En bok om godhet av Desmund och Mpho Tutu.
Mera information här
Godheten är den starkaste kraften i tillvaron. Annars hade vi människor för länge sedan utplånat oss själva och allt levande. Denna insikt är startpunkten för boken "Om godhet och varför den gör skillnad i världen. " Så skriver Christian Braw i en recension i Kyrkans Tidning.
fredag 6 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
Min tro på bönens möjlighet och Guds trofasthet
När jag ser tillbaka på mitt liv blir jag tacksam för vad Gud har gjort. Att få räkna med Gud har varit mitt motto ända sedan jag var barn. Det betyder inte att jag alltid förstått hur Gud gör och ibland har jag undrat över det som sker. Efteråt har jag förstått, att även när det inte blev som jag tänkte, så var han med.
I Lukasevangeliets artonde kapitel undervisar Jesus om bönen. Det handlar där om ett stort engagemang i bönen.. Jesus gav dem en liknelse för att de inte skulle ge upp. Han berättar om en änka som gick till en domare gång på gång för att denne skulle hjälpa henne att av sin motpart få ut sin rätt.
Varje människa har något gott på sitt konto hos Gud, därför att Gud vill oss bara gott. Vi har således rätt att göra anspråk på allt det goda, varje fullkomlig gåva, som Gud vill ge oss. Frågan jag då ställer är: Tar jag ut det som tillhör mig, eller får det vara kvar hos Gud.
Ropar jag till honom dag och natt för att få ut det som tillhör mig.
Det handlar definitivt inte om att vi skall få allt vad vi vill om vi ber, men det handlar om att vi ska få ut det som är vår rätt, vår del så att säga. Detta sker när vi är målmedvetna och uthålliga i vår bön. Detta är den undervisning som Jesus ger.
Hur vet jag att det stämmer? Min erfarenhet av detta är att jag får använda backspegeln. Det jag redan fått ut ger mig en aning om vad jag kommer att få ut även framöver.
Därför tror jag på bönen och Guds trofasthet. Jag vill inte spara på det som finns på kontot. Med Herrens hjälp och kraft vill jag bruka det till glädje för andra.
Om du inte kan tro på mitt vittnesbörd, så behöver det inte vara något fel på dig. Det kan lika mycket bero på min bristfälliga förmåga att ge dig det trovärdiga budskap som just du behöver.
Vårt personliga böneämne just nu är att min goda livskamrat och hustru som nyligen fått beskedet om hjärtsvikt skall få uppleva ett gudomligt helande. Hjälp oss gärna i denna bön.
I Lukasevangeliets artonde kapitel undervisar Jesus om bönen. Det handlar där om ett stort engagemang i bönen.. Jesus gav dem en liknelse för att de inte skulle ge upp. Han berättar om en änka som gick till en domare gång på gång för att denne skulle hjälpa henne att av sin motpart få ut sin rätt.
Varje människa har något gott på sitt konto hos Gud, därför att Gud vill oss bara gott. Vi har således rätt att göra anspråk på allt det goda, varje fullkomlig gåva, som Gud vill ge oss. Frågan jag då ställer är: Tar jag ut det som tillhör mig, eller får det vara kvar hos Gud.
Ropar jag till honom dag och natt för att få ut det som tillhör mig.
Det handlar definitivt inte om att vi skall få allt vad vi vill om vi ber, men det handlar om att vi ska få ut det som är vår rätt, vår del så att säga. Detta sker när vi är målmedvetna och uthålliga i vår bön. Detta är den undervisning som Jesus ger.
Hur vet jag att det stämmer? Min erfarenhet av detta är att jag får använda backspegeln. Det jag redan fått ut ger mig en aning om vad jag kommer att få ut även framöver.
Därför tror jag på bönen och Guds trofasthet. Jag vill inte spara på det som finns på kontot. Med Herrens hjälp och kraft vill jag bruka det till glädje för andra.
Om du inte kan tro på mitt vittnesbörd, så behöver det inte vara något fel på dig. Det kan lika mycket bero på min bristfälliga förmåga att ge dig det trovärdiga budskap som just du behöver.
Vårt personliga böneämne just nu är att min goda livskamrat och hustru som nyligen fått beskedet om hjärtsvikt skall få uppleva ett gudomligt helande. Hjälp oss gärna i denna bön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)