Lyssna på Pingstkyrkan Motala från hemsidan

 SE DENNA LÄNK

Förlegad frikyrkokultur

 

 Förlegad frikyrkokultur

- Hej, sa jag

- Frid fick jag till svar.

- Jag sa faktiskt hej, tänkte jag. Svaret jag fick kändes så provokativt på nåt sätt. Som om någon skulle vilja säga:

- Här i kyrkan hälsar vi med Frid!

Min önskan är att alla som inte är vana att gå till den kyrka jag tillhör, ska känna sig inkluderade. Jag vet ju att jag är inkluderad så klart, och även införstådd med vokabulären, men jag efterlyser ett kurage där vi vågar att vara ärliga och öppna mot varandra och inte ta på oss en falsk fromhetsattityd.

Är det möjligen så att vi vill ha en frikyrkokultur, som påminner om hur det var förr? Finns det människor i den församling jag tillhör, som vill införa en tyst sådan kultur? En som säger:

- Så här beter man sig inte i vår kyrka.

En tyst tillrättavisning. En förevisning i fromhet. En kontroll som utövas för att skapa rädsla och få en att sjunka i status. I en sådan dysfunktionell kultur blir det personer med makt som kan avgöra vem som får vara inne eller ute i gruppen. Om frikyrkokulturen präglas av ett sådant tyst undvikande och av ett vi och dom tänkande, så följer rädslan av att bli utesluten om man inte följer reglerna. Man kan faktiskt känna sig utesluten utan att vara det, och man måste vara känslomässigt stark för att orka med det. Det finns många som lämnat sådana sammanhang för att bevara sin egen integritet. Jag har tidigare gjort det. Ibland är det nödvändigt, men ofta händer det att man stannar, i tanken att det säkert inte är något bättre som väntar i ett annat läger. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får.

Jag vet att jag har rättighet att tänka så, och jag tror att jag har samma rättighet att klä mina tankar i ord, men jag undviker att göra det ifrån kyrkans estrad, för att inte diskriminera dem som har en annan uppfattning. Frågan överlämnas här till betänkande till de ledande i min kyrka.

Det skall bli intressant att se om någon vill svara, eller om man vill låta denna text få falla i glömska. Jag strävar inte efter att bli förstådd i första hand. Jag vill hellre lyssna till andra röster och söka förstå om det finns andra tankar om detta.

Lammet och boken med sju sigill /Värdigt är Guds Lamm

Lammet och boken med sju sigill /Värdigt är Guds Lamm Uppenbarelseboken 5:1-13

I dag har jag varit på gudstjänst i Pingstkyrkan, efter en lång tids sjukfrånvaro och med stor tacksamhet lyssnat till en predikan av Mika Juurikivi där han talat över denna text i Uppenbarelseboken. Det går bra att lyssna på den predikan på Pingstkyrkans hemsida.

Här följer mina tankar, som stämmer med de tankar som predikan innehöll.

Johannes såg en bokrulle på honom som satt på tronen. Det handlar om Jesus, som sitter på tronen i himlen. Jesus är ”Lammet, som blev slaktat” ”Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk.” Han satt på tronen redan då, sitter där nu och till tiden slut.

Bokrullen som Johannes såg är Guds dolda plan ifrån skapelsens början, för den tid som förflutit, men också för den sista tiden, Bokrullen innehåller text, som först blir synlig var gång ett av sigillen bryts. Textstycket motsvarar då ett skede i den tidens förlopp. Huvudmotivet i Uppenbarelseboken är ondskans tillväxt och Kristi segerrika kamp mot den. Detta motiv varieras ständigt. En del av boken anspelar tydligt på förhållanden i författarens egen samtid, medan andra delar av texten gäller en framtid, vars innehåll blir tydligt först när profetian blivit uppfylld. Detta bekräftas också i de texter i Gamla Testamentet som syftar på Jesus.

Läs även min text om Sakarja hoppets profet:

och texten om Daniels sjuttionde årsvecka

Att tro är att förstå

 

Att tro är att förstå

Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar. 1.Kor. 2:11-16

Den som är i anden vet.

Text: Rolf Ericson 2025-02-08

1.Kor. 2:15

Kör:

Den som är i anden vet

Vet och kan bedöma allt,

utan att bedömas av någon.

kan vi veta vad som finns hos Gud.

Vers 1:

Vi har inte fått världens ande,

utan Anden som kommer från Gud

för att vi ska veta vad han gett oss

Den som är i anden vet.

Kör:

Den som är i anden vet…...

Vers 2:

Säg mig om du vet nåt om vad Gud vet

om den Ande som kommer från Gud?

eller har du svårt att bedöma.

Den som är i anden vet.

Vers 3:

Det är orden som Anden har lärt oss,

inte artificiell intelligens

Inte mänsklig visdom här har lärt oss

Den som är i anden vet.

Vers 4:

Anden som kan utforska djupen,

ger oss här den kunskap vi behöver.

Det finns en djupare andlig dimension.

Den som är i anden vet