få återse dem som gått före. Frid över deras ljusa minne.


måndag 19 oktober 2020

Hemtjänst i Motala kommun

 Jag har nu haft daglig hjälp av Hemtjänsten i Motala kommun i elva dagar, sedan jag blev utskriven från Lasarettet den 8 oktober. Jag vill tacka "Trygg hemgång-teamet", som i morgon lämnar över sitt uppdrag till Hemtjänst väster, Bråstorp. De har ställt upp för mig med hemsysslor och matvaruleveranser och annat som jag behövt för att klara mig och det har gått så fantastiskt bra. Den organisation och det samarbete med Lasarettet som existerar är verkligen imponerande. Nu är det klart att jag skall få samma hjälp även i fortsättningen, så länge jag behöver av Hemtjänsten i Bråstorp.

torsdag 15 oktober 2020

Vår föredömliga svenska sjukvård och sociala välfärd

Det klagas mycket på vår sjukvård i dag, men ibland får jag känslan av att en del av klagomålen är överdrivna. Visst är det sant att sjukvårds och omsorgspersonalen har haft och har en påfrestande situation och att det ofta saknas resurser för att täcka bristen på personal.

Min erfarenhet av sjukvården och den sociala äldreomsorgen den senaste tiden är att dem jag haft kontakt med utfört ett beundransvärt arbete och jag har inte behövt vänta på att få den hjälp jag behövt.

Jag har tidigare dokumenterat den hjälp vi fick när min hustru var svårt sjuk. 

Den kan läsas här. 

Vi fick då hjälp även av LAH, som erbjudit palliativ sjukvård i hemmet. Dessutom fick vi hjälp av den kommunala hemtjänsten. Denna omsorg hade vi ända fram till den 23 juli 2020, då min hustru avled.

Min berättelse denna gång handlar om mig och det jag varit med om den senaste tiden när jag fått söka hjälp. Den bekräftar att vår svenska sjukvård och äldreomsorg är föredömlig, vilket alla borde inse.

För en kort tid sedan vaknade jag på natten med en förnimmelse av att någonting rörde sig i mitt sovrum. Det var givetvis bara en dröm och jag hann inte med att bli rädd. Jag har flera gånger varit med om upplevelsen att mellan sovande och vaket tillstånd inte kunna styra min kropp. Så var det även denna gång. Jag minns att jag sa till den som jag upplevde befann sig i mitt rum: "Vad gör du?" Samtidigt föll jag ur min säng utan att kunna styra min kropp med viljan. Först när jag hamnade på golvet vaknade jag och styrseln infann sig på nytt i min kropp. I fallet från sängen fick jag ett slag mot tinningen och min högra arm fick ett rejält skrubbsår och blödde ymnigt. Dessutom slog jag mitt vänstra knä ganska illa. Jag reste mig och stapplade ut till badrummet, där jag försökte stilla blodflödet och med min vänstra hand se till att plåstra om såret. För huvudvärkens skull tog jag en värktablett och försökte sedan att somna om igen. Dagen därpå hade jag fortfarande huvudvärk och dessutom smärta i mitt knä. Jag ringde då till sjukvårdsupplysningen 1177 och de ställde många frågor till mig och uppmanade mig att snarast ta kontakt med Vårdcentralen. När jag blivit undersökt där den 5 oktober uppmanades jag att kontakta sjukgymnast för mitt knä.

På eftermiddagen den femte oktober besökte jag en restaurang för att äta. När jag gick in svimmade jag plötsligt, en kort stund och föll handlöst i golvet där jag på nytt slog mig i det onda knäet. Jag kunde inte resa mig och ambulans tillkallades, så att jag fick komma in till akuten för vidare undersökning. Senare på kvällen röntgades både huvud och knä och jag fick stanna för sjukhusvård i tre dagar. Det konstaterades att jag fått en diskret ledutgjutning i vänster knäled. Som väl är var ingenting brutet och någon ny skada i hjärnan kunde inte upptäckas. Jag fick smärtstillande behandling och hjälp att förflytta mig mellan säng och toalett av personal med hjälp av gåstol. På den andra dagen var jag så bra att jag kunde använda rullator för att förflytta mig. Under tiden på sjukhuset kontaktade man den sociala hemtjänst som kallas "trygg hemgång"

Jag blev utskriven på torsdagen den 8 oktober och redan vid hemkomsten möttes jag av personal ifrån den kommunala hemtjänsten. Därefter har jag fått hjälp av hemtjänsten med två besök om dagen, hemsysslor och matvaruinköp med mera.



onsdag 26 augusti 2020

Jag bär inte på min tro.

 Du läste rätt. Jag bär inte på min tro. Jag bärs av den. Tron är inte en börda, som jag till varje pris måste bära på. I så fall skulle jag inte känna mig fri. Nej tron är en gåva. Den befriar mig inte ifrån svårigheter, men den bär mig igenom svårigheterna. En sådan tro skulle jag aldrig kunna prestera och om jag försökte så skulle det inte kännas naturligt. Den tron jag skriver om är "den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga." Judas brev vers 3. Det står inte "en tro" utan "den tro."

Jag behöver inte prestera den tron, eftersom den en gång för alla har anförtrotts de heliga. Tron har blivit oss given. Judas uppmanar oss i sitt brev att kämpa för den tron, ty även om tron har blivit oss given så finns risken även i vår tid att vi kan förlora den. Paulus skrev en gång till Timoteus att människor som trodde hade förlorat sitt goda uppsåt och lidit skeppsbrott i tron.

Jag frågar dig som läser detta. Är din tro eller otro en börda som du till varje pris måste bära på? Nej jag skrev inte tvivel, eftersom jag vet att även tvivlet kan leda fram till en hållbar tro. Jag skrev otro och det är något helt annat. 

Du behöver inte bära på varken tro eller otro. Den tro som bär har redan blivit oss given och den är verkligen något jag vill kämpa för att behålla, eftersom den bär mig över djupen.

lördag 22 augusti 2020

Jag håller på att landa

Det är en märklig känsla att efter mer än femtiofem års långt, kärleksfullt och troget äktenskap plötsligt befinna sig ensam. Döden kom och skilde oss åt ifrån det liv vi levt tillsammans här på jorden. Tro nu inte att jag beklagar mig. Nej, det är inte obeskrivligt tungt. Min sorg är inte tyngre och svårare än någon annans sorg. Antingen man förlorar ett barn eller en älskad maka så är det en sorg som är personlig och inte låter sig jämföras med någon annan. Ibland kan det vara svårare att förlora ett barn än en maka eller make, men ibland kan det vara precis tvärtom. Ingen har rättighet att bedöma vilket som är värst, och vi gör väl i att låta bli med det.

Om vi låter sorgen efter en anhörig övermanna oss och isolerar oss utan att söka det stöd vi kan få av vår omgivning, så skadar vi oss själva. Vi kan drunkna i våra sorger, men vi kan också stärkas om vi inte låter känslorna ta överhanden. Allt detta vill Gud hjälpa oss med, så att vi orkar att gå vidare i livet. Det är inte sorgen som skall styra oss. Det är vi som med den hjälp vi kan få, ska bearbeta och styra den sorg som drabbar oss förr eller senare.

Både sorg och glädje tillhör livets komponenter och följer oss människor under vårt liv här på jorden.

I dag fick jag den stora glädjen att se in i ett litet nyfött barns ögon. Lilla Iris tittade med sina blå ögon rakt in i farfars ögon. Vilken stor glädje det är att få uppleva detta.

I dag har jag också besökt platsen där urnan skall läggas ned. Jag tog med mig blommor dit och upplevde stillheten och porlet ifrån springbrunnen, medan klockorna ringde in till helgsmål, så som de gjort i hundratals år.

Jag håller på att landa och känner mig tillfreds med det. Jag är ju inte ensam. Flera vänner har ringt till mig den här veckan och påmint mig om att de tänker på mig. Barnen har ringt och jag har ringt barnen.

Det finns människor som är ensamma med sin sorg. Inte bara det. Det finns människor som är ensamma med sin ensamhet. Det måste vara obeskrivligt tungt. Att inte ha någon att anförtro sig åt. Jesus visste hur det kändes. Han blev övergiven av alla, ja till och med av sin fader i himlen. När han utropade: "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig."

Det bästa sättet att komma ut ur sin ensamhet är att vända sig till Jesus. Hos honom kan vi landa lugnt och tryggt med en skön förvissning om att morgondagen blir ljusare.

onsdag 12 augusti 2020

Farväl Ulla-Britt

 




 Vi har haft begravningsgudstjänst för vår älskade Ulla-Britt Ericson i Heliga korsets kapell i Motala i går tisdag den 11 augusti 2020.

Vi har följt en älskad maka, mamma, mormor, farmor, svärmor, syster, svägerska, faster, kusin, släkting och god vän den sista vägsträckan här på jorden. Hennes ande har redan återvänt till Gud och hennes stoft kommer att återvända till jorden från vilken det har kommit. Trots den rådande pandemin Covid 19, har vi med stor respekt för den förordning som Folkhälsomyndigheten anvisat varit samlade omkring 40 deltagare.

För mig som stått Ulla-Britt så nära under mer än 55 års äktenskap känns det gott att så här efteråt få ge uttryck för den fina högtidsstund vi fick i kapellet och på vår efterföljande minnesstund i Pingstkyrkan.

Gud har varit med oss i planeringen och jag har fått så god hjälp av barnen. Vi har tillsammans och i samarbete med pastor, musiker och Fonus representant lyckats med att få ett program som gav en värdig och fin gudstjänst som berörde alla.

Bredvid kistan med bårtäcke fanns rikligt med blommor ifrån släkt och vänner och många gåvor hade kommit till Läkarmissionen och till Pingstförsamlingens ungdomsverksamhet.

Pastor Linnea Sennehed, var officiant, och jag och familjen känner oss så tacksamma för hennes goda medverkan. De skickliga musikerna organisten och sångsolisten Annelie Eriksson och flöjtsolisten Emelie Gemzell gav genom sin professionella musik en synnerligen god och värdig prägel åt gudstjänsten. Dessutom medverkade Vaktmästare Lena Sandberg. May Andersson ifrån Fonus öst har verkligen lagt ner ett stort arbete och vi har nästan dagligen haft god kontakt via telefon. Jag vill uttrycka ett särskilt varmt tack till henne. Jag vill också tacka den serveringspersonal som gjort det så fint i Pingstkyrkans festvåning. Under ledning av Karin Spetz har Yvonne Egberth, Birgitta Henricsson och Birgitta Nilsson ställt upp i vår fina församlingsvåning

Efter klockringningen blev det inledningsmusik Adagio av T.Albinoni till flöjt och orgel. Därefter följde inledningsord och bön. Panis Angelicus av C. Franck utfördes som flöjtsolo till orgel. Inledningspsalmen 607 Jag är hos dig min Gud, som barnet hos sin mamma. Pastor Linnea Sennehed höll griftetal och gav oss även glimtar ur Ulla-Britts levnad. Solosången Eg ser av B. Eidsvåg sjöngs med den svenska texten Jag ser av Sonja Aldén av organisten och solisten Annelie Eriksson. Därefter förrättades Begravningsakten. Efter bönen Fader vår spelade Emelie och Anneli till flöjt och orgel Air av J S Bach.

Efter psalmen 249 Blott en dag så följde avskedstagandet under stilla musik av orgel och flöjt Nocturne av E.Taube.

Jag Rolf Ericson inledde avskedstagandet bland annat med att sjunga Bo Setterlinds text till Göte Strandsjös melodi: "Skriver han ditt namn på klippans sten?"

Den närmaste familjen och släkten fortsatte att defilera, följda av vänner bland annat ifrån Pingstförsamlingen.

Efter fridslysningen sjöng Annelie sången Håll mitt hjärta av P.Hallström och B.Skifs

Därefter sjöngs unisont psalmen Härlig är jorden och efter välsignelsen Tröstevisa av Benny Andersson till orgel och flöjt. Under klockringningen gick alla ut i procession i det flödande solskenet.

På grund av rädslan för smittorisk var det en del av gästerna som hade tackat nej till deltagandet vid minnesstunden i Pingstkyrkan.

fredag 31 juli 2020

Felaktigt bankgiro i Ulla Britts dödsannons

Bankgirot till Pingstförsamlingens ungdomsverksamhet skall vara 822-0469. Det har tyvärr blivit fel i dödsannonsen.