Nyårsbrev till en vän

Hej min vän!

Förstår av det du skrev i ditt sista mail att du också far illa av den kritik som riktas mot Svenska kyrkan. Man kan nog konstatera att ingenting är svart eller vitt. Jag försöker att förstå anledningen till den uppkomna situation som får exempelvis Olof Edsinger att skriva så som han gör när han försvarar konfirmationsprästen i Luleå stift och anklagar domkapitlet. Det gäller prästens uttalanden på ett konfirmationsläger i somras om homosexuella relationer och om evolutionsteorin. Frågan är ju om hon hade rättighet att ha sina egna åsikter i dessa frågor, när hon visste att de stred mot det som man står för i Svenska kyrkan. Dessutom visade det sig att många av konfirmanderna tog illa vid sig av hennes sätt att hävda sin egen uppfattning om hbtq personers livsval, som att Gud inte ville detta och att homosexualitet är synd. Om en pingstpastor exempelvis skulle förkunna att Bibeln inte är Guds ord, så är ju detta jämförelsevis en lika stor anledning till att den pastorn inte längre vore önskvärd som förkunnare. Det skulle aldrig hjälpa att pastorn hävdade att detta endast var hans egen uppfattning. Han skulle ändå anses vara olämplig eftersom han inte varit lojal emot den kyrka där han förkunnat detta.

Jag har svårt att tro att avsikten är att försvara konfirmationsprästen. Det är lättare att tro att det är andra orsaker som ligger bakom den hetsiga anklagelsen mot Svenska kyrkan.

Det är tyvärr så att både EFS och andra inomkyrkliga rörelser är de som är mest högljudda. Det var fel av mig att skriva att det är från frikyrkligt håll som kritiken föreligger. Varken EFS eller Olof Edsinger räknar sig som frikyrkliga. Nu kan man visserligen säga att alla evangeliska kyrkor numera är frikyrkor, sedan kyrkan skildes från staten. Trots detta lever begreppen "frikyrklig" och "kyrklig" kvar och vi uttalar oss fortfarande så som om de skulle existera.

Du min vän skrev att du tagit avstånd ifrån det frikyrkliga sammanhang du tidigare tillhört, eftersom du numera möter respekt ifrån Svenska kyrkan där du blivit sedd och accepterad. Du blev förr utnyttjad och bestulen på din rätt till ett eget liv och tänkande. Detta är helt oacceptabelt. Så får det helt enkelt inte vara, men tyvärr så vet jag att det är många som blivit sårade på samma sätt

Jag är glad för din skull att du har funnit ett nytt sammanhang där du fått hjälp med att bearbeta det som tidigare varit till skada för dig.

Jag kan inte säga att jag haft det likadant som du, fastän jag är uppväxt i Pingst. Det finns ingen som har bestulit mig på min egen rätt till ett eget liv och tänkande. För mig blev min barndoms frikyrka en trygg plats, där jag fick växa i min tro på Gud och där jag fick göra andliga upplevelser som jag aldrig har ångrat.

Detta innebär inte att jag upphört att ifrågasätta det som varit fel och dessutom fortsätter jag att göra detta även numera. Det finns mycket som jag ser annorlunda på i dag jämfört med när jag var yngre. Både min gudsbild och min människosyn har förändrats och det är jag väldigt tacksam för. Det handlar om en process som haft sin början för länge sedan och som fortsätter förhoppningsvis så länge jag lever.

Det är ingen ide att älta i sådant som är negativt och som kan få mig att känna bitterhet över sådant som varit. Bitterheten är till skada och den bör jag bekämpa så att den inte får fäste i mitt liv. Du skrev att du mått dåligt av hackandet som skapar disharmoni och olycka. Ja sådant mår man verkligen dåligt av. Just därför tror jag att man för sitt eget välbefinnande bör fly sådana miljöer, som jag också förstår att du har gjort.

Nu får jag önska dig Ett Gott Nytt År!

Din vän Rolf

Angreppen mot Svenska kyrkan fortsätter

Jag borde vara tyst och inte ge mig in i debatt med tanke på mitt hälsotillstånd och vår nuvarande situation här hemma, men min lidelse för sanningen gör att jag inte kan tiga.

Det gör mig mycket ont när ledande personer i frikyrkan fortsätter att angripa Svenska kyrkan, nu senast för att Luleå stift beslutat att frånta en konfirmationspräst sitt ämbete. Man gör prästen i detta sammanhang till martyr och menar att det inte finns tillräckliga skäl att avsätta henne då hon framfört sina egna åsikter i stället för att vara tydlig med vad Svenska kyrkan lär.

En känd frikyrkoledare är Olof Edsinger skriver om detta och jag får intrycket att hans avsikt i första hand inte är att försvara prästen. Han vill i stället fördöma det sätt på vilket Luleå stift har hanterat ärendet. Detta är inte någonting nytt. Det har länge funnits ett sådant sätt att angripa Svenska kyrkan ifrån flera ledande personer och jag har svårt att förstå hur man kan göra på det sättet.

Jag vill påminna om några artiklar jag tidigare skrivit i detta ämne. Det gör väldigt ont i mig när jag på detta sätt till varje pris anser mig skyldig att avslöja dessa förfärliga angrepp mot den kyrka som trots sina brister har en så betydelsefull uppgift.

Läs mina artiklar skrivna för länge sedan:

SVENSKA KYRKANS BESLUT OM ATT GODÄNNAVIGSEL AV HOMOSEXUELLA

HAR SVENSKA KYRKAN BLIVIT ENHACK-KYCKLING

Julhälsning från Rolf och Ulla-Britt

Jesaja 9:2-7 (Bibeln 2000)

Fredsfursten

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

Denna bibeltext i Jesaja var en profetia som först av allt gick i uppfyllelse när vår Frälsare Jesus Kristus föddes och tog gestalt i en människas kropp. Detta är julens glada budskap.

Ett barn har fötts, en son är oss given.

Lägg märke till språkförändringen. I den tidigare översättningen stod det "blir oss fött" Här står det "har fötts" Det behöver inte råda några motsättningar i denna översättning, eftersom grundspråket, hebreiskan skiljer sig ifrån vårt språk när det gäller tidsformer. Dessutom har inte alla ord och uttryck exakta betydelser, utan måste förstås av sammanhanget.

Det folk som vandrar i mörkret inte bara ska se ett stort ljus. De ser redan ljuset nu när profetian i viss mån har gått i uppfyllelse. Jag skriver "i viss mån" eftersom en del av samma profetia återstår i framtiden, vilket talar om Fredsfurstens eviga rike.

Käre vän som läser detta. Förstår du att detta är julens glada budskap till dig och mig. Låt Jesus få plats i ditt julfirande.

Önskar alla våra vänner i när och fjärran En Välsignad Jul och Ett Gott Nytt År!

Ulla-Britt och Rolf

Solosång från egen studio: O helga natt

Kraft åt vår inre människa

Den mörka årstiden vi nu befinner oss i här i Norden kan medverka till att vi känner oss trötta och orkeslösa till både kropp och själ. I år har hösten inneburit mycket få solskensdagar. Vi kompenserar ofta denna brist på solenergi med att tillföra kroppen andra medel som ersättning för att vi ska må så bra som möjligt. Kroppen och själen är sammanvävda med varandra och att leva ett sunt liv innebär att vi vårdar detta som kallas för vår yttre människa. Även om vi gör detta genom sunda livsvanor finns det en gräns för vårt liv i det avseendet. Paulus skrev om detta i följande texter som handlar om det som i Bibeln skrivs om den yttre människan som består av kropp och själ och den inre människan som väcks till liv genom tron på Jesus Kristus:

Ef.3:14-21 (Bibel 2000) "Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen."

2.Kor. 4:16-21:Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. "

Vår yttre människa bryts ner. Detta kan vi uppleva när vi blir äldre i synnerhet. Det hör till jordelivets villkor och förr eller senare kommer vi att lämna den yttre människan. Detta är inte något sorgligt och tungt för den som har sin sak klar med Gud. För om Kristus genom tron bor i våra hjärtan så tillhör vi dem som klätt sig i den inre människan läste vi. Det är en väsentlig skillnad på vår yttre och vår inre människa skriver Paulus. Medan den yttre människan går mot död och förgängelse så förnyas den inre människan. Det har ingenting att göra med vår ålder. Den inre människan blir aldrig gammal. Den inre människan förnyas genom Guds ande och den kommer aldrig någonsin att dö. Den skall leva efter att vår yttre människa lämnat kroppen. Denna förnyelse är något som vi kan uppleva redan här i tiden, och denna upplevelse gör att vi kan känna trygghet även inför den död som vi alla en gång kommer att möta. Döden är inte slutet. Den är bara en början på det liv som är evigt och oförgängligt.

Men om vi skall begripa det här, så måste vi få den rätta kunskapen om hur det verkligen förhåller sig. Du kan inte vara nöjd med att jag säger att jag förstår det om inte du gör det. Om din upplevelse ska bli lik min måste du få förtroende för min kunskapsgivare. Jag säger till dig att både du och jag kan få kunskap om det här. Men om kunskapen ska ha substans i våra liv, så måste den vara förankrad i någonting hållbart. Den kunskap som Paulus beskriver är "väldigare än all kunskap" och den kan inte uppfattas om den inte är förankrad i Gud. Du kanske redan ställer frågan: "Var finns den kunskapen och på vilket sätt ska jag kunna nå fram till den?" Låt mig börja med det sista. Om vi ska förstå vad det handlar om måste vi göra det "tillsammans med alla de heliga.", skriver Paulus i ovanstående text och komma fram till själva kärnan av det som Guds Ord talar till oss om. "tillsammans med alla de heliga förmår vi fatta bredden och längden och höjden och djupet och kan då lära oss att känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er."

Det är med mycket längtan i mitt hjärta som jag skriver detta till dig. Du som står mig så nära, men som ännu saknar denna trons förvissning i ditt hjärta. Jag önskar att just du skulle kunna ge mig anledning att känna glädje över att du börjat att söka denna kunskap. Ty den finns och den är för både dig och mig. Sök den och du ska finna den, men sök den tillsammans med de heliga.

Du kanske tycker att det låter pretentiöst att Bibeln kallar församlingen på jorden för "de heliga". Kanske att du hör till dem som klandrar de kristna för att de till det yttre inte alls uppträder som några helgon. Du kanske till och med tycker att de är precis lika syndfulla och bristfälliga som alla andra. De är inte heller särskilt andliga utan visar ofta på en attityd som är långt ifrån helighet. Och hör min vän. Du har rätt i din bedömning om vår bristfällighet och synd. Så här står det i en gammal sång av Otto Ottander: "Du ser på mig och undrar kan det vara ett barn till Gud, en Herrens Jesu brud? Men ack du ser ju här min resdräkt bara! Du ser ej än min sköna bröllopsskrud."

Än så länge har vi inte skakat av oss dammet ifrån våra resekläder. Vi befinner oss på en syndfull jord där smutsen och orenheten stänker på våra pilgrimskläder, men dag ska vi byta kläder och lämna våra gamla paltor för att få ta på oss bröllopskläder. Anskriet kommer att ljuda: "Se brudgummen kommer, gå ut och möt honom!"

Bibeln säger att vi inte ska synda, men om vi gör det, och det gör vi, eftersom vi fortfarande befinner oss i den yttre människans bristfällighet, så har vi en som för vår talan:

"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. " (1.Joh.2:1-2).

Det finns många som anklagar oss. Det gör även vår själafiende, djävulen. Han går omkring som ett rytande lejon står det. Han pekar ständigt på våra synder och brister. När han gör det brukar jag citera detta bibelord för honom. (Jag vill helst slippa en konversation med fienden, men undantaget är när han anklagar mig, utan att ha rättighet till det.)

Så jag vill uppmana alla som läser min text. Lev inte ett andligt eremitliv ute i en torr öken där du ingenting begriper av allt det som finns att förstå. Visserligen kan det ibland vara skönt att i ensamhet få begrunda orden som Gud ger till dig och mig personligen, men jag tror inte att det är normalt att alltid leva ett ökenliv. Gud kallar dig och mig till ett liv i gemenskap, så att vi tillsammans ska få ta emot den styrka som vår inre människa behöver för att överleva i den här världen.

När vi gör detta så kommer vi att märka att någonting händer med oss:

" Guds fullhet uppfyller oss. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka"

Detta är ett väldigt löftesrikt ord och det eggar mig att hela tiden söka Guds fullhet. Det är en fortgående process och jag vet att det finns mycket här i tiden som vill hindra mig och förblinda mig, men min nyfikenhet och min erfarenhet av Guds godhet gör mig synnerligen motiverad att fortsätta i Jesu namn. Kom gärna med mig i mitt sällskap med alla dem som har sin förankring i sin tro på detta löfte.

"Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen."

"Jag vilar trygg jag vilar, innesluten i hans hand. Vilar innesluten i hans hand. Ja jag vilar trygg jag vilar innesluten i hans hand, vilar innesluten i hans hand.. Kämpar du ännu din strid? Täres du av tvivlets brand? Kom så får dit hjärta frid innesluten i hans hand. Ja jag vilar..."

Se även vad jag skrivit om detta på den här länken. https://rolferic.blogspot.com/2019/09/fortsattning-pa-dokumentation-av-ulla.html

Två sånger av Rolf Ericson

Hoppets Gud

Jag vill växa

Noter och fullständiga arr kan beställas här.

Information om hjärtsvikt

INFORMATION OM HJÄRTSVIKT

En sång om tro under alla livets förhållanden

En sång som jag skrev 2014, men jag har nu bearbetat texten.

Berättelsen om de tre männen kan vi läsa om i Daniels bok i Bibeln.

De hade en kompromisslös tro på Gud, utan att ifrågasätta vad som kunde hända. De litade på att Guds vilja kunde ske genom ett under och de slutade aldrig att hoppas på Gud. De visste också att allt i den här världen går mot sin upplösning, men denna eld som de också fick pröva kunde inte utsläcka deras tro.

1. Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Så sade tre män i Babel.

Vårt liv i hans händer vi lagt.

I hans händer vi hör honom till.

Under hot och tortyr blev de prövade,

men de vek inte av från sin tro på Gud

Nej de höll fast i tro

Ja de höll fast vid Gud.

2.Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Vad som än sker här på jorden,

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Under alla livets förhållanden

när vi prövas här i vår tro

vilar vi tryggt i Gud.

Vi håller fast i tro.

3.Om vår Gud kan hela oss som han har sagt,

så skall han gör det om han vill.

Bed och förtrösta på Herren

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Även under sjukdom och lidande,

när vi nalkas döden en gång.

Håller vi fast i tro.

Vi håller fast vid Gud.

Rolf Ericson 2019-12-08

Här 4 st sidor i pdf med noter uppdaterat 2019-12-19

https://rolferic.se/bildarkiv539.pdf
https://rolferic.se/bildarkiv536.pdf
https://rolferic.se/bildarkiv537.pdf
https://rolferic.se/bildarkiv538.pdf

Här i tidigare mp3

Extrema högerpolitiska krafter skrämmer.

Det är verkligen hög tid att vakna och inse hur allvarligt det politiska läget är. De extrema högerkonservativa krafter som hotar vårt land måste till varje pris bekämpas. Gårdagens samtal mellan Kristersson och Åkesson var väl ett resultat av det tidigare försöket ifrån Ebba B-Th att kratta manegen, för SD. Hela detta politiska utspel är skrämmande och det är sorgligt att ett parti som bär det kristna namnet, utan att vara kristet har medverkat till en sådan utveckling. 

LÄS HÄR VAD PROFESSOR ULF BJERELD SKRIVER OM DETTA

Lugna hamn

Inspelning i mp3 från min EP-skiva från 1960-talet. Inspelad i Nybro

Om vår Gud.

Text och musik här i pdf
Pianoackompanjemang här i pdf
Musik inspelad här i Mp3

Det är tillåtet att använda min komponerade musik

En nytillkommen textversion:

En sång som jag skrev 2014, men jag har nu bearbetat texten.

Berättelsen om de tre männen kan vi läsa om i Daniels bok i Bibeln.

De hade en kompromisslös tro på Gud, utan att ifrågasätta vad som kunde hända. De litade på att Guds vilja kunde ske genom ett under och de slutade aldrig att hoppas på Gud. De visste också att allt i den här världen går mot sin upplösning, men denna eld som de också fick pröva kunde inte utsläcka deras tro.

1. Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Så sade tre män i Babel.

Vårt liv i hans händer vi lagt.

I hans händer vi hör honom till.

Under hot och tortyr blev de prövade,

men de vek inte av från sin tro på Gud

Nej de höll fast i tro

Ja de höll fast vid Gud.

2.Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Vad som än sker här på jorden,

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Under alla livets förhållanden

när vi prövas här i vår tro

vilar vi tryggt i Gud.

Vi håller fast i tro.

3.Om vår Gud kan hela oss som han har sagt,

så skall han gör det om han vill.

Bed och förtrösta på Herren

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Även under sjukdom och lidande,

när vi nalkas döden en gång.

Håller vi fast i tro.

Vi håller fast vid Gud.

Rolf Ericson 2019-12-08

Bortom gyllne sol

Lägger ut en mp3fil inspelad på 1960-talet ifrån min grammofonskiva.

Gören portarna vida

En adventssång inspelad för några år sedan av mig på en wma fil. Hoppas den går att ladda ned på den här länken Klicka på filen i nedre vänstra hörnet så kan du lyssna på sången.

Julvisan

För några år sedan spelade jag in den här wma filen som jag nu försöker kopiera till min blogg. Hoppas att ni kan lyssna på den här länken Klicka först på den blå texten och sedan på filen som kommer upp längst ned till vänster.

Ulla-Britts hjärtsvikt del 5

DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12

1 december 2019. Gårdagens intag av förhöjd dos av metolazon har tyvärr inte haft någon effekt i dag eftersom vikten har stigit med ett kilo på grund av Ulla-Britts svårigheter att tömma vätskan som finns i kroppen. Hjärtat orkar helt enkelt inte med i den förväntade takten. Vi försöker emellertid att leva i nuet. Under gårdagen lyxade vi till det med ett besök på Hamnkrogen där vi festade på västkustgryta. I dag är det första dagen i december och vi har öppnat första luckan/locket på kalendern vi fick av Ellen och Anna. Den innehöll godis till oss mormor och morfar. I dag börjar jag ett nytt avsnitt på bloggen, det femte i ordningen. De fyra första kan också läsas på de länkar jag lägger in. Bifogar även en bild på julkalendern/ julgranen.

2 december 2019. Viktkurvan står ganska stilla tyvärr. I morse bara några hektos viktminskning, trots den starka medicinen. Klådan har minskat, men den har inte helt försvunnit. Jag har fått tid hos min kontaktperson på PMÄ. Jag har haft god, professionell kontakt med henne under många år och hon vet precis hur vi har det just nu. Vi ska diskutera mina extrema trötthetssymptom. Det är skönt att få prata med någon som förstår och få råd om hur man ska gå vidare.

Information om vårdprogram vid hjärtsvikt i den grad som Ulla-Britt har:

SE INFORMATIONEN PÅ DENNA LÄNK

"Hjärtsvikt

För de svårast sjuka patienterna i funktionsgrupp NYHA IIIb-IV är 1-årsdödligheten mycket hög, cirka 50 procent (189). (Min parentes: "Ulla-Britt kan diagnosticeras i denna grupp") Många har också vårdats på sjukhus flera gånger under det senaste året. ...........Det är ofta aktuellt med individuella och försiktiga dosjusteringar på grund av lågt blodtryck, yrsel och njurpåverkan. Observera att blodtrycket inte alltid stiger om man sätter ut medicinering, eftersom blodtrycket vid svår hjärtsvikt kan vara betingat av hjärtats nedsatta pumpförmåga och nedsatt hjärtminutvolym. Det är viktigt att ompröva dosreduktion eller utsättning av läkemedel och eventuellt återinsätta läkemedel i lägre dos om blodtryck och njurfunktion har förbättrats.

