Kyrkorna i Motala och Folkuniversitetet har bjudit in teologie doktor Leif Carlsson från Lunds universitet för en föreläsning i Motala huvudbibliotek. Han ska tala om hur dagens växande antisemitism kan bekämpas.
I sin bok ”Avkolonisera Palestina, landet, folket, Bibeln” skriver prästen Mitri Raheb, som tillhör den lutherska kyrkan i det heliga landet:
"Kyrkor menar att de måste stå på Israels sida på grund av Förintelsen i Europa. Deras uttalade motivering är att de har lärt sig av historien. Detta antagande måste ifrågasättas. Visst har kyrkan blivit känslig för historiska antijudiska traditioner, men den känner sig fortfarande mer bekväm med att ställa sig på makthavarnas sida.
Israellobbyn är mycket stark och belönar aktivt dem som stöder den, medan de som kritiserar dess bosättarkoloniala praktik bestraffas. Det är fortfarande mycket kostsamt att ställa sig på de svagas och förtrycktas sida. Priset kan vara ens karriär, rykte, ja, till och med livet."
Lärdomar från historien
Dietrich Bonhoeffer var en del av den lilla bekännelsekyrka som vågade utmana sin tids makthavare, och han fick betala med sitt liv. Även om Bonhoeffer hyllas av många, nästan som ett protestantiskt helgon, är det få som idag vågar följa hans exempel och utmana den israeliska staten och de lobbyister som är inbäddade i kyrkan och samhället. Vilka lärdomar kan vi dra av historien om kyrkor och politiska grupper är rädda för Israellobbyn och ställer sig på den mäktiga staten Israels sida mot det förtryckta palestinska folket?
Kyrkorna arbetar seriöst för att bekämpa antisemitism. Ordet myntades i slutet av 1800-talet för att beskriva demoniseringen och diskrimineringen av en hel judisk befolkning i Europa. Denna demonisering måste bekämpas, precis som islamofobi och andra former av rasism.
Men under de senaste tre decennierna, sedan 1991, har Israellobbyn försökt införa en ny definition av antisemitism som sätter staten Israel över all kritik. Den har lanserat en internationell kampanj för att kriminalisera all kritik av staten Israel och misskreditera allt verkligt motstånd mot Israels koloniseringsprojekt, även när motståndet uppenbarligen är icke-våldsamt.
Som ett resultat av detta kriminaliseras förespråkandet av palestiniernas rättigheter som ”hatpropaganda”. Utrymmet för profetiskt vittnesbörd, icke-våldsmotstånd och medborgerlig handling krymper, och med det även rätten till yttrandefrihet. Detta är särskilt tydligt i Tyskland, där journalister, kyrko- och statstjänstemän förbjuds att använda ord som ”apartheid” eller ”bosättarkolonialism” när det gäller staten Israel. Palestinska teologer förbjuds att predika i tyska kyrkor, människorättsaktivister bjuds inte in och de förbjuds tillträde till föreläsningssalar.
Detta är inget historiskt brott, utan en fortsättning på samma gamla mönster där kyrkor ställer sig på makthavarnas sida – i det här fallet Israellobbyn i Tyskland – för att censurera de maktlösas yttranden och på olika sätt utestänga dem från det offentliga rummet.
Se även följande länk från Svenska kyrkan:
GUDS VÄGAR; JUDENDOM OCH KRISTENDOM
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1572363&ptid=
