I dag är det alla helgons dag. Det är en dag då vi tänker särskilt på alla våra nära och kära, som har lämnat livet här på jorden. Det här året tänker jag på min käre bror Roland, som avled den 11 mars och på min älskade maka, Ulla-Britt, mamma, mormor, farmor och svärmor, som avled den 23 juli.
Jag tror på återseendets dag. Den dag då vi ska få återse dem som gått före. Frid över deras ljusa minne.
Jag har nu haft daglig hjälp av Hemtjänsten i Motala kommun i elva dagar, sedan jag blev utskriven från Lasarettet den 8 oktober. Jag vill tacka "Trygg hemgång-teamet", som i morgon lämnar över sitt uppdrag till Hemtjänst väster, Bråstorp. De har ställt upp för mig med hemsysslor och matvaruleveranser och annat som jag behövt för att klara mig och det har gått så fantastiskt bra. Den organisation och det samarbete med Lasarettet som existerar är verkligen imponerande. Nu är det klart att jag skall få samma hjälp även i fortsättningen, så länge jag behöver av Hemtjänsten i Bråstorp.
Det klagas mycket på vår sjukvård i dag, men ibland får jag känslan av att en del av klagomålen är överdrivna. Visst är det sant att sjukvårds och omsorgspersonalen har haft och har en påfrestande situation och att det ofta saknas resurser för att täcka bristen på personal.
Min erfarenhet av sjukvården och den sociala äldreomsorgen den senaste tiden är att dem jag haft kontakt med utfört ett beundransvärt arbete och jag har inte behövt vänta på att få den hjälp jag behövt.
Jag har tidigare dokumenterat den hjälp vi fick när min hustru var svårt sjuk.
Vi fick då hjälp även av LAH, som erbjudit palliativ sjukvård i hemmet. Dessutom fick vi hjälp av den kommunala hemtjänsten. Denna omsorg hade vi ända fram till den 23 juli 2020, då min hustru avled.
Min berättelse denna gång handlar om mig och det jag varit med om den senaste tiden när jag fått söka hjälp. Den bekräftar att vår svenska sjukvård och äldreomsorg är föredömlig, vilket alla borde inse.
För en kort tid sedan vaknade jag på natten med en förnimmelse av att någonting rörde sig i mitt sovrum. Det var givetvis bara en dröm och jag hann inte med att bli rädd. Jag har flera gånger varit med om upplevelsen att mellan sovande och vaket tillstånd inte kunna styra min kropp. Så var det även denna gång. Jag minns att jag sa till den som jag upplevde befann sig i mitt rum: "Vad gör du?" Samtidigt föll jag ur min säng utan att kunna styra min kropp med viljan. Först när jag hamnade på golvet vaknade jag och styrseln infann sig på nytt i min kropp. I fallet från sängen fick jag ett slag mot tinningen och min högra arm fick ett rejält skrubbsår och blödde ymnigt. Dessutom slog jag mitt vänstra knä ganska illa. Jag reste mig och stapplade ut till badrummet, där jag försökte stilla blodflödet och med min vänstra hand se till att plåstra om såret. För huvudvärkens skull tog jag en värktablett och försökte sedan att somna om igen. Dagen därpå hade jag fortfarande huvudvärk och dessutom smärta i mitt knä. Jag ringde då till sjukvårdsupplysningen 1177 och de ställde många frågor till mig och uppmanade mig att snarast ta kontakt med Vårdcentralen. När jag blivit undersökt där den 5 oktober uppmanades jag att kontakta sjukgymnast för mitt knä.
På eftermiddagen den femte oktober besökte jag en restaurang för att äta. När jag gick in svimmade jag plötsligt, en kort stund och föll handlöst i golvet där jag på nytt slog mig i det onda knäet. Jag kunde inte resa mig och ambulans tillkallades, så att jag fick komma in till akuten för vidare undersökning. Senare på kvällen röntgades både huvud och knä och jag fick stanna för sjukhusvård i tre dagar. Det konstaterades att jag fått en diskret ledutgjutning i vänster knäled. Som väl är var ingenting brutet och någon ny skada i hjärnan kunde inte upptäckas. Jag fick smärtstillande behandling och hjälp att förflytta mig mellan säng och toalett av personal med hjälp av gåstol. På den andra dagen var jag så bra att jag kunde använda rullator för att förflytta mig. Under tiden på sjukhuset kontaktade man den sociala hemtjänst som kallas "trygg hemgång"
Jag blev utskriven på torsdagen den 8 oktober och redan vid hemkomsten möttes jag av personal ifrån den kommunala hemtjänsten. Därefter har jag fått hjälp av hemtjänsten med två besök om dagen, hemsysslor och matvaruinköp med mera.
