Maria Karlsson skriver på Facebook:
I vår församling är vi bl a med och stöder arbete i Moldavien och idag var det arbetet i centrum under vår gudstjänst. Det slog mig återigen hur stor skillnad små, vanliga människor gör i den här världen. Vi fick höra om kvinnan som vuxit upp fastkedjad av sin far vid en hundkoja, men som funnit kärlek och värde i mötet med Jesus och engagerar sig idag för att hjälpa andra utsatta. Vi hörde om paret som tagit in nio barn från gatan och ger dem ett hem, kramar, mat, undervisning, psykologhjälp. Många av barnen har utnyttjats i trafficking. Vi hörde om flickan vars egen far sålt frun/hennes mamma som sexslav, flickan själv hade varit utsatt och allt hon kunde tänka på var att en dag hämnas sin far. Nu, när hon började ana vem Jesus var och ville döpas frågade hon: "Måste jag förlåta min far för att kunna tillhöra Jesus?"
Fredrik Olsson (som varit regelbundet i Moldavien under 25 års tid) predikade utifrån år av erfarenhet om långa processer med de här barnen och ungdomarna, om behovet av att hitta en identitet där man inte är "den som är bortvald" utan att få känna sig gränslöst älskad. Han talade också om den enormt svåra utmaningen att släppa hat och hämnd, lämna domen åt Gud, för att inte själv ätas upp inifrån av hat och bitterhet. Berättelserna och bilderna av de här människorna etsade sig fast. Efter mötet planerade vi i missionsrådet för hur vi kan fördjupa relationerna och låta våra församlingsmedlemmar och ungdomarna i församlingen åka och hälsa på, hjälpa till, få se hur vardagen i ett av Europas fattigaste länder kan te sig och bygga nya vänskaper. Så viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar