Vetenskapen är tydlig om än ofullständig, inte bara när det gäller frågan om det går att bevisa att Gud hör bön.I vetenskapen måste allt bevisas. Det är vetenskapens roll.
Tron går en annan väg. Så här skriver Petrus i sitt första brev 1:6 ff: "Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning."
Frågan inställer sig säkert hos många: "Hur är det möjligt att tro på något utan att se?" Alltså utan bevis! Tron är enligt Hebr. 11: 1 "grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se" Hur kan detta vara möjligt för en sunt tänkande människa? Svar: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tron är Guds gåva."
Att tro blir möjligt först när jag är villig att ta emot "trons upphovsman och fullkomnare." (=Jesus) Hebr. 12:2.
"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud Har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. HJÄRTATS TRO LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET OCH MUNNENS BEKÄNNELSE TILL RÄDDNING. Skriften säger ju: "Ingen som tror på honom skall stå där med skam." " Rom. 10:9-11.
måndag 28 augusti 2017
fredag 25 augusti 2017
Kristen höger i Sverige
Joel Halldorf skriver i Dagen att det inte finns, och aldrig funnits en kristen höger i Sverige av nämnvärd styrka, liknande den som finns i USA. Observera att Halldorf skriver "av nämnvärd styrka". Han förnekar således inte att det finns en kristen höger även i Sverige.
Visserligen är det väl sant att den kristna högern i Sverige inte är så militant som i USA och den tar även avstånd från dödsstraffet, men tyvärr så finns den och det behöver vi bli medvetna om.
Jag kan inte förstå varför vi ska förneka att det i vårt land finns kristna auktoriteter, som säger att de har monopol på sanningen. De vill på alla tänkbara sätt samla de kristna värdekonservativa, som är fixerade vid samlevnadsfrågor. Då handlar det om abortmotstånd och synen på homosexualitet. Dessutom försvarar man Israel oavsett vilka handlingar Israel begår i konflikten med Palestinierna. Man skildrar också islam och andra främmande religioner på ett fördomsfullt sätt.
Självklart finns det en ovilja till att förknippas med den extrema kristna högern i USA och jag kan förstå det.
Även om det ser annorlunda ut i Sverige än i USA, så kan man inte förneka att den kristna högern existerar.
Om det nu är så att den kristna högern har en negativ klang i våra öron så finns den precis på samma sätt som det finns en kristen vänster, men om den ska jag skriva en annan gång.
Visserligen är det väl sant att den kristna högern i Sverige inte är så militant som i USA och den tar även avstånd från dödsstraffet, men tyvärr så finns den och det behöver vi bli medvetna om.
Jag kan inte förstå varför vi ska förneka att det i vårt land finns kristna auktoriteter, som säger att de har monopol på sanningen. De vill på alla tänkbara sätt samla de kristna värdekonservativa, som är fixerade vid samlevnadsfrågor. Då handlar det om abortmotstånd och synen på homosexualitet. Dessutom försvarar man Israel oavsett vilka handlingar Israel begår i konflikten med Palestinierna. Man skildrar också islam och andra främmande religioner på ett fördomsfullt sätt.
Självklart finns det en ovilja till att förknippas med den extrema kristna högern i USA och jag kan förstå det.
Även om det ser annorlunda ut i Sverige än i USA, så kan man inte förneka att den kristna högern existerar.
Om det nu är så att den kristna högern har en negativ klang i våra öron så finns den precis på samma sätt som det finns en kristen vänster, men om den ska jag skriva en annan gång.
tisdag 15 augusti 2017
Sådd och skörd
När Jesus berättar liknelsen om sådden, så talar han om att förutsättningen till en god skörd beror på jordmånen. Vid vägkanten finns inte mycket jord och där blir säden nedtrampad och fåglarna äter upp den. På berghällen vissnar sådden därför att det inte får någon väta och ibland tistlarna kvävs den, men i den goda jorden växer den och ger en god skörd.
Det är aldrig fel på utsädet när skörden uteblir. Det måste bero på jordmånen och på sol och regn i lagom mängd. Ingenting kan växa utan jord, sol och regn. Detta är en naturlag som även gäller för den andliga sådden och skörden. Utsädet i den andliga sådden är Guds ord. Detta är tolkningen av Jesus i Lukas 8:11.
De som sår Guds ord har fått sanningens utsäde. Psalmisten skriver:
"Summan av ditt ord är sanning" i Ps.119:160.
Summan av sanningen är Jesus, som också säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom
Om sanningens utsäde står det att: "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." Hebr 4:12
Men hur förhåller det sig då med den som sår? Är det inte deras duglighet som betyder något för växten? Nej det är det inte. Så här står det i 1. Kor.3:4-9.
"När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos.", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren". Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medhjälpare och ni är Guds åker, Guds bygge."
Nej det är varken den som sår, planterar eller vattnar som betyder något, bara Gud, han som ger växten.
Gud väljer att använda det som är svagt. Ja i svagheten blir kraften störst. Ingen får ta åt sig äran för det verk som är hans. Såningsmännen är bara tjänare som utför sitt arbete i trohet mot den som givit dem uppdraget.
"Min nåd är allt du behöver. Ja i svagheten blir kraften störst." 2. Kor 12:9
I den här liknelsen om sådden ger oss Jesus också en tolkning. Det handlar om hur människor tar emot Guds ord i sina hjärtan.
1. Vägkantens människor hör ordet, men djävulen tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade
2. Berghällens människor tar emot ordet med glädje, men det får aldrig slå rot. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.
3. Tistlarnas människor är de som hör ordet, men som låter livets bekymmer kväva det.
4. Den goda jordens människor är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Med alla de resurser som vi fått oss tilldelade både ekonomiska och genom de talanger som Gud har gett oss, så har vi möjlighet att bli såningsmän i Guds rike redan här och nu. Vi är kallade att så en andlig sådd. "Vårt liv är en sådd här på jorden och en gång skall inbärgning ske." Så sjunger vi i en gammal sång. Det är både förmånligt och ansvarsfullt att få vara med i ett sådant arbete. Det sätt på vilket vi sår är betydelsefullt för den skörd vi väntar.
"Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd." 2.Kor. 9:6
De som sår Guds ord har fått dem av Herren. De har blivit impregnerade av Guds ord. De har fått levande ord från Herren. Så var det för profeterna i gamla testamentet och så är det för Guds församling i nya testamentet. De har fått levande ord för att ge dem vidare.
"Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde". skrev Johannes i sitt första brev. 1. Joh. 2:14
Detta är såningsmännens signum. När det förhåller sig på det viset, så är det inte tjänaren som har framgång utan det är ordet, sådden, som har framgång. Vi kan lita på att det är kraft i Guds ord.
Det står att de första lärjungarna "predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." Mark. 16:20
"Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka." Apg. 19:20
När Gud i sin stora nåd gör under ibland oss så gäller samma löften som på bibelns tid. Det sker först när ordet får framgång och ordets tjänare ger Gud äran.
Arbetet med sådden innebär ibland påfrestningar. Sådden sker ibland så som psalmisten beskriver det:
"De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps. 126:6
Detta är såningsarbetets villkor, men tjänaren som sår väntar tålmodigt på skörd. En skörd som först kommer när tiden är inne. Det är en skörd som Gud har förutbestämt och den kommer när Herren vill, men aldrig utan att vi sår. Det finns en klar samverkan mellan dem som sår och dem som skördar.
"Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördat kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." Joh.4:35-38.
Käre vän som läser detta: Gud har kallat dig och mig till ett underbart såningsarbete. Vi har fått olika uppgifter, men alla får vi vara med. Det är ett långsiktigt arbete och långt ifrån ett latmansgöra. Det är ett arbete där vi får ge allt vad vi äger både andligt och lekamligt, men Gud har lovat oss att vi en dag skall få jubla med skördemännen.
"Till dess vill jag kämpa trons goda strid, till dess vill jag bedja och sjunga alltid. Till dess vill jag bjuda all världen Guds frid. Tills Jesus har samlat sin brud.
Det är aldrig fel på utsädet när skörden uteblir. Det måste bero på jordmånen och på sol och regn i lagom mängd. Ingenting kan växa utan jord, sol och regn. Detta är en naturlag som även gäller för den andliga sådden och skörden. Utsädet i den andliga sådden är Guds ord. Detta är tolkningen av Jesus i Lukas 8:11.
De som sår Guds ord har fått sanningens utsäde. Psalmisten skriver:
"Summan av ditt ord är sanning" i Ps.119:160.
Summan av sanningen är Jesus, som också säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom
Om sanningens utsäde står det att: "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." Hebr 4:12
Men hur förhåller det sig då med den som sår? Är det inte deras duglighet som betyder något för växten? Nej det är det inte. Så här står det i 1. Kor.3:4-9.
"När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos.", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren". Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medhjälpare och ni är Guds åker, Guds bygge."
Nej det är varken den som sår, planterar eller vattnar som betyder något, bara Gud, han som ger växten.
Gud väljer att använda det som är svagt. Ja i svagheten blir kraften störst. Ingen får ta åt sig äran för det verk som är hans. Såningsmännen är bara tjänare som utför sitt arbete i trohet mot den som givit dem uppdraget.
"Min nåd är allt du behöver. Ja i svagheten blir kraften störst." 2. Kor 12:9
I den här liknelsen om sådden ger oss Jesus också en tolkning. Det handlar om hur människor tar emot Guds ord i sina hjärtan.
1. Vägkantens människor hör ordet, men djävulen tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade
2. Berghällens människor tar emot ordet med glädje, men det får aldrig slå rot. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.
3. Tistlarnas människor är de som hör ordet, men som låter livets bekymmer kväva det.
4. Den goda jordens människor är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Med alla de resurser som vi fått oss tilldelade både ekonomiska och genom de talanger som Gud har gett oss, så har vi möjlighet att bli såningsmän i Guds rike redan här och nu. Vi är kallade att så en andlig sådd. "Vårt liv är en sådd här på jorden och en gång skall inbärgning ske." Så sjunger vi i en gammal sång. Det är både förmånligt och ansvarsfullt att få vara med i ett sådant arbete. Det sätt på vilket vi sår är betydelsefullt för den skörd vi väntar.
"Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd." 2.Kor. 9:6
De som sår Guds ord har fått dem av Herren. De har blivit impregnerade av Guds ord. De har fått levande ord från Herren. Så var det för profeterna i gamla testamentet och så är det för Guds församling i nya testamentet. De har fått levande ord för att ge dem vidare.
"Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde". skrev Johannes i sitt första brev. 1. Joh. 2:14
Detta är såningsmännens signum. När det förhåller sig på det viset, så är det inte tjänaren som har framgång utan det är ordet, sådden, som har framgång. Vi kan lita på att det är kraft i Guds ord.
Det står att de första lärjungarna "predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." Mark. 16:20
"Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka." Apg. 19:20
När Gud i sin stora nåd gör under ibland oss så gäller samma löften som på bibelns tid. Det sker först när ordet får framgång och ordets tjänare ger Gud äran.
Arbetet med sådden innebär ibland påfrestningar. Sådden sker ibland så som psalmisten beskriver det:
"De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps. 126:6
Detta är såningsarbetets villkor, men tjänaren som sår väntar tålmodigt på skörd. En skörd som först kommer när tiden är inne. Det är en skörd som Gud har förutbestämt och den kommer när Herren vill, men aldrig utan att vi sår. Det finns en klar samverkan mellan dem som sår och dem som skördar.
"Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördat kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." Joh.4:35-38.
Käre vän som läser detta: Gud har kallat dig och mig till ett underbart såningsarbete. Vi har fått olika uppgifter, men alla får vi vara med. Det är ett långsiktigt arbete och långt ifrån ett latmansgöra. Det är ett arbete där vi får ge allt vad vi äger både andligt och lekamligt, men Gud har lovat oss att vi en dag skall få jubla med skördemännen.
"Till dess vill jag kämpa trons goda strid, till dess vill jag bedja och sjunga alltid. Till dess vill jag bjuda all världen Guds frid. Tills Jesus har samlat sin brud.
fredag 11 augusti 2017
När vetenskap och tro går skilda vägar
Om någon som ser en uppstoppad fågel skulle fråga mig vem som har stoppat upp fågeln och jag svarade att det har naturen gjort, så skulle jag bli utskrattad. Om någon däremot skulle fråga mig vem det är som har gjort fågeln och jag skulle svara att det har naturen gjort så skulle man inte alls skratta. Då är mitt svar vetenskapligt. Om jag då invänder och säger att det har Gud gjort, så blir jag genast betraktad som efterbliven och obildad. Vetenskap och tro går inte alltid samma väg.
Men det finns undantag. Många vetenskapsmän visar både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar. Man fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. När en av 2006 års nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelade sig efter Big Bang utbrast han: ”För den troende är detta som att se Guds ansikte”.
Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen.
Den moderna vetenskapen styrs av den så kallade rationalismen. Rationalismen är alla filosofiska riktningar som är centrerade till förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.
För mig som troende räcker inte rationalismen till. Jag väljer inte emellan min bibeltro och den moderna rationalismen. För både bibeltron och rationalismen går sina egna vägar.
Jag tycker inte man kan säga att bibeln kan förklara vetenskapen. Bibeln är ingen vetenskaplig lärobok och texterna i Bibeln kan inte vetenskapligt bevisas, så som en del tror.
Trots detta väljer jag först av allt tron på bibeln där Gud har valt att berätta om Jesus på det sätt han själv vill. Summan av Guds ord är sanning och sanningen är Jesus.
Därför räknar jag inte med att bli förstådd. Det jag tror på räknas för dårskap. Det går inte att vetenskapligt förklara, men det hör till det liv som vi får om vi vill tro på Guds ord.
Om alla de erfarenheter och upplevelser vi gjort inte stämmer med Guds ord då finns risk för att vi hamnar på fel väg. Det räcker aldrig att säga att vårt eget omdöme har lett oss rätt och att vi därför kan känna oss tillfreds.
Människor kan ha olika lärouppfattningar, men om dessa läror strider mot Guds ord så kan vi utan vidare avvisa dem. Visserligen kan vi ha skilda uppfattningar i en del vilket vi borde tolerera, men om vi förnekar det som hör till grundförutsättningarna för all kristen tro så är vi som säger att vi tror de mest ömkansvärda enligt Paulus.
Det finns möjlighet att använda bibelord till stöd för de mest befängda läror, men vi är kallade av Gud till att förvalta det ord som han har givit oss i den heliga skrift. Detta måste få ske med respekt och en vilja till att ledas av den helige Ande som är vår Hjälpare och som skall leda oss fram till hela sanningen. Den sanning som vi bara finner konturerna av på denna jord.
Men det finns undantag. Många vetenskapsmän visar både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar. Man fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. När en av 2006 års nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelade sig efter Big Bang utbrast han: ”För den troende är detta som att se Guds ansikte”.
Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen.
Den moderna vetenskapen styrs av den så kallade rationalismen. Rationalismen är alla filosofiska riktningar som är centrerade till förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.
För mig som troende räcker inte rationalismen till. Jag väljer inte emellan min bibeltro och den moderna rationalismen. För både bibeltron och rationalismen går sina egna vägar.
Jag tycker inte man kan säga att bibeln kan förklara vetenskapen. Bibeln är ingen vetenskaplig lärobok och texterna i Bibeln kan inte vetenskapligt bevisas, så som en del tror.
Trots detta väljer jag först av allt tron på bibeln där Gud har valt att berätta om Jesus på det sätt han själv vill. Summan av Guds ord är sanning och sanningen är Jesus.
Därför räknar jag inte med att bli förstådd. Det jag tror på räknas för dårskap. Det går inte att vetenskapligt förklara, men det hör till det liv som vi får om vi vill tro på Guds ord.
Om alla de erfarenheter och upplevelser vi gjort inte stämmer med Guds ord då finns risk för att vi hamnar på fel väg. Det räcker aldrig att säga att vårt eget omdöme har lett oss rätt och att vi därför kan känna oss tillfreds.
Människor kan ha olika lärouppfattningar, men om dessa läror strider mot Guds ord så kan vi utan vidare avvisa dem. Visserligen kan vi ha skilda uppfattningar i en del vilket vi borde tolerera, men om vi förnekar det som hör till grundförutsättningarna för all kristen tro så är vi som säger att vi tror de mest ömkansvärda enligt Paulus.
Det finns möjlighet att använda bibelord till stöd för de mest befängda läror, men vi är kallade av Gud till att förvalta det ord som han har givit oss i den heliga skrift. Detta måste få ske med respekt och en vilja till att ledas av den helige Ande som är vår Hjälpare och som skall leda oss fram till hela sanningen. Den sanning som vi bara finner konturerna av på denna jord.
tisdag 8 augusti 2017
Var finns det förlåtande sinnelaget?
Där vinet går in går vettet ut, skriver Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen på ledarplats.
Det handlar om förre finansministern i alliansregeringen Anders Borg, som har blivit de stora tidningsrubrikernas man när han under en privat tillställning druckit för mycket alkohol och burit sig illa åt. Rykten och skvaller har blandats med sådant som förefaller vara fakta. Anders Borg har bett om ursäkt för sitt beteende, vilket verkligen borde vara självklart för en man i hans ställning, och det hedrar honom naturligtvis.
Det kanske är riktigt, som Sandlund skriver att vuxna människor måste ta ansvar för sitt handlande och bära konsekvenserna av dem. Detta som ofta sker under påverkan av alkoholkonsumtion kan få oanade konsekvenser.
Jag frågar mig likväl om det är nödvändigt med all denna uppmärksamhet, och allt detta ältande i en människas felsteg. Historien kommer säkert att upprepa sig när någon annan person blir ertappad vid något annat tillfälle. Var finns då det förlåtande sinnelaget, medlidandet, barmhärtigheten. Är det bara vackra ord, eller är det livets gåta, att älska, glömma och förlåta
Pöbeln hade ertappat en kvinna som begått äktenskapsbrott. Lagen krävde att sådana kvinnor skulle stenas. Det fanns ingen känsla av barmhärtighet hos de människor som ertappat kvinnan. Det fanns bara skadeglädje. Denna skadeglädje var inte riktad mot den ertappade kvinnan i första hand utan hon var bara en bricka i spelet. Den var riktad emot den som alltid visade sig vara syndares vän.
Människorna visste att Jesus skulle visa på vilken sida han stod och de ville i första hand få något att anklaga honom för.
"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne",
sa han till de uppretade människorna." Detta var ett oväntat svar. Han förnekade inte att de hade rätt, eftersom de kände till vad lagen föreskrev, men han gav dem en ny infallsvinkel då han vidgade kravet till att gälla även dem. Han talade till deras samveten.
Fanns det någon där som var fri från synd. Dessa människor som försökte följa lagen visste ju lagens uppgift. De ägde kunskapen om hur lagen skulle tillämpas på andra, men de vände den inte till sig själva. De var stolta över lagen, men de vanärade Gud genom att överträda den. De var väktare åt lagen, men samtidigt lagens överträdare.
Detta visste Jesus och därför lyckades han att få dem att förstå sin egen skuld. Det måste sägas dem till godo att de lät detta ske. Den ena efter den andra avlägsnade sig och till sist stod bara Jesus och kvinnan kvar.
"Jesus såg upp och sa till henne: Kvinna vart tog de vägen, var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej herre. Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Det är bara en som kan befria oss ifrån lagens dom. Det är bara Jesus som kan säga: "inte heller jag dömer dig." Han har tagit domen och straffet för all världens synd. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus" "Han min synd på sig tog, då för mig han dog. Ja han naglades fast för mig."
Lagen kan inte befria oss från synden. Den dömer lika hårt som den alltid har gjort. Pöbeln som fanns på Jesu tid finns också i vår tid. Skadeglädjen visar sig ofta då människor ertappas med att bryta mot lagen. Då människor skämmer ut sig och förnedras.
Det är grymt att se hur människor även i vår tid blir offer för onda tungor. Då finns det inte något rum för förmildrande omständigheter. Var finns det förlåtande sinnelaget? Var finns medlidandet med de människor som har försyndat sig. Du kanske säger: "Det angår inte mig vad en annan människa gör?" Detta är inte sant. Vi lever i en tid där vi ofta blir delaktiga i vad andra människor gör. Hur skall vi då handla?
Petrus frågade Jesus: "Hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." Därefter berättar han om den kunglige tjänaren som fick sin skuld efterskänkt efter det att han bönfallit kungen. Samme tjänare hade också en tjänare som på liknande sätt var skyldig. Även denne tjänare bönföll sin herre, men han ville inte efterskänka honom sin skuld utan satte honom i fängelse. När kungen fick höra detta kallade han till sig sin tjänare och sade: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat, som jag emot dig." I sin vrede lät han bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder, sa Jesus.
.
Det handlar om förre finansministern i alliansregeringen Anders Borg, som har blivit de stora tidningsrubrikernas man när han under en privat tillställning druckit för mycket alkohol och burit sig illa åt. Rykten och skvaller har blandats med sådant som förefaller vara fakta. Anders Borg har bett om ursäkt för sitt beteende, vilket verkligen borde vara självklart för en man i hans ställning, och det hedrar honom naturligtvis.
Det kanske är riktigt, som Sandlund skriver att vuxna människor måste ta ansvar för sitt handlande och bära konsekvenserna av dem. Detta som ofta sker under påverkan av alkoholkonsumtion kan få oanade konsekvenser.
Jag frågar mig likväl om det är nödvändigt med all denna uppmärksamhet, och allt detta ältande i en människas felsteg. Historien kommer säkert att upprepa sig när någon annan person blir ertappad vid något annat tillfälle. Var finns då det förlåtande sinnelaget, medlidandet, barmhärtigheten. Är det bara vackra ord, eller är det livets gåta, att älska, glömma och förlåta
Pöbeln hade ertappat en kvinna som begått äktenskapsbrott. Lagen krävde att sådana kvinnor skulle stenas. Det fanns ingen känsla av barmhärtighet hos de människor som ertappat kvinnan. Det fanns bara skadeglädje. Denna skadeglädje var inte riktad mot den ertappade kvinnan i första hand utan hon var bara en bricka i spelet. Den var riktad emot den som alltid visade sig vara syndares vän.
Människorna visste att Jesus skulle visa på vilken sida han stod och de ville i första hand få något att anklaga honom för.
"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne",
sa han till de uppretade människorna." Detta var ett oväntat svar. Han förnekade inte att de hade rätt, eftersom de kände till vad lagen föreskrev, men han gav dem en ny infallsvinkel då han vidgade kravet till att gälla även dem. Han talade till deras samveten.
Fanns det någon där som var fri från synd. Dessa människor som försökte följa lagen visste ju lagens uppgift. De ägde kunskapen om hur lagen skulle tillämpas på andra, men de vände den inte till sig själva. De var stolta över lagen, men de vanärade Gud genom att överträda den. De var väktare åt lagen, men samtidigt lagens överträdare.
Detta visste Jesus och därför lyckades han att få dem att förstå sin egen skuld. Det måste sägas dem till godo att de lät detta ske. Den ena efter den andra avlägsnade sig och till sist stod bara Jesus och kvinnan kvar.
"Jesus såg upp och sa till henne: Kvinna vart tog de vägen, var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej herre. Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Det är bara en som kan befria oss ifrån lagens dom. Det är bara Jesus som kan säga: "inte heller jag dömer dig." Han har tagit domen och straffet för all världens synd. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus" "Han min synd på sig tog, då för mig han dog. Ja han naglades fast för mig."
Lagen kan inte befria oss från synden. Den dömer lika hårt som den alltid har gjort. Pöbeln som fanns på Jesu tid finns också i vår tid. Skadeglädjen visar sig ofta då människor ertappas med att bryta mot lagen. Då människor skämmer ut sig och förnedras.
Det är grymt att se hur människor även i vår tid blir offer för onda tungor. Då finns det inte något rum för förmildrande omständigheter. Var finns det förlåtande sinnelaget? Var finns medlidandet med de människor som har försyndat sig. Du kanske säger: "Det angår inte mig vad en annan människa gör?" Detta är inte sant. Vi lever i en tid där vi ofta blir delaktiga i vad andra människor gör. Hur skall vi då handla?
Petrus frågade Jesus: "Hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." Därefter berättar han om den kunglige tjänaren som fick sin skuld efterskänkt efter det att han bönfallit kungen. Samme tjänare hade också en tjänare som på liknande sätt var skyldig. Även denne tjänare bönföll sin herre, men han ville inte efterskänka honom sin skuld utan satte honom i fängelse. När kungen fick höra detta kallade han till sig sin tjänare och sade: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat, som jag emot dig." I sin vrede lät han bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder, sa Jesus.
.
måndag 7 augusti 2017
Räkna aldrig med att bli förstådd
Den franske författaren och filosofen Voltaire levde under första delen av 1700-talet. Han var kritisk mot dåtidens religion. Han menade att kyrkan har för stor insyn och påverkan på människan och att religionen styr människan. Voltaire kämpade emot dåtidens religiösa intolerans, mot politiskt förtryck och mot okunnighet och fördomar på alla områden.
Vi lever i en annan tid och jag tror säkert att vi skulle ha hållit med Voltaire med tanke på hur det såg ut vid denna tid. Men tyvärr så finns det även i dag religiös intolerans, politiskt förtryck, okunnighet och fördomar både ibland troende och icke troende människor.
Just därför behövs sanningens ord. Det är nödvändigt för oss att höja våra röster och våga ge uttryck för de ord och tankar som vi anser vara de rätta
Men jag räknar absolut inte med att bli förstådd. Det anser jag till och med vara orimligt. Det sägs att Voltaire har sagt: "Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem." Vad han egentligen sagt är: "Det står klart att en individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt är ett odjur." Båda dessa uttalanden handlar om den önskvärda yttrandefrihet som vi skall vara mycket tacksamma för att vi har i vårt land.
Det är mycket möjligt att du inte delar de åsikter och tankar jag försöker förmedla. De har sin grund i Guds eget ord och det står skrivet att "Summan av ditt ord är sanning."
Du får gärna ifrågasätta mitt budskap och själv ta reda på hur du ska finna den rätta kunskapen, men jag tar mig friheten att skriva det som jag själv anser vara sant, rätt och angeläget. Det är helt enkelt min uppgift och min kallelse. Att vittna om vad jag själv har upplevt i mötet med Gud.
Hur skall jag kunna göra detta så att du ska förstå? Du kanske tror att du känner mig och vet vem jag är, men detta är bara sant till en viss del. Så här står det i min bibel: "Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom." När bibeln använder ordet "världen" så avses det i detta sammanhang vara "mänskligheten." Människor i allmänhet kan inte förstå varför vi är sådana som vi är.
Du kanske tycker att jag är en "kuf", en underlig kurre, en stofil eller ett original, som kan tro så som jag gör. Vem har räknat med att du ska förstå mig? Inte jag i alla fall. Paulus uttrycker det så här: "Vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull....hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg"
Även om vi inte får utstå samma förföljelse, så är villkoren desamma. Vi är dårar för dem som inte har lärt känna Jesus.
Hur ska jag kunna övertyga dig min käre läsare att det livet ändå är värt att leva för? Jag önskar att du ska få hjälp så att du kommer till insikt om sanningen. Det finns nämligen en sanning som kan göra oss fullkomligt fria. Det står så här: "När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.
Vi lever i en annan tid och jag tror säkert att vi skulle ha hållit med Voltaire med tanke på hur det såg ut vid denna tid. Men tyvärr så finns det även i dag religiös intolerans, politiskt förtryck, okunnighet och fördomar både ibland troende och icke troende människor.
Just därför behövs sanningens ord. Det är nödvändigt för oss att höja våra röster och våga ge uttryck för de ord och tankar som vi anser vara de rätta
Men jag räknar absolut inte med att bli förstådd. Det anser jag till och med vara orimligt. Det sägs att Voltaire har sagt: "Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem." Vad han egentligen sagt är: "Det står klart att en individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt är ett odjur." Båda dessa uttalanden handlar om den önskvärda yttrandefrihet som vi skall vara mycket tacksamma för att vi har i vårt land.
Det är mycket möjligt att du inte delar de åsikter och tankar jag försöker förmedla. De har sin grund i Guds eget ord och det står skrivet att "Summan av ditt ord är sanning."
Du får gärna ifrågasätta mitt budskap och själv ta reda på hur du ska finna den rätta kunskapen, men jag tar mig friheten att skriva det som jag själv anser vara sant, rätt och angeläget. Det är helt enkelt min uppgift och min kallelse. Att vittna om vad jag själv har upplevt i mötet med Gud.
Hur skall jag kunna göra detta så att du ska förstå? Du kanske tror att du känner mig och vet vem jag är, men detta är bara sant till en viss del. Så här står det i min bibel: "Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom." När bibeln använder ordet "världen" så avses det i detta sammanhang vara "mänskligheten." Människor i allmänhet kan inte förstå varför vi är sådana som vi är.
Du kanske tycker att jag är en "kuf", en underlig kurre, en stofil eller ett original, som kan tro så som jag gör. Vem har räknat med att du ska förstå mig? Inte jag i alla fall. Paulus uttrycker det så här: "Vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull....hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg"
Även om vi inte får utstå samma förföljelse, så är villkoren desamma. Vi är dårar för dem som inte har lärt känna Jesus.
Hur ska jag kunna övertyga dig min käre läsare att det livet ändå är värt att leva för? Jag önskar att du ska få hjälp så att du kommer till insikt om sanningen. Det finns nämligen en sanning som kan göra oss fullkomligt fria. Det står så här: "När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.
söndag 6 augusti 2017
Till dig som inte kan tro
Gärningarna som Jesus gjorde vittnade om att han var Guds son. Trots detta fanns det då människor som inte trodde. De goda gärningar som Jesus gjorde kunde inte övertyga dem. De kände inte Jesus därför kunde de inte tro på honom. De såg visserligen allt det han gjorde, men de hade inte lärt känna honom.
Du kanske säger att du inte kan tro på Jesus. Det kan jag förstå, eftersom du inte känner honom. Du lyssnar på andra som säger precis som jag gör att vi tror på Jesus och han betyder så mycket för oss. Jesus är fortfarande en främmande person för dig. Du kan helt enkelt inte tro att han betyder något för dig. Du placerar mig och andra troende i gruppen religiösa och själv har du accepterat din roll som tvivlare, eller rentav förnekare av den kristna tron på Jesus Kristus. Möjligtvis har du även blivit skrämd av de avarter som förekommer ibland oss som tror.
Du behöver inte tro förrän du finner svaret på din andliga längtan. Det enda du behöver är att ta emot Jesus. Du kan inte tro förrän detta sker
"Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn."
Det finns en gräns emellan dem som tror och den som inte tror. Gränsen går i beslutet att ta emot honom eller att förkasta honom. Det är först av allt när vi tar emot honom som vår Frälsare som vi kan tro att han är Guds son.
Du kanske säger att du klarar dig bra utan Jesus. Ditt liv präglas av hur du lever. Du kan ha allt du behöver. En bra utbildning, ett bra jobb, vänner, nöjen, pengar, materiella ting ja allt vad den här världen kan erbjuda. Du kan känna dig tillfreds med allt detta, men ändå sakna något väsentligt. Du behöver inte gå miste om något i livet för att du tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte förändra något heller, men den förändring som sker är att Gud skapar något nytt i ditt liv.
Tro mig när jag säger: "Det är nå´t särskilt med Jesus" Jag kan inte leva utan honom och har inte kunnat detta sedan jag för första gången tog emot honom i mitt liv. Det var först då som jag kom till tro och visste att jag tillhörde honom
"Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får"
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig."
Du kan aldrig prestera en tro i din egen kraft, men när du beslutar att följa Jesus och ta emot honom i ditt liv, så kommer du att få uppleva trons under i ditt liv. Det största beviset för att Jesus finns kommer då till ditt hjärta. Det kanske kommer som ett spirande frö. Ett frö som behöver näring för att så småningom få rötter i jorden och växt emot ljuset. Men kom ihåg det börjar med att du tar emot honom som gav oss frälsningens gåva.
Du kanske säger att du inte kan tro på Jesus. Det kan jag förstå, eftersom du inte känner honom. Du lyssnar på andra som säger precis som jag gör att vi tror på Jesus och han betyder så mycket för oss. Jesus är fortfarande en främmande person för dig. Du kan helt enkelt inte tro att han betyder något för dig. Du placerar mig och andra troende i gruppen religiösa och själv har du accepterat din roll som tvivlare, eller rentav förnekare av den kristna tron på Jesus Kristus. Möjligtvis har du även blivit skrämd av de avarter som förekommer ibland oss som tror.
Du behöver inte tro förrän du finner svaret på din andliga längtan. Det enda du behöver är att ta emot Jesus. Du kan inte tro förrän detta sker
"Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn."
