Profeter som talar sanning

Ur Ökenkällan 2016:

Jeremia 6:13 "Ty alla, både små och stora, söker där orätt vinning, och både profeter och präster far allesammans med lögn, de tar det lätt med helandet av mitt folks skada. De säger: "Allt står väl till, allt står väl till, "och dock står inte allt väl till." 

Vem handlar detta om och i vilket sammanhang kan man förstå texten? 

Jeremia är vid det här tillfället uppfylld av Herrens vrede över det upproriska tillstånd som råder vid den här tiden. Vi befinner oss i början av profeten Jeremias verksamhetsperiod omkring år 627 f.Kr.. Det är i slutet av Juda rikes historia. Den unge kungen Josias hade då regerat i tretton år över det folk som var "Herrens utvalda folk".

Israel var inte längre ett enat rike. Det hade splittrats i två delar, Israel i norr och Juda i söder. Båda rikena fick uthärda hårda strider med det mäktiga assyriska riket, som härjade och plundrade i regionen Israels rike hade krossats av den assyriske härskaren och förslavat en stor del av dess befolkning. Juda rike förde en osäker tillvaro som vasallstat under Assyrien, men kung Josia lyckades göra Juda rike oberoende.

Det står att kung Josia gjorde vad rätt var i Herrens ögon. En sådan sak var att han befallde att översteprästen Hilkia skulle göra i ordning pengar som influtit till Herrens hus. Han skulle överlämna dessa pengar till dem som arbetade med att sätta i stånd det som förfallit. 

När Hilkia gör detta så hittar han lagboken som varit gömd. 

När kungen får höra vad som står i lagboken, så blir han bestört och river sönder sina kläder. Han säger:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket , ja för hela Juda, angående det som står skrivet i denna bok, som nu har blivit funnen. Ty stor är Herrens vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder inte har velat lyssna till denna boks ord och inte har gjort allt som är oss föreskrivet." 2 Kungaboken 22:13

Prästen Hilkia och några till gick då till profetissan Hulda på kungens befallning Hennes profetia var mycket allvarlig. Den handlade om den olycka som skulle drabba folket därför att de inte lyssnat till det budskap som var dem föreskrivet. Det var inget populärt budskap. Det handlade om dom och straff över ett folk som redan var hårt prövat. Även Jeremia frambar ett sådant budskap. Det fanns en anledning till detta

"Herrens ord har blivit till vanära bland dem, de har inget behag till det. Därför är jag uppfylld av Herrens vrede, jag förmår inte hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm. Ja både man och kvinna skall drabbas av den, även den gamle och den som har fyllt sina dagars mått."Jer. 6:10-11

I samma veva fanns det andra profeter, som inte ville förstå allvaret och som hade ett annat budskap, ett avfälligt budskap. De insåg inte tidens allvar. De var falska profeter, som ville bli populära genom sin egen förkunnelse. De ville själva stå i centrum och de samlade säkert många åhörare genom sin skenfagra förkunnelse. De profeterade om lycka i stället för olycka, eftersom de inte insåg det allvarliga läget.

Om jag är allvarligt sjuk, så går jag till doktorn för att få en rätt diagnos. Jag vill inte att doktorn ska ta det lätt på min sjukdom. Jag vill veta sanningen även om det skulle göra ont att få veta den.

Det här var en mycket svår tid för Juda rike och för Israel. Den kulminerade med att templet i Jerusalem förstördes och folket fördes bort till Babel under en period av sjuttio år.

Det fanns en tid i vårt land och i vår del av världen när man prioriterade det som står skrivet i Guds ord, och med detta menar jag.

"Summan av ditt ord är sanning." Psaltaren 119:160

Guds ord har varit en vägledande faktor för vårt land och vårt folk.

Kan man göra en liknande analys av det andliga tillståndet i dag, så som man gjorde på den här tiden? Finns det nationella ledare som kan göra som Josia gjorde:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket, angående det som står i denna bok.?" Kan vi säga som man också sa vid den här tiden: "Allt står väl till, allt står väl till?" Kan vi ta det lätt med helandet av vårt folks nationella skada, som om ingenting hade hänt? Om vi lyssnar på de profeter som talar sanning, så kanske det innebär att vi får en icke önskvärd men nödvändig diagnos. Sanningen kan vara obehaglig.

Israel förkastade Guds väg vid denna tid. När Herren talade:

"Ställ er vid vägarna och se till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar" Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den" Och när jag då satte väktare över er och sade: "Ge akt på basunens ljud", så svarade de: "Vi vill inte ge akt på det." Jer.6:1-17

Jag menar INTE att det är domsprofeter vi behöver i första hand. Sådana finns det och de är inte alltid utsända av Herren lika litet som "lyckoprofeterna" är det. Det finns så kallade domsprofeter, som tar sig friheten att utmåla skräckfyllda framtidsscenarier, utan att vara sända av Herren. Det står om dem i Upp. 2: 2:

"Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det, och du har funnit att de är lögnare."

Vi behöver första av allt profeter som talar sanning.

"När han (Hjälparen) kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd; de tror inte på mig (Jesus). Rättfärdighet; jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, Dom; denna världens härskare är dömd." Joh. 16:8....."(Hjälparen) skall vägleda er med hela sanningen.

Bibeltro och hermeneutik

Här en text jag skrev på min hemsida för flera år sedan. Det är en dialog med Stefan Green som är lärare vid Pingströrelsens teologiska seminarium. HÄR KAN DU LÄSA DEN!