Det finns inget som är så sorgligt,
som när människor vänder sig bort ifrån Jesus, och följer andra
auktoriteter. Jesus fick uppleva detta under sitt liv på jorden. Det
fanns människor, som följde honom till att börja med, men de
trodde inte på honom. De drog sig tillbaka och ville inte följa
honom. Detta trots att de hade sett vad Jesus gjorde. Jesus visste
vilka det var som trodde på honom. De hade fått tron som en gåva.
Det står att många av hans lärjungar drog sig tillbaka och ville
inte längre följa honom. Jesus säger då till de tolv: ”Inte
vill väl också ni gå er väg?” Simon Petrus gör sig själv
till talesman för de tolv när han säger: ”Herre till vem
skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår
att Du är Guds helige.” Jesus visste att det också i den
skaran fanns en som inte trodde, som senare skulle förråda honom.
För mig finns det bara en auktoritet.
Det är Jesus. Det är honom jag tror på, och jag är så tacksam
att jag redan i min tidiga barndom fick lära känna Jesus, och
bestämde mig för att följa honom. Jesus är min enda stjärna.
”Jag vet vem jag tror på”, skriver Paulus till Timoteus,
och jag vill gärna instämma i denna trosbekännelse. Så här skrev
jag för mer än ett år sedan i Ökenkällan:
”Det
är Jesus som är min ledsagare genom livet. Jesus ger mig mer
rörelsefrihet än någon annan. Det är Jesus som har visat mig
vägen till Gud. Visserligen har människor också haft sin betydelse
i mitt liv, men jag har själv fattat de beslut som har bestämt
färdriktningen i Jesu efterföljelse.”
Det finns inga andra stjärnor bredvid
Jesus, men tyvärr så finns det en stjärnkult, som är osund. Det
är när människor upphöjer sig själva och gör sig till
auktoriteter. Ofta känner man igen dem på att de skryter om sig
själva och helt oförblommerat talar vitt och brett om vad de
uträttar. Allt för att människorna skall lägga märke till dem.
Detta har vi inte rättighet att göra, eftersom det är Gud som
skall ha äran för det han gör. Det är inte vi som skall ha
framgång med det vi gör för Herren Jesus. Det är Guds ord som
skall ha framgång. Om detta står det i Jesaja 55:11: ”Ordet
som utgår ur min mun, det skall inte vända tillbaka till mig
fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag
hade sänt ut det till.”
När Jesus sände ut sina lärjungar så
gav han dem makt att driva ut demoner i sitt namn. Glädjen hade
berusat dem över sin makt och de frestades att tänka stort om sig
själva. Jesus varnade dem och sa till dem att de inte skulle glädja
sig över denna förmåga. ”Gläd er inte över att andarna
lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”
När Jesus ger oss uppdraget att tjäna
honom, så vill han själv stå i centrum eftersom detta är Guds
vilja. Det är så det ska vara. Om vi placerar oss själva i centrum
för vår verksamhet, så går det galet förr eller senare. Det
finns anledning för oss alla som vill tjäna Gud att fråga: ”Vem
är det jag sätter i centrum? Är det mig själv eller är det
Jesus?”
Det berättas om en man som i ett möte
skulle avlägga sitt vittnesbörd. Han gick upp till estraden med
högt buret huvud, med stor självsäkerhet och med brist på
ödmjukhet. Väl framme vid talarstolen började han stort, men efter
en stund tappade han målföret och kände sig fullständigt
misslyckad när han lämnade podiet. Mötesledaren kommenterade: ”Om
den här mannen hade gått upp till estraden, så som han gick ner,
så tror jag att han hade fått gå ner så som han gick upp.”
Så här skrev Peter Stenumsgaard i en
artikel i tidningen Dagen:
”Jesus
var särskilt noga med att betona det kritiska tänkandet i religiösa
spörsmål så att man inte lät sig luras av självutnämnda
profeter som med dogmatiska ordalag gjorde anspråk på blind
auktoritetstro av sina efterföljare. Jesus själv uppmanar således
människor att ha ett kritiskt förhållningssätt och noga pröva
olika budskap som framförs. Detta för att människan inte ska bli
fången i auktoritetstro och därmed missa den frihet som varje
människa är ämnad att finna.”
Idoldyrkan
är väldigt vanlig i vår tid. Vi hyllar ofta människor i stället
för att låta Jesus vara vår lysande stjärna.
Att stjärnkulten finns i den profana
världen är inte något som vi kan göra något åt. Det hör till
att man höjer människorna till skyarna, men när idoldyrkan tränger
sig in i Guds församling, då är det fara på färde.
När vi utväljer vissa människor, som
vi tycker har karisma, som förebilder och auktoriteter, exempelvis i
media, då finns det anledning att höja på ögonbrynen. Om en sådan
människa råkar falla i synd, eller på annat sätt visar sin
mänskliga svaghet, så är allmänheten färdiga att riva ner
personen ifrån sin höga piedestal. Det är mycket sällan vi låter
nåd gå före rätt för den människan, som vi själva varit med om
att höja till skyarna. Här ser vi alltså exempel på hur farligt
det är med stjärnkulten i Guds församling. Jesus har sagt att ”den
som är störst bland er skall vara den andres tjänare. Den som
upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig
skall bli upphöjd.”
Jag har tidigare skrivit om Stjärnkult
i Ökenkällan: ”Läs gärna här!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar