Den senaste tidens debatt i tidningen Dagen om kända personer som lämnar frikyrkan är både löjeväckande och bedrövlig. Gräset är inte grönare på andra sidan staketet, men det finns betesmarker på båda sidorna. Var man än befinner sig så kommer man att upptäcka både brister och tillgångar. Det finns inte någon kristen kyrka som kan anpassas till varje människas egna behov. Jag efterlyser större ödmjukhet hos personer som offentligt redogör för sina ställningstaganden. Varför ska man då vara så upptagen med att beskriva bristerna genom smärtsamma analyser? Det är naturligtvis bra med konstruktiv kritik, som kan uppmuntra till positiv förändring. Då handlar det inte om skillnader utan om det som förenar alla kristna. Det är en fråga om andlighet. Trenden behöver vändas till att återupptäcka den andliga väg som leder till seger. Att få veta att en del kända personer konverterar gagnar inte ett sådant syfte.
Deminger och Öholm artikel i tidningen Dagen
Hur vill jag att min församling skall vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar