När jag skriver kan jag aldrig ta för givet att bli respekterad, men jag önskar givetvis att bli det, även av dem som inte delar min åsikt. Detta ställer även stora krav på mig själv. Jag kan ju aldrig förvänta mig respekt från andra, om jag själv ringaktar, föraktar, diskriminerar och ignorerar.
Jag känner mig kluven inför texter i Bibeln som diskriminerar och särbehandlar människor. Texter som uppmanar oss att utesluta och göra sig av med den som är ond. Det skulle innebära att vi själva kan bedöma huruvida en människa är ond eller god. Att vi kan innesluta eller utesluta. Sådana texter finns i Bibeln. Men Bibeln lär oss också att ingen är god utom Gud.
"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom. 3:23
Det är bara genom Guds godhet vi kan bli räddade.
"Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med ett bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga, och, så som det är vårt hopp vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på." Titus 3:4-8.
Det finns en del människor som menar att vi inte har rättighet att ompröva och ifrågasätta texter i Bibeln även om de skulle vara motsägelsefulla. De säger: "Så säger Bibeln, så säger Kyrkan, så säger påven eller så säger prästen", och håller fast vid ett synsätt där yttre auktoriteter får ge uttryck åt de viktiga inre valen. Historien har visat att dessa auktoriteter varit ohållbara och ibland styrts av maktbegär och själviska syften. Jag tror att vi måste få ifrågasätta texter som är irrelevanta i vår tid. Det finns grundläggande övertygelser om Gud som är tidlösa. Dem skall vi aldrig förneka eller ifrågasätta, men vår bibelsyn får aldrig komma i konflikt med vår människosyn. Det är inte Bibeln som är auktoriteten i första hand. Det är Gud som är auktoriteten. Det viktigaste budet vi har är kärleksbudet.
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er, skall också ni älska varandra." Joh. 13:34
torsdag 20 juni 2019
fredag 7 juni 2019
Saklig kritik och tillspetsade formuleringar
När jag skriver på min blogg, eller när jag twittrar eller uttrycker mina åsikter på facebook, så är jag medveten om att jag utsätter mig för både förväntade och oförväntade påhopp. Detta innebär att jag gör mig sårbar. En del menar att det är onödigt att utsätta sig för denna risk, så de väljer att tiga och hålla inne med sina egna övertygelser.
Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.
Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.
Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.
Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.
Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.
Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.
Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.
Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.
Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.
Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.
onsdag 5 juni 2019
Utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet.
Ray Baker som är teologisk dr skriver i dag, onsdag den 5 juni 2019 i tidningen Dagen att
Cedersjös skäl övertygar inte.
Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med
Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.
Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.
När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."
Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.
Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."
När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.
Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Cedersjös skäl övertygar inte.
Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med
Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.
Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.
När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."
Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.
Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."
När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.
Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
tisdag 4 juni 2019
Dags att ändra sig om samkönade par
I stället för att ifrågasätta bör kyrkorna bejaka samkönade relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet, skriver Björn Cedersjö, pastor i Evangeliska frikyrkan i
tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.
Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..
Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.
Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.
"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.
Se länk ifrån Aftonbladet
tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.
Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..
Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.
Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.
"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."
Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.
Se länk ifrån Aftonbladet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)