Chapter 7 Augusta Amanda

 Rubrik: Smakprov: Augusta Amanda Anderson – Pastorsfrun med de starka axlarna

Svenska: I det här kapitlet möter vi Augusta Amanda. Hennes liv var fyllt av både tro och utmaningar, och hon kom att spela en central roll för släktens historia, inte minst genom sitt liv som pastorsfru. En berättelse om styrka och hängivenhet.

English: In this chapter, we meet Augusta Amanda. Her life was filled with both faith and challenges, and she played a central role in our family history, particularly through her life as a pastor's wife. A story of strength and devotion.

Familjen Anderson samlad. Övre raden från vänster: Reuben (1892–1977), Ester (1884–1963) och Judith (1885–1978). Nedre raden från vänster: Augusta Amanda (1857–1944), Ruth (1896–1985) och John (1856–1935). / The Anderson family. Top row from left: Reuben, Ester, and Judith. Bottom row from left: Augusta Amanda, Ruth, and John.

Kapitel 7: Augusta Amanda Ericson Anderson – Pastorsfrun med de starka axlarna

En barndom av slit Augusta Amanda föddes den 16 augusti 1857 i Grytgöl. Hennes barndom präglades av de hårda villkoren i det svenska skogvaktarhemmet. Dottern Ruth mindes hur modern ofta berättade om sin uppväxt med tårar i ögonen. Redan som tioåring fick Amanda bära tunga vattenhinkar på ett träok över axlarna. Hon berättade också om hur hennes mor bakade bröd som hängdes upp på stänger i kökstaket – bröd som barnen aldrig fick ta utan tillåtelse; modern delade ut varje skiva med strikt disciplin. Dessa minnen av nöd och försakelse bar hon med sig hela livet.

Kallelsen och den nya världen Innan emigrationen arbetade Amanda som piga hos skogvaktare Gustaf Petersson i Melhult. Den 26 november 1879 gifte hon sig med skräddaren Johan August Andersson från Hällestad. Men Johan August bar på en inre kallelse. År 1881 emigrerade de till Amerika, och väl där utbildade han sig till metodistpastor. Amanda blev nu pastorsfru, en roll som krävde både styrka och tålamod i takt med att familjen flyttade mellan olika församlingar i Minnesota och Wisconsin: Litchfield, Atwater, Duluth och slutligen St. Paul.

Kampen mot alkoholen Johan August var inte bara en herde för sina församlingar; han var också en hängiven kämpe i den inflytelserika organisationen "Anti-Saloon League". Hans motstånd mot alkohol var så starkt att han till och med reste tillbaka till Sverige under en period för att predika nykterhetens budskap. Att Amandas bror Charles samtidigt kämpade mot alkoholismen i Chicagos slum ger en dramatisk inblick i de olika öden som mötte syskonen i det nya landet.

 

Grenen Merk: Styrka och sammanhållning Amandas äldsta dotter, Esther Alfrieda Merk (1884–1963), föddes i Minnesota och kom att personifiera familjens strävan i det nya landet. Esther hade en collegeutbildning – något mycket ovanligt för kvinnor vid denna tid – men vigde sitt liv åt att hålla samman hushållet på Thomas Street och senare på Blair Street i St. Paul.

Under de ekonomiskt svåra åren kring depressionen var hennes hem en trygg punkt där hon även gav plats åt sin åldrande mor, Amanda, som bodde hos familjen fram till sin död. Esther och maken Charles fostrade en stor familj bestående av dottern Francis samt sönerna Dudley och John.

Charles Dudley Merk (1924–2003) – Järnvägsmannen som slöt cirkeln

 

Det var Esthers son, Charles Dudley Merk, som kom att personifiera den återknutna kontakten med fäderneslandet. Genom korrespondens som inleddes redan på 1970-talet fick vi lära känna en man med en lång och stabil yrkesbana. Dudley arbetade i hela 38 år inom försäljningsavdelningen på järnvägsbolaget Burlington Northern Railroad. Efter att ha bott på flera platser längs den amerikanska västkusten slog han och hustrun JoAnn sig ner i White Bear Lake, Minnesota.

Maj 1996 From left:  JoAnn and Dudley; Dudley and Rolf

Återförening efter hundra år. Dudley och JoAnn Merk besöker Sverige i maj 1996 (vänster). Dudley tillsammans med Rolf (höger). / Reunited after a century. Dudley and JoAnn Merk visiting Sweden in May 1996 (left). Dudley with Rolf (right).

Grenen McGee: Länken över Atlanten Dottern Ruth E. McGee (1896–1983) blev den viktigaste länken för att återförena de svenska och amerikanska grenarna genom sin brevväxling med författaren på 1970-talet. Bland hennes barn fanns Phillip Lloyd Reuben McGee (1932–2008), som tjänstgjorde i den amerikanska flottan under Koreakriget. Idag vårdas familjens arv vidare av barnbarnsbarnet Kathy Jones och hennes make Patrick, som bevarar både minnen och dokument efter Amanda och Johan August.

 

Ruth McGees Glimtar ur familjeliv. Ett montage av barn och barnbarn som för arvet efter Amanda och John vidare i USA. Genom dessa generationer lever minnet av de svenska rötterna kvar. / Glimpses from Ruth McGee’s family life. A photo montage of her children and grandchildren, carrying forward the legacy of Amanda and John in the USA. Through these generations, the memory of their Swedish 

Minnen av Ruth McGee – Ett brev från Kathy Jones

Här följer ett utdrag ur ett brev från Ruth McGees barnbarn, Kathy Jones, skrivet i februari 2011:

”Min far, Phillip McGee, gick bort i Minneapolis den 9 juli 2008 till följd av KOL. Han var en begåvad person som skrev poesi och musik, och han älskade litteratur. Yrkesmässigt arbetade han inom säkerhetsbranschen.

När det gäller min farmor, Ruth Elsie (Anderson) McGee, gifte hon sig med min farfar Phillip Henry McGee mot hans familjs vilja. Berättelsen jag alltid har hört är att de möttes och blev djupt förälskade. Min farfar, som var katolik, frågade sin präst om han fick gifta sig med min farmor. Prästen svarade att han skulle hamna i helvetet om han gjorde det. Min farfar berättade för mig att han flyttade till Chicago under en tid, konstaterade att han ändå levde i ett helvete där, och återvände sedan för att gifta sig med Ruth. Efter det tog hans familj avstånd från honom och gjorde honom arvlös. Den enda gången jag någonsin träffade någon från hans släkt var vid begravningar.

Under deras äktenskap avstod min farmor från att vara aktiv i kyrkan, av respekt för min farfar. Men efter hans bortgång blev hon mycket engagerad; hon undervisade, spelade piano och besökte äldre som inte kunde lämna sina hem. Hon hade en djup tro på Jesus Kristus, vilket påverkade mig personligen mycket. Ruth var aldrig rädd för att uttrycka sina åsikter om religion, politik eller samhällsfrågor. Hon var också en av få kvinnor på den tiden som tog en kandidatexamen vid University of Minnesota, och hon arbetade senare som matematiklärare.

År 1985 diagnostiserades hon med njurcancer som hade spridit sig i kroppen. Den 20 augusti besökte jag henne. Plötsligt började hon se sig omkring i rummet med intensiv blick, som om hon tittade och lyssnade på något. Jag frågade vad hon gjorde. Hon svarade: ’Det står en ängel där borta, och en vid dörren.’ Hon lyssnade ett ögonblick till och sa sedan: ’Åh, de har kommit för att ta mig hem.’ Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle tro just då; jag tänkte att hon kanske fått för mycket mediciner.

Nästa dag återvände jag, och hon bad om att få komma ur sängen och sitta upp. Min faster Phyllis (McGee) Heath var där med mig. Vi hjälpte henne till en stol. Jag knäböjde framför henne och min faster stod bakom henne. Plötsligt tittade hon upp, och jag visste att hon inte längre var kvar. Hon hade lämnat oss. Jag antar att änglarna faktiskt kom för att hämta henne. Det var en mäktig upplevelse.”

Tre generationer senare. Från vänster: Sara, Connor, Kathy och Patrick Jones. Kathy är dotter till Phillip McGee och barnbarn till Ruth. / Three generations later. From left: Sara, Connor, Kathy, and Patrick Jones. Kathy is the daughter of Phillip McGee and granddaughter of Ruth.

Betty och Jerry firar tillsammans med oss Rosmaries 50-årsdag. Från vänster: Rosmarie, Karl Magnus, Anna, Ellen, Susanne, Jerry & Betty. Arkösund, June 6, 2018. Betty and Jerry celebrating Rosmarie’s 50th birthday with the family. From left: Rosmarie, Karl Magnus, Anna, Ellen, Susanne, Jerry & Betty.

Jerry Heath – dotterson till Ruth McGee och barnbarnsbarn till Amanda – tillsammans med sin hustru Betty under sitt besök i Sverige. Family visit 2018. Jerry Heath, grandson of Ruth McGee and great-grandson of Amanda, with his wife Betty during their visit to Sweden.

Jerry besöker Källeberget, platsen där hans mormors far, Nils Peter Ericson, föddes 1822. The roots in Källeberget. Jerry visiting Källeberget, the birthplace of his great-grandfather, Nils Peter Ericson.

---

Notförteckning Kapitel 7

• [28] Hällestad (E) C:7, s. 165 (Augusta Amandas födelse).
• [29] Hällestad (E) EI:3, bild 74 (Vigsel Andersson/Ericson).
• [30] United States Census 1920 & 1940 (St. Paul, Ramsey, Minnesota).
• [31] Minnesota, U.S., Death Index, 1908-2017 (Esther A. Merk, 1963).
• [32] Korrespondens med Ruth E. McGee (1970-tal), Charles Dudley Merk (1979) och Kathy Jones (2025).

 

Chapter 7 English Summary: The Families Merk and McGee

Augusta Amanda and Johan August Andersson built a life of faith and service in Minnesota. Their legacy was carried forward by their daughters, Esther and Ruth. Esther Merk, a college-educated woman, maintained a strong household in St. Paul, even caring for her mother Amanda in her final years. Her son, Charles Dudley Merk, worked for the Burlington Northern Railroad for 38 years and famously visited Sweden in 1996, reconnecting the family branches. Ruth McGee initiated the family research correspondence in the 1970s, while her son Phillip Lloyd served in the U.S. Navy during the Korean War. Today, the family history is preserved by Kathy and Patrick Jones.

Memories of Ruth McGee – A Letter from Kathy Jones

The following is an excerpt from a letter written by Ruth McGee’s granddaughter, Kathy Jones, in February 2011:

"My father, Phillip McGee, passed away in Minneapolis, Minnesota, on July 9th, 2008, due to complications from COPD. He was a talented person who wrote poetry and music and loved literature. Professionally, he worked in security.

Regarding my grandmother, Ruth Elsie (Anderson) McGee: she married my grandfather, Phillip Henry McGee, against his family's wishes. The story I always heard was that they fell deeply in love. My grandfather, who was Catholic, asked his priest if he could marry my grandmother. The priest told him he would go to hell if he did so. My grandfather later told me that he moved to Chicago for a time, realized he was living in 'hell' anyway, and eventually came back and married Ruth. His family disowned and disinherited him after that. The only time I ever met any of his family was at funerals.

During their marriage, out of respect for my grandfather, my grandmother was not active in the church. However, after his passing, she became very active—teaching, playing the piano, and visiting elderly people who were homebound. She had a deep faith in Jesus Christ, which greatly influenced me personally. Ruth was never afraid to voice her opinions on religion, politics, or the social issues of the day. She was also one of only a few women to obtain a bachelor's degree from the University of Minnesota at that time, and she went on to teach mathematics.

In 1985, she was diagnosed with kidney cancer. On August 20th, I went to visit her. Suddenly, she started looking around the room intently, as if she were watching and listening to something. I asked her what she was doing. She said, 'There is an angel over there, and one over by the door.' She listened for another moment and said, 'Oh, they have come to take me home.'

The next day, I returned and she asked to get out of bed. My aunt Phyllis (McGee) Heath and I helped her into a chair. I was kneeling in front of her. Suddenly she looked up, and I knew she was no longer there. She had left. I guess the angels really did come to get her. It was an awesome experience."