Patientens egenvård i form av symtommonitorering bör fortsätta även vid palliativ vård. Svårt sjuka och sårbara patienter kan behöva hjälp med detta av hemsjukvård eller närstående. Flexibel ordination av diuretika i tablettform eller via injektioner vid vätskeretention och symtomförsämring.

..............

Flera avancerade behandlingsformer kan ges i symtomlindrande syfte vid svår hjärtsvikt såsom regelbunden infusion av höga doser diuretika och intravenös inotrop läkemedelsbehandling. Tappning av bukvätska och vätska i lungsäcken kan också vara symtomlindrande åtgärder. Dessa behandlingar bör övervägas, erbjudas och utprövas individuellt. Sannolikt är dessa behandlingsalternativ underutnyttjade (196).

Generellt har patienter med svår hjärtsvikt uttalade symtom och behandling mot oro, ångest och andnöd är starkt berättigad och glöms ofta bort. Livskvaliteten är höggradigt sänkt vid svår hjärtsvikt. Smärta kan dämpas med opioider och ångest lindras med bensodiazepin, som till exempel oxazepam eller midazolam. Samtliga läkemedel med palliativt syfte ska de sista dagarna i livet ges subkutant kontinuerligt eller intermittent, det vill säga utan att aktiv medverkan av den döende krävs (197).

Patienter med upprepade vårdtillfällen på grund av försämring av svikt bör tidigt erbjudas kontakt med specialiserad palliativ vårdenhet, gärna med hemsjukvårdsteam eller motsvarande (198). Patienten kan då få exempelvis vätskedrivande behandling i hemmet. Vid andnöd och vätskeansamling i lungor/kroppen, kan intravenös diuretika (antingen i injektions- eller infusionsform) ge lindring. Kateterisering av urinblåsan bör övervägas."

Jag har kortat ner informationen och tagit bort det som inte berör Ulla-Britt.

Vår erfarenhet just nu är att något behöver göras åt den vätskeansamling som nu finns i hennes kropp. Vi litar på att läkarna på LAH förstår hur läget är och att de kommer att göra det bästa av situationen.

3 december 2019. Vi fick i går veta att den nya medicinjusteringen med utökad dos av metolazon påbörjades först i går måndag. Schemat för den medicinen är måndag, onsdag, fredag och lördag morgon. Det är därför för tidigt att vänta sig effekt. På fredag görs en utvärdering vid det regelbundna besöket från LAH. I dag hade vi bestämt oss att få lite guldkant på tillvaron för Ulla-Britt genom att besöka Pingstkyrkans stick-kontakt. Som vanligt vilade vi oss några timmar efter frukost för att sedan orka med att vara med där på eftermiddagen. Det blev en fin stund för oss med god gemenskap och gott fika. 

4 december 2019. Morgonens vikt var inte tillfredsställande. I stället för att Ulla-Britt med nuvarande behandling skulle minska i kroppsvikt går kurvan tyvärr åt fel håll. Magnus hämtade Ulla-Britt på eftermiddagen. De var ute i några affärer och Vega fick vara hos mig farfar.

5 december 2019. I går var jag hos min kontaktperson på PMÄ. Hon känner mig väl sedan tidigare och har följt mitt mående under många år. Jag kände behov av att redogöra för vår situation och hon tyckte att jag har förmågan att trots våra omständigheter psykiskt klara mina uppgifter på ett bra sätt. Den extrema trötthet jag just nu upplever kan säkert ha att göra med något kroppsligt. Jag hoppas att få tid på vårdcentralen, så att de kan undersöka mig för att förstå orsaken till min trötthet. I dag har jag fått mitt vaccin mot influensa.

Ulla-Britts viktkurva är inte bra. Hon bär på minst 7 kilo för mycket vätska som hjärtat inte orkar med att tömma. I morgon görs en ny utvärdering av den behandling hon nu får. Vi är tacksamma för att hon är mycket bättre från den plågsamma klåda hon haft under en lång tid. Vi är mycket tacksamma till vår vän G. som upplyste oss om den tablett som vi kunde byta ut och tror att detta är orsaken till att hon nu slipper sin klåda i den utsträckning hon tidigare hade.

6 december 2019. I dag var en sjuksköterska ifrån LAH hos oss för den regelbundna kontrollen som sker varje fredag. Den utökade dosen av metolazon har än så länge inte haft någon nämnvärd effekt, men då måste vi komma ihåg att den påbörjades först i måndags den 2 december. Vi måste se tiden an och vi hoppas att den ska hjälpa om den får lite mera tid på sig. Det känns bra att få ha regelbunden kontakt med sjukvården i hemmet och att alla rapporter bearbetas på LAH med all den kompetens som finns hos både läkare och sjuksköterskor. Det är ju viktigt just nu att den vätskeutdrivande behandlingen får ske i den takt som kroppen hinner med, så att blodtrycket inte sjunker för lågt. Det var ju detta som ledde till att Ulla-Britt ramlade den 26 november. Vi känner stort förtroende för läkaren på LAH, som har hand om Ulla-Britt och även all annan skicklig personal som besöker oss. Ulla-Britt meddelade att hon hela tiden känner sig mycket trött vid minsta lilla ansträngning och att hon dessutom har ont efter det att hon ramlade och slog sig. Sjuksköterskan föreslog att hon skulle hålla större kontroll över sitt dagliga vätskeintag. I dag har Ulla-Britt fått sitt vaccin mot influensa.

7 december 2019. I dag ville Susanne ta med Ulla-Britt till Brunneby julmarknad för att hon skulle få komma ut och få lite omväxling utanför hemmet. Trots att sådana utflykter absolut inte är i min smak, vågade jag inte låta bli att följa med med tanke på alla risker. Stora folksamlingar är min fasa. Jag känner yrsel och får nästan panik. När vi på avstånd såg havet av bilar på parkeringen förstod vi att det skulle bli trångt om utrymme. Ja så blev det i högsta grad. Vi tog oss in i trängseln med den lilla transportrullstolen som vi fått låna av Arne. Efter diverse provsmakningar av glögg, pepparkaka, bröd, korv och kalvdans gick vi en sväng i den stora folkmassan och efter en stund hade Ulla-Britt till min stora lättnad fått nog. Vi återvände till Motala där vi åt lunch på Hamnkrogen. Dagen blev trots allt lyckad och vi är så tacksamma att Susanne ville vara med oss.

När vi kom hem var jag totalt slut. Jag fick lov att inta ryggläge och sov i flera timmar. Förstår mig inte på min orkeslöshet.

När det gäller Ulla-Britts mående, så måste jag få säga att hon klarat av den här dagen väldigt bra. Detta trots att hon bär på för mycket vätska och är rejält uppsvälld.

8 december 2019. I morgon har jag fått en tid hos Urologen i Linköping, då jag får träffa läkare för vidare undersökning genom bland annat cystoskopi. Bra att de vill kontrollera att allt är i sin ordning och skönt att få det gjort. Det handlar om min urinblåsas funktion.

Ulla-Britts viktminskning är knappt märkbar, men hon hade gått ner några hekto i morse. Dagen har mest inneburit vila och vädret har inte inbjudit till någon utomhusaktivitet.

Jag har bearbetat texten på en sång som jag skrev redan år 2014:

Berättelsen om de tre männen kan vi läsa om i Daniels bok i Bibeln.

De hade en kompromisslös tro på Gud, utan att ifrågasätta vad som kunde hända. De litade på att Guds vilja kunde ske genom ett under och de slutade aldrig att hoppas på Gud. De visste också att allt i den här världen går mot sin upplösning, men denna eld som de också fick pröva kunde inte utsläcka deras tro.

1. Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Så sade tre män i Babel.

Vårt liv i hans händer vi lagt.

I hans händer vi hör honom till.

Under hot och tortyr blev de prövade,

men de vek inte av från sin tro på Gud

Nej de höll fast i tro

Ja de höll fast vid Gud.

2.Om vår Gud kan rädda oss som han har sagt,

så skall han göra det om han vill.

Vad som än sker här på jorden,

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Under alla livets förhållanden

när vi prövas här i vår tro

vilar vi tryggt i Gud.

Vi håller fast i tro.

3.Om vår Gud kan hela oss som han har sagt,

så skall han gör det om han vill.

Bed och förtrösta på Herren

vårt liv i hans händer vi lagt

I hans händer vi hör honom till.

Även under sjukdom och lidande,

när vi nalkas döden en gång.

Håller vi fast i tro.

Vi håller fast vid Gud.

9 december 2019. I morse steg jag upp en timme tidigare för att hinna med förberedelserna inför min buss och tågresa till Urologen i Linköping. Väl där fick jag veta att de försökt nå mig för att meddela att den läkare som bestämt möte med mig var sjuk. När de fick höra att jag redan hade lämnat
hemmet bestämde de ändå att låta mig bli undersökt av en annan läkare. Tacksam för att det inte föreligger några andra problem än dem jag förut kände till kan jag nu slippa att oroa mig för detta.

Ulla-Britt fick i dag besök av två läkare från LAH, med anledning av den senaste tidens vätskeansamling. De meddelade att ingenting annat just nu kan göras än den utökade dos av metolazon som hon får. Det bestämdes att hon under dagen skulle få en undersökning av hur mycket urinblåsan tömmer. Vid denna undersökning konstaterades att hon tömmer urinblåsan tillfredsställande. Hennes mående är beroende av att hon håller sig stilla utan någon större kroppsaktivitet

10 december 2019. I dag har det för ovanlighetens skull varit en solskensdag med några minusgrader och snö på marken. Inga större förändringar i Ulla-Britts mående än vad jag tidigare rapporterat. I eftermiddag hade vi trevligt besök av vännerna Solweig och Anders A. Sollan bjöd oss på sina hembakta läckerheter till fikat.

11 december 2019. Jag har läst ur Ulla-Britts journal för besöket den 9 december. Den är skriven av en annan läkare än den ordinarie och en del av innehållet tycker vi röjer en del okunnighet som eventuellt kan leda till missförstånd. Här några strödda anteckningar ifrån den journalanteckningen hämtad från Mina vårdkontakter:

"Har sedan 3 veckor tillbaka successivt gått upp i vikt,.." "Patientens man är mycket orolig över detta. Patienten känner sig mer svullen om magen. Dosökning av Metolazon 2/12 till 5 mg 3 gånger i veckan."..."Lila färg på kinderna, överviktig med stor mage. Kraftigt ansträngd vid gående med rollator, initialt i sittande samtalsdyspne efter ett tag normal andning."

Vi försöker att göra sådant som Ulla-Britt orkar och uppskattar. I dag har vi varit med på grötfesten i Pingstkyrkan och Ulla-Britt gladde sig mycket. Hon var inte lika trött som jag, så hon föreslog därför att vi skulle handla lite varor från affären efter festen.

12 december 2019. Ulla-Britt står stilla beträffande kroppsvikten, trots den tuffa medicinska behandlingen. Kroppssvullnaden om magen kvarstår. Likaså MIN oro. Vi ser alltid fram emot besöket från LAH på fredagarna, alltså i morgon och hoppas att de har något positivt att meddela. Ulla-Britt mår ovanligt bra trots allt. Vi tror att det beror på församlingens och alla goda vänners förböner. Vid vår morgonandakt i dag sa Ulla-Britt till mig att det är orsaken till att hon lever än. Alltså Guds omsorg och alla vänners goda tankar. Det är genom bönen vi lär oss känna Guds karaktär. När läkarvården inte når förväntat resultat, så vet vi ändå att Gud har all makt. Vad som än sker, så förlitar vi oss på detta.

"Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." 2. Kor 4:16-18

I dag har vi besökt en frisersalong där Ulla-Britt fått hjälp med klippning. Därefter var vi på julbuffé på restaurang Sjöbris. Allt för att få guldkant på tillvaron, så länge det är möjligt.

13 december 2019. I eftermiddag var sköterskan från LAH hos oss för den återkommande undersökningen som sker varje vecka. Hon är verkligen engagerad i sitt jobb och lyssnar till Ulla-Britt och ger goda råd både till henne och mig. Vi samtalade bland annat om svullnaden i magen och om den smärta som Ulla-Britt har efter fallet. Det finns frågor på läkarnivå som hon inte kunde svara på. Bland annat vilken åtgärd som möjligtvis kan göras för att minimera kroppssvullnaden. Att utöka metolazonbehandlingen går inte så länge blodtrycket är så lågt som nu. Vi får helt enkelt se tiden an och hoppas att Ulla-Britt skall få fortsätta att må efter omständigheterna så¨bra som möjligt.

14 december 2019. Det var den 26 november jag skrev att "Vi hade varit ute på promenad med rullstolen och när vi kom hem och Ulla-Britt skulle gå in, med rullatorn, så tappade hon balansen och föll i golvet." Jag skrev dessutom: "Som väl är skadade hon sig inte." Detta var naturligtvis att underskatta det som hände. Hon har alltsedan dess haft mycket värk i nedre ryggraden och är fortfarande rejält blåslagen. I dag fick vi åter besök av sköterskan från LAH, som hade med sig starkare värktabletter som Ulla-Britt får ta med stor försiktighet vid behov. På eftermiddagen fick vi besök av Susanne och Johan.

15 december 2019. Tredje söndagen i advent Ulla-Britts kroppsvikt har varken ökat eller minskat de senaste dagarna. Kroppssvullnaden är fortfarande densamma. I dag var jag först med på förmiddagens gudstjänst i Pingstkyrkan. Så här skrev jag tidigare om den på fejan: "Tack till Gud för den församling här i Motala som vi får tillhöra. Tack för dina vittnen Linnéa, Mika och Madelene och för ungdomsledaren William och alla andra goda medarbetare. I dag predikade Mika över temat Bana väg för Herren. Gospel five bestående av manskvartett med välklingande röster och tillika en suverän synth-pianist. " Ulla-Britt har alltid svårt att vara med på förmiddagar. Susanne ringde och påminde oss om kvällens adventskonsert med Motettkören i Motala kyrka där hon numera är med och sjunger. Efter tidig lunch, hemlagad broccoli och skinkpaj vilade vi oss några timmar. Jag höll på att försova mig, men efter snabb i ordning ställning kom vi iväg och i sista minuten hann vi fram till kyrkan där vi fick vara med om en stämningsfull konsert. Höjdpunkterna var Otto Olssons Advent och styckena ur Händels Messias. Anneli Eriksson är verkligen en skicklig konsertdirigent. Veteranen organisten Åke Olsson värd att nämnas, likaså den förnämliga Motettkören och orkester med stråkar och puka. Nu är dagen på väg att gå emot nattens timmar då vi får gå till vila under Guds den Allsmäktiges beskydd. 

16 - 17 december 2019. Kvällen den 14 december påbörjades den smärtstillande medicinen Ketogan med 1/2 tablett. Det är ett morfinliknande preparat och måste användas med stor försiktighet. På natten mellan den 15 och 16:e fick Ulla-Britt tillbaka den klåda hon den senaste tiden varit delvis befriad ifrån. Hon härleder det från den nya tabletten, men kan än så länge inte bevisa det. Hon har bestämt sig för att göra ett uppehåll med tabletten för att se hur det blir med klådan.

18 december 2019. Som väl är har Ulla-Britt på eget initiativ slutat ta Ketogan eftersom vi fått veta att den har biverkningar som kan äventyra Ulla-Britts tillstånd. "Klåda, nässelutslag, muntorrhet och till och med urinstämma hör till biverkningarna för Ketogan." Det säger sig självt att smärtlindringen inte kan få ske på bekostnad av sådana biverkningar. Jag antar att LAH kan hålla med om detta. Vi får ta upp det till samtal på fredag. I natt sov Ulla-Britt dåligt, så förmiddagen fick hon ta igen sin förlorade sömn. Vi lunchade ute och passade också på att gå ut och handla. Det är sådana nöjen vi får unna oss nuförtiden.

20 december 2019 Vi fick tala i telefon med läkaren från LAH på förmiddagen. Hon tyckte att vår oro för biverkningarna på Ketogan var onödig med tanke på den låga dos som ordinerats, men höll med om att det var rätt av oss att sluta med den eftersom den åstadkom förnyad klåda av någon anledning. Det kan givetvis finnas flera anledningar till klådan. Vi pratade om Ulla-Britts kroppssvullnad och om vad som kan göras. För närvarande finns inget att göra mer åt detta på grund av hjärtats tillstånd. Att tappa buken gör man inte i detta läge eftersom det inte leder till någon förbättring. Man har erfarenheten att vätskan samlas på nytt eftersom hjärtat inte orkar med. Den nuvarande Metolazonbehandlingen fortsätter och vi hoppas att det ska innebära att kroppsvikten inte ökar mera.

22 december 2019. Vad vore julen utan våra närmaste? Vi är så tacksamma för all hjälp vi får av våra barn på olika sätt. I går kom Rosmarie till oss för att i lugn och ro få vara tillsammans med oss ett par dagar. I dag har Jacob och Isa varit hos oss och även Johan och Susanne. Susanne och Rosmarie ordnade med mat och dryck. Det var första gången som Isa besökte vårt hem och det var verkligen roligt att få vara tillsammans med dem allesammans.

24 och 25 december 2019. Julen i år har på nytt blivit en glädjens högtid, för oss. Vi saknade Magnus med familj, eftersom de fått maginfluensa, men våra döttrar hade förberett allt in i minsta detalj för att det skulle bli så bra som möjligt. Det dukade bordet med konstnärlig touch, med både vegetabilisk och annan julmat, dessert med ostkaka och hembakt och kaffe och te. I år hade vi fått hyra Frisksportarstugan i Råssnäs igen. Vi fick även tid att umgås med Johans föräldrar. Tomten kom på besök med en röst som tydligt påminde om Johans. Jag läste en text ur bibeln om anledningen till vårt kristna julfirande och höll ett tacktal till våra barn och deras familjer och Susanne hade ordnat med en musikfrågesport. Ulla-Britt och jag orkade vara med i mer än fem timmar. Nu är det juldagens förmiddag och jag vet att efterarbetet kvarstår för dem som är kvar.

I morse vaknade Ulla-Britt med en något förhöjd kroppssvullnad. Cirka ett kilo på kort tid Hon hade det lite jobbigare än vanligt med andningen, men allt kan ju bero på att hon fått annorlunda rutiner de senaste dagarna. Den här dagen har vi mest vilat oss. Rosmarie med familj har rest vidare till Christers föräldrar i Ulricehamn. Anna, Thomas och Ellen har återvänt till Göteborg. Vi önskar dem allesammans en god fortsättning på julen. Vi känner oss tacksamma för allt vi varit med om denna jul.

27 december 2019. I dag var det strax under nollan, vitt av frost på träden och lite snö på marken. Det är ett efterlängtat väder, nu när det är vinter. På morgonen hade Ulla-Britts kroppsvikt ökat igen. De senaste fem dagarna har den ökat med cirka 2 kilo. Hon har mycket besvär med andningen när kroppen är i rörelse, cirka 9 på den tiogradiga skalan. Dessutom har hon de senaste dagarna haft en kraftig rodnad på höger underben, vilket enligt läkaren kan tyda på en infektion. Antibiotika har ordinerats i tablettform. Dessutom får Ulla-Britt utöka metolazondosen för att om möjligt kunna minska vätskenivån. Eventuellt hade man planerat antibiotika intravenöst, men blodprovet som togs i dag visade bara en liten infektion, så Ulla-Britt får fortsätta med antibiotika i tablettform. Lah har varit hos Ulla-Britt två gånger i dag med anledning av detta, kontrollerat och dessutom tagit blodprov.

