Micael Grenholm och liberalteologisk universalism

Hej Micael! Hoppas att du har det bra i England. Som du vet tycker jag om att läsa det du skriver, men har ibland en del invändningar, vilket jag tror att du tillåter.

Med anledning om det du skrev senast här: https://helapingsten.com/2016/08/06/mittkors-och-svenska-kyrkans-relativism/ så har jag en del frågeställningar.

När du placerar Åke Bonnier och andra med liknande uppfattningar som honom i ett fack som du kallar för "liberalteologisk universalism", så undrar jag om du menar att han därmed skulle ha färdiga svar utifrån exempelvis universalismen. Är det inte i stället så att den uppfattning han förespråkar inte alls har ett färdigt svar. Att vi helt enkelt står inför det olösta mysteriet, där ödmjukhet och självinsikt är viktiga byggstenar.

Om vi i vår iver att vinna människor för Guds rike försöker få andra människor att inse att de har fel, så är jag rädd för att vi stänger dörren och förlorar deras förtroende. Jag menar att vi skall med stor frimodighet vittna om vår tro på Jesus och på den sanning som är grunden för vår tro, men vi skall inte göra det på andra människors bekostnad. Det vill säga vi ska ta in vad andra människor tror, utan att själva rubbas. Då är det inte någon som har rätt eller fel.

Jag har minnen från en tid när jag vittnade för mina kamrater under min värnpliktstid. Då trodde jag att jag skulle ha ett svar till hands på alla deras frågor och om jag inte hade det, så skulle jag ha uppfattat det som ett nederlag. Jag gladdes över att "andarna tycktes mig vara underdåniga"men glömde att detta inte var det viktigaste.

När jag numera har lämnat den längsta delen av livet bakom mig ber jag fortfarande om en större iver under den tid som återstår att vara trogen i min kallelse, men jag inser också att jag inte behöver ha ett svar på alla frågor. Jag vill inte heller vara placerad i något teologiskt fack eller ha någon annan färdig religiös uppfattning.

"Världen behöver din (Guds) kärlek, strömmande genom mig"