Rolf Ericson, dragspel, digitalpiano och sång, tillsammans med Olle Persson, dragspel och sång och Maj-Britt Rittne, sång.
Torsdag den 30 november klockan 14 i Pingstkyrkan Motala, Varmt välkomna!
tisdag 28 november 2017
Träffpunkten i Pingstkyrkan Motala
Rolf Ericson, dragspel, digitalpiano och sång, tillsammans med Olle Persson, dragspel och sång och Maj-Britt Rittne, sång.
Torsdag den 30 november klockan 14 i Pingstkyrkan Motala, Varmt välkomna!
torsdag 23 november 2017
Eskatologi och teologi del 4.
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre!
I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Sakarja - Hoppets profet del 1.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16 Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10 I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13 Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Sakarja Hoppets profet del 2.
Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12 1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24 Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.”
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.” Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..” Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk. Se Gal 3:26-29 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Sakarja - Hoppets profet del 1.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16 Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10 I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13 Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Sakarja Hoppets profet del 2.
Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12 1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24 Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.”
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.” Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..” Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk. Se Gal 3:26-29 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
tisdag 21 november 2017
Eskatologi och teologi del 3
Vad Bibeln säger om Guds löften.
"Löftena kunna ej svika nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar." (Lewi Pethrus 1913.)
Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och Guds löften som kommer att uppfyllas. Det som sker i historien har en gudomlig mening och ett syfte som pekar i en bestämd riktning Låt oss ta reda på vad Bibeln säger om meningen med Guds löften. Om Bibeln kan ge oss svaret på detta så finns det anledning att ta Bibelns ord, Guds ord på största allvar.
Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.
"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6
När Gud hade utvalt dem så gav han dem också befallningen att leva efter de stadgar och bud som han hade givit dem. Om de gjorde så, och vandrade på Guds vägar, så lovade Gud att han skulle vara med dem. Precis som Gud hade givit sina löften till dem, så ville han ha deras gensvar.
"Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk, som är helgat åt Herren din Gud, så som han har sagt." 5.Mos. 26:18-19
Guds löften är alltid knutna till villkor. Gud lovar, om vi gör det han befaller oss att göra. Han sluter förbund med mänskligheten. De människor han sluter förbund med är ett utvalt folk. Ibland kan man läsa ordet förbund i pluralis: "förbunden" och ibland i singularis: "förbundet." Gud slöt olika förbund med människor.
Noaförbundet gällde hela mänskligheten. Det var det första förbundet som Gud knöt med hela skapelsen alla djur och människor. I Noa förbundet. har Gud lovat att ha omsorg om sin skapelse och aldrig låta en syndaflod drabba igen. Regnbågen är tecknet på detta
Det andra förbundet som Gud slöt var med Abraham 350 år efter detta. Detta var ett förbund som innebar att det land som Gud lovade hans efterkommande skulle tillhöra dem här på jorden, men först skulle de leva som främlingar i 400 år på andra platser innan de skulle få besitta landet. Landet skulle sträcka sig
"från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat." 1.Mos 15:18
Om man följer den bibliska historien, så kan man se att Gud hjälpte sitt folk och infriade sitt löfte till dem.
Ännu ett förbund kan vi läsa om i 5.Mos 5. Det är Guds förbund med Mose på berget Sinai 430 år efter Guds löfte till Abraham, där Mose fick ta emot de tio budorden.
Dessa gamla förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.
"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.
Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet skulle kunna sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.
En fråga som då inställer sig är: "Gäller inte det gamla förbundet längre?" I 1.Mos. 17:7 står det att förbundet med Abraham var ett evigt förbund och Kanaans land som de skulle få var en evig besittning. Hur skall vi förhålla oss till detta? Vem var det som Gud gav sina löften till?
"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16
Alltså löftena i gamla förbundet har fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.
"Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt ett sigill på oss och gett oss Anden, som en borgen i våra hjärtan." 2.Kor. 1:21-22
Detta skrev Paulus till församlingen, de heliga i Korint och detta ord gäller för alla de troende. Genom vår trosbekännelse, det vill säga genom vårt: "Amen" så bejakar vi Guds löften till oss genom Jesus Kristus.
Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.
"Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Genom dina efterkommande skall alla släkter på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg." Apg. 3:25-26.
Dett är ett avsnitt av det tal som Petrus höll till Israeliterna i Salomos pelarhall.
När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."
"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27
Detta nya förbund har redan trätt i kraft.
"När vi nu har en mäktig överstepräst, som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son.." Hebr. 4:14
Jesus har redan satt sig på sin härlighets tron och det nya förbundet har trätt i kraft.
"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister." Hebr. 8:11-12
Hebreerbrevets författare återger här en förutsägelse som profeten Jeremia uttalat 600 år tidigare, som handlar om ett nytt förbund som är helt överlägset det gamla förbundet. Detta innebär absolut inte att Gud överger sitt folk Israel, ty i samma profetia i Jeremia 31:36 skrev han att Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.
"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13
Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.
Hur kan det komma sig att det judiska folket återvänder till sitt gamla hemland, alltsedan 1800 talet och gör anspråk på att Gud har lovat dem detta land efter två tusen års exil? Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går väl inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln.
Så här skriver Professor Bo Johnson i sin bok "Judendomen - i kristet perspektiv sidan 136.:
"Att Israel som alla andra folk bör få bo i trygghet i ett land med säkra och erkända gränser är svårt att resa invändningar emot. Men för judarna tillkommer då den religiösa dimensionen, som inte går att skilja från den yttre historiska: man har fått löftet om landet. Och detta är på ett ofrånkomligt sätt invävt i själva toran, lagen.......i samma lag står budet om att främlingen, icke-israeliten, som bor i landet skall behandlas väl. Ur denna synpunkt är en uppgörelse som beaktar även icke-judarnas rättigheter i dagens Israel väl förankrad i Mose lag. I den inomjudiska debatten förekommer också starka röster för palestiniernas rättigheter - det är inte så att judarna som helhet vill fördriva araber och palestinier ur landet." (slut citat.)
Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har som jag uppfattat det redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. I det löftet fanns ju också templets återuppbyggande med. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Hur det landet ser ut kan vi inte få någon detaljerad beskrivning på i nya testamentet, men det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.
"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10
"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22
"Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla." Apg. 2:39
"Löftena kunna ej svika nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar." (Lewi Pethrus 1913.)
Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och Guds löften som kommer att uppfyllas. Det som sker i historien har en gudomlig mening och ett syfte som pekar i en bestämd riktning Låt oss ta reda på vad Bibeln säger om meningen med Guds löften. Om Bibeln kan ge oss svaret på detta så finns det anledning att ta Bibelns ord, Guds ord på största allvar.
Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.
"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6
När Gud hade utvalt dem så gav han dem också befallningen att leva efter de stadgar och bud som han hade givit dem. Om de gjorde så, och vandrade på Guds vägar, så lovade Gud att han skulle vara med dem. Precis som Gud hade givit sina löften till dem, så ville han ha deras gensvar.
"Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk, som är helgat åt Herren din Gud, så som han har sagt." 5.Mos. 26:18-19
Guds löften är alltid knutna till villkor. Gud lovar, om vi gör det han befaller oss att göra. Han sluter förbund med mänskligheten. De människor han sluter förbund med är ett utvalt folk. Ibland kan man läsa ordet förbund i pluralis: "förbunden" och ibland i singularis: "förbundet." Gud slöt olika förbund med människor.
Noaförbundet gällde hela mänskligheten. Det var det första förbundet som Gud knöt med hela skapelsen alla djur och människor. I Noa förbundet. har Gud lovat att ha omsorg om sin skapelse och aldrig låta en syndaflod drabba igen. Regnbågen är tecknet på detta
Det andra förbundet som Gud slöt var med Abraham 350 år efter detta. Detta var ett förbund som innebar att det land som Gud lovade hans efterkommande skulle tillhöra dem här på jorden, men först skulle de leva som främlingar i 400 år på andra platser innan de skulle få besitta landet. Landet skulle sträcka sig
"från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat." 1.Mos 15:18
Om man följer den bibliska historien, så kan man se att Gud hjälpte sitt folk och infriade sitt löfte till dem.
Ännu ett förbund kan vi läsa om i 5.Mos 5. Det är Guds förbund med Mose på berget Sinai 430 år efter Guds löfte till Abraham, där Mose fick ta emot de tio budorden.
Dessa gamla förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.
"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.
Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet skulle kunna sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.
En fråga som då inställer sig är: "Gäller inte det gamla förbundet längre?" I 1.Mos. 17:7 står det att förbundet med Abraham var ett evigt förbund och Kanaans land som de skulle få var en evig besittning. Hur skall vi förhålla oss till detta? Vem var det som Gud gav sina löften till?
"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16
Alltså löftena i gamla förbundet har fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.
"Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt ett sigill på oss och gett oss Anden, som en borgen i våra hjärtan." 2.Kor. 1:21-22
Detta skrev Paulus till församlingen, de heliga i Korint och detta ord gäller för alla de troende. Genom vår trosbekännelse, det vill säga genom vårt: "Amen" så bejakar vi Guds löften till oss genom Jesus Kristus.
Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.
"Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Genom dina efterkommande skall alla släkter på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg." Apg. 3:25-26.
Dett är ett avsnitt av det tal som Petrus höll till Israeliterna i Salomos pelarhall.
När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."
"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27
Detta nya förbund har redan trätt i kraft.
"När vi nu har en mäktig överstepräst, som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son.." Hebr. 4:14
Jesus har redan satt sig på sin härlighets tron och det nya förbundet har trätt i kraft.
"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister." Hebr. 8:11-12
Hebreerbrevets författare återger här en förutsägelse som profeten Jeremia uttalat 600 år tidigare, som handlar om ett nytt förbund som är helt överlägset det gamla förbundet. Detta innebär absolut inte att Gud överger sitt folk Israel, ty i samma profetia i Jeremia 31:36 skrev han att Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.
"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13
Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.
Hur kan det komma sig att det judiska folket återvänder till sitt gamla hemland, alltsedan 1800 talet och gör anspråk på att Gud har lovat dem detta land efter två tusen års exil? Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går väl inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln.
Så här skriver Professor Bo Johnson i sin bok "Judendomen - i kristet perspektiv sidan 136.:
"Att Israel som alla andra folk bör få bo i trygghet i ett land med säkra och erkända gränser är svårt att resa invändningar emot. Men för judarna tillkommer då den religiösa dimensionen, som inte går att skilja från den yttre historiska: man har fått löftet om landet. Och detta är på ett ofrånkomligt sätt invävt i själva toran, lagen.......i samma lag står budet om att främlingen, icke-israeliten, som bor i landet skall behandlas väl. Ur denna synpunkt är en uppgörelse som beaktar även icke-judarnas rättigheter i dagens Israel väl förankrad i Mose lag. I den inomjudiska debatten förekommer också starka röster för palestiniernas rättigheter - det är inte så att judarna som helhet vill fördriva araber och palestinier ur landet." (slut citat.)
Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har som jag uppfattat det redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. I det löftet fanns ju också templets återuppbyggande med. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Hur det landet ser ut kan vi inte få någon detaljerad beskrivning på i nya testamentet, men det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.
"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10
"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22
"Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla." Apg. 2:39
söndag 19 november 2017
Eskatologi och teologi del 2
Fortsättning på Eskatologi och teologi.
Bibeln talar mycket om löften, som Gud givit till Israel när det gäller landet. Då handlar det främst om löften som redan är uppfyllda och bekräftade genom det som skett i historien. Det är utan tvekan så att det judiska folket med dess tradition utgör en säregen plats i historien, jämfört med andra folk. En fråga som jag ställer är om de profetior och löften som handlar om landet, folket, dess tempel och högtider hör till en förgången tid?
Kristna sionister anser att Guds geografiska löften i gamla testamentet till judarna fortfarande gäller. Detta skulle innebära att gamla och nya förbundet gäller parallellt. Jag kan inte se att detta stämmer med vad som står skrivet i Guds ord. Om man har en sådan teologisk uppfattning stöder man staten Israels krig mot palestinierna och anser att de har rätt att ta över stora landområden. Man talar om ett storhetsrike här på jorden och att det skulle vara i överensstämmelse med Guds plan för framtiden. Detta stämmer inte med vad jag läser i min Bibel.
När det gäller det tredje tempelbygget på Tempelberget i Jerusalem, som religiösa judar har bett till Gud om att få bygga, så är det svårt att ur ett kristet perspektiv se att det skulle vara ett steg mot löftets uppfyllelse.
Det tempel som beskrives i nya testamentet är den himmelska helgedomen. Det är det nya förbundets tempel och det är inte byggt av människohand. Kristus har gått före in i detta tempel, in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Den jordiska helgedom, som Mose fick uppföra beskrivs i 2.Mos 25:40 som en kopia av sin himmelska förebild.
Fortsättning följer
Bibeln talar mycket om löften, som Gud givit till Israel när det gäller landet. Då handlar det främst om löften som redan är uppfyllda och bekräftade genom det som skett i historien. Det är utan tvekan så att det judiska folket med dess tradition utgör en säregen plats i historien, jämfört med andra folk. En fråga som jag ställer är om de profetior och löften som handlar om landet, folket, dess tempel och högtider hör till en förgången tid?
Kristna sionister anser att Guds geografiska löften i gamla testamentet till judarna fortfarande gäller. Detta skulle innebära att gamla och nya förbundet gäller parallellt. Jag kan inte se att detta stämmer med vad som står skrivet i Guds ord. Om man har en sådan teologisk uppfattning stöder man staten Israels krig mot palestinierna och anser att de har rätt att ta över stora landområden. Man talar om ett storhetsrike här på jorden och att det skulle vara i överensstämmelse med Guds plan för framtiden. Detta stämmer inte med vad jag läser i min Bibel.
När det gäller det tredje tempelbygget på Tempelberget i Jerusalem, som religiösa judar har bett till Gud om att få bygga, så är det svårt att ur ett kristet perspektiv se att det skulle vara ett steg mot löftets uppfyllelse.
Det tempel som beskrives i nya testamentet är den himmelska helgedomen. Det är det nya förbundets tempel och det är inte byggt av människohand. Kristus har gått före in i detta tempel, in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Den jordiska helgedom, som Mose fick uppföra beskrivs i 2.Mos 25:40 som en kopia av sin himmelska förebild.
Fortsättning följer
lördag 18 november 2017
Eskatologi och teologi
Ersättningsteologi innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till Gamla testamentet med dess historia och dess löften. Kyrkan betraktar sig då själv som det nya Israel i stället för det gammaltestamentliga som är ett avslutat kapitel. Det innebär dessutom att det gammaltestamentliga judiska Israel nu är förkastat och att den kristna kyrkan har trätt i dess ställe. Denna så kallade ersättningsteologi ger upphov till antisemitism. Låt oss i stället förkunna att Gud är både judars och kristnas Gud. Kristendomen har inte ersatt judendomen. Jesus som var jude firade de judiska högtiderna under sin levnad på jorden. Därför måste vi ta avstånd ifrån ersättningsteologin.
Kristus har kommit och fullbordat sitt verk här på jorden och nu är frågan vad som sker med det utvalda folket efter detta. Dessutom frågar vi: "Vilket är det utvalda folket?" Guds folk är för Paulus enligt Gal. 6:16 "Guds Israel". Det är de som tror på Kristus. Det är de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Omvändelsen har i nya testamentet en stor betydelse.
Ett alternativ till ersättningsteologin är den så kallade tvåvägsteologin, vilket innebär att judendom och kristendom har olika vägar till Gud. Det skulle innebära att det förbund som Gud slöt med Noa gäller hela mänskligheten medan förbundet med Abraham och förbundet vid Sinai ger Israels folk en särställning. Ett sådant förhållningssätt är också problematiskt att förena med en del av det som står i Nya testamentet. Frågan om Jesus Kristus som alla människors frälsare lämnas obesvarad. En fråga som för den som är kristen är viktig och grundläggande
En annan teologi är den som kallas för dispensationalism. Den lär att det finns två folk som är Guds folk nämligen: Israel och Kyrkan (församlingen) Historien indelas i sju tidsperioder. De troende skall tas upp till himmelen genom "uppryckandet" när Jesus kommer tillbaka. Därefter följer vedermödans tid på jorden. Efter denna tid kommer Jesus tillbaka till jorden ännu en gång tillsammans med kyrkan (församlingen) och tusenårsriket börjar.
Även de kristna sionisterna har denna uppfattning och de tror att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus skall kunna komma tillbaka. Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan tanke, men uppfattningen är ändå vedertagen. Det dröjde länge innan jag förstod att denna lära inte stämde.
Om darbyismen har jag tidigare skrivit på Ökenkällan:
Det profetiska ordet och Israel
Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.
Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.
Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.
En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.
Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.
Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?
Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.
Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.
Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran.
Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.
Om jag fattat saken rätt så har en av mina facebooksvänner, den kände pastorn Stanley Sjöberg en dispensationistisk uppfattning i dessa frågor. Jag skulle bli väldigt glad om han ville kommentera det jag här har skrivit om. Detta är svåra frågor och vi kan absolut inte ha några tvärsäkra svar på hur det i framtiden kommer att bli. Våra försök att tolka profetiorna i den yttersta tiden ter sig ofta både tafatta och svårbegripliga. Därför tror jag att vi gör väl i att vara försiktiga i vår bedömning av tidsläget.
Det är inte de kända förkunnarna, som ska vägleda oss utan Guds ord. Ordet är måttstocken på om budskapet är sant. Vi har fått Hjälparen, den helige Ande som skall leda oss fram till hela sanningen. Detta är ett pågående verk. Det profetiska ordet blir först bekräftat när det har gått i uppfyllelse.
Kristus har kommit och fullbordat sitt verk här på jorden och nu är frågan vad som sker med det utvalda folket efter detta. Dessutom frågar vi: "Vilket är det utvalda folket?" Guds folk är för Paulus enligt Gal. 6:16 "Guds Israel". Det är de som tror på Kristus. Det är de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Omvändelsen har i nya testamentet en stor betydelse.
Ett alternativ till ersättningsteologin är den så kallade tvåvägsteologin, vilket innebär att judendom och kristendom har olika vägar till Gud. Det skulle innebära att det förbund som Gud slöt med Noa gäller hela mänskligheten medan förbundet med Abraham och förbundet vid Sinai ger Israels folk en särställning. Ett sådant förhållningssätt är också problematiskt att förena med en del av det som står i Nya testamentet. Frågan om Jesus Kristus som alla människors frälsare lämnas obesvarad. En fråga som för den som är kristen är viktig och grundläggande
En annan teologi är den som kallas för dispensationalism. Den lär att det finns två folk som är Guds folk nämligen: Israel och Kyrkan (församlingen) Historien indelas i sju tidsperioder. De troende skall tas upp till himmelen genom "uppryckandet" när Jesus kommer tillbaka. Därefter följer vedermödans tid på jorden. Efter denna tid kommer Jesus tillbaka till jorden ännu en gång tillsammans med kyrkan (församlingen) och tusenårsriket börjar.
Även de kristna sionisterna har denna uppfattning och de tror att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus skall kunna komma tillbaka. Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan tanke, men uppfattningen är ändå vedertagen. Det dröjde länge innan jag förstod att denna lära inte stämde.
Om darbyismen har jag tidigare skrivit på Ökenkällan:
Det profetiska ordet och Israel
Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.
Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.
Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.
En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.
Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.
Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?
Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.
Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.
Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran.
Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.
Om jag fattat saken rätt så har en av mina facebooksvänner, den kände pastorn Stanley Sjöberg en dispensationistisk uppfattning i dessa frågor. Jag skulle bli väldigt glad om han ville kommentera det jag här har skrivit om. Detta är svåra frågor och vi kan absolut inte ha några tvärsäkra svar på hur det i framtiden kommer att bli. Våra försök att tolka profetiorna i den yttersta tiden ter sig ofta både tafatta och svårbegripliga. Därför tror jag att vi gör väl i att vara försiktiga i vår bedömning av tidsläget.
Det är inte de kända förkunnarna, som ska vägleda oss utan Guds ord. Ordet är måttstocken på om budskapet är sant. Vi har fått Hjälparen, den helige Ande som skall leda oss fram till hela sanningen. Detta är ett pågående verk. Det profetiska ordet blir först bekräftat när det har gått i uppfyllelse.
Så kan det låta med Rolf
Så kan det låta
Sång & musikquis med Rolf Ericson
Måndag 20 november kl 14 i Pingstkyrkan, Renströmmen Norrköping (Sopplunch)
Torsdag 30 november kl 14 i Pingstkyrkan, Motala vid RPG-träffen
Sång & musikquis med Rolf Ericson
Måndag 20 november kl 14 i Pingstkyrkan, Renströmmen Norrköping (Sopplunch)
Torsdag 30 november kl 14 i Pingstkyrkan, Motala vid RPG-träffen
lördag 4 november 2017
Bön och tungotal
Just nu har vi i vår församling något som vi kallar för böne-vakt, vilket innebär att vi turas om att bedja i en veckas tid. Meningen är att någon är verksam i bön under dygnets alla timmar eller så långt det är möjligt. Vi tror att bön och arbete är som två åror i en roddbåt. Därför ber vi samtidigt som vi arbetar för att Guds verksamhet i vår stad skall få framgång.
När jag ber brukar jag tala i tungor. Tungotal är ett böne-språk som Gud förstår Jag har tidigare skrivit om det här på Ökenkällan.
Läs här från år 2014.
På nytt fick jag göra en liknande upplevelse. Jag fick ett tungotal och lät Google translate identifiera språket. Det visade sig vara italienska. Orden jag fick var: "In dorina mi solva si kantora" och översättningen till svenska blev: "I min hand har jag en kantor."
När jag ber brukar jag tala i tungor. Tungotal är ett böne-språk som Gud förstår Jag har tidigare skrivit om det här på Ökenkällan.
Läs här från år 2014.
På nytt fick jag göra en liknande upplevelse. Jag fick ett tungotal och lät Google translate identifiera språket. Det visade sig vara italienska. Orden jag fick var: "In dorina mi solva si kantora" och översättningen till svenska blev: "I min hand har jag en kantor."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)