Det finns en gräns emellan dem som tror och den som inte tror. Gränsen går i beslutet att ta emot honom eller att förkasta honom. Det är först av allt när vi tar emot honom som vår Frälsare som vi kan tro att han är Guds son.
Du kanske säger att du klarar dig bra utan Jesus. Ditt liv präglas av hur du lever. Du kan ha allt du behöver. En bra utbildning, ett bra jobb, vänner, nöjen, pengar, materiella ting ja allt vad den här världen kan erbjuda. Du kan känna dig tillfreds med allt detta, men ändå sakna något väsentligt. Du behöver inte gå miste om något i livet för att du tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte förändra något heller, men den förändring som sker är att Gud skapar något nytt i ditt liv.
Tro mig när jag säger: "Det är nå´t särskilt med Jesus" Jag kan inte leva utan honom och har inte kunnat detta sedan jag för första gången tog emot honom i mitt liv. Det var först då som jag kom till tro och visste att jag tillhörde honom
"Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får"
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig."
Du kan aldrig prestera en tro i din egen kraft, men när du beslutar att följa Jesus och ta emot honom i ditt liv, så kommer du att få uppleva trons under i ditt liv. Det största beviset för att Jesus finns kommer då till ditt hjärta. Det kanske kommer som ett spirande frö. Ett frö som behöver näring för att så småningom få rötter i jorden och växt emot ljuset. Men kom ihåg det börjar med att du tar emot honom som gav oss frälsningens gåva.
fredag 4 augusti 2017
Den glädje som Gud vill ge till oss
Den glädje som Gud vill ge till oss människor är inte av tillfällig karaktär. Den liknar inte de tillfälliga stunder vi får av glädje här på jorden. Den är en bärkraft även under svåra perioder i vårt liv och är präglad av gränslös kärlek. Det är en evig glädje framsprungen ur källorna i tåredalen.
Glädjen som Gud ger innebär en visshet om barnaskap. Denna visshet är verkligen ett ämne till en stor glädje. Vissheten som Gud ger är ingenting som man själv presterar, hur mycket man än anstränger sig. Det är inte heller ett halmstrå som man griper när man befinner sig i en tillfällig kris. Den ligger inom räckhåll för den som vill ta emot den som en gåva. Även för dig som nu läser detta.
Våra klagorop hörs av Gud. Vi har rättighet att klaga och vi har även orsak att frambära vårt klagorop till Gud när vi befinner oss i tåredalen.
"Skapelsen ropar som i födslovåndor och till och med vi som fått Anden som en första gåva ropar i vår väntan."
"Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras."
Vi behöver inte gräva ner oss i sorger och bedrövelser. Nej vi kan stå upp och låta honom klä av oss sorgens dräkt och ikläda oss den eviga glädje som alltid kommer att bestå.
Jag föraktar inte den tillfälliga glädje vi kan få här på jorden. Den kan bestå av mycket av både materiell och emotionell karaktär, men den är ingenting i jämförelse med den eviga glädje som Gud vill ge till oss. Den som beskrives i psaltarpsalmen 30: 9-13.
"Till dig, Herre, ropade jag, och till Herren bad jag: "Vad vinning har du av mitt blod, eller av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, o Herre, och var mig nådig, Herre var min hjälpare." Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång, du klädde av mig sorgens dräkt och utrustade mig med glädje. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna. Herre min Gud jag vill tacka dig evinnerligen."
Glädjen som Gud ger innebär en visshet om barnaskap. Denna visshet är verkligen ett ämne till en stor glädje. Vissheten som Gud ger är ingenting som man själv presterar, hur mycket man än anstränger sig. Det är inte heller ett halmstrå som man griper när man befinner sig i en tillfällig kris. Den ligger inom räckhåll för den som vill ta emot den som en gåva. Även för dig som nu läser detta.
Våra klagorop hörs av Gud. Vi har rättighet att klaga och vi har även orsak att frambära vårt klagorop till Gud när vi befinner oss i tåredalen.
"Skapelsen ropar som i födslovåndor och till och med vi som fått Anden som en första gåva ropar i vår väntan."
"Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras."
Vi behöver inte gräva ner oss i sorger och bedrövelser. Nej vi kan stå upp och låta honom klä av oss sorgens dräkt och ikläda oss den eviga glädje som alltid kommer att bestå.
Jag föraktar inte den tillfälliga glädje vi kan få här på jorden. Den kan bestå av mycket av både materiell och emotionell karaktär, men den är ingenting i jämförelse med den eviga glädje som Gud vill ge till oss. Den som beskrives i psaltarpsalmen 30: 9-13.
"Till dig, Herre, ropade jag, och till Herren bad jag: "Vad vinning har du av mitt blod, eller av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, o Herre, och var mig nådig, Herre var min hjälpare." Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång, du klädde av mig sorgens dräkt och utrustade mig med glädje. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna. Herre min Gud jag vill tacka dig evinnerligen."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)