LAH erbjuder avancerad sjukvård i hemmet, som ett alternativ till inläggning på sjukhus. Vi känner oss tacksamma för den omsorg och uppmärksamhet de visar mot oss. Man kan lugnt säga att vi har fått gräddfil till denna förnämliga sjukvård i hemmet. Även jag som är anhörig blir bemött med respekt och förståelse.

29 december 2019. Under en ganska lång tid har jag beklagat mig över yrsel, minnes och koncentrationssvårigheter och dessutom av huvudvärk och extrem trötthet. Under några veckor har jag också haft suddig syn på vänster öga och ett tryck över vänstra delen av hjässan. Har beställt tid för att kontrollera min syn hos optiker, men jag har i dag ringt till 1177 och de vill att jag kontaktar ögonläkare redan i morgon. Om mina besvär ökas råder de mig att omedelbart ta kontakt med akutsjukvården, men de anser det inte nödvändigt direkt, eftersom mina besvär har varit en tid.

Vi känner oss oroliga över Ulla-Britts fortsatta viktuppgång och efter den senaste tidens behandling med Metolazon har vi tyvärr inte sett någon större effekt som lett till minskning. Som jag tidigare skrivit så har man sagt att det är just nu det enda som läkarvården har att erbjuda. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen och ligger en stor del av dagen.

När det gäller den kraftiga rodnaden på höger ben, som nu behandlas med antibiotika, så är ju inte den någonting nytt. Jag skrev om den redan den 5 oktober:

"Sköterskans rapport om Ulla-Britts ben där en stor tydlig rodnad fanns på höger ben föranledde ett nytt besök i dag av två sköterskor för en "second opinion." Vi har fått rådet att hålla uppsikt över rodnaden, som troligtvis beror på samma sak som den skiftande ansiktsfärgen, vilket i sin tur beror på hjärtsvikten och hjärtats förmåga att syresätta blodet. Oron har hela tiden funnits att det skulle röra sig om ros, men det finns för närvarande ingen orsak att tro det."

Det blodprov som togs häromdagen tyder emellertid på att det finns en liten infektion i kroppen, så vi får se om antibiotikabehandlingen ger önskad effekt på den kraftiga rodnaden.

30 december 2019. I dag har jag besökt akutsjukvården för mina problem. Jag har blivit ordentligt undersökt och fått hjärnröntgen och dessutom ultraljud på halskärlen. Mycket plack på båda sidor, men ingenting som föranleder operativ åtgärd. Min blodförtunnande medicin anses tillräcklig. Finns ingen förklaring till mina problem med synen på vänster öga. Jag har därför fått remiss till vårdcentralen för vidare utredning. Hjärnröntgen visade en gammal stroke i den bakre delen av hjärnan. Troligtvis hade jag den för några år sedan när jag fick komma in akut till lasarettet då ena mungipan föll ned.
DEL 1
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DEL 6
DEL 7
DEL 8
DEL 9
DEL 10
DEL 11
DEL 12

Vem har rättighet att använda Bibeln för att utvidga sina landområden?

Det finns många troende människor som anser att Israel har rättighet att utvidga sina gränser med stöd av gammaltestamentliga texter i Bibeln. Detta anser jag är att nedvärdera vad Jesus har gjort för hela världen. Denna inställning är också till skada för världsfreden och gynnar staten Israels högerextrema hållning, när man gör det till en religiös fråga. Hur kan detta få fortsätta och villoläror spridas i den omfattning som länge har skett? Jag förväntar mig att kyrkoledare besinnar hur allvarligt läget är och i vilken omfattning åtgärder kan vidtagas för att människor skall inse vad Bibeln egentligen säger om detta i stället för att bli kvar i det gamla förbundets tid.

Den nuvarande staten Israel är lika sekulär som alla andra länder. Guds egendomsfolk är inte enbart det judiska folket. Gud har inkluderat alla världens folk i sin räddningsplan. Det landområde som Bibeln talar om kan inte erövras med bomber.

När Jesus framträder en andra gång så kommer han på nytt som fredens konung. Då är allt fullbordat. En ny himmel och en ny jord och ett himmelskt rike, ett nytt Jerusalem, ett som redan finns i himlen och där Jesus redan är konung skall komma ner på den nya jorden.

Detta vad Bibeln lär och det kan vi lita på. Har någon en annan lära så kan vi lugnt avfärda den och betrakta den som villolära.

Den konflikt som finns mellan folken i Mellanöstern har ingenting att göra med religion. Det är beklagligt med denna sammanblandning av religion och politik.

Andlighet

Skillnaden mellan att vara andlig och att vara i anden.

Jag är inte ett dugg andlig om du tror det och jag vill inte ta på mig en sådan attityd, som man kan kalla för skenhelighet. Det känns helt fel för mig när man använder det kristna språkbruket för att särskilja troende och icke troende. Om jag exempelvis hälsar på folk i kyrkans vestibul, så undviker jag att använda hälsningsordet "frid", som ibland är brukligt. Om man däremot använder fridshälsningen som ett inslag i gudstjänsten, så får det en annan rituell betydelse. Då vill jag gärna vara med. Även om jag inte vill ta på mig en attityd av andlighet, så vill jag absolut vara med i det sammanhang där Anden är verksam. Detta är något helt annat. När det talas om Anden, det vill säga Den helige anden, som är Guds Ande, så är det min bestämda uppfattning att den är verksam i vår tid, alltsedan den första pingstdagen, så som den skildras i Apostlagärningarna i Bibeln. Jag vill väldigt gärna vara med i det sammanhang där Guds ande är verksam, men detta innebär inte att jag fördenskull är andlig. Vi har två val att göra. Det ena är att leva efter vår köttsliga natur och det andra är att leva av vår ande (obs! inte vår andlighet) Om allt detta kan du läsa i Romarbrevets åttonde kapitel. Vi kan säga att Anden är som ett helande och befriande regn som faller över dem som vill ha med Gud att göra. Vi kan naturligtvis undvika detta genom att fälla upp våra paraplyer och hindra det helande regnet från att falla över oss, men varför skulle vi göra så? Det finns många som vill medverka till att dela ut sådana paraplyer och gärna ser att vi kryper in i våra instängda hus där det är torrt och fritt från regn och där vi bara odlar vår egen andlighet.

En ny sång

Min väg är Jesus Beställ hela sången Se början här

Om religioner i allmänhet och kristendom i synnerhet

"Bli inte offer för kristendomens marginalisering" är rubriken i Hillsongspastorn Andreas Nielsens gästkrönika i tidningen Dagen i dag. Rubriken fångade mig och jag tänkte:

"Har inte kristendomen alltid varit marginaliserad?" "Gå in genom den trånga porten", sa Jesus i sin bergspredikan. Porten är trång och vägen är smal och de är få som finner den. Så visst är det sant att kristendomen är marginaliserad i en sekulariserad värld. Så är det också för de andra religionerna. Sverige har aldrig varit ett kristet land, även om kristendomen officiellt tidigare varit statsreligion. Det har alltid varit sekulärt, men under de senaste åren har det blivit ett postsekulärt samhälle. Detta borde vi vara tacksamma för, tycker jag, eftersom det ger utrymme för en religiös mångfald. Denna mångfald har utvecklats under lång tid.

Om detta skriver Docent Joel Halldorf i sin bok: "Gud: Återkomsten":

"Fram till 1800-talets mitt var Sverige en luthersk enhetsstat med statskyrkan som enda lagliga trossamfund. Sedan fick vi en luthersk mångfald genom frikyrkorna, därefter en allmänkristen genom allt fler katoliker och ortodoxa. Nu har vi en mångreligiös bredd." (sidan 68)

"Postsekularitet handlar inte om att sekulära svenskar är på väg att konvertera till någon kyrka eller trossamfund. I stället är det en fråga om en attitydförändring med två inslag. För det första att sekulära medborgare och politiker inser och accepterar att religionerna är här för att stanna, för det andra att de medger att deras egna övertygelser inte är universell norm utan ett perspektiv bland flera." (sidan 67)

Halldorf skriver i sin bok att "det svenska offentliga samtalet om religion, präglas av en motsättning mellan identitetspolitik och sekularism" Den tar sig i uttryck, om jag fattar honom rätt, av en rädsla för de nya strömningarna. Här förekommer två ytterligheter där den ena accepterar vad som helst eftersom det handlar om en minoritetskultur, medan den andra vill begränsa allt som ens doftar religion. Alltså ett slags ja och nej sägande till allt som handlar om religion.

Är det denna rädsla som får politiker och beslutsfattare att bli inkonsekventa i sina beslut? Om kristna skribenter medverkar till att spä på denna rädsla genom en felaktig bedömning av vad som sker och enbart belysa den kristna aspekten, så kan det få felaktiga följder. Att ytterligheterna finns i religiösa sammanhang går inte att förneka. Det finns avarter, men inte ska väl rädslan för avarterna få svenska politiker att tveka när det gäller samarbete med kyrkor och religiösa organisationer. Så här skriver Halldorf: (sidan 122-123)

"Det första steget mot en postsekulär politik handlar om att ta ett kliv bort från generaliseringar och i stället föra sakliga diskussioner om konkreta fall. Religiösa övertygelser och praktiker måste hanteras på samma sätt som andra åsikter och handlingar. Har en skola misskött sig? Förklara vad som är fel, rätta till problemet eller stäng skolan. Men använd inte problem på en skola för att misskreditera alla andra. Likadant med bidrag: samma regler måste gälla alla - vilken grund finns det för att särbehandla religiösa föreningar? Kriterierna måste vara objektiva, och om religiösa föreningar uppfyller dem bör deras aktiviteter kunna räknas som ett bidrag till samhället i samma grad som lokala fotbollsföreningar eller sekulära scouter."

Guds rike är här

Redigerad text på en av mina sånger som tidigare publicerats här

2:a versen "Himmelriket skall komma, nu i uppståndelsens tid. Döden besegrats som hopplöshet bar, Livet har vunnit med Segrarens svar. Ja Jesus har segrat i himlen på jorden. Guds rike är här och nu.

Dessutom är melodin och harmoni ändrade i tredje takten. Sopranstämmans sjätte ton skall vara tvåstrukna D och ackordet skall vara G7/9 (g,h,f,a och g,h,f,d)

NOTER I ORIGINALET

ÄNDRADE NOTER http://rolferic.se/bildarkiv532.pdf

Kommentar till Stefan Swärd

Se en ledare i Världen i dag.

Det är väldigt oroväckande att den kände pastorn Stefan Swärd fortsätter att i likhet med många andra evangelikala förkunnare vilseleda svenska folket med att påstå att den moderna staten Israel skulle vara det land som omtalas i gamla testamentet, som där kallas Kanaans land. Det som också kallas Palestina. Jag måste få lov att reagera på detta och lägga fram de synpunkter som belyser ämnet ur en annan aspekt.

Jag har i många år studerat detta ämne och kommit till en helt annan uppfattning än pastor Swärd. Det Palestina som förekommer i Bibeln, det som Gud skulle ge till Abraham och hans efterkommande är inte ett geografiskt område på den här jorden. Kanaans land är det himmelska rike som än gång skall upprättas på den nya jorden. Detta kommer enligt Bibeln att ske utan krig och konflikter. Men Palestina på den här jorden har alltid tillhört araberna i samma mening som exempelvis England har tillhört engelsmännen. Att förneka detta är att undergräva sanningen.

Även om det var viktigt för det judiska folket att få ett eget nationalhem, i synnerhet efter den fruktansvärda förföljelsen under andra världskriget, så kan man inte säga att det sätt som det skedde på var rätt. Om det var Gud som ville ge dem Palestina, så var det naturligtvis fel att det skulle ske genom våld och terror. Det var naturligtvis ett brott mot mänskligheten att försvaga araberna och fördriva dem, något som även pågår i vår tid.

Man kan faktiskt ha sina sympatier hos det judiska folket, ja man kan till och med beundra dem för deras kunskap och kreativitet, inte minst genom det sätt på vilket de har byggt upp den moderna staten Israel. Även de moderna tekniska hjälpmedel och produkter som skapats i Israel är imponerande. Jag tycker att det är viktigt att framhålla vad judarna har gjort för att berika världens litteratur, konst, musik, drama, naturvetenskap, medicin, jordbruk och så vidare. Trots detta inser jag att det som länge pågått i Palestina inte har något moraliskt berättigande. Gud kan aldrig välsigna krig och våld.

Att påstå att antisemitismen och hatet mot judarna skulle vara utbrett ibland kristna i vår tid anser jag vara överdrivet. I kyrkan i dag anser man inte på samma sätt som tidigare att judarna har en religiös roll i vår tid. Visserligen anser många i likhet med Stefan Swärd att bildandet av staten Israel 1948 var en viktig signal till den globala kristenheten. Det är just denna sammanblandning av religion och politik som får mig och många andra att känna oro för utvecklingen. Jag anser att detta är en destruktiv och vilseledande förkunnelse som kan få katastrofala följder. Det är dessutom en avledande manöver ifrån vårt verkliga uppdrag, att förkunna att Guds rike är nära.

Luk. 17:20: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det eller: Där är det. Nej Guds rike är inom er."