söndag 3 juni 2018
onsdag 23 maj 2018
Du måste anstränga dig för att bli svensk
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har sagt att "Hederskulturen ger uttryck för värderingar som inte hör hemma i Sverige." Detta är naturligtvis sant och kan inte nog betonas. Samtidigt måste vi komma ihåg att vi inte kan förknippa hedersvåld med Islam på det sätt som ofta felaktigt sker i media.
Sveriges muslimska nätverk har i ett dokument skrivit om Islam och hederskultur. Där står det att "imamer världen över är eniga om att hederskultur och Islam inte går samman. Hederskultur är ett beteende som bygger på maktstrukturer och något människan tar till när han/hon har tappat kontrollen över sin egen situation."..."Många förknippar hederskultur med någon form av muslimsk kultur. Det finns även människor som tror att detta har kopplingar till Islam. Samtidigt måste vi förstå att hederskultur även finns bland de som kallar sig muslimer. Ett problem är att det finns många muslimer som inte har någon kunskap om Islam, eller att deras tro helt enkelt bygger på felaktiga grunder. Att kalla sig muslim innebär inte att man underkastar sig eller att man har någon tro på Gud."
http://www.islamguiden.com/arkiv/hederskultur.pdf
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch-Thor har sagt att "Den judisk kristna etiken är Sveriges etiska modersmål" Vad kan det bero på att hon utesluter Islam. som är dem tredje stora abrahamitiska religionen? Om det är kännetecknande för Kristdemokraternas politik att utesluta den stora grupp av muslimer som har kommit till vårt land, så tycker jag att det är mycket allvarligt. Då har Kristdemokraterna övergivit sin politiska ideologi. Menar Ebba Busch-Thor att muslimerna skall avsäga sig sin religiösa tro när hon säger: "Är du här måste du anstränga dig att bli svensk?" Det hoppas jag verkligen inte.
Det är inte de religiösa skiljelinjerna vi måste skärpa. Det finns andra skiljelinjer mellan människor, som är lika mycket kulturella, etniska och språkliga som de är religiösa. Om det finns värderingar och kulturyttringar, som inte hör hemma i Sverige, så ska vi inte ha så bråttom med att stämpla dem som religiösa även om de utger sig för att vara det. Den religionsfrihet som vi har i Sverige ska vi vara mycket rädda om. Det innebär att vi också ska motverka de religiösa motsättningar som finns i världen i dag. Vi ska undvika att uppträda fientligt mot människor av annan religiös tro, vilket olyckligtvis skulle kunna leda till ett aggressivt beteende.
Vi kan hålla fast vid vår egen övertygelse, men samtidigt med respekt bejaka andras rätt att ha en egen uppfattning utan att förbjuda dem att omsätta sin avvikande tro i praktiken. Förbud kan aldrig leda till den önskvärda religionsfrihet vi vill se i vårt land.
Däremot måste vi motsätta oss de avarter som finns i alla religioner, och som inte hör hemma i vår tid. Detta gäller till exempel när kvinnor behandlas som mindervärdiga, när barn könsstympas eller när omskärelse sker av religiösa skäl. Det gäller naturligtvis också den så kallade hederskulturen, vilken inte hör hemma vare sig i Sverige eller något annat land. Allt som strider mot svensk lagstiftning måste till varje pris beivras.
Så här skrev jag i Ökenkällan för fyra år sedan. Texten är fortfarande aktuell:
"Hur skall vi förhålla oss till en religion som vi anser vara farlig? Många är rädda för islam och ser med oro hur de utbreder sig över hela världen. Hur det blir med den saken vet vi ju inte något om, även om vi ser många skrämmande tendenser. Nu är det ju så att den våldsbenägenhet som finns hos de extrema grupperna av Islam, inte är representativt för muslimer i allmänhet. Det förhåller sig i stället så att de flesta muslimer anses tillhöra den grupp som de extrema muslimerna kallar jahili. Dit hör alla demokratier och politiska system som stiftar lagar och som är "okunniga om gudomlig vägledning" (jahiliyyah). Därför måste alla sådana samhällen förintas eller besegras enligt denna extrema, våldsbenägna grupp av muslimer. De utgör således ett hot mot både muslimer och kristna, vilket vi ju också får veta genom den rapportering som sker där t.ex. Isis är verksamma. Både muslimer och kristna avrättas.
Just därför tror jag att det är nödvändigt att möta de muslimer som kommer till vårt land med vilja att förstå deras religion och inte betrakta dem som fiender. Det finns många goda, religiösa muslimer i världen som för ett långt fredligare liv än många sekulära. Jag vill gärna vara med och och bryta den islamofobi som finns i vårt land. Inte minst bland en del kristna tyvärr."
Sveriges muslimska nätverk har i ett dokument skrivit om Islam och hederskultur. Där står det att "imamer världen över är eniga om att hederskultur och Islam inte går samman. Hederskultur är ett beteende som bygger på maktstrukturer och något människan tar till när han/hon har tappat kontrollen över sin egen situation."..."Många förknippar hederskultur med någon form av muslimsk kultur. Det finns även människor som tror att detta har kopplingar till Islam. Samtidigt måste vi förstå att hederskultur även finns bland de som kallar sig muslimer. Ett problem är att det finns många muslimer som inte har någon kunskap om Islam, eller att deras tro helt enkelt bygger på felaktiga grunder. Att kalla sig muslim innebär inte att man underkastar sig eller att man har någon tro på Gud."
http://www.islamguiden.com/arkiv/hederskultur.pdf
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch-Thor har sagt att "Den judisk kristna etiken är Sveriges etiska modersmål" Vad kan det bero på att hon utesluter Islam. som är dem tredje stora abrahamitiska religionen? Om det är kännetecknande för Kristdemokraternas politik att utesluta den stora grupp av muslimer som har kommit till vårt land, så tycker jag att det är mycket allvarligt. Då har Kristdemokraterna övergivit sin politiska ideologi. Menar Ebba Busch-Thor att muslimerna skall avsäga sig sin religiösa tro när hon säger: "Är du här måste du anstränga dig att bli svensk?" Det hoppas jag verkligen inte.
Det är inte de religiösa skiljelinjerna vi måste skärpa. Det finns andra skiljelinjer mellan människor, som är lika mycket kulturella, etniska och språkliga som de är religiösa. Om det finns värderingar och kulturyttringar, som inte hör hemma i Sverige, så ska vi inte ha så bråttom med att stämpla dem som religiösa även om de utger sig för att vara det. Den religionsfrihet som vi har i Sverige ska vi vara mycket rädda om. Det innebär att vi också ska motverka de religiösa motsättningar som finns i världen i dag. Vi ska undvika att uppträda fientligt mot människor av annan religiös tro, vilket olyckligtvis skulle kunna leda till ett aggressivt beteende.
Vi kan hålla fast vid vår egen övertygelse, men samtidigt med respekt bejaka andras rätt att ha en egen uppfattning utan att förbjuda dem att omsätta sin avvikande tro i praktiken. Förbud kan aldrig leda till den önskvärda religionsfrihet vi vill se i vårt land.
Däremot måste vi motsätta oss de avarter som finns i alla religioner, och som inte hör hemma i vår tid. Detta gäller till exempel när kvinnor behandlas som mindervärdiga, när barn könsstympas eller när omskärelse sker av religiösa skäl. Det gäller naturligtvis också den så kallade hederskulturen, vilken inte hör hemma vare sig i Sverige eller något annat land. Allt som strider mot svensk lagstiftning måste till varje pris beivras.
Så här skrev jag i Ökenkällan för fyra år sedan. Texten är fortfarande aktuell:
"Hur skall vi förhålla oss till en religion som vi anser vara farlig? Många är rädda för islam och ser med oro hur de utbreder sig över hela världen. Hur det blir med den saken vet vi ju inte något om, även om vi ser många skrämmande tendenser. Nu är det ju så att den våldsbenägenhet som finns hos de extrema grupperna av Islam, inte är representativt för muslimer i allmänhet. Det förhåller sig i stället så att de flesta muslimer anses tillhöra den grupp som de extrema muslimerna kallar jahili. Dit hör alla demokratier och politiska system som stiftar lagar och som är "okunniga om gudomlig vägledning" (jahiliyyah). Därför måste alla sådana samhällen förintas eller besegras enligt denna extrema, våldsbenägna grupp av muslimer. De utgör således ett hot mot både muslimer och kristna, vilket vi ju också får veta genom den rapportering som sker där t.ex. Isis är verksamma. Både muslimer och kristna avrättas.
Just därför tror jag att det är nödvändigt att möta de muslimer som kommer till vårt land med vilja att förstå deras religion och inte betrakta dem som fiender. Det finns många goda, religiösa muslimer i världen som för ett långt fredligare liv än många sekulära. Jag vill gärna vara med och och bryta den islamofobi som finns i vårt land. Inte minst bland en del kristna tyvärr."
tisdag 22 maj 2018
Dikter av Rolf Ericson
Du får som du tror, om du tror som det står.
Det säger jag till dig: "En gåva du får."
Din tro blir med Guds ord bejakad.
Jag bad att få se, men han gav mig sitt ord.
Han satte mig ner vid sitt dukade bord,
och sa att han kommer tillbaka.
Det ord som han gav mig skall leda mig rätt.
Jag fick ta emot av den gåva Gud gett.
Mitt liv blev med Jesus förenat.
I sällskap med Jesus jag lever mitt liv.
Bli kvar hos mig ber jag, din Ande mig giv.
Jag tror det är så Gud har menat.
Himmelen är visshet, barnaskapets tro.
Rymder av ljus här på jorden.
Helvetets mörker får ingen ro,
tar ingen plats vid de himmelska borden.
Gömmer sig i sin fångenskap.
Tack för orden och tankarna som kommer.
Tack för värmen i hjärtats åkerjord.
Tack för vännen som sådde där med kärlek.
Tack för himmelen jag fick på denna jord.
Tack för tvivlet, att ifrågasätta.
Tack för ljuset när jag vill komma in.
Om min väg inte alltid är den rätta.
Tack för vissheten att jag får vara din.
Tack för vägen och frihet att få komma.
Tack för omsorg i livets grottekvarn.
Låt mig leva i himlen här på jorden.
Jag vill hamna i famnen som ditt barn-
Herre hjälp mig att rätt förvalta nåden.
Låt mig växa av näring som du ger.
När jag stannar inför det oerhörda,
vill jag tacka dig min Gud att du mig ser.
Tänk om vi kunde vara ärliga och säga som det är.
Vi menade inte alls att ställa till besvär.
Ett ord blev sagt i stundens hetta.
Tänk om vi kunde lägga allt till rätta,
med ärligt uppsåt säga som det är.
Det säger jag till dig: "En gåva du får."
Din tro blir med Guds ord bejakad.
Jag bad att få se, men han gav mig sitt ord.
Han satte mig ner vid sitt dukade bord,
och sa att han kommer tillbaka.
Det ord som han gav mig skall leda mig rätt.
Jag fick ta emot av den gåva Gud gett.
Mitt liv blev med Jesus förenat.
I sällskap med Jesus jag lever mitt liv.
Bli kvar hos mig ber jag, din Ande mig giv.
Jag tror det är så Gud har menat.
Himmelen är visshet, barnaskapets tro.
Rymder av ljus här på jorden.
Helvetets mörker får ingen ro,
tar ingen plats vid de himmelska borden.
Gömmer sig i sin fångenskap.
Tack för orden och tankarna som kommer.
Tack för värmen i hjärtats åkerjord.
Tack för vännen som sådde där med kärlek.
Tack för himmelen jag fick på denna jord.
Tack för tvivlet, att ifrågasätta.
Tack för ljuset när jag vill komma in.
Om min väg inte alltid är den rätta.
Tack för vissheten att jag får vara din.
Tack för vägen och frihet att få komma.
Tack för omsorg i livets grottekvarn.
Låt mig leva i himlen här på jorden.
Jag vill hamna i famnen som ditt barn-
Herre hjälp mig att rätt förvalta nåden.
Låt mig växa av näring som du ger.
När jag stannar inför det oerhörda,
vill jag tacka dig min Gud att du mig ser.
Tänk om vi kunde vara ärliga och säga som det är.
Vi menade inte alls att ställa till besvär.
Ett ord blev sagt i stundens hetta.
Tänk om vi kunde lägga allt till rätta,
med ärligt uppsåt säga som det är.
Hälsocentret i Motala
Öppet brev till ledamoten för pensionsrådet i Motala Anne-Lie Liljedahl (S):
Bästa Annelie!
