Det lyser över bergen
"Sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följas åt.....Sorgen skall dö, salighets frö växa till blomma på himmelens ö." Sv. ps. 269.
Psalmen skrevs ursprungligen år 1681 av Biskopen i Odense Thomas Kingo, som var en av dåtidens främsta psalmförfattare i Danmark.
I kväll har jag läst en text som inte heller skäms för sig. Tyvärr vågar jag inte kopiera hela texten utan textskrivarens medgivande så jag väntar på hans tillstånd. Tårarna rann när jag läste den känslosamma texten av min son Magnus. Inte av sorg, men av glädje över ett barns tillkomst.
Här ett litet citat från hans sida:
"Men sorgen bottnar i att jag vill dela min glädje över Iris med Mamma. Den glädjen är fortfarande makalös. Jag är obeskrivligt lycklig."
Jag delar min glädje med Karl Magnus och hela hans familj för nu är lilla Iris född och familjen har fått sitt andra barn. Vega har fått en syster, och jag har blivit farfar igen. Vega visste att det skulle bli en flicka, det sa hon till mig vid gungan för en tid sedan, trots att ingen annan var helt säker.
Det är många som har beklagat vår stora sorg efter älskade Ulla-Britt. Den sorg som vi redan haft i många år. Men nu är det över eftersom vi vet att Ulla-Britt är fri ifrån sin sargade kropp.
"Att dö är seger, inte nederlag
Det lyser över bergen Natt har blivit dag
Sörj inte den som äntligen är fri
Och frukta ingenting ty Gud är liv -"
Bo Setterlind .:
4 juli 2020:
Jag frågade Ulla-Britt i kväll om hon trodde att hon kunde bli frisk. Hon svarade direkt: "Både ja och nej, det är ju så mycket i kroppen som är skadat, så mänskligt sätt är det omöjligt." Men både Ulla-Britt och jag utesluter inte möjligheten att Gud när tiden är inne, antingen det sker här på jorden eller på den andra sidan jordelivets gräns kan gripa in och göra ett under genom ett gudomligt helande. Allt detta är möjligt för Gud. Det tror vi på och vill förvänta oss. Men jag vill betona: Det är inte vår tro eller brist på tro, som avgör om det skall ske. Det är endast han, Mästaren från Nasaret, vår Frälsare och Herre, Jesus Kristus, som kan göra det på Guds villkor. När, var och hur det ska ske bekymrar oss inte. Vi har släppt taget själva och förtröstar på Gud som hjälper i alla livets förhållanden. Han är Herre över liv och död.
"Endast en jag säkert vet, Jesus Mästaren från Nasaret."
Ulla-Britt är extremt trött och måste vila mycket. Detta är inte något nytt, men jag upplever att tröttheten hela tiden accelererar. Hon måste hushålla med sina krafter och prioritera det som för tillfället kan vara viktigast. Våra förmiddagar är fortfarande den tid vi använder för vila och återhämtning, för sanningen är den att även jag är ganska trött. Vi går här hemma i vår lilla bubbla av isolering med bristande stimulans. Naturligtvis är vi inte unika i det avseendet under den period vi upplever i dessa coronatider.
Vi har i alla fall haft besök av Rosmarie, Isabelle och Kalle i går fredag, men vi träffades mest utomhus och på behörigt avstånd. Vi kunde äta utomhus trots det något kyliga och blåsiga vädret, som liknade tidigt vårväder, trots att vi befinner oss mitt i sommaren.
Familjen Moulin går in i karantän den närmaste tiden med anledning av den väntande förlossningen i början av augusti. Vega som nu är fem år säger att hon vet att det blir en syster och hon har talat om för farfar Rolf att när systern är tre år då är hon åtta. Det har hon själv räknat ut. Då ska hon gunga lillasyster, så som hon själv har blivit gungad, av farfar. Vem har lärt dig att räkna säger jag. Det har mamma och pappa svarar Vega. Vi är i lekparken utanför huset där vi bor. Vega har blivit tillsagd att inte gå för nära farfar som är 70 plussare och som egentligen själv måste vara försiktig med alla sociala kontakter. Vi får inte kramas och vi får nöja oss med att vara på flera meters avstånd från varandra. Vega fantiserar att lillasyster redan sitter på gungbrädet och skickar den tomma gungan till farfar. Nästa gång vi träffas får vi veta om det är som Vega tror. I vilket fall som helst, antingen det blir en flicka eller pojke, så tror jag att babyn är välkommen till familjen och till den övriga släkten.
9 juli:
Gårdagskvällen
och efterföljande natt har varit oroliga. Jag har varit uppe i natt
ungefär varannan timma för att hjälpa Ulla-Britt på olika sätt.
I dag har provtagningar gjorts på morgonen och provsvaren visar på
alarmerande njurvärden. Ulla-Britt svara inte längre på de
behandlingar hon fått den senaste tiden. Läkaren som besökte oss i
dag lät oss förstå att läget är mycket allvarligt och att vi får
förbereda oss på att det inte längre finns något att göra. Vi
har också fått beskedet att barnen måste få tillåtelse att möta
sin mamma, trots de besöksrestriktioner som råder på grund av
pandemin.
Vi kommer också att få ökad besökstjänst nattetid
av Hemtjänsten, så att jag kan sova lugnare. På kvällarna kommer
Ulla-Britt att få en lugnande spruta, så att hon lättare kan sova
på natten.
Vi ber till Gud om att Ulla-Britt skall få
uppleva frid och harmoni under den tid som återstår.
11
juli 2020
Rosmarie är hos oss har under två nätter hjälpt till så att min nattsömn fått vara ostörd. Anna och Ellen kom till Motala i går och stannar några dagar. De får bo hos goda vänner under tiden och får på så sätt möjlighet att hälsa på hos oss. Ulla-Britt fick furixpump i går fredag och i morse konstaterades att den haft mycket god effekt denna gång. Hon hade lättat med över tre kilo, vilket får ses som ett mycket gott resultat av behandlingen. Senaste natten har inte varit fullt så orolig som förut. Varje kväll får vi besök av LAH, som ger Ulla-Britt en lugnande spruta inför natten, så att hon kan sova lugnare.
23 juli 2020:
2,30 på natten I över en timmas tid har Ulla-Britt kämpat med svåra smärtor som kommit i attacker med några minuters mellanrum. Det är hemskt att stå vid sidan och se på och veta att ingen har rättighet att helt förlösa henne från detta återkommande lidande. Personal ifrån LAH har åter varit här och förutom den injektionspump som hon har installerad har de gett ökat tillskott av lugnande och smärtlindrande injektioner. Efter plågsamma och panikartade rörelser i sängen har sprutorna äntligen gett resultat och Ulla-Britt har åter igen fått tillfälligt ro. Vi väntar otåligt på att döden skall komma och att hon skall få en salig hemfärd.. Men etiken och känslan för människans värdighet förbjuder oss att tänka på att någon skulle få rättighet att utföra ett sådant ingrepp. Det är bara Gud som tillåter döden att befria människan hur svårt hon än plågas. Herren skall bereda en utväg. Det tror vi på och förväntar oss.
Frågan om dödshjälp, som fortfarande är förbjuden i vårt land har inte något med vår tro på Gud att göra. Jag tror på Gud, men jag tror också med stöd av det jag läser i Bibeln och det som mitt sunda förnuft säger mig att människan har fått ansvaret att förvalta livet och skapelsen både när det gäller människor och djur. Vår barmhärtighet mot djuren tillåter oss att befria dem ifrån svårt lidande, men fortfarande tillåter vi att människor plågas in i det allra sista. Det som sjukvården så heroiskt erbjuder är lindring ifrån de värsta plågorna, men jag konstaterar också att passiv dödshjälp ges genom att ta bort livsuppehållande mediciner. Jag undrar var går gränsen? Det här är svåra frågor. Jag vet det, men frågan om förbud mot dödshjälp förs ofta av dem som inte sett skymten av död och lidande. När jag ser hur Ulla-Britt plågas tänker jag att det bästa som kunde ske vore att vi kunde tillåta att i vissa fall så som detta kunna ge denna tillåtelse till läkare och sjukvårdspersonal.
Min älskade Ulla-Britt, vår älskade mamma, mormor och farmor och svärmor har efter långt och tåligt buret lidande lämnat jordelivet och flyttat till sitt himmelska hem. torsdagen den 23 juli 2020 klockan 21,27
onsdag
Vi har haft begravningsgudstjänst för vår älskade Ulla-Britt Ericson i Heliga korsets kapell i Motala i går tisdag den 11 augusti 2020.
Vi har följt en älskad maka, mamma, mormor, farmor, svärmor, syster, svägerska, faster, kusin, släkting och god vän den sista vägsträckan här på jorden. Hennes ande har redan återvänt till Gud och hennes stoft kommer att återvända till jorden från vilken det har kommit. Trots den rådande pandemin Covid 19, har vi med stor respekt för den förordning som Folkhälsomyndigheten anvisat varit samlade omkring 40 deltagare.
För mig som stått Ulla-Britt så nära under mer än 55 års äktenskap känns det gott att så här efteråt få ge uttryck för den fina högtidsstund vi fick i kapellet och på vår efterföljande minnesstund i Pingstkyrkan.
Gud har varit med oss i planeringen och jag har fått så god hjälp av barnen. Vi har tillsammans och i samarbete med pastor, musiker och Fonus representant lyckats med att få ett program som gav en värdig och fin gudstjänst som berörde alla. Bredvid kistan med bårtäcke fanns rikligt med blommor ifrån släkt och vänner och många gåvor hade kommit till Läkarmissionen och till Pingstförsamlingens ungdomsverksamhet.
Pastor Linnea Sennehed, var officiant, och jag och familjen känner oss så tacksamma för hennes goda medverkan. De skickliga musikerna organisten och sångsolisten Annelie Eriksson och flöjtsolisten Emelie Gemzell gav genom sin professionella musik en synnerligen god och värdig prägel åt gudstjänsten. Dessutom medverkade Vaktmästare Lena Sandberg. May Andersson ifrån Fonus öst har verkligen lagt ner ett stort arbete och vi har nästan dagligen haft god kontakt via telefon. Jag vill uttrycka ett särskilt varmt tack till henne. Jag vill också tacka den serveringspersonal som gjort det så fint i Pingstkyrkans festvåning. Under ledning av Karin Spetz har Yvonne Egberth, Birgitta Henricsson och Birgitta Nilsson ställt upp i vår fina församlingsvåning
Efter klockringningen blev det inledningsmusik Adagio av T.Albinoni till flöjt och orgel. Därefter följde inledningsord och bön. Panis Angelicus av C. Franck utfördes som flöjtsolo till orgel. Inledningspsalmen 607 Jag är hos dig min Gud, som barnet hos sin mamma. Pastor Linnea Sennehed höll griftetal och gav oss även glimtar ur Ulla-Britts levnad. Solosången Eg ser av B. Eidsvåg sjöngs med den svenska texten Jag ser av Sonja Aldén av organisten och solisten Annelie Eriksson. Därefter förrättades Begravningsakten. Efter bönen Fader vår spelade Emelie och Anneli till flöjt och orgel Air av J S Bach.
Efter psalmen 249 Blott en dag så följde avskedstagandet under stilla musik av orgel och flöjt Nocturne av E.Taube.
Jag inledde avskedstagandet bland annat med att sjunga Bo Setterlinds text till Göte Strandsjös melodi: "Skriver han ditt namn på klippans sten?"
Den närmaste familjen och släkten fortsatte att defilera, följda av vänner bland annat ifrån Pingstförsamlingen.Efter fridslysningen sjöng Annelie sången Håll mitt hjärta av P.Hallström och B.Skifs Därefter sjöngs unisont psalmen Härlig är jorden och efter välsignelsen Tröstevisa av Benny Andersson till orgel och flöjt. Under klockringningen gick alla ut i procession i det flödande solskenet.
På grund av rädslan för smittorisk var det en del av gästerna som hade tackat nej till deltagandet vid minnesstunden i Pingstkyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar