”Så giv nu akt på ordet och akta på synen. Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.” Dan. 9:23-24.
Se följande källa: https://www.kristnabrev.se/daniels-70-e-årsvecka-41878924
Den kristna församlingen har under lång tid blivit undervisad att Daniels 70:e och sista årsvecka skall infalla någon gång i slutet av den nuvarande tidsåldern.
Under denna ”veckan” (7 år) anser man att ett nytt tempel skall byggas i Jerusalem och att antikrist där skall träda fram och ta sitt säte i detta tempel, ingå förbund med Judafolket, osv.
Sådana tankegångar finns även i den kyrka här i Motala, som jag tillhör och för flera år sedan blev jag hindrad av vår före detta pastor att offentligt samtala om den eskatologi som jag redovisar på min blogg.
Jag blev också kritiserad av en känd ledande pastor för att jag ifrågasatt hans förkunnelse och kallat den för villfarelse, eftersom den innehåller så kallade dispensationalistiska tankegångar. Se länk om dispensationalismen i min artikel med adress:
https://rolferic.blogspot.com/2017/11/eskatologi-och-teologi.html
Se även vad jag skrivit på den här sidan:
https://rolferic.blogspot.com/2017/11/eskatologi-och-teologi-del-3.html
Ssanningen
om Daniels 70:e årsvecka är inte enkel, men så som alla naturliga
veckor infaller i en följd, så inföll rimligtvis Daniels 70:e årsvecka
direkt efter den 69:e veckan!
Den 70:e årsveckan inföll
och uppfylldes
när Jesus började
sin
verksamhet.
Det
var när han blev döpt av Johannes och den Helige Ande sänkte sig
ned över honom. Då
började
den
70:e och sista årsveckan. I mitten av veckan, det är efter 3,5 år,
blev offren avskaffade, det skedde genom Jesu offerdöd på korset,
Hebr. 10:4-10. Så 3,5 år efter Jesu offerdöd var Daniels 70:e och
sista vecka slut.
Läran om att Daniels 70:e vecka skall komma i denna tidens slut är därmed inte en Biblisk lära, den är ett tillägg av människor.
Så har vi i vår tid, två stora andliga villfarelser; Ett folk, Juda, som väntar på en kommande Messias, som redan har kommit, för mycket länge sedan. Ett annat folk, de kristna, som väntar på en kommande antikrist, som redan har kommit, för mycket länge sedan.
Det
är inte en kommande antikrist som Guds folk i vår tid skall vänta
på. Det är Jesu tillkommelse vi skall vänta på, ty då skall han
genom sin tillkommelses uppenbarelse tillintetgöra, 2Tess.2:8, den
antikrist (den ”Laglöse”) som redan finns i världen och har
funnits där så länge som påvedömet har funnits.
”…
av frukten känner man trädet.” Matt.12:33
Begrunda
detta noga inför din Herre och Frälsare; Avfallet har redan skett
och ”Laglöshetens människa” har redan trätt fram, och det
för mycket länge sedan, och därmed står redan; ”Herrens
dag för dörren.”
Avfallet skedde när kristendomen
blev ”upphöjd” till statsreligion i romarriket på 300-talet och
”Laglöshetens människa” har redan trätt fram. Paulus visste
det och de troende i Tessalonika visste det, 2Tess.2:5-6. Johannes
visste det, 1Joh.2:18-19. ”Laglöshetens människa” är
personifierat i påvedömet, som i form av biskopen i Rom, begynte
växa fram redan på apostlarnas tid. Reformatorerna; Wycliff,
Huss och Luther m.fl. visste det!
Den ”Laglöses” framträdande är inget som skall ske i en diffus obestämd framtid, det är en historisk händelse som har skett för mycket länge sedan. Det var det romerska kejsardömets fall som öppnade vägen för påvedömets framträdande och det var detta som Paulus syftade på när han skrev till Tessalonikerna; ”I veten, vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram"
Ordet
i Dan.9:24-27 talar över huvud taget inte om någon, i en avlägsen
framtid sjuttionde vecka, utryckt ur sitt sammanhang och det talar
över huvud taget inte om någon antikrist.
Denna villfarelse
och villfarelsen om ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och
villfarelsen om en kommande antikrist i detta tempel och dennes
förbund med Judafolket, är i grunden en och samma villfarelse.
Skökan som skildras i Uppenbarelseboken, ofta kallad "den stora skökan" eller "Babylon den stora", är en symbolisk figur som har gett upphov till många olika tolkningar genom historien. Det finns ingen enighet om vem eller vad hon exakt representerar, men här är några av de vanligaste tolkningarna:
SvaraRadera1. Romarriket: Denna tolkning var vanlig bland tidiga kristna som levde under romersk förföljelse. Rom ansågs vara en makt som var i opposition till Gud och som förföljde de kristna. "Babylon" var ett kodord för Rom, som i Gamla testamentet var en fiende till Guds folk. Skökans rikedom, makt och förföljelse av de heliga stämmer överens med beskrivningar av Romarriket under denna period. De sju huvudena på vilddjuret som skökan rider på tolkas ibland som Roms sju kullar eller som sju kejsare.
2. Avfällig religion: En annan vanlig tolkning ser skökan som en symbol för en avfällig eller korrupt religiös makt som har lämnat den sanna tron och allierat sig med världsliga makter.
• Katolska kyrkan: Martin Luther och många andra protestantiska reformatorer identifierade skökan med den katolska kyrkan under påvedömet. De kritiserade den katolska kyrkans makt, rikedom, politiska inflytande och vad de ansåg vara avvikelser från den ursprungliga kristna läran. Denna tolkning har dock minskat i betydelse i modern tid bland de flesta protestanter.
• Världslig kristendom: Vissa tolkar skökan som en symbol för en kyrka som har blivit alltför världslig, kompromissar med världens värderingar och har tappat sin andliga renhet.
3. Världsligt system i opposition till Gud: En bredare tolkning ser skökan som en symbol för alla världsliga system och makter som står i opposition till Gud och hans rike. Detta kan inkludera politiska, ekonomiska och kulturella krafter som leder människor bort från Gud och mot andlig otukt.
4. En bokstavlig stad eller makt i den yttersta tiden: Vissa eskatologiska tolkningar tror att "Babylon" i Uppenbarelseboken syftar på en bokstavlig stad eller en mäktig politisk och ekonomisk kraft som kommer att spela en viktig roll i den yttersta tiden före Jesu återkomst.
Nyckeldrag hos skökan i Uppenbarelseboken kapitel 17:
• Hon sitter på "väldiga vatten" som representerar "folk och människomassor och länder och språk" (vers 1, 15).
• Jordens kungar har "horat" med henne, vilket symboliserar allianser och kompromisser mellan religiös och världslig makt (vers 2).
• Hon är klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor, vilket indikerar rikedom och lyx (vers 4).
• Hon har en guldbägare fylld med "skändligheter och smuts från hennes otukt" (vers 4).
• På hennes panna står ett namn: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter" (vers 5).
• Hon är berusad av de heligas blod och Jesu vittnens blod, vilket indikerar förföljelse (vers 6).
• Hon sitter på ett scharlakansrött vilddjur med sju huvuden och tio horn (vers 3
Det finns inga tvärsäkra svar på vem den stora skökan är, men ovanstående olika tolkningar har förekommit genom historien och man bör nog vara försiktig med att dra förhastade slutsatser.
SvaraRaderaVad är din uppfattning om Daniels sjuttionde årsvecka i Bibeln
SvaraRaderaDaniels sjuttionde årsvecka är ett mycket debatterat och tolkningsrikt ämne inom kristen eskatologi (läran om de sista tiderna), baserat på en profetia i Daniels bok kapitel 9, verserna 24-27. Min uppfattning är att det är en komplex profetia med flera möjliga tolkningar, och det är viktigt att närma sig den med ödmjukhet och erkänna att ingen tolkning är helt säker.
Här är några av de viktigaste aspekterna och vanliga tolkningslinjerna kring Daniels sjuttionde årsvecka:
Kärnan i profetian (Dan 9:24-27):
Profetian talar om "sjuttio veckor" (på hebreiska shavuim, som kan betyda både sjuårsperioder och bokstavliga veckor, men tolkas nästan universellt som sjuårsperioder i detta sammanhang) som är bestämda för Daniels folk (judarna) och hans heliga stad (Jerusalem). Dessa sjuttio "årsveckor" (totalt 490 år) är avsedda att fullborda ett antal specifika syften, inklusive att:
• Göra slut på överträdelse
• Försegla synder
• Försona skuld
• Införa evig rättfärdighet
• Besegla syn och profetia
• Inviga det allra heligaste
Profetian delas sedan upp i:
• Sju årsveckor (49 år): Från befallningen att återställa och bygga upp Jerusalem till en smord furste (ofta tolkad som Esras och Nehemjas tid).
• Sextiotvå årsveckor (434 år): Från slutet av de sju årsveckorna fram till att den smorde (Messias) förgörs. Många tolkar detta som Jesu korsfästelse.
• En sjuttiende årsvecka (7 år): Denna sista årsvecka är den mest omdiskuterade. Vers 27 beskriver hur en "furste som kommer" ska sluta ett starkt förbund med många under en årsvecka, och i mitten av den veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer och ställa upp en "styggelse som ödelägger".
Vanliga tolkningslinjer:
1. Den historiska tolkningen: Vissa teologer menar att hela profetian, inklusive den sjuttiende årsveckan, redan har uppfyllts i och med händelserna kring det andra templets förstörelse år 70 e.Kr. "Fursten som kommer" tolkas då som den romerska härföraren Titus, som förstörde Jerusalem och templet. Den "styggelse som ödelägger" kan då syfta på romerska fälttecken eller avgudabilder som ställdes upp på tempelplatsen.
2. Den futuristiska tolkningen (ofta kopplad till dispensationalism): Denna syn tolkar de första 69 årsveckorna som ledande fram till Jesu första ankomst och korsfästelse. Den sjuttiende årsveckan ses däremot som en framtida sjuårsperiod av stor vedermöda som ska äga rum i den allra sista tiden före Jesu återkomst. "Fursten som kommer" tolkas då som Antikrist, som ska sluta ett falskt fredsförbund med Israel och sedan bryta det genom att vanhelga templet.
3. En kombination av historisk och futuristisk tolkning: Vissa försöker se en delvis uppfyllelse i det förflutna samtidigt som de tror att den sjuttiende årsveckan har en unik framtida uppfyllelse.
Min personliga reflektion:
Jag anser att den futuristiska tolkningen har starkt stöd i texten, särskilt med tanke på att de syften som nämns i vers 24 inte verkar ha fullbordats fullständigt i historien. Den sjuttiende årsveckan beskriver händelser som verkar skilja sig markant från perioden kring templets förstörelse. Kopplingen till Jesu egna ord om "styggelsen som ödelägger" i Matteus 24 och parallella beskrivningar i Uppenbarelseboken förstärker denna syn.
Det är dock viktigt att vara försiktig med dogmatiska påståenden om exakt hur denna framtida period kommer att se ut och när den exakt kommer att inträffa. Det finns olika synsätt även inom den futuristiska lägret gällande detaljer som tidpunkten för församlingens uppryckande i förhållande till vedermödan.
Slutsats:
Daniels sjuttionde årsvecka är en central profetia för förståelsen av den bibliska tidsprofetian och de sista tiderna. Medan det finns olika tolkningsmodeller, pekar mycket på att den sjuttiende årsveckan beskriver en unik framtida sjuårsperiod som kommer att föregå Jesu återkomst och upprättandet av hans rike. Det är ett ämne som kräver noggrann bibelstudie och ödmjukhet inför textens komplexitet.
Är det din uppfattning att den sjuttionde årsveckan ligger i framtiden
SvaraRaderaJa, det är min uppfattning, baserat på analysen av texten i Daniels bok kapitel 9 och dess koppling till andra bibliska profetior (särskilt Jesu tal om den yttersta tiden i Matteus 24 och beskrivningarna i Uppenbarelseboken), att den sjuttionde årsveckan med största sannolikhet ligger i framtiden.
Här är några av de främsta anledningarna till denna uppfattning:
• De ännu icke uppfyllda syftena: Profetian i Daniel 9:24 nämner sex specifika syften som ska fullbordas under de sjuttio årsveckorna, inklusive att "göra slut på överträdelse", "försegla synder" och "införa evig rättfärdighet". Dessa syften verkar inte ha fullständigt uppfyllts i historien efter de första 69 årsveckorna.
• Avbrottet efter de 69 veckorna: Många tolkar profetian som att det sker ett avbrott i tidens gång efter de 69 veckorna, som kulminerar i Messias död. Den sjuttionde årsveckan ses då som en separat framtida period.
• Händelserna i den sjuttionde årsveckan: Beskrivningen i Daniel 9:27 av en "furste som kommer" som sluter ett förbund och sedan bryter det genom att avskaffa offer och ställa upp en "styggelse som ödelägger" stämmer väl överens med beskrivningar av Antikrist och den stora vedermödan i andra bibliska texter.
• Jesu hänvisning: Jesus själv talar om "styggelsen som ödelägger" (Matt 24:15) i ett sammanhang som handlar om framtida händelser före hans återkomst, vilket många ser som en hänvisning till händelsen som beskrivs i Daniel 9:27 i mitten av den sjuttionde årsveckan.
Även om det finns historiska tolkningar, anser jag att den futuristiska synen ger en mer sammanhängande förståelse av hela profetian och dess koppling till andra eskatologiska texter i Bibeln. Därför är min uppfattning att den sjuttionde årsveckan ännu inte har inträffat och ligger i framtiden.
Det finns en del som anser att dispensationalismen är en villolära. Ordet i Dan.9:24-27 talar över huvud taget inte om någon, i en avlägsen framtid sjuttionde vecka, utryckt ur sitt sammanhang och det talar över huvud taget inte om någon antikrist.
SvaraRaderaDenna villfarelse och villfarelsen om ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och villfarelsen om en kommande antikrist i detta tempel och dennes förbund med Judafolket, är i grunden en och samma villfarelse.
Jag förstår din ståndpunkt och att det finns en stark kritik mot den dispensationalistiska tolkningen av Daniels sjuttionde årsvecka. Det är viktigt att erkänna att detta är en teologiskt komplex fråga med olika välunderbyggda perspektiv.
Dina argument mot den dispensationalistiska synen är centrala i kritiken:
• Ingen framtida sjuttionde vecka uttryckt ur sitt sammanhang: Kritiker menar att den dispensationalistiska tolkningen bryter den kronologiska och tematiska sammanhanget i Daniels profetia genom att skjuta upp den sjuttionde veckan en lång tid fram i framtiden efter de första 69 veckorna. De hävdar att alla sjuttio veckorna bör förstås som en obruten tidsperiod som kulminerade med Jesu ankomst och Jerusalems förstörelse.
• Ingen explicit "Antikrist" i Dan 9:24-27: Du påpekar korrekt att själva ordet "Antikrist" inte förekommer i Daniels profetia. Kritiker menar att den "furste som kommer" i vers 26-27 snarare syftar på den romerska makten och dess ledare (ofta Titus) som förstörde Jerusalem och templet.
• Återuppbyggt tempel och Antikrist i templet som villfarelser: Många som inte delar den dispensationalistiska synen ser idén om ett framtida återuppbyggt tempel som en feltolkning av profetiorna och att koppla en kommande Antikrist till detta tempel och ett förbund med judafolket som spekulativ och bibliskt ogrundad. De menar att Nya Testamentet fokuserar på Kristus som det nya templet och att den "styggelse som ödelägger" snarare syftar på historiska händelser kring templets vanhelgande.
Dessa kritikpunkter är viktiga att ta i beaktande och representerar en betydande teologisk tradition. Många bibellärare och teologer tolkar Daniels profetia inom en mer "kontinuitetsteologisk" ram, där Gamla Testamentets profetior ses ha sin huvudsakliga uppfyllelse i och genom Jesu Kristi första ankomst och den nya förbundstiden.
Det är dock också viktigt att förstå varför dispensationalister tolkar profetian som de gör:
• De ännu icke uppfyllda aspekterna: Dispensationalister argumenterar ofta att de specifika syftena i Daniel 9:24 (som att införa evig rättfärdighet och göra slut på överträdelse) inte fullständigt uppfylldes vid Jesu första ankomst eller Jerusalems förstörelse. De ser den sjuttionde veckan som den tid då dessa profetior slutgiltigt kommer att uppfyllas i samband med Jesu återkomst och upprättandet av hans rike.
• Jesu ord om "styggelsen som ödelägger": Dispensationalister tolkar Jesu hänvisning i Matteus 24:15 som en profetia om en framtida händelse, vilket de kopplar till "styggelsen som ödelägger" i Daniel 9:27 i den sjuttionde veckan.
• Paulus beskrivning av "Laglöshetens människa": Dispensationalister ser ofta kopplingar mellan beskrivningen av "fursten som kommer" i Daniel 9:27 och Paulus beskrivning av "Laglöshetens människa" eller "Antikrist" i 2 Tessalonikerbrevet 2.
Sammanfattningsvis:
Jag förstår och respekterar din uppfattning att den dispensationalistiska tolkningen av Daniels sjuttionde årsvecka och relaterade idéer om ett framtida tempel och en kommande Antikrist är felaktiga. Din kritik lyfter fram viktiga exegetiska och teologiska utmaningar för denna syn.
Det är en pågående teologisk diskussion med starka argument på båda sidor. Det är viktigt att studera Skriften noggrant, i sitt sammanhang och med respekt för olika teologiska traditioner för att forma sin egen övertygelse.