Vi har hört talas om att verksamheten vid Hälsocentret i Motala kommer att förändras när det gäller kontinuiteten, så att den begränsas till max två terminer. Detta innebär stora svårigheter för min fru, som har bland annat både diabetes, hjärtsvikt, kol och astma. Hon har under flera år haft stor nytta av sin fysiska träning vid Hälsocentret i Gamla stan, och anser själv att det är tack vare den som hon fortfarande lever trots sina svåra sjukdomar. Om hon blir nödsakad att sluta och söka sig till de friskvårdsanläggningar som finns, med de ökade kostnader det innebär och svårigheter att nå dessa, så är risken mycket stor att hon måste sluta sin träning. Detta i sin tur kommer troligen att förkorta hennes liv. Hur tänker ni politiker egentligen? Att det här projektet är en nagel i ögat på alliansen begriper jag, men jag hoppas att ni socialdemokrater ska kunna fortsätta den humana politik ni alltid stått för när det gäller omsorgen om de äldre.
Jag lägger ut detta meddelande som ett öppet brev adresserat till dig på Facebook, Twitter och på min blogg, och hoppas på ett tillfredsställande svar
Med vänlig hälsning Rolf Ericson
Bästa Annelie!
Vi har hört talas om att verksamheten vid Hälsocentret i Motala kommer att förändras när det gäller kontinuiteten, så att den begränsas till max två terminer. Detta innebär stora svårigheter för min fru, som har bland annat både diabetes, hjärtsvikt, kol och astma. Hon har under flera år haft stor nytta av sin fysiska träning vid Hälsocentret i Gamla stan, och anser själv att det är tack vare den som hon fortfarande lever trots sina svåra sjukdomar. Om hon blir nödsakad att sluta och söka sig till de friskvårdsanläggningar som finns, med de ökade kostnader det innebär och svårigheter att nå dessa, så är risken mycket stor att hon måste sluta sin träning. Detta i sin tur kommer troligen att förkorta hennes liv. Hur tänker ni politiker egentligen? Att det här projektet är en nagel i ögat på alliansen begriper jag, men jag hoppas att ni socialdemokrater ska kunna fortsätta den humana politik ni alltid stått för när det gäller omsorgen om de äldre.
Jag lägger ut detta meddelande som ett öppet brev adresserat till dig på Facebook, Twitter och på min blogg, och hoppas på ett tillfredsställande svar
Med vänlig hälsning Rolf Ericson
fredag 18 maj 2018
Går det bättre för de goda?
Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut."
Romarebrevet 8:28 (Folkbibeln)
Betyder detta att det går bättre för dem som älskar Gud, än för andra. Naturligtvis inte! Vi är alla ställda under samma livsvillkor, så länge vi befinner oss på den här jorden. Sorg, sjukdom, lidande och nöd drabbar oss alla. Även den som är rättfärdig får lida och ibland tycker vi att detta är orättvist. Det ser till och med ut som om det går bra för de ogudaktiga.
I Psaltaren 73 berättar psalmdiktaren Asaf att han "upptändes av avund mot de övermodiga när han såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet. Ty fria från vedermödor är de till sin död, och deras hull är frodigt. De kommer inte i olycka som andra dödliga och blir inte plågade som andra människor." Vi tycker precis som Asaf att detta är orättvist. Men Asafs resonemang förändrades, ty det står; "När jag tänkte efter för att begripa detta syntes det mig alltför svårt, till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och gav akt på deras slut."
Vi har goda vänner, som hela livet varit gudfruktiga. De är präktiga och lever ett mycket anständigt liv. Trots detta så har de drabbats av sjukdom, lidande och prövning på ett sätt som kan tyckas orättvist och hårt. Vi brukar säga: "Hur kan det vara möjligt att just dessa våra vänner skulle drabbas så hårt i livet?" De kan inte åberopa sina goda gärningar för att slippa undan, eftersom de är underställda samma livsvillkor som oss övriga. Själva brukar de citera sången: "Gud har ej lovat att vi ska få ha bara sol och himmel så blå. Seger förutan kamp eller strid. Vandring på rosor hela vårt liv. Men som vår dag är kraft skall vi få. Det har Gud lovat ge oss ändå. Ljus på vår vandring, hjälp i var strid. Att vara med oss nu och alltid." Ingenting är självklart. Livet kan förändras. Det oförutsedda kan drabba oss alla. Men Gud har lovat oss en utväg ur varje svår situation.
Det var detta som Paulus menade när han skrev att allt samverkade till det bästa för dem som älskar Gud. Meningen med våra liv är att allt skall samverka till det bästa. Då väger inte lidandet i den här världen så tungt, när vi jämför det med den härlighet som väntar när vi har nått fram till målet. Då kan det också bli så att källorna bryter fram i Tåredalen så som beskrives i den 84:e psalmen i Psaltaren: "När de vandrar genom Tåredalen, gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De gå från kraft till kraft, så träder de fram inför Gud på Sion."
Betyder detta att det går bättre för dem som älskar Gud, än för andra. Naturligtvis inte! Vi är alla ställda under samma livsvillkor, så länge vi befinner oss på den här jorden. Sorg, sjukdom, lidande och nöd drabbar oss alla. Även den som är rättfärdig får lida och ibland tycker vi att detta är orättvist. Det ser till och med ut som om det går bra för de ogudaktiga.
I Psaltaren 73 berättar psalmdiktaren Asaf att han "upptändes av avund mot de övermodiga när han såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet. Ty fria från vedermödor är de till sin död, och deras hull är frodigt. De kommer inte i olycka som andra dödliga och blir inte plågade som andra människor." Vi tycker precis som Asaf att detta är orättvist. Men Asafs resonemang förändrades, ty det står; "När jag tänkte efter för att begripa detta syntes det mig alltför svårt, till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och gav akt på deras slut."
Vi har goda vänner, som hela livet varit gudfruktiga. De är präktiga och lever ett mycket anständigt liv. Trots detta så har de drabbats av sjukdom, lidande och prövning på ett sätt som kan tyckas orättvist och hårt. Vi brukar säga: "Hur kan det vara möjligt att just dessa våra vänner skulle drabbas så hårt i livet?" De kan inte åberopa sina goda gärningar för att slippa undan, eftersom de är underställda samma livsvillkor som oss övriga. Själva brukar de citera sången: "Gud har ej lovat att vi ska få ha bara sol och himmel så blå. Seger förutan kamp eller strid. Vandring på rosor hela vårt liv. Men som vår dag är kraft skall vi få. Det har Gud lovat ge oss ändå. Ljus på vår vandring, hjälp i var strid. Att vara med oss nu och alltid." Ingenting är självklart. Livet kan förändras. Det oförutsedda kan drabba oss alla. Men Gud har lovat oss en utväg ur varje svår situation.
Det var detta som Paulus menade när han skrev att allt samverkade till det bästa för dem som älskar Gud. Meningen med våra liv är att allt skall samverka till det bästa. Då väger inte lidandet i den här världen så tungt, när vi jämför det med den härlighet som väntar när vi har nått fram till målet. Då kan det också bli så att källorna bryter fram i Tåredalen så som beskrives i den 84:e psalmen i Psaltaren: "När de vandrar genom Tåredalen, gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De gå från kraft till kraft, så träder de fram inför Gud på Sion."
tisdag 1 maj 2018
Min musikproduktion
Det kanske låter pretentiöst när jag skriver att jag producerar musik. Jag kan givetvis inte jämföra mig med kända låtskrivare och kompositörer, men jag vill inte heller förneka att jag har lyckats rätt så bra med att skapa sånger, körarrangemang och annan musik. Allting är givetvis relativt, inte minst inom detta område. Det handlar ofta om hur stor tro man har på det man skapat.
Ibland har jag försökt att få omgivningen intresserad av min produktion, men här har jag stött på svårigheter. För ungefär ett år sedan tog jag kontakt med ett musikförlag och presenterade för dem en nyskriven musikal med texter ur Filipperbrevet, som är arrangerade för blandad kör. En del i både 2, 3 och 4-stämmig sats. De visade intresse för mitt material och lovade att återkomma, så fort de hade fått mitt material bedömt av flera. Jag har vid flera tillfällen fått påminna förlaget om de fortfarande är intresserade av det jag skrivit. De har inte sagt att de är ointresserade, men lovat att återkomma så fort de får tid. Ett års väntetid för att få sitt material bedömt är en ganska lång tid för en man i min ålder. Jag har ju full förståelse för att det kan finnas svårigheter för ett förlag att lova bli garant för något de har svårt att tro på, men det vore bra att få materialet bedömt i stället för att förhala tiden.
Nu vänder jag mig till mina vänner. Jag har ju flera vänner som är grymt kunniga på det här området. Kan ni ge mig ett gott råd hur jag på bästa sättet skall kunna få bra samarbetspartners som kan hjälpa mig att bedöma min musik? Jag kan fylla en hel byrålåda med alster som inte har nått någon annan. Hjälp mig är ni snälla!. Ge mig råd och synpunkter på hur jag skall få ut min musik!
En del av min musik kan ni finna på den här sidan. https://www.rolferic.se/myownmusic.htm
Finns det någon därtill kunnig person, som är villig att granska en del av mitt material? Kanske någon körledare som vill ta upp något och testa det med sin kör.
Kommentarer efterlyses! Min epost: rolfericson@boremail.com
Ibland har jag försökt att få omgivningen intresserad av min produktion, men här har jag stött på svårigheter. För ungefär ett år sedan tog jag kontakt med ett musikförlag och presenterade för dem en nyskriven musikal med texter ur Filipperbrevet, som är arrangerade för blandad kör. En del i både 2, 3 och 4-stämmig sats. De visade intresse för mitt material och lovade att återkomma, så fort de hade fått mitt material bedömt av flera. Jag har vid flera tillfällen fått påminna förlaget om de fortfarande är intresserade av det jag skrivit. De har inte sagt att de är ointresserade, men lovat att återkomma så fort de får tid. Ett års väntetid för att få sitt material bedömt är en ganska lång tid för en man i min ålder. Jag har ju full förståelse för att det kan finnas svårigheter för ett förlag att lova bli garant för något de har svårt att tro på, men det vore bra att få materialet bedömt i stället för att förhala tiden.
Nu vänder jag mig till mina vänner. Jag har ju flera vänner som är grymt kunniga på det här området. Kan ni ge mig ett gott råd hur jag på bästa sättet skall kunna få bra samarbetspartners som kan hjälpa mig att bedöma min musik? Jag kan fylla en hel byrålåda med alster som inte har nått någon annan. Hjälp mig är ni snälla!. Ge mig råd och synpunkter på hur jag skall få ut min musik!
En del av min musik kan ni finna på den här sidan. https://www.rolferic.se/myownmusic.htm
Finns det någon därtill kunnig person, som är villig att granska en del av mitt material? Kanske någon körledare som vill ta upp något och testa det med sin kör.
Kommentarer efterlyses! Min epost: rolfericson@boremail.com
lördag 28 april 2018
Andlig upplevelse eller kristen kundalini?
Jag är så tacksam för att jag sparat gamla brev, skrivna bland annat från min pappa. De handlar ibland om andliga upplevelser han gjort under sin ungdom på 1920-talet. Pappa som föddes år 1901 i Grytgöl Hällestad, tillhörde i sin ungdom Betaniaförsamlingen i Grytgöl, även kallad Hällestad första baptistförsamling, en av landets äldsta frikyrkoförsamlingar. Så här skriver Arthur:
"Det var som femtonåring jag kom i kontakt med den väckelse som berörde min hembygd under åren 1916-1923. Två stora dopförrättningar hölls under vintern och sommaren 1918, då jag som 16 åring, tillsammans med min syster Gerda 18 år blev döpt tillsammans med en rad vänner. Bland ungdom, men även bland en del äldre fanns vid denna tid en längtan att få uppleva och ta emot "kraften ifrån höjden". Det var förkunnelsen om Andens dop, som tog sig uttryck i denna längtan. Man gick långa vägar för att få vara med där man samlades till bön. Detta gjorde man därför att det inte fanns förståelse för ungdomens längtan i församlingen."
Pappa träffade mamma i Norrköping. Mamma var med ibland de första pingstvännerna där. År 1926, året innan de gifte sig, var hon av någon anledning på vilohem i Lillån i Örebro trakten. I ett brev ifrån pappa skriver han så här:
"Tack o lov till Jesus som mött med dig, eller som jag sade du minns fört dig på ett högre plan. Han är och mäktig att bevara dig på detta plan."
Målet för den längtan som fanns vid denna tid var alltså att få göra andliga upplevelser, "ta emot kraften ifrån höjden," eller som han skrev till mamma "bli förda upp till ett högre plan." Det var denna längtan efter uppfyllelsen av Guds Ande, som är Den Heliga Anden, som skapade förutsättningar till den andliga väckelserörelse som kallas för Pingstväckelsen.
Samtidigt med denna längtan, fanns en rädsla för de nya livsyttringar som tog sig uttryck i andedop och tungotal, under och tecken och sjukas helanden i Jesu namn. Var detta apostolisk kristendom eller var det tecken på andlig hysteri?
Samma rädsla finns även i vår tid. Hur skall man kunna skilja på det som är äkta och det som är imitation? Behovet av att analysera är stort, ja ibland så stort att risken finns att man kastar ut barnet med badvattnet. Den andliga kraft som Jesus beskriver som "strömmar av levande vatten", som den som tror skall få uppleva i sitt inre kan möjligen jämföras med liknande beskrivningar ifrån andra religioner, till exempel ifrån hinduismen där man på ett liknande sätt beskriver det som där upplevs. Det förekommer många analyser och varningar för dessa alternativ till det som vi som tror på Jesus anser vara äkta andligt liv som har sitt ursprung i vad Gud verkar genom Den Heliga Anden i våra liv.
Bibelfokus en känd website skriver så här: "Inom hinduismen och i många meditations- och yogaformer används en kraft som kallas för kundalini. Denna kraft kallas också ormkraften eller drakenergin. Detta finns beskrivet i yogalitteratur. De flesta andliga övningar inom hinduism och New age syftar egentligen till att aktivera och "resa" denna kraft."
Vi har i vår del av världen haft lättare för att anamma denna österländska mysticism i stället för att söka den kraft som vi alltid har haft som tror på Jesus Kristus. Så varnar man nu på en del håll för denna nyfikenhet på de metoder som kan leda till en människas andliga frigörelse.
Är denna rädsla legitim, eller är den ett hinder till att vi i stället söker oss till det som vi upplever som sunt och äkta andligt liv. Det som våra förfäder fick uppleva och det som pappa beskriver från sin ungdomstid på 1920-talet.
Borde vi inte återuppliva det som tidigare var helt naturligt i den andliga väckelserörelsen i vårt land. Jag tycker det. Gud är densamme och hans löften går att lita på även i dag.
I stället för "att som nyfödda barn längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade" så som Petrus skriver i sitt första brev 2:2, så försöker vi i all vår bristfällighet att analysera varifrån mjölken kommer. Så gör inte ett nyfött barn. Det söker glupskt efter moderns bröst utan att fråga varifrån mjölken kommer.
Varför måste vi alltid begripa allt det som Gud gör och har gjort?
Det är ingen risk att det blir fel om det är till Gud vi uttrycker vår längtan efter det andliga livets fullhet och kraft. Så här säger Jesus i Lukas 11:11-13:
"Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm, när han ber om fisk, eller ger honom en skorpion, när han ber om ägg? Om nu redan ni som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom."
Det är självklart att livet måste yttra sig så att det märks. I annat fall vore det inte liv. I Apostlagärningarna 2:14-21 beskriver Petrus dessa yttringar och på vilket sätt de sker:
"Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: "Judar, ja alla ni som bor I Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej detta är vad som har sagts genom profeten Joel: "Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande och de skall profetera. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad."
Har du liksom jag en längtan efter att få uppleva Den Heliga Andens kraft i ditt liv? Då är du inte nöjd med status quo. Nej då vill du hela tiden uppleva det som sångförfattaren Werner Skibstedt uttrycker i en sång:
"Lyft min själ mot de himmelska höjder, Ställ min fot där på klippornas krön. Där jag delar de saligas fröjder och får skåda din härlighet skön."
Jag vill inte vara med som åskådare, när andra får göra denna upplevelse. Jag vill vara med och förstärka förtroendet för det som Gud vill göra, även om det skulle innebära att grytan av någon anledning skulle koka över.
Låt mig slutligen få citera Fanny Crosbys underbara sång och göra det till en bön, som även du kan bedja:
"Jesus kär, gå ej förbi mig. Låt mig bönhörd bli. Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi. Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli, och då andra du välsignar, gå ej mig förbi."
"Det var som femtonåring jag kom i kontakt med den väckelse som berörde min hembygd under åren 1916-1923. Två stora dopförrättningar hölls under vintern och sommaren 1918, då jag som 16 åring, tillsammans med min syster Gerda 18 år blev döpt tillsammans med en rad vänner. Bland ungdom, men även bland en del äldre fanns vid denna tid en längtan att få uppleva och ta emot "kraften ifrån höjden". Det var förkunnelsen om Andens dop, som tog sig uttryck i denna längtan. Man gick långa vägar för att få vara med där man samlades till bön. Detta gjorde man därför att det inte fanns förståelse för ungdomens längtan i församlingen."
Pappa träffade mamma i Norrköping. Mamma var med ibland de första pingstvännerna där. År 1926, året innan de gifte sig, var hon av någon anledning på vilohem i Lillån i Örebro trakten. I ett brev ifrån pappa skriver han så här:
"Tack o lov till Jesus som mött med dig, eller som jag sade du minns fört dig på ett högre plan. Han är och mäktig att bevara dig på detta plan."
Målet för den längtan som fanns vid denna tid var alltså att få göra andliga upplevelser, "ta emot kraften ifrån höjden," eller som han skrev till mamma "bli förda upp till ett högre plan." Det var denna längtan efter uppfyllelsen av Guds Ande, som är Den Heliga Anden, som skapade förutsättningar till den andliga väckelserörelse som kallas för Pingstväckelsen.
Samtidigt med denna längtan, fanns en rädsla för de nya livsyttringar som tog sig uttryck i andedop och tungotal, under och tecken och sjukas helanden i Jesu namn. Var detta apostolisk kristendom eller var det tecken på andlig hysteri?
Samma rädsla finns även i vår tid. Hur skall man kunna skilja på det som är äkta och det som är imitation? Behovet av att analysera är stort, ja ibland så stort att risken finns att man kastar ut barnet med badvattnet. Den andliga kraft som Jesus beskriver som "strömmar av levande vatten", som den som tror skall få uppleva i sitt inre kan möjligen jämföras med liknande beskrivningar ifrån andra religioner, till exempel ifrån hinduismen där man på ett liknande sätt beskriver det som där upplevs. Det förekommer många analyser och varningar för dessa alternativ till det som vi som tror på Jesus anser vara äkta andligt liv som har sitt ursprung i vad Gud verkar genom Den Heliga Anden i våra liv.
Bibelfokus en känd website skriver så här: "Inom hinduismen och i många meditations- och yogaformer används en kraft som kallas för kundalini. Denna kraft kallas också ormkraften eller drakenergin. Detta finns beskrivet i yogalitteratur. De flesta andliga övningar inom hinduism och New age syftar egentligen till att aktivera och "resa" denna kraft."
Vi har i vår del av världen haft lättare för att anamma denna österländska mysticism i stället för att söka den kraft som vi alltid har haft som tror på Jesus Kristus. Så varnar man nu på en del håll för denna nyfikenhet på de metoder som kan leda till en människas andliga frigörelse.
Är denna rädsla legitim, eller är den ett hinder till att vi i stället söker oss till det som vi upplever som sunt och äkta andligt liv. Det som våra förfäder fick uppleva och det som pappa beskriver från sin ungdomstid på 1920-talet.
Borde vi inte återuppliva det som tidigare var helt naturligt i den andliga väckelserörelsen i vårt land. Jag tycker det. Gud är densamme och hans löften går att lita på även i dag.
I stället för "att som nyfödda barn längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade" så som Petrus skriver i sitt första brev 2:2, så försöker vi i all vår bristfällighet att analysera varifrån mjölken kommer. Så gör inte ett nyfött barn. Det söker glupskt efter moderns bröst utan att fråga varifrån mjölken kommer.
Varför måste vi alltid begripa allt det som Gud gör och har gjort?
Det är ingen risk att det blir fel om det är till Gud vi uttrycker vår längtan efter det andliga livets fullhet och kraft. Så här säger Jesus i Lukas 11:11-13:
"Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm, när han ber om fisk, eller ger honom en skorpion, när han ber om ägg? Om nu redan ni som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom."
Det är självklart att livet måste yttra sig så att det märks. I annat fall vore det inte liv. I Apostlagärningarna 2:14-21 beskriver Petrus dessa yttringar och på vilket sätt de sker:
"Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: "Judar, ja alla ni som bor I Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej detta är vad som har sagts genom profeten Joel: "Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande och de skall profetera. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad."
Har du liksom jag en längtan efter att få uppleva Den Heliga Andens kraft i ditt liv? Då är du inte nöjd med status quo. Nej då vill du hela tiden uppleva det som sångförfattaren Werner Skibstedt uttrycker i en sång:
"Lyft min själ mot de himmelska höjder, Ställ min fot där på klippornas krön. Där jag delar de saligas fröjder och får skåda din härlighet skön."
Jag vill inte vara med som åskådare, när andra får göra denna upplevelse. Jag vill vara med och förstärka förtroendet för det som Gud vill göra, även om det skulle innebära att grytan av någon anledning skulle koka över.
Låt mig slutligen få citera Fanny Crosbys underbara sång och göra det till en bön, som även du kan bedja:
"Jesus kär, gå ej förbi mig. Låt mig bönhörd bli. Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi. Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli, och då andra du välsignar, gå ej mig förbi."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)